En författares försvarstal

Omslagebild

Blogginlägg nummer 900.

Jag har en blå pärm som det står Rosor & Ris på. I den har jag kontinuerligt satt in papper med åsikter om min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Med tiden har pärmen blivit riktigt ”tjock”. Nu tänkte jag inte prata om de vackra rosorden, de allra vackraste är privata mail och hederliga gamla brev från nöjda läsare, istället ska jag plocka fram ett av de tre riskorn som finns i pärmen. Det som kom från Småland, från den enda bloggaren som sågade mig. Egentligen hade jag förberett mig för många fler bloggsågningar – för smaken är som baken…

Att ha olika åsikter är främjande. Att ”lura” läsare i en recension är inte samma sak. Om kvinnan hade låtit sina ord stanna i sin blogg, inom sin läsekrets, hade det inte skadat mig eller SolBo Förlag. Jag hade som privatperson blivit sur och skakat på huvudet åt det felskrivna och varit besviken över att hon la fram det på felaktiga grunder.

Antagligen kliade det så mycket i Ylvas fingrar att hon måste berätta det för ”hela världen”. Därför lämnade hon som ENDA person en recension på Adlibris. Sorgligt med tanke på att flera personer hade köpt en osignerad bok därifrån. Jag har kvitto på att en del tyckte om boken, om jag ska tro på orden i deras bloggar och meddelande på Facebook, men de kanske bara var snälla. 🙂

2 blogginlägg länkar till den här boken

Mina fotsteg i ditt hjärta

‎2014‎-‎04‎-‎04  Ylvas läsdagbok

Kulturkullan

‎2014‎-‎03‎-‎16  yfronten

Så här skriver Ylva: Mina fotsteg i ditt hjärta. utläst 140404. Mina fotsteg i ditt hjärta av Bosse Lidén Detta boktips fick jag av författaren själv, som kommenterade på min andra blogg x. Det är ju roligt! Inte för att jag hittar i Halmstad men det är ändå trevligt att läsa om en plats som ligger nära (73 km härifrån). Det är en söt kärlekshistoria och en berättelse om en barndom som tyvärr slutar tragiskt med en olycka när huvudpersonen Sebastian är tolv år som gör honom mycket äldre på ett ögonblick. Jag tycker om handlingen men irriterar mig på det överlastade språket, som inte känns naturligt för tolv-trettonåringar och är fullt med klyschor och liknelser som haltar.
Det var bara att krypa till korset och erkänna. Jag hade haft en stark känsla som aldrig gått över. Jag hade vandrat en lång väg. Bestigit branta berg. Vandrat i mörka grottor. Gått vilse på okända stigar. Hoppat av på fel stationer. Stundtals varit på gränsen till korkad. Jag hade nästan alltid tagit fågelvägen, den lätta vägen. Till slut hade jag äntligen kommit fram till slutsatsen att man måste vara ärlig mot sig själv. Det finns ingen hemlig genväg. Man måste helt enkelt känna det man känner och vara den man är. (sid 270-271) Här är visserligen personerna vuxna, men för det behöver de väl inte vara vandrande väggord?
Sebastian ska fylla tretton år. Han leker en farlig lek med klasskompisen Sonny.
De kallar det Hårdare än plåt och tävlar om vem som kan kasta sig ut i gatan närmast framför en bil. Hösten 1974 byter han intressen plötsligt och det enda som betyder något är Lena. Lena går i samma klass och de börjar skriva hemliga brev till varandra med sju frågor. Trettio år senare återvänder Sebastian till Halmstad för att få svar på vad det var som hände den där hösten.

Författarens försvar:
Mina spontana förstaord: Orutinerat att avslöja vad som händer i slutet av en bok. När hon sätter citattecken om hela långa mittenstycket och lägger in det direkt efter det att hon skrivit om tolv-trettonåringar som har ett överlastat språk, får hon det att låta det som att det är så här de pratar, vilket inte stämmer med sanningen i boken. Sebastian Rosander är tretton år när boken startar, inte tolv. Frågan är om Lena Sanders kommer att få uppleva sin trettonårsdag. Det är en annan hemlig story som en ny läsare bör få uppleva på egen hand.

Jag har ett väl utvecklat minne när det gäller saker som hände förr i tiden. Ber du mig däremot att redogöra för vad jag åt till lunch för några timmar sedan kan jag sväva på målet. Efter att jag bestämt mig för att startpunkten skulle vara 1974, året då ABBA nådde sina framgångar i Brighton, plockade jag fram min gamla Philips rullbandspelare.
DSCN7530

Det var speciellt att lyssna på min och mina gamla kompisars röster från den tiden. Höra inneord, slangord och den fulsnygga dialekten.

I stugan i vår trädgård satt jag i många månader och skrev och lyssnade på sjuttiotalslåtar. Jag läste under en lång period faktaböcker och självbiografier som handlade om min barndomsstad Halmstad och googlade på nätet. Jag pratade med kompisar om olika minnen och saker som jag antecknade i ett handskrivet block, tog kontakt med några experter. En stor fördel är att jag under några år läste allt inom ämnet psykologi och hade då en förmåga att läsa mig till mycket. Jag har jobbat med barn och ungdomar med stora problem och träffat psykologer av olika slag. Min praktik hos två skolpsykologer präglade mig mycket under en lång tid. När barn och ungdomar råkar ut för olyckor, sjukdomar som kan vara kroniska eller livshotande, kan de reagera på olika sätt. Yngre barn kan regrediera eller bli lillgamla.

Bild åtta

I min debutbok ”Mina fotsteg i ditt hjärta” förekommer det både sjukdomar, död och skuldkänslor. Jag speglar trettio år i en mans liv, från det att Sebastian Rosander är en naiv, sportgalen, musikälskande trettonårig grabb med många kompisar och ringa erfarenhet av det motsatta könet. Plötsligt kommer förälskelsen som ett blixtnedslag och inget blir som förut. Allt kunde blivit sockersött, men då händer det olika saker som får konsekvenser. Sebastian valde förmodligen inte rätt väg, men han lärde sig mycket av livet och allt det hemska gav något gott tillbaka. Under trettio år får läsaren följa hans liv och bjuds förhoppningsvis på många skratt, spänning, nostalgi, musikminnen och ungdomskärlekens problematik och starka känslor.

Ylva gör sig lustig och förvränger sanningen när hon sätter citattecken om ett stycke ur boken och får det att framstå som om tolv-trettonåringar pratar på detta sätt.  😦  Istället handlar det om tankar, en slutsummering av en 43-årig riktigt välutbildad man som under trettio år burit på en skuld som både han och jag önskade ingen medmänniska fick uppleva. Mannen har läst tolv år på universitet och gått en specialistutbildning. Det förekommer ingen ”dialog”. Bara inre tankar som huvudpersonen knappast behövde ringa till Ylva för att fråga om han fick tänka.

Ylva inser tydligen sitt misstag och försöker ursäkta sig under 12 ord innan hon fortsätter, men då har hon redan lurat alla Adlibris-läsare, som inte redan bestämt sig för att läsa något av författaren Bosse Lidén, plus de personer som känner någon som berättat att boken är klart läsvärd, men som hittar den här recensionen. Adlibris-läsaren tror att det handlar om Världens sämsta bok från en okänd författare, utgiven på ett okänt bokförlag. Inte nog med det. Ylva förekommer två gånger på Adlibris. Den som trycker på länkarna hamnar på hennes bloggar. Inte på risorden om min bok utan på hennes sista blogginlägg. Ett tragikomiskt, tekniskt misstag som bara gör mina kompisar gladare. Eller var det ett originellt sätt att ragga bloggbesökare?

Slutord: Tänk om Ylva har rätt. Bäst du tar chansen innan det är försent. Ta själv reda på om det stämmer att ungdomarna pratar som vandrande väggord. Beställ direkt en signerad bok!
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Betänk bara, att om du inte har levt under mitten av sjuttiotalet, i Halmstad, kanske du inte vet allt. Istället kan du bli road och oroad av det som händer. Mitt mål var att det skulle märkas att Sebastian blev äldre allt eftersom handlingen fortskred. Att skippa deras uttryck och slang skulle förringa totalupplevelsen.

Då tycker jag det är mer störande att många ”moderna” böcker de sista åren innehåller partier i kursiverad stil på olika språk, som inte översätts till svenska.

Kan jag få en kopp latte! Tack!

Ps. På sin egen blogg tycker jag att det är okej att skriva och göra som man vill. Besökarna bestämmer själva om de vill titta in eller inte. Flyttar man över sina åsikter till mer offentliga sammanhang bör man ha mer kött på benen och vara påläst. Det kan finnas ett personligt skäl till att man inte förstår. I det här fallet tror jag att det till stor del handlar om ålder och dialekt. (Det bygger jag på att Ylva via bloggkommentarer delgav mig att hon inte förstod uttryck.) Men att göra om en vuxen fiktiv människas funderingar och få det att låta som om det är tolvåringars sätt att uttrycka sig i boken, det var oförlåtligt slarvigt gjort.  😦  Ds.

Eventuella kommentarer besvaras med en symbol av något slag. Jag har skrivit det jag vill ha sagt.

 

Annonser

34 thoughts on “En författares försvarstal

  1. Tänker också att det var osmart och amatörmässigt att länken på Adlibris inte går till hennes recension av din bok. Blir verkligen lustigt eller kanske olustigt. Håller med om att om man har tänkt sig vara en seriös recensent bör man vara kunnigare och veta vad man gör.

    Det verkar vara ”livsfarligt” med amatörrecensenter. Jag hörde om sådana på Storytel, att där förekommer det uttryck som gränsar till näthat på vissa författares böcker. Långt bortom en sund åsikt, formulerad på snygg svenska, om boken. Kan sänka en författare helt.

  2. Tråkigt när det blir så som du berättar. Jag tyckte mycket om boken och den engagerade mig. I ett visst läge var jag tvungen att låta den vila ett tag för det var så berörande. Jag tycker nog att det var väldigt onödigt och hafsigt att inte förstå och läsa rätt innantill. ”Vandrande väggord” … det var ju också en beskrivning! Vi får hoppas att folk som läst boken har flera positiva än negativa ord att strö omkring sig. Jag lämnar efter mig det positiva! Kram

  3. Oerhört tråkigt…..Jag tycker att man ska vara ärlig när man recenserar….Men aldrig någonsin elak eller fara med rena lögner…Fy bubblan säger jag. Eller får man utrycka sig så när man är över 50?…Kram!

  4. Måhända en gnutta avundsjuka finns med i bilden. Tror att om man skulle skriva enligt vad en tolv-trettonåring använder för ett skrivspråk, så skulle säkerligen recensenten anse att det var barnsligt skrivet. Jag upplevde boken mycket positiv och kände igen mig i flera situationer. Rekommenderar att flera skulle ta boken till sig och att även läsa författarens andra bok. Väntar på den tredje. 🙂

  5. Låter tråkigt detta. Vet inte vad jag ska säga faktiskt.

    Ska kika in där nu.
    Önskar dig en jättefin fortsatt kväll bästa Bosse.

    Du får en TantGlad Kram av mig.

  6. Alla har naturligtvis rätt att ha en uppfattning om det man läser, men att göra som hon gör redan i andra meningen, att avslöja slutet, är enligt mig det värsta man kan göra när det handlar om en recension!

  7. Självklart att alla får ha sin egen åsikt, men jag förstår inte varför hon hänger upp sig på språket… och det verkar mycket amatörmässigt att avslöja slutet i sin recension…
    Jag har ju läst boken och jag vet vad jag tycker… jag gillar den mycket och flera av mina vänner har lånat den och jag har inte hört annat än att de gillat den!
    Kram

  8. Som du vet så har jag dina böcker och du vet också att jag uppskattar dem mycket.
    Alla får och måste få ha sin egen åsikt, men den ska vara seriös och inte grunda sig på avundsjuka eller något annat lågt, vilket detta verkar att vara, jag har mycket svårt att förstå det, förstår det inte alls.

    Varm kram!

  9. Tycker inte att man gör så, hon får tycka och tänka hur hon vill, men att skriva dom raderna på Adlibris, som kan ses som ett försök att få andra att inte vilja köpa boken var elakt gjort.
    Har ju köpt en bok ,-) den gillade jag verkligen ,-)
    Kommer att köpa ” Mina fotsteg i ditt hjärta”
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

  10. Först vill jag säga att jag INTE läst boken. Men jag har läst det som du bjuder på gratis, så att säga i din blogg. Tråkigt att Ylva skriver att hon inte förstår vissa uttryck och att hon kallar det för väggord… Läste hela ditt inlägg och var även inne och läste på hennes blogg. Visst måste man tåla kritik som författare, alla kan ju inte tycka likadant om allting. Efter det här vill jag bara lääääsa din bok… Jag återkommer 😁

  11. Tjohej
    Detta är visserligen en aning utanför ämnet men Ylva har inte lämnat en recension på Adlibris. Den möjligheten har Adlibris stängt. Se gärna på Bokus för att se skillnaden. På Bokus kan läsare logga in direkt på sajten och skriva en rad samt ge ett sifferbetyg.

    Vad Ylva har gjort är att hon pingat sin bloggrecension så att en länk till den hamnat på Adlibris. Det är generellt en bra idé eftersom den som läser Ylvas blogg och blir nyfiken av boken (både sågningar och hyllningar kan göra läsare nyfikna) lätt kan hitta den. Det kan också ge Ylva trafik från Adlibris om någon är inne på din bok.

  12. Jag har både dina böcker och de har berett mig stor glädje och på olika sätt. Min tanke var också som någon här tidigare nämnt i en kommentar; ”en viss avund”.
    Språket tycker jag om och kanske för att jag själv växt upp med ett ganska ”lillgammalt” språk, men det har aldrig varit ett hinder utan jag har sett det som en tillgång.
    Jag tycker det var en oproffsigt skriven recension och där slutet avslöjas och hade recensionen skrivits på den egna bloggen så ok men inte hos Adlibris. Trist och respektlöst tycker jag.
    Stor kram från mig!

  13. Visst är det konstigt att en negativ recension ”fastnar” bättre hos författaren är 1000 positiva? Jag tar alla recensioner med en nypa salt och gör min egen bedömning (jag har inte läst dina böcker.) Å andra sidan har jag sågat de flesta riktiga bästsäljare de senaste åren. Men jag skulle nog välja mina ord noga om det handlade om en författare som gett ut sin första bok och som mest skrivit i byrålådan. Det är ju modigt att ge ut en bok, inte har jag klarat av att göra det själv hittills. Kram!

  14. Minns inte om jag kommenterat denna bok till dig. Visst kan man läsa recensioner och gå efter det. Men bästa är nog ändå att bilda sig en egen uppfattning. Kanske var det lite väl mycket sport och pojkstreck i den, för min del, Men det var väldigt roligt att känna igen sig på platserna och man ville läsa ut den. . Och omslaget vet du att jag gillar . 🙂

    • Mitt seriösa blogginlägg nummer 900 handlade om en kvinna som förstört för SolBo Förlag med att ”luras” på en offentlig plats. Där låg kärnan med några korta ord. När jag ändå hade ordet passade jag på att vädra fler saker. Dina personliga åsikter om boken får du gärna stoppa in på rätt ställe. Under min header finns texten ”Recensioner & Läsarkommentarer om ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Det kan behövas lite ris bland rosorna. 🙂 Annars tror kanske eventuella läsare att det handlar om mina kompisar som fjäskat. I skrivande stund hade jag bara träffat EN i IRL, som är en gammal vän. (om det inte tillkommit fler, det var ett bra tag sedan jag var inne på den sidan)

      Ps. Nu höll jag inte vad jag lovat. 🙂 Enbart lämna en symbol. Min tid är knapp i denna månad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s