En hyllning till en legend: 4 av 10

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, nyss 75 år fyllda. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, Universrum, Elisabeth, Ingela, Ulla-Trapid, Carola, Mariga Mary, Uppblåsbara Barbara, Jag måste hejda mej, The Pling & Plong-sång, Gugge Röd, Huppegupptäcksfärd, Järnvägsövergångsång, Ingen BH under blusen, Redan när vi sätter oss till bords, How do you feelmjölk idag?, Det finns ett tomrum, Att ha det taskigt med sej själv i Paris, Lyckan tänder en i sänder, Vill du vara mitt sexualobjekt ikväll?, Ensam i den stora bussen, Du har Pinochet i garderoben, En resa jorden runt, Jag skall inte ligga lik, Ingenting är evigt, Jag älskar dej ditt helvete, Lockrop, Upp igen, Tom top, Jag har aldrig varit lyckligare än nu, Vatten … (fortsättning kommer)

Färgförklaringar (de tio nya låtarna): Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Kort fakta: Tänk att Robban Broberg skickade in ”Maria-Therese” till Melodifestivalen och inte blev utvald. Istället gjorde låten en annan resa. I Tv-programmet ”Önskeprogrammet” från Cirkus fick den stor genomslagskraft och blev därefter hans första skivsuccé. Låten gick in på första plats på ”Svensktoppen” 1967. 48 år senare tycker jag fortfarande låten håller.

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

En planet för mycket

Trots att Ulf Dageby varnat mig många gånger i denna smittande låt. ”En fjäril vid ditt hår, allt blommande vår… Solen är din vän, men akta dig för månen …” håller jag inte med honom på hans första sol(o)skiva.

Jag är svag för månen och det blå skenet runt omkring. På något vis tror jag dock fullmånen påverkar min sömn negativt. Annars uppskattar jag gubben däruppe, stjärnorna och all oändlighet. ❤
Den sista tiden har jag njutit av den allt större månen och tagit en runda ut på balkongen när jag vaknat på natten. Därför var det givet för mig att ta en extra titt på supermånen eller blodmånen som den kallats flitigt de sista dygnen.

Jag bestämde mig för att under dagen leta fram uppgifter om vad jag gjorde ”förra natten” 1982. Insåg rodnande att detta är ett socialt media och många kan … 😉

Visst var det en upplevelse med både en månförmörkelse och en supermåne, likt paritet med när jag och Jennifer såg ett stjärnfall för några år sedan. ❤
Personligen var annars den största upplevelsen av annan art.
Vilken flax att jag har tillgång till den hemliga hjärnsajten ”Bosslandia”. När jag fick fakta om att det skulle dyka upp en ny planet strax bakom månen någon gång mellan 03.33-03.35 nappade jag på detta unika tillfälle som aldrig hänt tidigare.
Jag var nervös trots att jag hade tränat hela förra veckan på att klara av att inte blinka en enda gång under tre minuter, för megaplaneten var ruskigt snabb.
Prova själv får du se hur knepigt det är. 🙂
Redan efter 44 sekunder dök den blåaktiga jättestora planeten – September som jag döpt den till, upp i mitt blickfång. Ser du den? (till höger om månen, en bit upp)  Annars får du pingla eller messa Specsavers. 😉

Jag drabbades av samma känsla som den gången jag fick reda på att jultomten inte fanns på riktigt. Därför glömde jag totalt bort att både blinka under fem minuter och att stänga munnen. Vilken tur det var myggfritt. 😉 Kanske bäst att jag ringer och beställer en synundersö … 😀

En hyllning till en legend: 3 av 10

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, nyss 75 år fyllda. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, Universrum, Elisabeth, Ingela, Ulla-Trapid, Carola, Mariga Mary, Uppblåsbara Barbara, Jag måste hejda mej, The Pling & Plong-sång, Gugge Röd, Huppegupptäcksfärd, Järnvägsövergångsång, Ingen BH under blusen, Redan när vi sätter oss till bords, How do you feelmjölk idag?, Det finns ett tomrum, Att ha det taskigt med sej själv i Paris, Lyckan tänder en i sänder, Vill du vara mitt sexualobjekt ikväll?, Ensam i den stora bussen … (fortsättning kommer)

Färgförklaringar (till de tio nya låtarna): Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Kort fakta: Robban Broberg släppte sin första singel ”När jag står vid en bår” redan 1961 och visade tidigt prov på en väl utvecklad förmåga att leka med ord. Det var i vår enda Tv-kanal 1965 hos Lennart Hyland i det populära programmet ”Hylands hörna”, som Robban hittade ut till en större publik. Det ena ledde till det andra. Han gjorde ex. succé i en revy på Gröna Lund med sin låt ”Koftan”.

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

En hyllning till en legend: 2 av 10

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, 75 år gammal. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, Universrum, Elisabeth, Ingela, Ulla-Trapid, Carola, Mariga Mary, Uppblåsbara Barbara, Jag måste hejda mej, The pling & plong sång, Gubbe Röd  … (fortsättning följer)

Färgförklaringar till de tio nya: Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Kort fakta: Robert Broberg föddes 2 juli 1940 i Råsunda, Solna. Han var svensk artist, kompositör, musiker och konstnär. Under slutet av femtiotalet gick han på Konstfack. Han hittade på att han hade en skifflegrupp och fick erbjudande om att spela på dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Snabbt fick han fixa ihop ett gäng kompisar och börja repa. 🙂

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

Kul-tur på café

I förra månaden berättade jag om Lilla Montmartre i Ystad.

En annan sak som jag uppskattar är att det blir allt vanligare med att det finns en konstutställning på vanliga caféer.

Jag tycker det är en trevlig kombination. Fika, umgås, lyssna på samtal och beskåda alster på väggarna. Jag skrev inte smyglyssna. Sådant behövs inte längre. 😉 Dessutom hade vi tur och fick ett fönsterbord med en fin utsikt mot Mariakyrkan och Stortorget.

Hallå! Här är rökförbud! Sitta och röka på väggen och dessutom se nöjd ut. Aja baja! 😉 Som straff får du räkna dina vita prickar.

Frågan är om inte tavlan på toaletten var finast. Jag hade inte systemkameran med på resan. Istället var det mobilkameran som gällde. Eftersom bilden inte blev bra backade jag en bit och nu … gjorde jag min egen tavla, när jag gick emot det stora handfatet. Fy sjutton vad blöt jag blev i baken. 😦 Hade någon badat sitt blöjbarn precis innan mitt besök? Inte kunde det varit för att jag precis tvättat händerna?
Någon minut efter vi gått ut från fiket öppnade sig himlen och vi blev genomblöta. Det är inte ofta jag välkomnat ett rejält lokalt ösregn som var över på tio minuter. 😀
På tal om himmel. Var du ute och såg den blodröda supermånen? Annars är det lugnt. Enligt TT har du en ny chans 2033 att se en månförmörkelse och en supermåne. 😉

En hyllning till en legend: 1 av 10

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, 75 år gammal. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, … (fortsättning följer)

Färgförklaringar: Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

Här tankade jag energi

Förra helgen var vi på två mysiga utflykter. På lördagen tog jag inte med kamera till Abbekås. Däremot fick både Solveig och fikakorgen följa med. ❤ Vi hade tur med vädret. Förmiddagens sol hade försvunnit, men det var fortfarande varmt och de mörka molnen släppte inte iväg något vått.

Jag vågade inte gratulera mannen som jobbade i trädgården utanför huset. Huset som ingen av mina bloggbesökare röstade på i Månadens tävling, som därmed gav mig en lott att skrapa. Det ligger många fina hus längs denna väg, så det var såklart inte lätt att välja för er.

På söndagen åkte vi samma håll, men stannade några kilometer tidigare vid Mossbystrand. Precis som i Abbekås njöt vi av alla blommor i trädgårdarna längs med havet. Här nere är det tacksamt på hösten när värmen från havet fortfarande gör sitt jobb med växtligheten. (första fotot är också taget på Mossbystrand)

Jag har ännu inte druckit det sura cikoriakaffet. Däremot lyckades vi få till en tjusig rabatt med den vackra vilda blomman utanför vårt kaffekoppmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. De människor som levde under den senaste ransoneringstiden minns säkert surrogatkaffet.

Är det amerikanska blåbär som växer högt eller krikon? 🙂

Oxelbär är trevliga att fotografera. Kan man göra något gott av dem?

Björnbär känner jag väl till. Jag saknar bären som växte rikligt i Hovs Hallar, några kilometer från vår bostad.

Kanske bäst att passa sig. Dessa röda saker är säkert vresiga. 😉

Vad viktigt det är att sänka tempot när energin håller på att ta slut på en gammal sprinter. Här i Ystad lyser morgonsolen så vackert. Fortfarande vet jag inte dagsschemat. Vad ska du göra av denna septemberlördag?

En småländsk buss och fyra kapade flygplan

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Septembersolen lyste mot mig när jag tog en sista klunk av kaffet denna ljuvliga tisdagsförmiddag. Fortfarande kan jag än i dag med välbehag känna smaken av den osötade jättestora kakan från konditoriet i Boarp. Orten på höjden där vi en gång träffade en jordnära och trevlig Hasse ”Kvinnaböske” Andersson.
Som ofta när det var fint väder på hösten hade jag valt balkongen mot havet och Hovs Hallar. När de flesta turister åkt hem var Bjärehalvön extra fridfull och livet hade gått in i en ny fas som jag uppskattade i all sin enkelhet.
Bonden som arrenderade mark av oss höll på med någon syssla på åkern och måsarna följde intresserat hans framfart, med mask i blickarna.
Jag slängde upp en hälsningsnäve mot kvinnan som jag brukade handla potatis och jordgubbar av, när hon cyklade förbi med yngsta dottern i barnstolen. Hon som flyttat ner från Stockholm ungefär samtidigt som vi och som senare startade upp Lisas bod.

Jag har alltid velat vara ute i god tid om det är möjligt. Stensjön Buss, med femtiofem glada smålänningar, skulle komma först om en timme. Redan kvällen innan hade jag gjort rent toaletten, dammsugit och torkat alla golv, sett över montrarna och putsat bort nyfikna fingeravtryck. Det kändes viktigt att allt såg fräscht ut.
Stensjön Buss skulle detta år vinna min tävling, årets buss. Det bussbolag som var hos Lidéns Samlingsmuseum flest gånger under en säsong fick sitt namn på en leksaksbuss som stod överst på en monter. Stensjön Buss var ett pålitligt bussbolag som fattat tycke för vårt samlingsmuseum redan första året. Jag uppskattade kontakten vid beställningarna och att de alltid höll ankomsttiden.
Utanför entrédörren stod jag och njöt av vädret och kisade upp mot den slingrande vägen mot Hov. Nästan på klockslaget dök bussen upp och jag gjorde mig beredd mentalt för att kliva på bussen och greppa mikrofonen. Något som jag gjort hundratals gånger.
Det syntes att gruppen var yngre och piggare än genomsnittsbesökarna och jag visste att det stora sällskapet precis varit och fikat. Därför pratade jag en extra stund och mina skämt gick hem, eftersom det skrattades på de rätta ställena.
Väl inne på Lidéns Samlingsmuseum spred sällskapet ut sig som jag bett om på bussen, för att det inte skulle bli för trångt. Som alltid fanns det en uppsjö av frågor och ofta fanns det någon extra pratglad person som ville ha en större bit av mig.
Det var svårt att räcka till för alla när Solveig inte var tillgänglig en vardag under en skoltermin. Jag ville helst inte lämna disken där vi sålde saker, vykort och dryck. Dessutom dök det ibland upp andra besökare som skulle betala entré.
Bland centerkvinnorna var det en kvinna som hade läst om oss i en veckotidning och som bubblade av frågor och flera andra väninnor stod i en tät ring omkring mig när jag visade någon detalj i en monter. Därför noterade jag inte att chauffören påkallade min uppmärksamhet utanför ringen. En mycket sympatisk yngre man som annars var lågmäld och försiktig i talet.
”Har ni en TV någonstans här i närheten?” viskade han till mig mellan de fina utflyktsklänningarna.
Eftersom jag var inne i min pratbubbla tyckte jag den privata frågan var tokig. Han visste väl att vi inte hade någon TV i museet. Han hade ju sett alla rum i muséet förr. ”Nä. Det har vi inte plats med”, svarade jag spontant innan nästa kvinna tog över konversationen och jag på nytt blev en tupp i hönsgården.
En kort stund senare var chauffören Thomas där igen och viskade en engelsk term och något svamlande om något flygplan.
”Menar du Högskolan i Halmstad? Trade Center?” svarade jag spontant och han log snett.
Det fanns inte många sekunder för mig att tänka. Skulle jag släppa upp honom till vår privata bostad för att titta på TV? Vad konstig han verkade? Mådde han bra? Skulle han snart fråga om jag kunde öppna en låst monter och hälla upp nybryggt Zoegas Kaffe i just en bestämd kaffekopp? Jag noterade tacksamt att han gled ut till bussen innan jag fick fullt upp med annat.
Fast jag upplevt tillståndet många gånger tidigare var det alltid samma overkliga känsla när en buss rullade iväg från parkeringen. Från ett sorl från en stor skara till en total tystnad som värkte bokstavligen i öronen. Hade de verkligen varit här? Vad skulle de minnas av besöket i framtiden? Förhoppningsvis spreds ringar på vattnet.
Jag kände mig extra nöjd denna gång. Många trevliga kvinnor. Flera intressanta frågor. De hade varit köpsugna och uppskattat Solveigs tavlor med tänkvärda ordspråk och hennes egentillverkade minikaffekoppar på stenar. Det enda jag inte blev klok på var Thomas, busschauffören. Vad knepig och annorlunda han varit denna gång. Vad hade han fiskat efter? Jag drog för cafégardinerna och låste entrédörren. Tänk om en rånare slog till just i detta läge. Slog ner mig och tog min magväska med alla pengar. Det hade hänt andra. Ändå hade jag inte vett att vara rädd. Istället tänkte jag glatt på att jag skulle hämta tjejerna från förskolan tidigt. Eftersom det fortfarande var fint väder fick det bli en tur till Båstad och lekplatsen vid havet. Där trivdes vi alltid alla tre. Kanske kunde vi ta med Solveig hem när hon slutade. Varför inte överraska henne med fikakorg.
Under tiden som fiskgratängen blev ätbar i ugnen kom jag att tänka på den där Thomas igen. Därför struntade jag i att sätta på en CD och gjorde istället något som jag aldrig gjorde annars mitt på dagen. Jag satte på dumburken … och livet blev aldrig detsamma igen.
Först trodde jag att kanalen, mitt i lunchtid, visade den gamla amerikanska filmen ”Skyskrapan brinner”, som jag sett på sjuttiotalet. Under flera minuter kämpade dokumentärbevisen mot mitt hårda skal av naivitet. Det här händer inte på riktigt. Någonstans från köket hörde jag timern kalla på uppmärksamhet. Jag stod kvar paralyserad och såg om, och om, och om igen samma filmade sekvenser, som hjärnan inte fixade att ta till sig. Flygplan som styrde rakt mot World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Mitt känsloregister levde sitt eget liv. Både inom mig och där jag spankulerade runt i den stora salen och försökte greppa något som inte gick att greppa. Varken då jag jagade den hala tvålen 2001 eller nu fjorton år senare. Alla dessa inre sår som aldrig kommer att läkas ut helt hos oskyldiga medmänniskor. Eftersom jag redan tagit måltidssprutan kom jag inte undan att återgå till min vardag. Självbevarelsedriften fick mig att skrapa bort det svarta täcket och kämpa mig genom måltiden som mest smakade kofta. Annars hade jag själv legat där fysiskt medvetslös på golvet. Mentalt var jag redan golvad på köksstolen, med en tom blick in i tapeten.

När jag puttade fart på Lizettes gunga gick mina tankar till alla barn som mist sina föräldrar, mor- och farföräldrar några timmar tidigare, helt i onödan. Vilken fasansfull död. Mina tankar fladdrade utanför boxen. Tänk om någon tvekade på morgonen. Kände efter en extra gång innan de ringde det där samtalet och sjukskrev sig. Skulle personen i framtiden ha två födelsedagar? Definitivt skulle personen aldrig mer gnälla över en nästäppa.
Våra döttrar är uppfödda på kramar, närhet och kärlek. Jag tror inte att de märkte att jag kramade några extra gånger denna mörka eftermiddag då höstsolen sken falskt från himlafästet. Mörkt tänkte jag tanken: Är detta den nya framtiden som väntar våra barn?

Jag har sökt och kommit in på många utbildningar på Högskolor och Universitet, som jag sedan tackat nej till av olika skäl. Väldigt sällan ångrar jag beslut jag som tagit genom åren. Gjort är gjort. Om någon ställde mig mot en vägg och krävde att jag skulle berätta om en enda utbildning som jag borde ha tackat ja tack till, skulle svaret komma direkt från hjärtat, Juristutbildningen i Lund. En utbildning som skulle passat mig perfekt. Inriktningen skulle givetvis blivit åt åklagarhållet. Jag skulle blivit en stenhård och rättvis yrkesman. Med facit i handen flera år efteråt. Jag hade inte blivit gammal. Varken i yrkesrollen eller privat. En bomb skulle slängts in i min bostad. Mina eventuella barn hade levt otryggt och farligt. Världen är inte rättvis. Bevisen är just nu kristallklara i ex. ett blödande Syrien, där godhet hålls tillbaka och överskuggas av mörkare krafter.

Det svarta datumet 11 september började för mig med att min formel 1 idol Ronnie Peterson dog 1978 i sviterna från kraschen på Monza-banan. Två år efter terroristattacken mot World Trade Center och Pentagon dog Anna Lindh av skadorna som hon fick efter knivöverfallet dagen innan på NK. Min favoritsångerska Marie Fredriksson föll ihop i sitt badrum d. 11 september 2002 och hennes liv förändrades helt. Det gör ont när jag tänker på allt dystert som förknippas med just detta höstdatum. Tänk om det sker ett upplyftande världsmirakel söndagen den 11 september 2016. Jag tror att jordens människor är i behov av det ljuset. Mer än någonsin. Jag blir inte sur om det sker tidigare.

Här är länken om du vill köpa en signerad bok av SolBo Förlag. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin fortsättning på hösten. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag.

 

Nu lyser den vackert igen

Fyren ”Ystad övre” som står mellan Bornholmsterminalen och järnvägsstationen firade 150 år i slutet av sommaren. Flera års restaurering och ideellt arbete av eldsjälar ligger bakom att fyren efter att ha varit släckt i 40 år återigen lyser. Fyren är speciell med sin blandteknik – elektriskt ljus och en acetylenlampa som back up, om lampan går sönder.

Bredvid fyren står Pegelhuset. Där mätte man havsnivån i hamnen, fram till 1987.

Mycket trevligt att de valt att låta fyren lysa igen. Skillnaden nu är att den inte lyser som hjälp för fartygen utan istället in mot Ystad.

157 meter hög. 😉 Jag tror att landkrabban tar över pratet med Lars så får Solveig äran att dokumentera från högre ort.

Två kända namn. På tal om skrivna ord. En grupp inom Sjöhistoriska föreningen arbetar med att ta fram en bok om Ystad hamns historia. Deras plan är att den ska vara klar till hösten 2016.
Det ska tilläggas att Fyren sedan två år är i kommunal ägo och har fått status som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen.

Nu bär det uppåt.

Långt däruppe kan man till vänster se ett av de nya vattentornen nära vår bostad. Till höger om torget ligger Fridolfs konditori där Kurt Wallander brukar ta en snabb fika. Ystads Konstmuseum och Turistbyrån ligger rakt framför torget. Kommunikation är ledordet inom trakterna runt fyren. Tåg, buss, färjor, taxi och fullt av parkerade cyklar som inte alltid finns kvar när ägaren kommer tillbaka.

Det gamla stationshuset har tjänat som polishus i några Wallanderfilmer.

Visst lyser det vackert i mörkret? Jag tycker det ser riktigt mysigt ut. ❤

Tack Lars Jeppsson, biträdande Fyrvaktare i Ystad som var en trevlig ciceron och som hade mycket kul och intressant att berätta om.

Tre hårda paket från bibblan

Jag startade med Mikael Bergstrands tredje bok om Göran Borg och hans härlige indiske vän Jogi, eftersom det bara är ett fjortondagslån. Första boken ”Delhis vackraste händer” från 2011 tog mig med storm och jag gav högsta betyg. Därför är det alltid svårt med uppföljaren av en succé. Andra boken ”Dimma över Darjeeling” var också läsbar, men mina förväntningar var skyhöga och mina skratt under läsningen färre. Det ska bli spännande att få uppleva dramatik på nära håll då Mr Gora och Jogi drar till Österlen och en plats med namnet Pomonadalen. Undra om jag känner igen platser trots eventuella fiktiva namn? Men först ska det bli ett stort bröllop i Indien. Jag skulle aldrig vågat ha Jogis mamma till svärmor… 🙂

Björn Hellbergs förra bok föll mig inte i smaken. Den fick en mycket svag trea i betyg. Jag hoppas han ryckt upp sig i ”De hatiska”. Annars finns det en risk att han tappat mig som läsare, så länge som han håller till på ostkusten. Mitt tålamod med hans uppstyltade dialoger och torra humor är betydligt större när han vistas i mina gamla kvarter i Laholm med omnejd.

Egentligen borde jag läsa om ”Juryn” eftersom John Grishams senaste bok är en fristående fortsättning på hans hyllade roman från 1994, men jag har inte ork och tid. Jag tycker Grisham är en mycket skicklig författare inom denna populära genre och med en väldigt hög lägstanivå. Det är inte ofta hans svenska titlar innehåller så många ord som tre. Det har bara hänt två gånger tidigare. ”Det målade huset” och ”Den oskyldiga mannen”. Många av titlarna har bara ett ord. (17 st) Vilken är den bästa Grisham bok du läst? Eller tillhör du inte hans fanclub? I så fall tycker jag du ska prova ”Delhis vackraste händer” istället. Skrattar du inte där har troligtvis inte du och jag samma humor.
Humor är individuell, vilket är berikande. Jag och Lizette skrattade åt ”Pang i bygget” medan Solveig och hennes grönögda dotter inte klarade av den sortens humor när John Cleese överdrev. Då kröp det i dem. Jag tror att Jennifer skulle skratta mer nu än då. Solveig älskade att lyssna på mig i smyg när hon hörde mig skratta. Jag skrattade gott varje gång trots att jag sett avsnitten så många gånger förut. Orsaken stavades utbrändhet. Skratt förlänger livet enligt vissa experter. Men jag skulle aldrig komma på tanken att gå på en skrattkurs för att locka fram onaturligt skratt. Så lätt lurar man inte min kropp och knopp. Envishet är bara förnamnet. 🙂