Från en liten ö till en depression

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Tänk att två boktips från samma person kan få så stora konsekvenser. 🙂

Eftersom jag knäckte läskoden innan jag började ettan hade jag redan befunnit mig i många olika världar. Förmånen att låna böcker gratis på biblioteket var som julafton. Efter att först ha läst igenom bokbeståndet för barn- och ungdomsböcker på filialen tog jag mig allt oftare in till stadsbiblioteket i centrum. Bokhögarna på skrivbordet kunde vara rejäla och det var ett styrketräningspass att bära hem och dit dem från bibblan. Denna grå och regniga oktobersöndag var det givetvis stängt på biblioteken och det var då pappa kom med sitt första boktips till mig. En vuxenbok. En deckare av Agatha Christie. Pappa tyckte att hans elvaårige son var mogen för spänning av den högre skolan.
Själva den fysiska boken var inte lockande med sin trasiga rygg och gulnande fläckiga sidor. Det såg ut som om en mus tagit små smakprov. Jag kände mig inte ens sugen på att hålla i boken. Förstrött bläddrade jag i förordet och såg att den engelska titeln var ”Ten Little Niggers” och att boken skrevs samma år som andra världskriget startade, 1939. Kunde en sådan gammal deckare vara något att ha? Borde jag inte istället läsa om en Fem-bok från min egen kompletta Blytonsamling? Be mamma baka scones och dricka hett te och träffa Tim igen. Drömma att jag hade en egen hund och bodde nära havet.
Istället blev oktobersöndagen startskottet in i vuxen-deckarnas värld. En plats som jag därefter aldrig har lämnat. Sedan må orden moderniseras och genren bytas ut mot kriminalbok, thriller, spänningsroman eller liknande. Är en bok välskriven spelar det ingen roll vilken genre den är klassad som. Jag drabbades av en förkärlek för pusseldeckare genom den välskrivna boken, som för mig alltid kommer att heta vad den är döpt till ”Tio små negerpojkar”. Vilket koncept. Vilket suveränt sätt att skapa dramatik genom att begränsa utrymmet för personerna i boken och stänga av dem från yttervärlden.
Tio för varandra okända personer har blivit inbjuda till Negerön av olika skäl. Alla bär de på en mörk story där de undkommit rättvisan någon gång i sitt liv. Det är en brokig skara som anländer till den annars obebodda lilla ön. På ett genialt sätt har de lockats dit av värden, Mr Owen. På väggen hänger en barndomsramsa:
Tio små negerpojkar åt supé i Rio. En satte i halsen, och så blev det bara nio. Nio små negerpojkar sov utan måtta. En försov sig, och så blev det bara åtta…
På matsalsbordet står tio små porslinsfigurer på en rund glasplatta. Efter första middagen när de sociala spänningarna lättat och en trivsel börjat uppstå kommer RÖSTEN från ingenstans. Utan förvarning, omänsklig, genomträngande …
”Mina damer och herrar! Tyst i salen, om jag får be! Ni är anklagade för följande brott: …”
Helt fascinerad av sambandet mellan barnramsan och antalet porslinsfigurer som blev en färre efter varje mord, kändes det som om jag befann mig gömd bakom en klippa på ön och oroligt betraktade förloppet och bad att Vera Claythorne varken var en mörderska eller skulle bli mördad. Redan i den åldern gillade jag att suga på karamellen, men boken lämnade aldrig min hand. Inte ens under toalettbesöken eller under måltiderna. Den trasiga boken följde med mig överallt, som en siamesisk tvilling. Jag letade då och då upp pappa och berättade vem som jag trodde var mördaren. Först hade mina tankar gått till en elfte person. Sedan någon i gruppen.
Pappa log och tyckte att jag hade intressanta åsikter.
Det blev akuta problem när min skyldige gick och dog. Då fick jag snabbt byta misstänkt. Ibland läste jag inte på en stund. Istället gick jag och funderade och hade rådslag med mig själv. Såg situationen framför mig. Vägde argumenten mot varandra. Tog in fakta och granskade detaljer, lekte Sherlock Holmes. Jag våndades och njöt om vartannat. Agatha Christie hade mig helt i sitt grepp. Jag var fångad i ett nät av skrivna ord ändå till slutet. Först hade jag hajat till. Var detta briljanta slut möjligt?
Det var många år sedan jag läste boken. Inför detta kåseri var jag skraj för vad jag skulle anse när jag återläste. Rädslan var obefogad. Boken håller än. Sjuttiosju år efter det att första upplagan kom ut.

En helgdag ett par veckor senare då vädret inte lockade till utomhusaktiviteter och det var ett tomrum i mitt liv, återvände jag med förväntansfulla steg till pappa, min stora boktipskung. Pappa som var på väg ut letade fram boken han precis hade läst. Den ingick i ”Det Bästas bokval” som pappa prenumrerade på. Titeln var ”Skall jag taga vara på min broder?” av författaren Marcia Davenport.
Förväntningarna var skyhöga inför min andra vuxenbok. Pappa berättade att det inte handlade om en renodlad deckare, men att boken ändå var mycket spännande på flera ställen.
Depression. En främmande term som jag visste föga om. Annars skulle jag kunnat briljera med att jag hamnade i farstun till ett mörkt stort hål. Min förmåga att kunna leva mig in i en handling var klart till min nackdel. Envisheten att inte ge upp drev mig slaviskt vidare i höstmörkret, när jag slukade pappas andra boktips på en enda dag. Den längsta söndagen i mitt elvaåriga liv måste ha bestått av hundratals dystra timmar av eländernas elände.
Med tunga steg gick jag till mina föräldrars sovrum och satte in boken i pappas bokhylla, innan jag kröp ner i min säng och låg där bedrövad och grubblande. På näthinnan såg jag framför mig hur de två rika bröderna Holt började bygga en labyrint i sitt hus med tidningshögar ända upp till taket, med dödsfällor mot allt och alla. I den förfallna bostaden samlades det på skrot och elände. Tidningarna började lillebror Randall spara på när Seymour blev blind. Randall hade en fix idé om att han skulle bota blindheten med att låta sin storebror äta apelsiner varje dag. Sedan skulle Seymour läsa ikapp de sista trettiofem åren. Ju mer detaljer jag fick som läsare, ju mer deppig blev jag. Varför skulle Randall lockas hem över Atlanten när det äntligen uppstått lycka? Då det hade funnits en ljus framtid som han så väl var värd.
Elvaårige Bosse var inte klädd för de här dystra livsödena. De flesta andra elvaåringar skulle aldrig kommit igenom första sidan och därmed skonats. Jag däremot ville ha svaret på varför bröderna blev så konstiga och egna. Deras fruktansvärt elaka, rika farmor som regerade som en diktator, bestämde allt i huset. Hon behöll makten långt efter sin död tack vare sitt speciella testamente. Men det behövde aldrig gått så illa om jag fått hjälpa till. Storyn byggde på en verklig händelse vilket fick mig att bli ännu mer dyster till sinnet.
Som vuxen skämtade jag genom åren med pappa om hans två boktips. Det fanns inte på kartan att jag skulle be om ett tredje tips. Istället blev pappas yngsta son bibliotekarie och lämnade frikostigt tips på bra titlar. Jag fick pappa att vidga sina läsupplevelser under sina sista levnadsår. Han kom att uppskatta turerna till bibblan när han väl skaffat sitt första lånekort. Biblioteket var ett ställe han inte satt sin fot på tidigare i livet.
Åren tickade iväg. Som jag skrattade när det gick upp för mig vad det var för bok min svärfar precis läst i en gammal ”Det Bästas bokval” som han kommit över i en auktionslåda.
”Det måste vara din pappas berömda boktips nummer två. Ta med dig boken hem. Det ska bli spännande att se hur du uppfattar den trettio år senare. Ser du att den är tryckt samma år som du föddes?”
Den gamla boken hamnade i vårt gedigna bokbestånd efter bokstaven H och har blivit stående där tills jag skriver detta månadskåseri.
Tyvärr fick inte min härliga svärfar höra min åsikt. 😦
”Randall hade dött först. Han hade fastnat och dött i en fälla som han själv hade gillrat. Seymor hade levt vidare i några ofattbart hemska dagar innan han till slut dog av svält.”

Om du inte ser några nya blogginlägg på ett tag får du dra dina egna slutsatser … 😉

Efterord: Frågan är om det finns något mord eller dråp med i min debutroman. Sebastian Rosander både vill och vill inte tro det. Frågan gnager inom honom i trettio år och han känner ibland en stor skuld. Helst under varje höst. Vem skulle inte gjort det?

Solveigs förslag

I kåseriboken finns rubriker som: Mamma räddade mitt liv, Ondskan har många ansikten, Mitt liv som kidnappare, Döden slog till blixtsnabbt, Skolvåldet i min backspegel, Se upp för Ulliganerna! Mer skrämmande blir det inte i vår gemensamma bok. Förhoppningsvis finns det annat tänkvärt att njuta och skratta åt. Det är heller inte förbjudit att släppa en tår eller två vid något känsligt ställe. Eller blir arg på något.

Facebook

Här är länken om du vill köpa en signerad bok.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin avslutning på sommaren. Vi ses kanske i september. 😉

Ps. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Jag har mycket spännande att göra under veckan.

Annonser

66 thoughts on “Från en liten ö till en depression

  1. Jag tror inte att jag läste en enda ”vuxenbok” under åren fram till min tonårstid. Jag gillade att läsa Kitty-böckerna och alla Fem-böckerna. När jag började läsa ”vuxenböcker” så var det Sigge Stark och kärleksromaner. Med åren har jag nosat på det mesta men är inte intresserad av kriminalromaner/deckare. Psykologisk thriller läser jag och många olika skönlitterära böcker har jag slukat och slukar än. Vad vore livet utan böcker? Tack för ditt kåseri! Där fanns som alltid många underfundigheter och tankar. Ha en fin vecka med allt ”spännande” du har att göra! Kram!

  2. Precis som du lärde jag mig att läsa innan jag började skolan och har alltid varit intresserad av böcker. En äldre kamrat som visste att jag tyckte om att läsa tog mig med till biblioteket och sen var jag fast. Till en början skrev jag upp alla böcker jag läst i en anteckningsbok, men med tiden blev det så mycket att jag tyckte det kändes som ett tvång. Nu ångrar jag det. Tänk så kul att få veta vilka böcker jag var intresserad av i en viss ålder. Fem-böckerna och Kitty var favoriter ganska tidigt och sen är klart steget till Agatha Christie och andra deckare inte så långt. Det enda jag inte gillar är lite sötsliskiga kärleksromaner. PS. Du har meddelande på Facebook. Kram

  3. Biblioteket. Denna fantastiska plats. Jag minns lyckan och hur vinden blåste i håret när jag hoppade på cykeln och trampade för allt vad jag var värd för att komma till biblioteket och låna böcker. Hur stor jag kände mig med det där gula papperskortet i sin plastficka. Friheten. Vägen till alla spännande världar. Och jag blir glad i hjärtat att se att döttrarna har ärvt läsglädjen och hur mycket det ger dem. Men det gör ont i hjärtat att se besparingarna som görs på biblioteken i min hemkommun. Denna sommar stängde vårt lilla bybibliotek helt under 2 veckor. Mitt under den där sommarlovsbokspeioden som är så viktig när man befinner sig i slukaråldern. Sorgligt.

    Ha det gott bland orden. 🙂

    Kram Lotta

  4. Kul att läsa om dina första upplevelser i vuxenbokvärlden. Jag undrar hur din pappa tänkte när han gav dig den där andra boken! Hade du önskat att det var en annan eftersom den gav dig så många grubblerier?
    Jag har ju skrivit ett blogginlägg vars rubrik är ‘Jag älskar böcker’ så det har vi gemensamt.

  5. Jag lärde mig också att läsa väldigt tidigt och i tioårsåldern kom jag in i en slukarperiod. En period som jag tack och lov aldrig kommit ut ur! Agatha Christie står sig verkligen fortfarande så nu blev jag pigg på att läsa om några av hennes alster…

    Kram

  6. Jag började också kunna läsa innan jag gick i ettan. Mamma och Pappa var bra på att ge mig presenter i form av böcker. Men de räckte inte till. Så jag läste igenom deras bokhylla, som bland annat innehöll Dickens. Pappa prenumererade på dem.

    Det fanns även en gammal läkarbok, som jag läste i smyg. Mamma kom på mig och hon tyckte inte att den var lämplig. Vi hade en moster på besök och de läste i den och jag hörde ett väldigt fnittrande hela tiden. Den var alltså redan då för gammal för att gälla i dåtiden.

    Sen har jag fortsatt att läsa. När mina 3 barn var små var det inte råd att köpa några böcker, men vi var flitiga på biblioteket och jag läste högt för dem. Idag får jag böcker gratis av min Sambos dotter, när hon har läst ut dem. Nu står det en stor ICA-kasse full, som jag plockar den ena boken efter den andra ur.

    Kram/Gilla

  7. Agatha, hennes böcker har jag läst väldigt många av. Bra och läsvärda är dom.
    Men, elva år bara, då fick jag inte ens läsa Barnen från Frostmofjället. Olika det kan vara.
    Tack för ditt intressanta kåseri.
    Kram.

  8. Precis som du, hittade jag tidigt till biblioteket. Jag hade inte så roligt hemma, så jag försvann in i böckernas värd. Jag tror det var min pappa också som gav mig tipset att börja läsa Agatha Christie. Jag läste också ”Tio små nergerpojkar” först o precis som du fortsätter jag med mina deckar. Även om en o annan annan slags bok slinker emellan. Nu läser jag Italienska skor av Mankell, den är bra.

  9. För att min mamma skulle få en lugn stund med två barn med 15 månaders mellanrum, så fick det bli i pappas knä när han skulle läsa i sina jakttidningar. Så ”svensk jakt” kunde jag både utan och innan redan som väldigt liten. Jag hade koll på vilka bössor som passade till de olika djuren som skulle jagas, det senaste inom kikarsikte och vilken hundras som gav bästa resultat. Hahaha…. som tur är så hade vi bokbussen som kom med gärna mellanrum då jag blev lite större.

    Härliga minnen du väcker!

    Kramar

  10. Jag lärde mig också läsa innan jag började första klass, och har allt sedan dess plöjt igenom oerhört många böcker, och jag har varit en flitig besökare på biblioteket. Jag gillade när jag kom hem med nya böcker från biblioteket, det var en speciell känsla (som jag fortfarande kan känna), när man packade upp dom, bläddrade lite i dom och planerade vilken man skulle börja med 🙂 Är det du som är pappas yngsta son? Jobbar du på bibliotek? Det ville jag också ett tag för många år sedan 😀 Tack för ett trevligt kåseri, du skriver fantastiskt bra och det är så roligt att läsa 🙂

  11. Skolans bibliotek, inträngt i ett litet rum i källaren, fick vi börja gå till i trean.Innan dess visst jag inte att det fanns. riktigt gamla skamfilade bcker fanns det där, men det gjorde inget jag slukade dem alla. Mina egna få böcker, de läste jag om gång efter annan. På högstadiet blev det lästorka… på gymnasiet läste man för att man måste. Så jag satte nog inte igång med vuxenläsandet förrän just i vuxen ålder. Adlibris pocketböcker, det är mitt bibliotek sedan många år tillbaka. Lånar aldrig på bibliotek…. man måste ju LÄMNA tillbaka I TID. Jag har missat för många gånger… : )

  12. Jag ser att många lärde sig läsa innan skolan började, så gjorde även jag, och läslusten har hållit i sig. Vad vore livet utan böcker, sååå trist. När barnen var små läste jag alltid godnattsagor, så mysiga stunder, överhuvudtaget läste jag mycket för dom. Två bokklubbar var vi med i , Alla barns bokklubb och Disney klubben.Böckerna finns kvar, och nu är det barnbarnen som jag läser för.
    Kramar♥

  13. Nu slungade du mig tillbaka till barndomen! Jag minns inte ens när jag lärde mig läsa, men jag tror inte att jag kunde det när började skolan. Tidigt började jag sluka böckerna i fars bokhylla, faktiskt lite i smyg för de ansågs inte lämpliga för barn. En av de första jag läste var ”Kvinnor och äppelträd” av Moa Martinson och den står nu i min bokhylla! Sedan läste jag alla Moa Martinssons böcker, lånade dem på biblioteket! Efter det blev det inte så många ungdomsböcker, men många deckare som nog var lite barnförbjudna! När jag nu begrundar mitt läsande i barndomen är det nästan så jag snuddar vid tanken om jag blev medveten om vuxenvärldens mödor för tidigt i livet. Idag känns det som om nyheterna på TV är mer skrämmande för barn än att läsa vuxenböcker!
    Tack för dina fina kåserier som jag alltid läser med behållning.
    Kram M.E

  14. Jag blir alltid lika imponerad av att du minns allt så otroligt detaljerat när du skriver. Fantastiskt!!! Jag är glad att vi har hittat varandra i blogglandia. Ha en bra vecka. Kram Katarina 🙂

  15. Jag började läsa vuxenböcker tidigt . Kan än idag komma ihåg Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas d.ä…Jag läste den non stopp ……. SVAR:Ingen åska här Men det har regnat alldeles förfärligt hela natten fram till för en halvtimme sen. Och nu skiner SOLEN!!! kram!

  16. Jag lärde mej läsa innan jag började skola men av någon konstig anledning blev jag aldrig en bokmal. Jag tröttnar på att läsa, det tar sån tid. Jag är lite av en orolig själ, kan jag tänka. Däremot så älskar jag filmer, så gärna svenska, helst en Wallanderfilm! (det går bra med en Beckfilm också)
    Det ligger en bok i bokhyllan, fortfarande, som är oläst. Den har som omslag en blå skånsk himmel, hav och en fin sandstrand med ett litet hjärta ritat i sanden….liiiiiite dåligt samvete har jag men EN dag ska jag ta tag i den!

    Kram på dej!

  17. Jag kunde inte läsa allt när jag började skolan (bara lite) men däremot kunde jag tre språk.
    Det tyckte jag inte var något konstigt alls, men om jag nu tänker efter så var det ju mkt bra och kunde bli ännu bättre om någon av föräldrarna kunde fler språk.
    Ja för det ‘hänger’ ju på det, Mitt modersmål var ju Polska, sen tyska och sist svenska.
    Hur lärde jag mig svenskan minns jag inte, det bara kom. Så är det med barn de lär sig mycket lätt upp till 12 års åldern har jag läst. Det finns barn som kan 5 språk innan skolan börjar.
    De får det helt gratis, åhh vad jag hade velat kunna fler språk, att kommunicera med folk är så intressant. En översättning blir aldrig detsamma.
    Jag är ändå glad att jag kan läsa och skriva på polska, tyska, engelska och svenska så klart,
    men med många stavfel. Men vad gör det, bara mottagaren förstår vad jag menar.
    Men jag märker ju att när man inte använder ett språk på länge försämras talet, men förståelsen sitter kvar mycket längre. Ordet lycklig – szczesliwy, på polska. Men det är inte helt rätt,
    för under e ska det vara en krok, och över s ska det vara ett ‘komma tecken’.
    Allt har med uttalet att göra, för mig tar det tid att läsa och skriva på polska, men snabbare på tyska. Googles översättning är förfärlig, så det är alltid bra att kunna språket till den man skriver.

    Till bibblan gick jag ofta, det var så skönt att få gå in där till tystnaden och känna doften av böcker-papper, verkligen en speciell doft. Den känner jag inte när jag går in på bibblan nu, varför kan jag undra. Den bästa tid var i barndomen att få sitta där i det lugna.
    Varför du kanske undrar för det fanns ju ingen tv på min tid (köptes 1961) (jag en 1948)
    eller högtalare till min radiogrammofon. Det kom ofta folk hem till oss som ville ha översättning,
    far han tolkade då tyskan och polskan till folk som behövde detta. Radion från Tyskland och Polen blev ju också rätt tjatigt i skallen till slut, så bibblan blev räddningen, hi hi hi . . . .
    Nu när jag skriver till mina släktingar i Polen så är det smidigt med translate programmet.
    Men som sagt allt stämmer inte, grammatiken blir tokig ibland.

    Jag har även läst ‘Tio små negerpojkar’, men för herrans många år sedan, kanske dax för en återupprepning.
    Men lustigt, man får inte säga neger längre i Sverige för då är man rasist.
    Men det sa vi många gånger t.ex. en negerdocka, negerboll m.m. utan att någon sa att ordet var fult eller fel. Hur kan det komma sig ? !
    Det ORDET fanns inte, vi var inte rasister, den som hittat på ordet är själv en rasist nu,
    fast ‘de’ talar om detta ämnet så fint. Spanska – Negro = svart.

    När jag var i Polen i juni köpte jag barnböcker, där lär man sig mycket även på gamla dar.

    Ja Bosse att läsa leder till kunskap, det blir man aldrig för gammal till.
    Må väl kram/ Eva

  18. Roligt att läsa hur din bana började beträffande böcker och med tanke på din pappas boktips, så förstår jag att du har blivit kvar i ”deckarvärlden.” Fast du skriver ju kåserier också och gör det bra! ❤ Tänkte också på det där med andra boken…kanske inte det bästa valet för en elvaåring…men du har ju klarat dig bra livet…ändå! 😉
    Som flera andra har skrivit så minns jag att mina första böcker var Kitty-böckerna. Bara älskade dem! Så var det Fem-böckerna och något med Mary och Lou. Men den första vuxenboken…ingen aning!
    Må så gott och Lycka till med skrivandet! ❤
    Kram, Gunilla

  19. Va roligt att läsa om dina läsupplevelser,å den där negerpojkarna läste jag med och den minns jag att den var så spännande och läskig.
    Jag har precis som du alltid gillat att läsa och knäckte läskoden tidigt som 6åring.jag älskade Kitty och fem böckerna,när jag blev tonåring fastnade jag i skräckens klor och lusläste Stephen King så jag var livrädd på nätterna 😂

  20. Tack för ett tänkvärt kåseri.
    Tänk vilken glädje läsningen innebär! Jag läste också innan skolstart och plöjde alla ”Femböcker” och liknande mysterieböcker. På en tågresa till Norge, när jag var nio år, läste jag Dickens ”Oliver Twist” och grät mig igenom boken. Men den gav mersmak…
    Agatha Christie kom tidigt in i min läsperiod och har nog aldrig försvunnit bort…
    Läsupplevelser kan ju var så olika och jag minns en elev jag hade i klass sex som var en mycket god läsare och ville läsa Stieg Larssons triologi. Jga var lite tveksam, men efter samtal med mamman så läste hon också böckerna och de läste dem parallellt och han sträckläste dem. Jag har alltid varje dag haft läsning i skolan, på schemat, i 40 minuter minst …och gissa om eleverna plöjde böcker. Jag föreslog ofta böcker och eleverna presenterade sina böcker då de var lästa och de inspirerade varandra. Tänk, vad jag kan sakna detta.
    Själv fottsätter jag att läsa…
    Kram!

  21. Min pappa kom hem med en låda böcker har köpt på en loppis någonstans och vuxenboken som landade hos mig var Don Quijote av la Mancha…. minns att boken förbryllade mig och att jag inte förstod riktigt vad den handlade om men läste den gjorde jag ändå…
    Ha det fint! Kram

  22. Precis som du började jag läsa innan skolan och läste sedan ALLT, det var många böcker som påverkade mig men den jag minns bäst var Karin Boyes Kallocain. Den gjorde att jag började samla på SF och när det sen visade sig att Rolle (som jag träffade när jag var 15 och han 20) också samlade SF så blev det många sådanan under årem. Men nu har vi sålt vår stora samling.
    Jag läste också en massa thrillers, men mest skönlitteratur. Det var det nog skolan som fick in mig på. Hade duktiga lärare…..
    Under dom tidiga tonåren Innan jag bestämde lite mer själv så spenderades en massa tid under täcket med en ficklampa och en bok…trodde jag lurade föräldrarna! *fniss* Dom visste naturligtvis precis vad jag höll på med!!
    Men läslusten sitter kvar och varje dag, ständigt så läser jag. Just nu en bra thriller av Billingham som jag både vill läsa ut fort, men också suga lite på. Anledningen till att jag vill att den ska ta slut fort är att jag fått en thriller av en av våra gäster i måndags, Susanne Nygren. Alldeles nyskriven och jag är så nyfiken…..
    KRAM
    Susie

  23. Jo då! deckare av Agatha Christie läste jag mycket väl under mina tonårstid. Minns speciellt en… hmmmm vad kan den nu heta igen ;D Jodå! visst var det den samma som du läste och fick tips om, jag älskade den minns jag även om jag tyckte den var ryslig. Har dock inte läst om den i vuxen ålder men blir otroligt sugen nu… tänk om jag skulle gå till biblioteket som ligger så vackert här i staden för att låna just ”Tio små negerpojkar”. Tror du jag gillar den idag?
    Det bästas bokval prenumererade min ex svärfar på också…hi hi, min pappa däremot var Bra böckers bokfantast.
    Tack för att du väckte min nyfikenhet på Agatha Christie igen. 😀
    kram Ingela

  24. Du milde så många böcker jag släpade hem från bibblan. Där luktade så speciellt. Det var ett gammalt trähus med trägolv, som revs under rivningshysterin. Idag hade huset varit K-märkt! Suck!!! Kram

  25. Jag kan kanske känna igen mig lite i din barndomsupplevelse. Jag lärde mig inte läsa så tidigt men kom snart på att böcker var en fantastisk värld att försvinna i. Tyvärr hittade jag en bok i bokhyllan av religiös art som gjorde mig vettskrämd i många år. Inlevelseförmåga är på gott och ont men så småningom fick mitt sunda förnuft tala mig tillrätta och jag hade väl lärt mig något även av detta. Det är inte bara barnens användning av internet som kan vara skadligt.

    Du ska ha det gott på din bloggsemester och ”Lycka till” med vad du nu än gör. Torsdagskram på dig!

  26. En och annan Agata-bok har jag också plöjt igenom. Men jag minns nästan ingen. Konstigt men det är väl för att de är så lika. De böcker som lägger sig på minnet är ju ofta de som är lite ”tråkiga”. De lägger sig på minnet för att de måste läsas med omsorg inte plöjas igen, eller hur?
    /P

  27. Vad trevligt och underhållande du skriver om dessa två boktips. Det var längesen jag läste ‘Tio små negerpojkar’, och nu känner jag att jag vill läsa om den. Och Fem-böckerna, hur bra var inte dom! Kram

  28. Jeg er også veldig glad i å lese bøker, og ved min barneskole lå det er stort bibliotek. Glemmer heller ikke hvordan det var å oppdage bøkenes verden. 10 små negergutter av Agatha Christie gjorde et uutslettelig inntrykk på meg også 🙂

    Klem fra Marit

  29. Som liten innan jag kunde läsa och vi var och lånade böcker så drog jag alltid hem
    Barnen Hedenhös och mamma var måttligt road av att läsa dessa böcker för mig.
    Men sedan jag hade knäckt läskoden blev det många böcker först flickböcker
    sedan deckare.
    Kram gun

  30. Hej! Läst detta och bakåt, så intressant. Din penna flyger och flyter bra 🙂
    På bättringsvägen, men ännu en lufsardag med medikamenter och inomhusvilande trots strålande vackra sista söndagen i augusti.
    Få se vad du har för spännande att berätta nästa gång 🙂
    kram

  31. Vet du Bosse……jag tror du bubblar av en massa ord…… som du har läst.
    Jag var skitdålig att läsa böcker som liten.
    Men kladda i dem……..Det gick bra.
    Jag har en massa sträck på alla sidor i ALLA böcker i ALLA regnbågens färger.
    Det var jag duktig på.
    Men vet du……….jag gjorde inte om det efter allt skäll jag fick.
    Husfriden vettu………..*blink blink*

    Sensommarkram från mig😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s