En jättekvinnas kast hamnade fel

Tramsfemma

Fyra historier om KLÖVASTEN i Glemminge socken:
1. En trollkäring från Bornholm tyckte sig höra klockklangen från Glemminge kyrka. Den tålde hon inte. Hon tog sitt strumpeband, band detta om en jättestor sten och slungade denna mot kyrkan i Glemminge, men solen höll just på att stiga upp på himlen. Trollkäringen tålde inte solen och kraften i hennes arm avtog. Det blev inget bra kast. Stenen hamnade en bit från kyrkan. Strumpebandet drogs åt vid kastet, så att stenen klövs mitt i itu.

2. När stenen luktar ärtsoppa eller nybakat bröd går bitarna samman.

3. En gång befann sig en skräddare i gången mellan bitarna just som dessa slogs ihop. Han blev platt som en pannkaka. Hans barn kallas sedan för plättarna.

4. Den som går igenom gången får synen förvänd. Modern känner inte igen sitt barn och bonden går och lägger sig med grannens kvinna. Inte förrän vederbörande går tillbaka genom klyftan i motsatt riktning släpper förtrollningen.

Efter att ha samlat ihop min kropp och läst informationen på tavlan hoppade jag in i bilen som doftade både raps och nybakat bröd. Var det sju eller åtta gånger som jag gick … ? 😉

Tramsvandalertvå

Jag skyller på min Frozen shoulder. Egentligen hade jag tänkt kasta jättestenen i havet för att se om den kunde studsa hela vägen till Bornholm. Tur ingen såg mig. Hoppas skutan går att laga. Skönt att ingen människa kom till skada. Helt ny verkar båten inte vara. Med en tub superlim och positivt tänkande är allt möjligt i Bosse Lidéns vårvärld. 🙂

 

 

50 tankar på “En jättekvinnas kast hamnade fel

  1. Tack för en solig o gul första bild! Det där är så vackert!
    Hela Sverige är f ullt av liknande sägner o alla är spännande på olika sätt. Jag undrar över strumpebandet…när historiskt sett kan den detaljen ha lagts till? Kanske en ftåga som får hänga i luften.
    Var rädd om dig, Bosse, inte kasta tunga stenar!

    • Den jättestenen ligger inbäddad mycket vackert just nu. Intressant tanke som jag inte kan låta hänga i luften hur som helt. 🙂
      Jag hittade att Englands/Storbritanniens högsta orden heter Storbritanniska Strumpebandsorden och instiftades av kung Edvard 1348. Detta kopierade jag:

      Det finns olika berättelser om händelsen som ledde fram till att orden instiftades. Enligt en av dessa tappade en kvinna sitt strumpeband på en bal, och då kungen i sin iver att ta upp det kom att lyfta klänningsfållen, kom detta de närvarande att skratta. För att skydda kvinnan från den pinsamma situationen utropade han Honi soit qui mal y pense (”Skam den, som tänker illa härom”, vilket kom att bli ordens motto)[9] och svor att göra strumpebandet till ett så högt utmärkelsetecken, att alla skulle eftersträva det. Kvinnan står endast omnämnd som grevinnan av Salisbury, men som kan ha varit Johanna av Kent eller hennes svärmor.

      Jag var hos en sjukgymnast igår och hon rekommenderade aldrig att kasta så stora stenar men däremot lättare och rundare. 🙂
      Krya på dig kramar

  2. Den är spännande klövastenen, jag hade inte gått igenom. När höststormarna viner får du besöka Glimmingehus så kan du berätta spökhistorier för oss. Glimmingehus hade jag där emot inte varit rädd för att besöka, för du vet det ena spöket tar inte det andra. 🙂 Kram

    • Du som flyger flygplan både till höger och vänster. Jag trodde du var en djärv tjej. Det gäller bara att sluta på en jämn siffra så klarar man sig. 🙂
      Tack för spöktipset. Vi ska förmodligen äta lunch på Glimmingehus till helgen. Då ska jag hälsa till alla dags spöken. Kram

  3. Hihi, jag har märkt att du oftast får kommentarer från kvinnor. Vad säger Solveig om det? 😉
    Hade aldrig hört den sägnen förut. Antar att Sverige är fullt av dem. Jättekasten finns ju överallt och här i Närke har vi minst ett par olika varianter, både stenar och stenkyrkor. Berättelsen om Dovra sjöar kan du läsa om du vill:
    I bergsbranten vid norra sjöns nordspets finns ett valvformat utskjutande bergsparti som kallas DOVRA KYRKA. Genom vatten- och frostsprängning har blocket brutits loss från bergväggen och troligen sjunkit ner i mossen. Enligt traditionen var det jätten i Dovradalen som bröt loss blocket för att därmed krossa Viby kyrka. Jättarna tålde inte klangen av kyrkklockorna och den nya kristna läran. Därför brukade de med s k jättekast försöka förstöra kyrkornas klockor. Jättens hustru hette Dovra. Hon sörjde över att ha en så vildsint make och hennes strida tårar samlades upp i sprickdalen och bildade de tre sjöarna.
    Det berättas vidare att Dovra gömde en skatt på botten av den norra sjön. En gång gjorde två bröder ett misslyckat försök att bärga skatten. De hade klart för sig att om de inte var absolut tysta under hela bärg- ningsarbetet skulle de misslyckas. Just när de fått upp skatten till vattenytan fick den ene brodern se något märkligt uppe på berget: ”Titta där”. Då gled skatten ner i djupet och lär fortfarande ligga på sjöns botten.
    Kan avsluta med att säga att det är otroligt vackra miljöer, väl värda ett besök.
    Ha en skön tisdagkväll! 🙂

    • Av de 320 personer som lämnat en kommentar på min blogg är inte mansprocenten hög. 🙂 Från början var jag förvånad.
      Vad Solveig säger. Hon brukar skicka iväg mig till mina bloggkompisar så hon får plugga i fred en stund. Idag är hon klar med sin fjärde termin. Starkt gjort att plugga på den nivån och samtidigt jobba heltid som lärare. ❤
      Tack för sägnen. Stackars Dovra. Synd att jag är så dålig på att dyka. Annars … 😉
      Nästa gång vi är i trakten ska jag tänka på Dovras tårar.

      • Hoppas hon tar hand om sig, frun. För mycket och för lite skämmer allt, som min farmor brukade säga.
        Kram o trevlig helg!

      • Tack! Din kloka farmor hade helt rätt. Från början var jag orolig, men när jag såg hur hon brann för speciallärarkursen blev det istället ett utmärkt ”komplement”, som hon direkt kunde ta med sig in i sitt jobb. Snart hägrar ett sommarlov runt hörnet. Då ska jag gömma undan all kurslitteratur jag hittar i vår bostad. 🙂 Kram

      • Blev glad av att läsa ditt inlägg, Anna! Ibland känns världen är liten! Jag jobbade i Östansjö skola i Hallsbergs kommun på 80-talet. Då tog vi på oss en slags tillsynsskötsel av vandringsleden runt Dovra. De äldre barnen hade huvudansvar o vi gjorde även vandringar med föräldrar. Vi fick in mycket kunskap o friluftsliv på samma gång.
        Då bodde jag i Viby alldeles nära den nämnda kyrkan! Vilken tur att kastet misslyckades o kyrkan stod kvar.
        Hälsningar från Agneta

  4. Det var riktigt roligt att läsa om den sagan. Bilderna är jättehärliga också.

    Lustigt nog så såg jag att du hade kommenterat på min Venresa. Det har jag inte sett förut. Jag gick nämligen in och tittade på mina ”Bildfilmer” i dag, för jag visste att det var någon, som inte fungerade och skulle ta bort de som var felaktiga. Tack i alla fall för den kommentaren. Ven är vacker och alla borde besöka ön.
    Kram/Gilla

  5. Vilken vacker boken båtbild. Har en viss svaghet för ekor, i eller av vatten.
    Det finns många häftiga stenar i vårt stenrika land….stenar ed sägner. Fast en sten som har fyra olika sägner, det måste vara något extra. Undrar om det finns en geocache i nära anslutning. Blir lite sugen att åka ut och leta sådana i andra delar av landet än vår egna… för det brukar innebära att man får se många annorlunda intressanta tingestar. Glemmingestenen hör absolut hemma där.

  6. Tja, då är det allt frågan om man vågar gå där 😉 Hur som helst ligger stenen vackert och förtjänar att äga en spännande historia!

    Kram

  7. Det var då en märklig sten. Kan man faktiskt gå mellan de två delarna, du gick väl inte ojämnt antal gånger? 😉 Fina bilder igen!
    Kram

    • Tyvärr gick det inte att få med på bilden. Det kändes en aning obekvämt att gå längs med vägen för bilarna körde så fort bakom ryggen. Dessutom var det en kurva.
      Det klart att jag var ordentlig och höll reda på gångerna. .:)
      Trevlig helg. Kram

  8. Det är spännande med sådana sägner. Fantasin knäpps automatiskt på. Jag gissar att det blir stora problem att få den ekan sjöduglig. Kram

    • Om du åker från Ystad mot Simrishamn stöter du på den om du INTE svänger in kustvägen eller Ingelstorphållet utan fortsätter rakt fram på väg 9. Från början åkte vi alltid det hållet men nu händer det inte så ofta längre.

  9. Ja här har vi ju jätten Vist. Men han var ju en gentleman och hjälpte frugan hem efter festen i Västergötland och fixade till Visingsö så hon slapp ta så stora kliv.
    Bilden på båten gillades mycket…gav mig många tankar…nästan så man skulle kunna skriva en dikt.
    Ha det fint!
    Kramen / RosMarie

    • Härligt att det finns jättar som är gentlemän. Jag är glad för att Vist fixade till den härliga ön Visingsö. Där har jag många minnen från. Både roliga, nostalgiska, hemska, spännande och det kunde också blivit där jag dött. 😉 Det sistnämnda kommer kanske i ett kåseri någon gång.
      Skriv du en dikt om båten och allt den kan ha varit med om. Sedan måste du visa upp den. 🙂
      Tack. Önskar en fin helg. Kram

  10. Vad är det med stenar och nybakat bröd? Det finns en sten här också, som sägs vända på sig när det luktar nybakat bröd. Men det bakas dåligt där, för hag har inte sett att den vänt på sig under 40 år.
    Båten går inte att laga Bosse. Tro mig!
    /P

    • Om det nämns på flera ställen måste det finnas ett uns av sanning med i bilden och brödet. 🙂 Tänk om det är så att den vänder sig två gånger och bara på nätterna när du sover. Då hamnar den på ”vanliga” sidan igen när du ser den nästa gång. Har du doftsinnet intakt? Nästa gång tycker jag du ska krypa riktigt nära och dofta så det hörs. 🙂
      Du kan ha lite sorgligt rätt i det P. Kram

  11. Älskar gamla historier och sägner. Kollar alltid sånt när jag besöker platser där info tavlor finns. Rapsfältet med den stora stenen är helt underbart och den gamla ekan likaså. Vackra bilder. Har också kollat tillbaka på de senaste inläggen. Så härliga och vilka fantastiska bilder. Ha det så gott Bosse. Kram Gunilla

  12. Historier och sägner tycker jag om och särskilt när du berättar dem. Nu lärde jag mig någpt nytt igen. Känns som om Skåne är ett oskrivet bkad hos mig. Illa!
    Och visst kan vi med gemensamma krafter och på lite sikt få ekan i form. Men tålamod krävs.
    Kram!

    • Tror du vi har tålamod för att fixa ekan? Som tidigare båtägare har du ju meriter och erfarenheter inom området. 🙂
      Det är nu och fram till mitten av oktober jag är extra sugen på att lära känna nya ställen och återse gamla favoriter som vi skaffat oss under våra fyra somrar här. Synd att hälsan vill vara med och bestämma spelreglerna. 😦 Det är då envisheten kan flytta på Skåneberg. 🙂
      Kram

  13. Hans barn kallas plättarna 😀
    Sv: Dottern kom ihåg koden så hon kunde öppna resväskan och byta kläder!! Och än så länge vill jag inte skicka henne till Spanien 😉
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s