En halvtimme på Sandrews

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

DSCN77780001DSCN77770002

Denna biobiljett, med den vackra handstilen på baksidan, hittade jag i en minneslåda. Följ med till åttiotalet och en julidag vid västkusten. Hoppas du inte blir alltför äcklad. Jag varnar känsliga läsare. 🙂

Efter att snabbt delat ut posten på mitt sommardistrikt, hade jag cyklat ner och badat på Östra Stranden.
Det var en skön sommardag och det kändes lyxigt att bada och samtidigt ha fullt betalt. På hemvägen åt jag middag hos mamma. Innan jag cyklade hem för att sova en timme stack jag inom Ica och köpte något gott till fikat. Det fick bli toscakaka. Till godbiten köpte jag ett paket grädde.
En stor klick vispad grädde ovanpå kakan och en lika stor klick i det rykande kaffet kalasade jag på, på balkongen. När jag var klar blev jag rastlös. Min tolvväxlade cykel ville ut på en runda och jag drog iväg till centrum. Väl framme stack jag in på jobbet och slängde upp en del av morgondagens post. Utmärkt taktik om jag behövde skapa mig en lugn nästa dag.
Även min kompis Janne befann sig på sitt distrikt. Vi bestämde oss för att gå på bio när vi var klara. På Sandrews en bit från Norre Port gick ”En natt i New York” av Martin Scorsese, en film som fått bra kritik av flera recensenter.
Filmen visades i stora salongen. Ganska snart började jag känna mig konstig i kroppen. Först försökte jag tänka på annat och koncentrera mig på handlingen. Var jag kissnödig? Nä. Mysko. Jag hade varit kärnfrisk en kvart tidigare.
Det gick bra någon minut. Sedan var obehaget tillbaks som en bumerang. Jag blev inte klok på vad som fattades mig. Det här var löjligt.
”Jag ska bara på dass”, viskade jag till Janne.
Av någon konstig anledning tog jag med mig jeansjackan.
Nu gick allt akut snabbt. Redan när jag tog tag i salongsdörren mådde jag illa. Efter alla mina hundratals besök på biografen hittade mina fötter till toaletterna.
Jag hann aldrig stänga dörren. Aldrig förr hade jag upplevt något liknande. På några minuter hade jag tappat all energi i min vältränade kropp. Hela toaletten var nerspydd och det kändes som jag skulle svimma där jag halvlåg på alla fyra och hyperventilerade. En varningsklocka ringde. Jag måste bort. Ut i friska luften. Det kunde inte finnas en enda droppe dynga kvar i kroppen som skulle ut.
Livet blev inte lättare utomhus. Jag tog mig stapplande runt hörnet och ner till grusgången längs med Nissan. Jag mötte okända personer som trodde att jag tillhörde A-laget. Jag såg det i snabba blickar som vändes bort och noterade att deras stegriktning lämnade grusgången. På en bänk satte jag mig ner, helt utmattad efter ännu ett spyanfall.
Att cykla hem var det inte tal om. Att ta sig över bron och fram till bussterminalen kändes som ett maratonlopp i fyrtiotvå kilometers uppförsbacke. Halvliggande på träbänken försökte jag desperat tänka ut nästa möjliga steg.
Jag blev avbruten i mina destruktiva röriga tankar när jag såg mitt ex´s bästa väninna komma gående mot den plats där jag satt. En världsvan kvinna som precis hade kommit hem från en längre utlandsvistelse. Jag är säker på att Liv direkt kände igen mig. Då måste hon också ha sett vad som hände två sekunder senare. Ett nytt Niagaraanfall som inte gick att dölja. Snart skulle halva Halmstad veta att Bobo blivit alkis denna sommar. Min kropp började skaka och jag frös i sommarvärmen trots att jag var genomsvettig. Matt var bara förnamnet. Stanken var inte att leka med. Hade det gått hade jag sprungit ifrån mig själv, men som det var nu skulle jag inte ens klara av att vänta tills min buss kom. Som en skänk från ovan gled Snöstorpsbussen in. Från en hållplats nära Snöstorps kyrka skulle jag i ett friskt tillstånd lätt kunnat ta mig hem på tio minuter.
Jag hade busskort och slapp krångla med pengar med skakiga händer. Det var ändå ett stort företag att ta sig uppför de två trappstegen och slå sig ner på ett ledigt säte vid en finklädd dam som snabbt ställde sig upp. Här drabbades jag av ett par minuters medvind när bussen körde iväg. Annars hade jag säkert slängts av om jag spytt ner bussen. Några gånger började jag dock hulka. Det var svårt att hålla ögonen öppna, men när jag blundade drabbades jag av yrsel. En reservplan skapades i ångestångorna när jag förstod att det var nära att gallan ville visa sig offentligt.
Min högerhand gick med på att sträcka sig upp. Jag tryckte på stoppknappen och raglade av. I ett friskt läge skulle jag känt ett nostalgiskt skimmer när jag korsade min gamla grundskolas skolgård. På skolplanen hade jag spelat många handbollsmatcher. Denna stund skulle mina klasskamrater inte sett någon skillnad på mig och en begagnad disktrasa. Mina ben var som gelé.
På något vis kom jag hem till mammas bostad. Skönt att jag hade en extranyckel, för hon var inte hemma. När hon kom hem från jobbet löste hon snabbt gåtan.
”Grädden. Datumet hade säkert gått ut. Du har blivit matförgiftad. Annars hade det inte kommit så akut.”
Mamma hade rätt som vanligt. Jag som hade gillat att grädden var nersatt till halva priset, hade inte vägt det som en risk med att datumet hade gått ut. Jag tänkte på filmjölk och vanlig mjölk och tog chansen. Trodde inte att en seriös affär sålde farliga feta saker. Det blev en lärdom för livet. Aldrig har jag köpt gammal grädde sedan dess.

Min chef tyckte att det var sjukt komiskt när jag ringde och sjukanmälde mig och redan befann mig på jobbet. Mamma bodde nämligen i mitten av mitt distrikt.
Om jag skulle försöka hitta ”En natt i New York” på Tradera. Det skulle vara kul att äntligen få se klart filmen. ”Som grädde på toscakakan” som de säger i Toscana. 😉
På biobiljetten står det: ”Välkommen åter”. Kan det gälla mig med?
Eftersnack: Jag hoppas du hade behållning av texten och inte mår illa. Eventuella kommentarer besvaras med en glad gubbe. Gillade du mitt kåseri och sätt att skriva på? Då kanske du är intresserad av kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.

Facebook

Eller min debutroman. ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Solveigs förslag

Här är länken om du vill köpa en signerad bok.:
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Privata ord: Månadens kåseri får ligga kvar en vecka på bloggen innan jag lägger in nytt inlägg. Detta var enda chansen att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå kunna vara kvar i bloggvärlden. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst på dygnet, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin avslutning på juni.

Annonser

64 thoughts on “En halvtimme på Sandrews

  1. Jag håller med föregående talare. Stackare. Jag vet vad det heter att bli sjuk just av vispgrädde. Vi var på semester i Puerto de la Cruz på Teneriffa och hade just druckit en cappuccino. Vi blev båda sjuka och fick gå till doktor och få medicin. Man hade sån där pump till grädden och det sista i en pump var nog dåligt. För jag blev mycket sjukare än ”Gubben”, som fick lite ur den pumpen och lite ur en ny. Semestern blev fördärvad. Men vi har ju reseförsäkringar, som står även för sånt.

    Kram/Gilla

  2. Ojojoj…..vilket äventyr . Tänk hur det kan bli . Först så njöt du ett tag av det goda, och sen……….bara sådär oväntat sök magsjukan upp som gubben i lådan.
    Spy och få magsjuka tär på kroppen det.
    Man blir liksom både manglad……och totalt utpumpad. Fötter, ben känns som gelé.
    Nä usch fy vale.
    Men du roade mig med dina minnen. Sitter här och småler……..bara lite. Tyckte synd om dig då det hände.

    Nä…..Lotta på lisseberg pågår samtidigt som jag är ute och tar mig en bloggrunda. Puh, så svettigt. Men jag har ju lite musik till…….liksom.

    Gokväll. Se upp för gammal grädde Bosse.

    Kvällskram från mig…….MajaGräddnos

  3. Medan jag läste så stängde jag av ”äckelknappen” och då gick det bra. Jag vill absolut inte gå in närmare i ditt tillstånd men just detta med utgånget datum på grädde och ditt intag av stora mått, det lägger jag på minnet. Nu går jag till sängs och lägger ditt kåseri på hyllan. Bra skrivet som vanligt men jag vill helst glömma det … du får ursäkta!! Jag är kräsmagad … som man säger i vissa delar av vårt land. 🙂

  4. Som alltid en underhållande stund här hos dig. Roligt kåseri som lär oss att inte inta utgången grädde i stora mått 😂 Ingen risk för mig dock eftersom jag är ”allergisk” mot allt som gått över bästa datum. Tack för dagens skratt 😄 Kram

  5. Sv: Det ska gudarna veta, att det är jobbigt att skaffa nya glasögon. Just bågarna finns det ju massvis med olika av. När det gäller börsens storlek, så behöver jag inte bekymra mig, för maken tänker betala mina också.

    Faktum är, att jag sa till en av flickorna i kakdisken, att jag borde få rabatt på vad vi äter där, eftersom jag nämner dem i min blogg, varenda gång vi har varit där. De har verkligen goda varor. Men hon kunde ju inte bestämma det. Vi har inte sett till ägarinnan på rätt länge, annars hade hon ju varit rätt person att fråga.

    Kram/Gilla

  6. Så hemskt! Förstår din vånda och det mycket väl. Jag har blev matförgiftad två gånger; en gång i Tunisien då jag var resledare där. Då var det majonnäs som orsakade symtom liknande dina. Men jag var inte på bio! och jag behövde inte ta bussen hem, gick att gå längs stranden. En annan gång var det musslor i Frankrike som var boven.
    Jag läser som vanligt ditt kåseri och njuter och båda böckerna finns hemma hos mig. Rekommenderar förstås alla dina läsare att köpa dem.
    Stor kram!

  7. Du skriver så bra Man kan inte slita sig ifrån det skrivna.Det är räligt att vara magsjuk!!!! ……….. SV :Det är inte ofta man kan göra fynd!!! Kram!

  8. läskigt… fast jag tror ändå inte det var gräddens fel… jag har ofta. (?) råkat få gammalt grädde i kaffet utan besvär. Förr använde man sur grädde när man bakade sockerkaka, mums.

  9. Om du nu hittar filmen på Tradera så leta inte efter vispgrädde också på den sajten utan gå till affären och köp ett paket med bästföredatum långt fram i tiden. Kram

  10. Jag har själv blivit matförgiftat, av tonfisk… jag vet känslan, man känner sig döende ett par timmar Jag fick hög feber och utslag på kroppen också som kliade.

    Hemskt minne..jag är noga med tonfisk numera, tog år innan jag kunde äta det överhuvudtaget ! 🙂

  11. Det är hemskt att bli så där akut sjuk. Jag blev det hemma hos goda vänner för ett tag sedan. Matförgiftad var knappast problemet den gången och inte för mycket vin heller, vi var tre som delat på flaskan. Men för mycket jobb, för lite sömn och framför allt vätskebrist. Jag drabbas ofta av yrsel och illamående när jag slarvat med vätskeintaget. Jag har så himla svårt för att dricka vatten och kaffe räknas ju inte, snarare tvärt om. Dålig grädde borde man väl känna på smaken?
    Ha en fin onsdag!
    Kram

  12. Hujedamej och usch för sådant kräkande…. det är inte alls särskilt angenämt att må på det viset. Själv hade jag en gång en ”livsviktig” tentaredovisning samtidigt som jag hade kraftig migrän…spydde i bilen (i en påse) på väg till tentan och sen fick jag lämna klassrummet mellan redovisningarna för att spy…. men jag klarade märkligt nog tentan 🙂 ……Brukar inte prata om sådana här äckligheter men du får skylla dig själv när du triggar igång med ett sådant här inlägg 😉 (skämt åsido) …
    Men att man kunde bli så sjuk av gammal grädde hade jag ingen aning om. Man brukar ju säga att man ska lyssna till smaksinnet, smakar det gott så är det ätligt….

    Ha det gott!
    Och du, vad charmigt att du sparar på sådana där gamla grejer som biobiljetter 🙂

    Kram Christina

  13. Fruktansvärd upplevelse! Nu kan jag ju erkänna att jag också har en ”nostalgilåda” i vilken det bland annat sparat finns biobiljetter märkta med filmtitel, datum och biosällskap.

  14. Det finns nästan inget som jag vill undvika så mycket som magsjuka och matförgiftning! Tvi vale så hemskt det är att bli drabbad av det! 😦

  15. Imponerande att du kommer i håg det så detaljerat. När man har det jobbet som jag har så klarar man det mesta i ”äckel väg” 😉 Det är inte mycket som får mig att må dåligt om jag säger som så. En extrem lukt kanske 😉 Ha en fortsatt fin vecka. Kram Katarina 🙂

  16. Underligt det där att det inte går att läsa om folk som kräks eller se det på film utan att illamåendet sitter i halsen även på läsaren. Så är det iaf för mig. Det är nästan så att jag inte klarar av att skriva ordet ”kräkas” utan att må illa.

    Vilken upplevelse! Fy tusan! Jag sitter här och funderar över om du lämnade toaletten som den var…

  17. fy vad hemskt att bli matförgiftad och samtidigt vara på bio. Jag kom ihåg när min sambo blev matförgiftad av pizza…det var inget vidare och det gick fort :-(…tur ändå att din hemfärd gick så bra den nu kunde gå efter omständigheterna…
    kram Åsa

  18. Magsjuka – hujedamej för det! Stackars dig Bosse, vilken förfärlig situation! Jag kände med dig genom hela din berättelse…och förstår lätt hur människor runtomkring dig reagerade. Magsjuka är något av det värsta jag vet och det händer mig som tur är väldigt sällan. Särskilt med tanke på hur många människor jag träffar varje dag. Stora som små! Men efter ett restaurangbesök hände det!
    Fortsätt skriva Bosse och kanske det kommer en ny kåseribok…jag gillar ”Skimrande ögonblick och dagar i grått!” Omslagsbilden till den boken är underbar!
    Kram, Gunilla

  19. Så här i efterhand går det att skratta åt sådana händelser, som tur är. Hur ska man annars bearbeta ett sånt trauma?
    Jag kommer alltid tänka på dej och den här historien när jag blir bjuden på Toscakaka, det är ett som är säkert.
    /P

  20. Åhh, leeeed hela texten… Har varit med om en liknande grej och ja, man kan hålla sig för skratt och jag tror inte jag delar med mig heller… 😉 Du är bara bäst, Bosse och tack snälla du för alla underfundiga kommentarer och förlåååååt att jag är den sämsta ever… Nu och äntligen, lite ledig…

    Semesterkram
    Petronella 🙂

  21. Det var nästan så att jag mådde illa då jag läste om bravaderna, för bravad det var det verkligen. Jag skulle inte i detta läge ha vågat åka buss till exempel, men nöden har ingen lag, sägs det.
    Du skriver så man kan till och med känna lukten. Bra beskrivet.
    Önskar dig en finfin helg.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s