Smällen bakom ryggen

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Jag kan fortfarande höra det metalliska oljudet mot den hårda asfalten. Första tanken var att det skett en krock av allvarlig art. Troligen en seriekrock för smällarna hade inte kommit samtidigt. Hoppades att ingen hade dött. En titt i backspegeln fick bilden att frysa till is när den otäcka sanningen …

Det var en fredagsförmiddag på posten. Jag låg bra till tidsmässigt. Efter arbetspasset, som jag skulle tjäna in tre betalda timmar på, var jag långledig. Nästa arbetspass skulle inte börja förrän klockan ett på tisdagseftermiddagen. Så hade jag det varannan vecka. Andra varianten känner jag inte för att prata om.
Just denna syssla var inget som jag gjort speciellt många gånger. Annars brukade jag göra en tur ner till tågstationen för att hämta och lämna värdepost. Nu skulle jag köra upp sex containrar med paket som jag lastat på två vagnar. De skulle följa efter min lilla gula traktor genom Halmstad centrum. Ingen hade hjälpt mig så det var ett knixande innan jag fick alla trilskande hjul att göra som jag ville. Jag var inte utbildad för att köra posttraktor, men sådant tog man inte hänsyn till. Därför var jag inget proffs på tågperrongerna med sina pelare, skyltar och resenärer som knappt hade vett att flytta sig när jag kom. Syftade inte på skyltarna som stabilt stod kvar, även efter det att jag ”hälsat” på dem.
Hade jag bara en vagn kände jag mig en aning stolt när jag vågade vända på perrongen. När jag hade två vagnar bakom mig var jag inte lika kaxig. Då fegade jag ur och körde iväg hundra meter på perrongen och in på ASG lastområde, där jag gjorde en U-sväng. Jag var trots allt ingen postchaufför utan bara en vanlig postiljon.

Jag hade en träff med tre kompisar på Regnbågen, som lockade denna fredagsförmiddag. Vi coola grabbar skulle planera helgen på det populära konditoriet. Tänk om hon med stort H skulle dyka upp på Pinnen under diskokvällen. Sådana viktiga tankar tänkte jag när jag fått stanna för rött vid Slottet. Efter en evighet blev det grönt och jag körde in vid Hotell Svea och ner mot Nissan. En kort vägstump på tjugo meter innan jag skulle till vänster på Hamngatan och bara hade femtio meter kvar till Postens lastbrygga.
Det var några meter in på Hamngatan som jag hörde det illavarslande metalljudet. En bilkrock? En seriekrock på Slottsbron? Tänk om en bil ”puttades” ner i Nissan. Ljudet skar i öronen och lät väldigt nära inpå.
I backspegeln såg jag en mardröm. Sex liggande containrar på gatan. Paket överallt. Bilar som stannat. En häpen kvinna som stod vid räcket på Slottsbron och spejade. En yngling med ett fult leende på läpparna. Det var då jag krympte till en teskedsgubbe. För varje steg som jag sprang mot lastbryggan så blev jag allt mindre.
Då dök han upp. Mannen med vingar. En ängel i postuniform.
Lennart Helmstad var bas för postbilarna. Han måste ha hört smällarna från kontoret. Många tyckte att han var en butter gubbe som var lite svår att ha att göra med. Det intrycket hade jag aldrig haft. Jag förstod dem visserligen delvis för den personlighets-kostym han visade upp på jobbet, men jag såg bakom fasaden. Visste att trots att han var på mig ibland om småsaker så gillade han mig. Den där värmen lyste igenom. Ändå hade jag räknat med att han skulle bli jättesur med all rätta denna svarta fredag. Skulden var helt och hållet min. Farten jag hållit i hotellkurvan måste ha varit för hög för mitt ekipage.

Lennart krävde ingen förklaring. Istället hoppade han spänstigt in i en gaffeltruck och rullade bort till olycksplatsen och tog med sig sin hjälpreda Sixten Bång. Otroligt snabbt var allt som vanligt på gatan. Nästan. Jag satt och skämdes när de kom tillbaka med alla paket och containrar. Inget paket hade blåst ner i Nissan. Tänk om det varit brev, viktiga rek och ass i lasten. Jag vågar inte ens i skrivandets stund tänka klart mardrömstanken. Snacka om tur i oturen.
Detta kommer att bli en skröna som alla kommer att prata om i flera år, tänkte jag dystert.
Inte en gång.
Inte en enda gång drev någon med mig om händelsen. Inget skitsnack hörde jag bakom ryggen.
”Jag skäms”, sa jag till Lennart och tackade honom i hand.
Han bad mig att sätta mig ner på en smutsig stol vid skrivbordet. Sedan bjöd han på en riktig fadäs som han gjort när han var ung.
Den bästa pedagogiken av dem alla. Lyfta upp istället för att trycka ner en medmänniska. Sådant kallar jag för fingertoppskänsla. Dessutom lärde han mig att man alltid lastar med det tyngsta längst bak på flaket. Bättre sent än aldrig.
Vilken medmänsklig och psykologisk personlighet. Det är i trängda pressade situationer som man kan skilja agnarna från vetet. När det är idel solsken finns det många trevliga personer i ens närhet. När det börjar blåsa upp till storm kommer olyckskorparna gärna fram och hackar i sig av kosten. När man känner sig liten som en teskedsgubbe vill man helst möta en ängel i overall.
Tack Lennart Helmstad. ❤

Efterord: Jag såg dödsannonsen i Hallandsposten och noterade att Lennart delade födelsedag med vår yngsta dotter. Mina tankar gick till denna personliga episod.

Fotnot: Nästa månad finns det inte utrymme för något Månadens kåseri. Sedan återstår det bara en månad. I december 2014 bestämde jag mig för att skriva trettio nya kåserier under månaden som jag hade paus från Facebook. Mitt interna mål infriades. Det lustiga är att inget av kåserierna har visats upp här under året. De trivs bra i dammet i wordlådan. Istället har jag suttit och kommit på något nytt varje månad. Egentligen bär jag på hundratals minnen, men jag vet inte hur personlig jag kan vara. Hur mycket jag kan berätta utan att någon råkar illa ut eller känner sig träffad. Ibland hjälper det inte att bara byta ut namn och orter. Nästa år har jag andra hemliga planer, men livet lämnar mycket öppet. Hälsan vill ständigt vara med och bestämma. Den och jag har inte alls samma åsikter. Det hjälper inte att jag fjäskar. Det skrämmer mig en del. Helst eftersom jag saknar en ängel i vit rock som kan leda mig rätt när det blåser storm på havet. När vågorna är allt för höga och kompassen är trasig.

Eventuella kommentarer besvaras med en ”symbol” som uppskattning för att du tog dig tid. ❤

Är du sugen på att läsa mer kåserier finns alltid …             Facebook

Nähä. Du läser hellre romaner. Men då har jag ett suveränt boktips här. 😉

Solveigs förslag

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Snart ska jag berätta om en person som INTE uppskattade romanen trots att personen gillade handlingen och den söta kärlekshistorien. ”En författares försvarstal” heter det sedan länge färdigskrivna blogginlägget. 😦

Annonser

100 thoughts on “Smällen bakom ryggen

  1. Det finns ”änglar” här på jorden lite varstans. Önskar att det skulle finnas flera. Människor lämnar olika avtryck. En del gör väldigt ont medan andra är balsam för själen och ljus som lyser i såväl skymning som mörker. Fin berättelse med något att ta med sig – precis som alltid när du skriver. Önskar dig bättring och välmående och att det ska dyka upp en vitklädd ängel när du mest av allt behöver dess hjälp. Kram ❤

  2. Vilken fin sak att ge vidare, jag vet att de buttraste gubbar kan ha de varmaste hjärtan. Fint att hedra honom såhär. Kramar från ett vackert Seychellerna
    Liv

  3. Av en liten ‘sak’ kunde det blivit en stor händelse, verkligen tur i oturen.
    Istället för en smäll var han snäll och lärde dig och många fler vad som är viktigast,
    att tala, inte skälla. Tyvärr inte så lätt alltid, men man lär sig av allt.
    Må väl ,kram/ Eva

  4. Vilken jobbig upplevelse, tur att det slutade bra. Fint kåseri, som vanligt!
    Det var som det borde vara, när du fick en sorts tröst i ”ruelsen” av en butter men innerst inne godhjärtad man. De godhjärtade behövs extra mycket idag.
    Långt senare hittar du dödsannonsen och minns… Det suger. Hans efterföljande kan känna sig hedrade, om de läser det du skrivit. Annars har jag förståelse för din tvekan när det gäller att lämna ut namn. Namn för de godhjärtade och pseudonym för de andra, kanske – då skadas ingen, då gråter ingen… och du slipper dåligt samvete i efterhand. Det är exemplet på beteendet som är det viktigaste, kan jag tänka mig.
    Hoppas de är bra och känns uppmuntrande, dina planer för nästa år. Ängeln kommer nog när du behöver henne. Det är bara att vänta…
    Hela 30 kåserier 😳 som du har sparade i ”lådan” tills nu. Flitigt. Och framför allt roligt för oss som väntar på tredje boken snart.

  5. Vilken toppenkille, så skulle alla vara, Guld värt att bli behandlad så som han gjorde med dig.
    Roligt att läsa dina minnen och tankar omkring dom, på det viset tror jag att jag känner dig rätt bra vid det här laget. Joo, jag tror det. Tänk på att jag har dina två böcker också. Tycker om ditt sätt att skriva och din humor.
    Sjukdom sätter alltid ”käppar i hjulet” på oss människor, mer eller mindre beroende på hur vi har drabbats och av vad.
    Sköt om dig.
    Kram!

  6. Ännu en fin text Bosse – TACK!
    Härligt att du gillar låtarna jag lägger in och vad får dig att tro att jag kanske inte gillar din sorts musik – testa mig – jag är allätare – NÄSTAN!
    Kram till dig och ha en fin morgondag!
    Inga

  7. Hej Bosse! Försöker komma ikapp mig efter vår resa och komma in i vardagen, vilket inte är så dumt alls!
    Läser gärna dina kåserier som innehåller både spänning, värme, humor och med olika vändningar. Det är gott med änglar..de finns absolut här på jorden och förhoppningsvis finns det också ”osynliga änglar” som vakar över oss.
    Jag tycker också att det är lite svårt hur personlig man kan vara…det finns alltid en risk att att någon tar illa upp eller känner sig utpekad. Svårt!
    Så är jag lite nyfiken över ”den där personen” i slutet av dina rader…slutet gott hoppas jag?
    Var rädd om dig finaste Bosse…jag vet det är inte alltid lätt att var kompis med hälsan!
    Kram, Gunilla

  8. Tänk om alla ungdomar som kommer ut i arbetslivet fick träffa en sådan person. Då skulle de lätt komma in i rutinerna och framför allt trivas och göra ett bra jobb. För honom var nog prestige ett onödigt ord. Ser fram emot att läsa dina kåserier. Blir det som en slags adventskalender då? Kram

  9. Vilken mardröm. Som blev en bra dröm. Tänk om det hade regnat. Snöat. Haglat och blåst blöta blad. Happy endings är trevligt, speciellt när det är i verkliga livet.

    Tråkigt att din sjukdom jäklas med dig. Jag hade hoppats att det skulle bli lite lugnare när du fick din ”ständiga följeslagare”.

    Kram

  10. Förstår att du aldrig glömmer honom. Han var en klok och fin människa. Ha nu en fortsatt fin vecka och hoppas att du får må så bra som det bara går.
    En stor Höstkram.

  11. När jag läser om dig som teskedsgubbe dök en tanke upp…….tänk om….tänk om du hade krympt till en teskedsgubbe där inne på konditoriet då……tänk om hon med stort ”H” hade dykt upp, och du var osynlig?
    Då får man hoppas att hon med stort H var en liten teskedsgumma *LER*

    Oj så mycket som hänt där på posten Värsta dramatiken ju hihi.

    Tack för ett roande inlägg med gulliga utryck.

    Kvällakram från Teskedsgumman.

  12. Tack för ännu en fin berättelse som berör. Änglar finns lite varstans och man kan aldrig så noga veta när de dyker upp i ens liv. Jag önskar dig all lycka med hälsan och att du snart mår bättre. Måbrakram Gunilla

  13. Jag tänker på ditt kåseri och tror att dina ambitioner är höga. Det sista du skriver är om en person som gillar delar men vad jag förstår inte allt i din roman! Det där är ju så svårt att ta – men om man skriver så inser man/jag/du att inte alla älskar det som man/jag/du just har skrivit eller hur det nu ligger till! Det är klart att det känns men jag tror att man får leva med det så fort man publicerar sig på ett eller annat sätt.
    Här kommer lite som jag funderat på med dina kåserier som jag gillar att läsa men ibland blir de för ”lätta”! Här vill du skapa en slags spänning genom att använda vissa adjektiv utan att det finns något inne i historien som river eller skaver. Äsch, jag vet inte om jag kan förklara. Jag vet ju hur både svårt och roligt det är att skriva! Du berättar bra om en trevlig person som gjorde en oväntat fin sak för dig och säkert för andra också! Gå nu inte ner dig för det här du får väl ge tillbaka när jag börjar publicera mig…Kram från/A

  14. Det var verkligen tur i oturen, vilken fasa om du fått dykt och simmat efter försändelserna!
    Vackert minne du har av den mannen! Jag övertygad om att du själv är en människa som förtjänar att bli behandlad på det fina sätt som du blev. Hade du varit en stöddig och arrogant kille hade nog historien fått ett annat slut
    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram M.E

  15. En sådan supergod människa. Och supersmart förstås. Precis som man själv vlll vara… kanske man lyckas någon gång. Oftast blir man mer irriterad för småsaker än för de stora grejerna. Anna-lena

  16. Som vanligt, intressant läsning! Denna gång läste jag alla kommentarer också, så många kloka människor det finns!
    Grattis på Silverbröllopsdagen!!!
    kram

  17. Just så ska det vara man ska lyfta upp inte trycka ner!!!…………………………SVAR:Jag pratar ofta med mej själv. Får så bra svar exakt dom jag vill ha!Jag tror att du hade klarat alla 7 frågorna! Ha en bra dag !

  18. Visst finns det änglar, och han var nog en sån.
    Röntgen gick bra i går Tack, väntar på svar.
    Jag är ute och jobbar lite I dag, men tar det väldigt lugnt. Hoppas du har en riktigt bra onsdag. Kram på dig. ☺

  19. Riktigt bra skrivet! Jag kunde verkligen leva mig in i texten, och jag gillar det här minnet med Lennart. Med en person som verkligen lyfter upp andra. ❤

  20. Fler Lennart åt folket!!! Tänk så viktigt det är, just det där att lyfta istället för att sänka. Vilken röra det måste ha varit, så jag förstår hur du kände det.
    Tack för de fina orden i min förra kommentar ❤ Jo, visst finns det morötter i bilden 😀
    Ha en fortsatt fin lillördá!
    Kramen
    Pia

  21. Jag blir rörd över den här Lennart jag med! ,-)
    Härlig person, som visste precis hur han hjälpte allra bäst!
    Stackars dig, vilken otur, tur att det gick bra ändå ,-)
    Har bestämt, det blir boken med kåserier jag köper ,-)
    Det finns inget som är så fint som att dela med sig av sitt liv, vi har ju alla råkat ut för saker som man inte vill tänka på men när åren går, blir dom ändå till ett minne man kan le åt ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

  22. Tänk vilken betydelse en sån som Lennart får, hans sätt att vara. En del människor har den förmågan och förvaltar den väl och tar fram den när den som bäst behövs.
    Fint skrivet av dig, och det var lätt att leva sig in i det känslomässiga….
    Kram och sköt om dig♥

  23. Jag ska erkänna! Jag hinner inte läsa hela kåseriet nu. Det får vänta till helgen …
    Däremot läste jag det sista du skrev och blir dödligt nyfiken … Nu får jag verkligen hålla ögonen öppna här … 😛
    Mitt-i-veckan-kram

  24. ”Änglar finns” Apropå Konditori Regnbågen,där beställde vi 3 st tårtor till min mammas 100 års
    kalas i år.Och de var ljuvligt goda.
    Mvh:Ingrid

  25. Ja, lyfta upp det ska vi göra för ärligt talat, vem är felfri? Förstår att det är ett fint minne i dag men det kunde blivit precis tvärtom…

    Kram

  26. Tusen tack , Bosse! Jag läste och njöt av ditt kåseri som så mångengång tidigare. Jag har förstås båda dina böcker och det tycker att alla ska ha. Och har man dem inte så finns de kvar….De berikar verkligen!
    Sensmoralen här gillar jag säärskilt och har inder mina drygt 40 år i läraryrket fösökt att tänka just så. Och jag var ung när jag började, 21 år gammal och en del elever var 16. Men att stärka och stöttta har alltid varit viktigt och är så fortfarande.
    Det kan göra stor skillnad…
    Kram och tack!
    Och du, jag funderar på din hälsa…..Mycket!

  27. Tack för ditt tänkvärda kåseri med lyckligt slut! Vilken undebar man denna Lennart!
    Och TACK Bosse för din kommentar i min blogg, det värmer! ♥

  28. Fin berättelse om en minnesvärd man. Njuter som vanligt när jag läser dina kåserier som berör och underhåller. Sköt om dig och ha en fin helg. Varma kramar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s