Ett sorgligt rekord

Vilken skillnad. Första gången vi körde mot Abbekås 1997 kom vi från andra hållet, Trelleborgshållet. Då ville jag njuta av att köra sakta längs med havet. Precis som Kurt Wallander gjorde när han behövde tänka. Hm! Det var tät dimma och vi såg aldrig havet under sträckan mellan Falsterbo och Ystad. Det blev en besvikelse, vår längtan försvann i dimman. Nu efteråt har vi skämtat om detta varje gång vi åkt sträckan och njutit av den fantastiska utsikten över havet. Den första gången visste vi ju inte att vi skulle hamna så nära … fjorton år senare.

Vi hade med egen fikakorg med kaffetermos och Solveigs mumsiga och nyttiga morotskaka med olika sorters nötter. Det finns gott om bänkar längs med havet och vandringsleden, som vi upptäckte först förra gången vi var här. Underbart att sitta och filosofera över stort som smått. Långt från alla måsten.

Mina tankar gick till en komedi med Tom Hanks och Daryl Hannah från åttiotalet som hette just Splasch.
Abbekås ligger 15 km från vår bostad. Detta gamla fiskeläge på Söderslätt, som var känt redan på medeltiden, har ett sorgligt svenskt rekord. En höstdag 1872 förstördes stora delar av byn av stormfloden Backafloden, framkallad av en orkan. 34 hus förstördes, alla fiskeredskap, båtar och befolkningens vinterförråd. Vattenståndet ökade till 3,6 meter över det normala, vilket fortfarande är svenskt rekord. Med hjälp av stadsbidrag kunde fisket och kusthandeln åter komma igång. Under andra världskriget, som just idag firar 70 år sedan krigsslutet, hade fisket en ny storhetstid.

2011 renoverades hamnen som nu består av en inre hamn som används av fiskarna och en yttre hamnbassäng för fritidsseglare och gästbåtar.

Det är alltid lika intressant att studera den lutande pilen som hamlats. Om några veckor är den grön och fin. Jag har visat sommarbilder på den förr här på bloggen. Jag ska gå till arkivet och ta fram en bild:

Tack för att ni ställde upp er på ett tjusigt led. Framför allt tack för att ni ställde upp er i bokstavsordning. Axel, Disa, Joakim och Vingla. Jag önskar er en trevlig flygtur. Åker ni med Vingresor? 😉

Undra om de tycker det är skönast med havsbad eller bad i egen sjö och med egen brygga?

Den här bilden är både vass och sticker ut i blogginlägget. Jag gillar den. ❤

Det är så typiskt, när man tycker att livet leker. Jag tittade så länge på hamnkrogens meny att jag missade … 😉

”Otur med bilkörning, men tur i grävandet”. Nytt Bosse Lidén ordspråk. När vi äntligen kom hem och fick torra kläder tog jag bort mossa i gräsmattan för att jobba mig varm. När jag grävt ett tag hittade jag ett rostigt skrin. I skrinet låg blänkande guldslantar.
Det fick bli denna sommarbil. Vilken tur att bilfirman tog mynt, för sedlar ville varken försäljaren eller banken höra talas om. Bäst att sluta tramsa. Solveig säger bestämt att vi inte alls körde ner i vattnet och att jag rimligtvis borde sett skylten när jag tog kort på den.

Vet ni om att Abbekås är omsjunget av Edvard Persson i sången Abbekåsagåsen Joakim? Det visste inte jag heller förrän min bloggvän Åse, som är uppväxt på orten, berättade det för mig. Stackars Jocke!

Jag tänkte låta Abbekås spela en huvudroll i månadens tävling som kommer nästa vecka. Trevlig helg! Här kommer sensmoral på skånska: