Från en liten ö till en depression

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Tänk att två boktips från samma person kan få så stora konsekvenser. 🙂

Eftersom jag knäckte läskoden innan jag började ettan hade jag redan befunnit mig i många olika världar. Förmånen att låna böcker gratis på biblioteket var som julafton. Efter att först ha läst igenom bokbeståndet för barn- och ungdomsböcker på filialen tog jag mig allt oftare in till stadsbiblioteket i centrum. Bokhögarna på skrivbordet kunde vara rejäla och det var ett styrketräningspass att bära hem och dit dem från bibblan. Denna grå och regniga oktobersöndag var det givetvis stängt på biblioteken och det var då pappa kom med sitt första boktips till mig. En vuxenbok. En deckare av Agatha Christie. Pappa tyckte att hans elvaårige son var mogen för spänning av den högre skolan.
Själva den fysiska boken var inte lockande med sin trasiga rygg och gulnande fläckiga sidor. Det såg ut som om en mus tagit små smakprov. Jag kände mig inte ens sugen på att hålla i boken. Förstrött bläddrade jag i förordet och såg att den engelska titeln var ”Ten Little Niggers” och att boken skrevs samma år som andra världskriget startade, 1939. Kunde en sådan gammal deckare vara något att ha? Borde jag inte istället läsa om en Fem-bok från min egen kompletta Blytonsamling? Be mamma baka scones och dricka hett te och träffa Tim igen. Drömma att jag hade en egen hund och bodde nära havet.
Istället blev oktobersöndagen startskottet in i vuxen-deckarnas värld. En plats som jag därefter aldrig har lämnat. Sedan må orden moderniseras och genren bytas ut mot kriminalbok, thriller, spänningsroman eller liknande. Är en bok välskriven spelar det ingen roll vilken genre den är klassad som. Jag drabbades av en förkärlek för pusseldeckare genom den välskrivna boken, som för mig alltid kommer att heta vad den är döpt till ”Tio små negerpojkar”. Vilket koncept. Vilket suveränt sätt att skapa dramatik genom att begränsa utrymmet för personerna i boken och stänga av dem från yttervärlden.
Tio för varandra okända personer har blivit inbjuda till Negerön av olika skäl. Alla bär de på en mörk story där de undkommit rättvisan någon gång i sitt liv. Det är en brokig skara som anländer till den annars obebodda lilla ön. På ett genialt sätt har de lockats dit av värden, Mr Owen. På väggen hänger en barndomsramsa:
Tio små negerpojkar åt supé i Rio. En satte i halsen, och så blev det bara nio. Nio små negerpojkar sov utan måtta. En försov sig, och så blev det bara åtta…
På matsalsbordet står tio små porslinsfigurer på en rund glasplatta. Efter första middagen när de sociala spänningarna lättat och en trivsel börjat uppstå kommer RÖSTEN från ingenstans. Utan förvarning, omänsklig, genomträngande …
”Mina damer och herrar! Tyst i salen, om jag får be! Ni är anklagade för följande brott: …”
Helt fascinerad av sambandet mellan barnramsan och antalet porslinsfigurer som blev en färre efter varje mord, kändes det som om jag befann mig gömd bakom en klippa på ön och oroligt betraktade förloppet och bad att Vera Claythorne varken var en mörderska eller skulle bli mördad. Redan i den åldern gillade jag att suga på karamellen, men boken lämnade aldrig min hand. Inte ens under toalettbesöken eller under måltiderna. Den trasiga boken följde med mig överallt, som en siamesisk tvilling. Jag letade då och då upp pappa och berättade vem som jag trodde var mördaren. Först hade mina tankar gått till en elfte person. Sedan någon i gruppen.
Pappa log och tyckte att jag hade intressanta åsikter.
Det blev akuta problem när min skyldige gick och dog. Då fick jag snabbt byta misstänkt. Ibland läste jag inte på en stund. Istället gick jag och funderade och hade rådslag med mig själv. Såg situationen framför mig. Vägde argumenten mot varandra. Tog in fakta och granskade detaljer, lekte Sherlock Holmes. Jag våndades och njöt om vartannat. Agatha Christie hade mig helt i sitt grepp. Jag var fångad i ett nät av skrivna ord ändå till slutet. Först hade jag hajat till. Var detta briljanta slut möjligt?
Det var många år sedan jag läste boken. Inför detta kåseri var jag skraj för vad jag skulle anse när jag återläste. Rädslan var obefogad. Boken håller än. Sjuttiosju år efter det att första upplagan kom ut.

En helgdag ett par veckor senare då vädret inte lockade till utomhusaktiviteter och det var ett tomrum i mitt liv, återvände jag med förväntansfulla steg till pappa, min stora boktipskung. Pappa som var på väg ut letade fram boken han precis hade läst. Den ingick i ”Det Bästas bokval” som pappa prenumrerade på. Titeln var ”Skall jag taga vara på min broder?” av författaren Marcia Davenport.
Förväntningarna var skyhöga inför min andra vuxenbok. Pappa berättade att det inte handlade om en renodlad deckare, men att boken ändå var mycket spännande på flera ställen.
Depression. En främmande term som jag visste föga om. Annars skulle jag kunnat briljera med att jag hamnade i farstun till ett mörkt stort hål. Min förmåga att kunna leva mig in i en handling var klart till min nackdel. Envisheten att inte ge upp drev mig slaviskt vidare i höstmörkret, när jag slukade pappas andra boktips på en enda dag. Den längsta söndagen i mitt elvaåriga liv måste ha bestått av hundratals dystra timmar av eländernas elände.
Med tunga steg gick jag till mina föräldrars sovrum och satte in boken i pappas bokhylla, innan jag kröp ner i min säng och låg där bedrövad och grubblande. På näthinnan såg jag framför mig hur de två rika bröderna Holt började bygga en labyrint i sitt hus med tidningshögar ända upp till taket, med dödsfällor mot allt och alla. I den förfallna bostaden samlades det på skrot och elände. Tidningarna började lillebror Randall spara på när Seymour blev blind. Randall hade en fix idé om att han skulle bota blindheten med att låta sin storebror äta apelsiner varje dag. Sedan skulle Seymour läsa ikapp de sista trettiofem åren. Ju mer detaljer jag fick som läsare, ju mer deppig blev jag. Varför skulle Randall lockas hem över Atlanten när det äntligen uppstått lycka? Då det hade funnits en ljus framtid som han så väl var värd.
Elvaårige Bosse var inte klädd för de här dystra livsödena. De flesta andra elvaåringar skulle aldrig kommit igenom första sidan och därmed skonats. Jag däremot ville ha svaret på varför bröderna blev så konstiga och egna. Deras fruktansvärt elaka, rika farmor som regerade som en diktator, bestämde allt i huset. Hon behöll makten långt efter sin död tack vare sitt speciella testamente. Men det behövde aldrig gått så illa om jag fått hjälpa till. Storyn byggde på en verklig händelse vilket fick mig att bli ännu mer dyster till sinnet.
Som vuxen skämtade jag genom åren med pappa om hans två boktips. Det fanns inte på kartan att jag skulle be om ett tredje tips. Istället blev pappas yngsta son bibliotekarie och lämnade frikostigt tips på bra titlar. Jag fick pappa att vidga sina läsupplevelser under sina sista levnadsår. Han kom att uppskatta turerna till bibblan när han väl skaffat sitt första lånekort. Biblioteket var ett ställe han inte satt sin fot på tidigare i livet.
Åren tickade iväg. Som jag skrattade när det gick upp för mig vad det var för bok min svärfar precis läst i en gammal ”Det Bästas bokval” som han kommit över i en auktionslåda.
”Det måste vara din pappas berömda boktips nummer två. Ta med dig boken hem. Det ska bli spännande att se hur du uppfattar den trettio år senare. Ser du att den är tryckt samma år som du föddes?”
Den gamla boken hamnade i vårt gedigna bokbestånd efter bokstaven H och har blivit stående där tills jag skriver detta månadskåseri.
Tyvärr fick inte min härliga svärfar höra min åsikt. 😦
”Randall hade dött först. Han hade fastnat och dött i en fälla som han själv hade gillrat. Seymor hade levt vidare i några ofattbart hemska dagar innan han till slut dog av svält.”

Om du inte ser några nya blogginlägg på ett tag får du dra dina egna slutsatser … 😉

Efterord: Frågan är om det finns något mord eller dråp med i min debutroman. Sebastian Rosander både vill och vill inte tro det. Frågan gnager inom honom i trettio år och han känner ibland en stor skuld. Helst under varje höst. Vem skulle inte gjort det?

Solveigs förslag

I kåseriboken finns rubriker som: Mamma räddade mitt liv, Ondskan har många ansikten, Mitt liv som kidnappare, Döden slog till blixtsnabbt, Skolvåldet i min backspegel, Se upp för Ulliganerna! Mer skrämmande blir det inte i vår gemensamma bok. Förhoppningsvis finns det annat tänkvärt att njuta och skratta åt. Det är heller inte förbjudit att släppa en tår eller två vid något känsligt ställe. Eller blir arg på något.

Facebook

Här är länken om du vill köpa en signerad bok.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin avslutning på sommaren. Vi ses kanske i september. 😉

Ps. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Jag har mycket spännande att göra under veckan.

Annonser

Sista turen med Jojo sommarkort 2015

2

Jag behövde inte åka till Gärsnäs eller till Island när mina favoritlakritsbitar var slut. Istället blev det ett återbesök i Lakritsbutiken i Helsingborg. Lockelserna var många. En av påsarna som inköptes hade givetvis följande text: Lakkris Djöflar. Mjuk saltlakrits fylld med salmiakkräm, doppad i salmiakpulver. Mycket salt! Jag är rädd för att jag blivit missbrukare. Gillar du lakrits eller ogillar du det?

1

Detta var mitt trevliga resesällskap förra lördagen. Lizette hade åkt iväg till Bakken i Danmark. Vi andra tre hade också tänkt åka till Danmark. Men vår resa började lite dumt. Lokföraren hade blivit akut sjuk och tåget var inställt och skulle ersättas med buss. Den kringliga turen ville vi inte åka med när vi skulle utnyttja våra Jojo sommarkort för sista gången sommaren 2015. (De gäller 15 juni-15 augusti.) Istället vandrade vi tillbaka till bastubilen, (ska lämnas in på måndag) åkte hem och tog det lugnt en stund och tänkte om rutten.

3

Gissa var jag tog kortet? På toaletten på Olsons Skafferi.
”Pappa! Visste du att det gick att tända?”
”Jag är ingen pyroman. Skojar bara. Klart att jag visste. Men det var mycket mysigare så här. Vi borde ha det så här hemma också.”

4

Någon var helnöjd med sin lasagne. Någon annan var mer missnöjd med sitt matval. Vi har ätit godare mat på denna italienskinspirerade restaurang genom åren. Vi satt utomhus och det blåste rejält. När det kom en kastvind skramlade det till högt vid sidan om oss. Orsaken var ett stort tungt parasoll från en grannrestaurang som blåste iväg. Kastvindar är inte att leka med.

5

Ska jag raka mig eller köpa tjugo glassar för pengarna? Svårt beslut? Eftersom jag fastnat med skägget i brevlådan var valet enkelt. 🙂 Psst … titta noga. Visst ser det ut som om jag varit på kursen? Mitt vänstra ben måste ha kommit väldigt nära kniven. För det är otäckt smalt. Frågan är om det kommer att hålla ihop en enda meter till. Det ser läbbigt och främmande ut. Bäst jag tröstar mig med en glass.

6
Efter en god glass tog vi trapporna upp till Kärnan. Utsikten från Kärnan i rätt väder är alltid värt trappstegen. Men ingen av mina bilder kan jämföra sig med detta rörliga bildspel.

Titta in på denna länk och gå ner en bit och tryck igång ”filmen” och njut av utsikten mot Danmark under några minuter. Läckert. ❤ http://helsingborg.com/karnan-hjartat-i-helsingborg/ Visst är Helsingborg en mysig stad?

8

Men det är klart. Jag har en sötare ”förgrund”. Tillverkad för bara tjugo år sedan. ❤

7

Tänk om jag inte varit en sådan fegis. Då kunde jag klättrat på utsidan av det 35 m höga tornet och vinkat till danskarna. 🙂 Tornet är byggt på 1310-talet och är den sista resten av medeltida Helsingborgs slott. Dumma Karl X som skulle bestämma allt i vårt land. Kunde han inte ägnat sig åt någon lugnare aktivitet? Nu kom jag att tänka på att jag inte får glömma att skicka in ett bidrag till Mello nästa år. ”Lyckliga slottet finns inte mer. Salarna har försvunnit och balerna är slut. Borta är steken och champagnen har svalnat.” Jag vill inte bli rakad … förlåt diskad så bäst att sluta där. Ifall Christer Björkman tjuvläser här på bloggen. 😉

9

Varför ligger Anita Ekbergs badmössa och BH och guppar i gröna vattnet? 🙂

10

Varför ville ingen spela fotbollsspelet med mig? Jag växer aldrig ifrån sådana spontana begär. Nu när jag varit  snäll och varit inne i sjuttioelva klädes- och skoaffärer. Ärligt talat var det skönt att komma in i luftkonditionerade butiker.

12

Jag träffade nya kompisar. En var rätt stel och framför allt fåordig. Den andra berättade att de hette Stehlander i efternamn.

13

Den här var mer glad av sig och klär i hatt.

Fast jag var mer road på loppisen som fanns på en mysig bakgård innanför promenadstråket. Tyvärr går det inte att släpa hem allt på ett tåg.
Några kvarter bort såg jag något gult spännande …

11

”Skäms du Jennifer om jag klättrar upp en bit? Det är fuskigt att det finns så många häftiga saker nu som inte fanns när jag var liten grabb.”

14

Man får inte vara dum. Min taktik lyckades. 😉 Äntligen fick jag gå in på Fahlmans Konditori och dricka Latte och äta … gissa vilken kaka som är min?
”Vill ni se en stjärna. Se på Bosse Lidén”. Blev det för lätt?
15

Detta var tredje gången i sommar som vi besökte det anrika fiket från 1914 som ägts av samma familj. Fantastiskt! Det utsågs 2011 till Årets konditori” av stiftelsen Sveriges Bästa Bord. Tänk om väggarna kunde tala. Hur många kändisar har inte suttit här genom åren? Vilka bankkupper har planerats? Sedan 1921 har det legat på samma plats, vid västra hörnet av Kullagatan och Stortorget. Numera kallas det mest för ”Fahlmans hörna” eller ”Fahlmanska huset”. Jag minns att ägarna köpte några kartonger kaffekoppar av Lidéns Samlingsmuseum när vi stängde vårt museum. Undra var de blev av?

Hemresan var i hetaste laget. Ändå hade vi tur som fick sitta på tåget. Många fick stå. Orsaken var Malmöfestivalen som lockar mängder av människor. Det var så varmt och jag blev så klibbig att ”knappen” som jag har på min överarm lossnade. 😦 Tur att vi var nästan hemma i Ystad. Jag har kommit ifrån det där med att titta på bloddroppar sista månaderna och det finns inga mer blodfläckar på kläder och överkast. Hallå bloggläsare! Du har väl inte somnat? Jag är klar nu. I nästa blogginlägg kommer ”Månadens kåseri”. Du är välkommen på återbesök.

Åttonde segraren i år

8

Stort GRATTIS till Signhild Skrivmoster Hortberg. ❤
Häftigt! Åtta olika segrare under 2015.

Månadsbloggtävlingar & Segrare 2015: Januari: Susie Bloom, Februari: Gunnar Carlstedt, Mars: Tove Olberg, April: Eva Rohlén, Maj: Bosse Lidén, Juni: Gunilla Wahlberg, Juli: Znogge, Augusti: Signhild Hortberg September: ?

Personligt:
Namntoppen 2014 i Sverige. Elsa-Alice-Maja-Agnes-Lilly-Olivia-Julia-Ebba-Linnea-Molly. Endast ett av dessa namn hade jag med på min kanske mossiga lista. Väldigt länge under gårdagens tävling hade jag inte fått in något rätt namn från A-E. Till slut fick jag rätt svar på D. Dessutom fick jag in två namn sju minuter efter jag stängt tävlingen (de är inte medräknade). Totalt fick jag INTE in sju av mina tjugotre namn. Hade en bloggvän som bor i Ystad lämnat svar kunde ett av namnet kommit med. 🙂 Hade någon tänkt på namnet på min insulinpump skulle ett svar till varit löst. Förr. Innan jag var gift sa jag ofta att om jag fick två barn skulle det vara en pojke och en flicka. De skulle heta Sanna & Sebastian. Saga och Sofia var starka kandidater till S. Egentligen tycker jag att det finns otroligt många fina flicknamn. Flera som jag fick av er hade jag som ”andranamn” på bokstaven. Jag räknade med att ni som följer min blogg skulle ha större möjlighet att få två poäng. Våra döttrars namn var givna. Däremot skulle ni falla i fällan och skriva Solveig. Hon har jag inte varit med och ”döpt”, men jag tycker det är ett väldigt vackert norskt namn. Nu till facit: Angelica-Bodil (mitt smeknamn när mamma tyckte jag var för långhårig)-Celine-Denise-Evelina-Felicia-Gunilla-Hanna-Inez-Jennifer-Katarina-Lizette-Melissa (min pump uppkallad efter Melissa Horn)-Natalie-Olivia-(ni som läst min kåseribok vet vem)-Petronella-Rebecka-Sanna-Theresé-Ulla-Viktoria-Ylva-Åse. De grönfärgade fick ingen röst av er.
Jag tackar för visat intresse. Gårdagens inlägg fick en riktigt hög visningssiffra. Nu ska jag försöka få ordning på bilder och text till vår sista tripp med Jojo sommarkort och putsa mer på Månadens kåseri. Hoppas ni får en fin sensommarhelg.
Kram Bosse/Bobo/Sebastian/Bodil. 😀
Ps. Hoppas du vinner något stort Signhild.

Månadens tävling: 23 flicknamn

DSCN4466

Här kommer augusti månadstävling:
Gissa mina 23 favoritflicknamn på dessa 23 bokstäver.
(ledtråd 14 st namn slutar på a)

A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
K
L
M
N
O
P
R
S
T
U
V
Y
Å

Regler: Den som får flest rätt först vinner en Skrapkryss-lott och blir dessutom månadens mästare.
Jag kommer att skriva in hur många rätt de som lämnat bidrag har, så fort jag ser kommentarerna (om jag är hemma).
Tävlingen stängs klockan 22.00.
Detta är årets åttonde tävling. Än så länge har jag haft sju olika segrare. 🙂
Som vanligt får du bara lämna en kommentar.
LYCKA TILL!
Ps. Skriv gärna en namnkedja: Alberta-Britta-Christel-Dora- osv.

Världen & Vardagstankar: 18 av 30

Två

  1. En lycka kommer sällan ensam. Ett nytt ordspråk från Bosse Lidén. Hur gick detta till? När du vaknar finns tre glada och nyfödda trillingar i en säng bredvid dig. De är dina. Du måste ge dem namn. En flicka, en pojke och den tredje får du bestämma kön på själv. Vilka tre namn skulle du välja åt dem? Favoritnamn var min tanke med frågan.

Månadens tävling hör ihop med ämnet och dyker upp redan imorgon bitti.

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Två starka fyror på deckarhimlen

Vår egen lilla hemlighet
Detta är Ninni Schulmans fjärde kriminalroman om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund, som kan vara hennes starkaste i serien. Den stegrade spänningen på slutet uppskattar jag mycket.
”Vår egen lilla hemlighet” är en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar.
Ninni Schulman är skicklig på att göra verkligheten spännande och att skapa många misstänkta personligheter. Någon äcklar mig mer än andra. 😦 Samtidigt belyser hon vårt samhälles mörka sidor på ett realistiskt sätt. Detta ansåg jag redan under läsningen av debutboken ”Flickan med snö i håret”. Schulman har satt lilla Hagfors på deckarkartan och jag ser med spänning fram emot ”femman”.

Betyg 4 av 5

Paula Hawkins

”Kvinnan på tåget” är Paula Hawkins thrillerdebut som farit fram som ett expresståg över topplistorna och är den snabbast sålda debutroman någonsin med sina 2 miljoner exemplar på tre månader.
Denna psykologiska thriller med bra driv berättas från tre kvinnors synvinkel. Jag log över att jag hade gissat rätt när det gällde ”finalen”.
Det ska bli spännande att se filmen, för filmrättigheterna är redan sålda. Hoppas det är i brittisk regi. 🙂

Betyg 4 av 5

Hemma eller borta?

sex

Vi återvänder med jämna mellanrum till våra gamla kvarter. Under några år bodde vi på Bjärehalvön och drev ”Lidéns Samlingsmuseum” i Ängalag. Därifrån åkte vi på många korta familjeutflykter i nordvästra Skåne under förmiddagar och sena kvällar.

Vid varje återresa, sedan vi flyttade till Ystad sommaren 2011, brukar vi ha ett tema. Förrförra gången var vi nästan bara sociala och besökte trevliga människor. Förra gången satsade vi på Kullahalvön. Den tycker vi båda två är en ännu mer spännande halvö än halvön där vi bodde i nästan åtta år.
I fredags var det Bjärehalvöns tur.
Vilken halvö av dessa två är din absoluta favorit?

Vi har ofta en tid att passa. Vi skulle hämta hem en trött tjej som ”dygnat” (varit uppe hela dygnet) sista biten på sitt ungdomsläger och därför bestämde jag och Solveig oss för att bara göra tre längre stopp och rulla förbi platser i närheten av dessa.

Den klart bästa och vackraste badplatsen är definitivt Segelstorps strand (jag borde ha scannat en gammal bild). Tipset fick jag av flera sommargäster, när jag jobbade i museet. Med tanke på att jag sällan var ledig dröjde det några år innan vi hittade dit eftersom vi hade andra fina ställen närmare och barnen var små. Vad vi hade missat! När vi väl hade hittat dit valde vi mer än gärna att återvända till den underbara stranden och utsikten. Bara man var där tidigt och fick en parkeringsplats. Det var inga problem eftersom jag skulle se fräsch ut klockan 13.00 varje dag inne i museet.

DSC_31940118 (Gammal bild. Jag har lärt mig att köpa ”många kakor” när det är långt till dem.)

Första kortare stoppet var givetvis ”Nisses konditori” i Ängelholm där jag skulle hämta en stor tårtkartong med goda osötade chokladkakor. Tur med vädret hade vi, men otur med bilen. Det blåste först storm en bra stund inne i bilen. Sedan blev det otäckt tyst och kvavt när både AC och fläkten tog semester.

ett

Första riktiga stoppet var Ramsjöstrand där vi fikade och gottade oss på en filt. En plats där vi gärna gick söndagspromenad när vi bodde i de här trakterna. Detta hus vill jag ha som sommarhus. Helst nu! 🙂

två

Ramsjöstrand har en rofylld hamn…

tre

… och en tuff sjöbod där man kan se på många spännande saker.

Efter att ha kört förbi det stora huset som en gång var vårt, hade vi bara 3 km ner till Hovs Hallar. Denna plats som jag besökte varje sommar som barn. (Inte kunde jag då ana att jag som vuxen skulle bo några stenkast därifrån och vara chef för 3 333 kaffekoppar och många andra saker.) Det bästa av allt var att se solnedgångarna från den inglasade terrassen på andra våningen, eller från balkongen utanför vårt sovrum.
Ibland sov vi över alla fyra på altanen, låg och tittade på stjärnhimlen. ❤

fyra

Minns ni Max von Sydows roll? Scenen i Ingmar Bergmans biofilmsklassiker ”Det sjunde inseglet” från 1957, där riddaren Antonius Block spelade schack med Döden. Denna scen spelades in i Hovs hallar. Filmen var en av Bergmans egna favoriter. Bibi Andersson, Nils Poppe och Gunnar Björnstrand var tre andra stora skådisar som medverkade i filmen som slog igenom stort internationellt.

fem

Man kan ta sig till Hovs hallar på flera sätt.

sju

De har ”rensat” rejält de sista åren. Jag kan sakna när jag lekte gömme bland buskarna. Samtidigt ser man längre nu. Det är bra att kossor och andra djur betar och håller efter annat. Även tistlar kan vara vackra.

åtta

Vi plockade gärna björnbär i september. Jennifer älskade att mumsa på bären.

Vad vi hade längtat efter att sitta på vårt favoritställe. Längst upp på ”berget” och äta Solveigs supergoda piroger och njuta av utsikten denna beställda fina dag. Trots att det var mycket folk var vår plats ledig just då. Jag njöt så mycket av vyn, vädret, minnen och sällskapet att jag glömde ta foton. Vi hann med att gå åt alla tre hållen i Hovs Hallar. Rakt ner. Upp till ”berget” och till vänster med utsikten mot Hallands Väderö. En fin liten ö med gott om huggormar.

tio

elva

Två av mina detaljbilder från denna resa. Jag minns hur jag och tjejerna brukade kasta i pinnar och tävla om vilken ”båt” som först kom ut från tunneln. 🙂

tolv

Kattviks hamn.
Efter att ha cyklat eller kört bil på varenda liten väg lovar jag att jag känner till ”alla” fina utsiktsplatser och vägar på Bjärehalvön och kunde varit en turistguide. Orsaken var att jag varje vår gjorde kombinerade jobb/njutresor när det var fint väder. En fördel när man är chef. Jag är glad att många bilresenärer bara vet om Italienska vägen. Annars hade det varit tufft att mötas på de slingrande, smala vägarna. Många känner naturligtvis till den branta vägen ner mot Kattvik, om man kommer från Hovs Hallar. Åt andra hållet är det en tuff backe. Det kan Solveig skriva under på. En sjungande Jennifer bakom sin mamma, som lyckligt viftade med en blinkande ”lampa” efter sitt besök på en Cirkus i Båstad, minns den cykelturen på ett helt annat sätt.

tretton

Kattvik var alltså vårt tredje stopp. Där hamnade jag mitt i ett spännande krabbrace. Jag var för feg för att fråga om jag fick vara med. 😉

fjorton

Vilken tur vi hade med hemresan. Först hade vi flax och fick en trevlig pratstund med två gamla kompisar. Sedan gick solen i moln som på beställning och det kom svalkande regn en kort stund. Perfekt. Då slapp vi köra med öppna fönster de drygt 20 milen hem och chauffören behövde inte svimma.

Vi testade ett nytt fik i Ljungbyhed. Som alltid var vi tacksamma att vi kom hem lyckligt och väl och hade haft en behaglig och trevlig resa. ❤

Salvation – Cover av Jennifer Lidén

Nu var det ett tag sedan Jennifer stod för bloggunderhållningen. Det passar extra bra idag då hennes älskade morfar skulle fyllt år. ❤
Jag önskar er en trevlig helg. Halva augusti har snart passerat revy. Sista sommarmånaden har varit riktigt behaglig. Imorgon är det sista dagen för våra Jojo sommarkort. Det tänkte vi som vanligt fira med en tågresa någonstans i Skåne. Då borde jag få guldmedalj av WalkLogger. 🙂 Det är ju det jag sagt hela tiden. Moderna mobiler är ett gift och beroendeframkallande medel. Mitt sabbatsår var lugnt och behagligt – även om det fanns de som störde sig på det.
Nästa inlägg kommer inte att handla om ”Sex mil hemifrån”. Istället rullade Volvon ungefär femtio mil och inne i bilen var det som förr i bilarna. Ingen AC under hela hemvägen. 😦 Vår räddning var att solen gick i moln och det blev svalare.
Kram till dig läsare, men helst lyssnare. 😉

Världen & Vardagstankar: 17 av 30

Älsklingsö

  1. Visst är det otroligt. Rickard Sjöberg kommer tillbaka igen med res-presenter. Nu berättar han att du ska åka till tre stycken öar någonstans i världen. En två- veckors semester vid varje resa. Vilka tre öar väljer du? Du får gärna motivera.

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en fristående kommentar, strax innan nästa fråga.

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Sex mil hemifrån; etapp fem

Bild ett

Femte resans första stopp var i Kabusa. Mitt sjätte sinne spelade mig ett spratt, när jag trodde att jag skulle bli författare på förlaget med samma namn. En märklig story där jag tyckte pusselbitarna, som dök upp en efter en, passade så bra ihop. Det får jag berätta om i mina memoarer. Vill du läsa mer om inredningsbutiken så klicka här.

http://kabusadesignfactory.com/om-kabusa-design-factory/

Bild två

Det fanns många spännande saker att titta på.

Bild tre
Det var frestande att köpa en luftballong… om vi bara hade haft plats…

Bild fyra

Du som varit min bloggvän länge minns säkert denna bild och story för två år sedan.

Bild fem

Jag hade lovat att vara med som stöd när min liftarkompis genomgick ett laseringrepp i höger knä på sjukhuset i Glemmingebro. Ni ser väl hur tapper hon är? Gjorde tummen upp när jag frågade om det gjorde mycket ont. 😉

Bild sex

Det finns inte bara en rundkyrka på Österlen, utan även ett rundhus. Här blev det en liten miss i planeringen, när vi äntligen skulle stanna till vid klädesaffären som vi alltid åkt förbi tidigare.

bild sju

Vi var vana sedan tidigare på Bjärehalvön att vi nästan dagligen köpte jordgubbar, grönsaker, potatis och annat på detta sätt, nära där vi bodde. Tyvärr har vi lite längre till grönsaksstånden numera. Visst är det härligt att det fortfarande går att lita på människor som betalar varorna utan betjäning. Enligt vår lokaltidning har dessa ställen mest haft problem med en notorisk äldre man som åkt runt och stulit pengar.
Under en oväntad sekvens hände en otrolig story som jag inte vågar berätta om här på bloggen. Med en kombination av min fantasi och det oväntade som jag drabbades av trodde jag att min sista stund var kommen. På en nanosekund stod både min hjärna stilla och startade upp med en rädsla som jag efter några sekunder hoppades berodde på ett speciellt skäl. Tänk om jag kunnat få göra en video om händelsen. En utmärkt sketch. 🙂

Bild åtta
Detta ställe har jag lovhyllat några gånger på bloggen. Konstigt nog är det vårt första besök här denna sommar. Kan du som känner till min blogg lite gissa vart vi åkt för att fika?

Bild nio

När jag ser gamla pumpar tänker jag på min mormors hus och min barndom. ❤

Bild tio

Festligt. Direkt när vi såg denna ”blåa sak” sa Solveig det jag tänkte på.
”Ska vi köpa den?”
Så blev det.

Bild elva

Ser du något som frestar dig?

tolv

När Solveig stod i kön hejade jag på mannen som är bas i cafét på Backagården. Vår familj har gjort många besök här under våra fyra år och han känner nog igen mig.
Denna gång gjorde vi som alla de andra gästerna och letade upp ett mysigt bord utomhus i en egen vrå bland blommorna. Ingen satt i det stora växthuset med de dinglande mörkröda vindruvsklasarna. Men nästa gång vi kommer på återbesök i september hamnar vi troligen där.
Vad bra att det var relativt tomt i rummen för då kunde jag ta kort på … 😉

Tretton

Fjorton

Femton

… fönster. Fina fönster är jag svag för. Vad tycker du?

Sexton

Svag är jag för morotskakan också. Utan tvekan är det den godaste morotskaka som jag ätit på ett fik. Den knaspriga mandeln, lagom med glasyr och den saftiga konsistensen bidrar till min åsikt. Här kan du se vad man kan göra och se i butikerna i skånelängan mellan de tuffa kullarna och de vida fälten på Österlen. Stället med ett underbart växthus med hängande vindruvsklasar, Klädesbutik, Presentbutik och Café. http://www.backagarden.com/

Sjutton

Efter fika är det bra med motion. Vi åkte vidare till Löderup och Tallskogens Minigolf. Tack vare att värmen äntligen kommit till Österlen befann sig ”alla” på stranden. Förutom den trevliga kvinnliga ägaren och några tysta kottar var vi helt ensamma spelare under de första tolv hålen. Solveig ledde från bana ett till bana femton. Sedan visade hennes man var skåpet ska stå. Det var även han som vann tioligan, d.v.s. det var han som lyckades slå tre tior. Inget att vara stolt över. Spikligan slutade oavgjort.

Arton
Roliga men svåra banor, – inte dåliga spelare. Där har du min träffsäkra analys av en trevlig stund under de skuggande tallarna. 🙂
Nu ska vi se om jag spikar vägen hem. Inga problem. Jag tar vägen ett steg ovanför lämmeltåget, som antagligen är på väg hem från stranden. 😉

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig.

2