Nittonhundratalets sista utestund

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

”Då var detta århundradets sista utflykt och sista gången som vi är utomhus på nittonhundratalet.”

Det kändes högtidligt när jag sa repliken till Solveig, samtidigt som jag körde in vår trötta röda Saab i dubbelgaraget.
Vi hade varit en sväng till Hovs Hallar och barnen hade åkt pulka i den lilla snön som fanns. De var små och var så nöjda med allt. Jennifer var tre år och Lizette ett år.
Efter en gemensam eftermiddagsfika bestämde jag mig för att jobba undan några timmar på kontoret. Jag tittade drömmande på whiteboardtavlan som jag hade på väggen och undrade vilken buss som skulle komma först på tvåtusentalet. När jag flyttade blicken ut genom fönstret såg jag att det svepte in en tät dimma från havet.
Vad skönt att slippa köra någonstans. Fast trist att raketerna inte skulle synas på himlen. Tjejerna sover redan då så dem gör det ingenting, tänkte jag och slog på McIntoshen som jag till vardags kallade för Sebastian. För att få arbetsro och för att jag tröttnat på Mora Träsk-bandet som gick för fullt i tjejernas rum tog jag några raska steg mot den öppna dörren. Jag sköt igen kontorsdörren ända tills det oväntat tog emot. Då satsade jag lite hårdare samtidigt som jag disträ tänkte på något annat … gav upp den fysiska aktiviteten … för att kontrollera utifrån hallen vad som gått fel med dörren.
Där stod en tvärhand hög Lizette och såg förvånad ut. Mina tankar gick till uttrycket, lugnet före stormen. Snart skulle vår yngsta dotter skrika så taket lyfte på huset och flög ut över havet mot Danmark.
Det kom inte ett enda ljud eller snyft.
När jag såg de två platta små fingrarna som kommit i kläm funderade jag på att svimma eller ringa och anmäla mig själv för ”barnavårdsnämnden”. De kommer att amputera dem. Eller så kommer fingrarna att ramla av vilken sekund som helst, tänkte jag mörkt när vi alla fyra åkte iväg i den täta dimman mot sjukhuset i Ängelholm.
Vi hade tur. De hade ännu inte fått in någon raketskadad eller något annat olycksfall på akuten. Dessutom fick små barn förtur. Ändå fick vi vänta ganska länge i ett kalt undersökningsrum. Vi två vuxna var mest uttråkade. Lizette var hur lugn och cool som helst. Jennifer tittade på planscher och irrade nyfiket omkring för att utforska och lära för livet. En kvinnlig läkare gjorde entré efter en lätt knackning på dörren. Efter en första kontroll av fingrarna och rörligheten, medan Lizette mest såg nyfiken ut frågade doktorn:
”Vad är det som hänt?”
Doktorn hann knappt säga det sista ordet innan Jennifer var igång. Det var som att trycka på en knapp. Som om en åklagare höll sitt sista redogörande tal.
”Det var pappa som gjorde det …”
Inte det minsta elak betoning, men jag kände mig mycket dum och tillintetgjord för det slutade inte med en mening från vår äldsta dotter. Lillgammalt drog hon allt. Det var små marginaler mellan Lizettes två platta fingrar och hennes tillplattade biologiska pappa och just då önskade jag att vi satsat på guldfiskar eller vad som helst. Varför har vi lärt henne tala så mycket vid den åldern? Hur kommer hon att bli om två-tre år? Om jag skulle låsa in henne i förbandsskåpet? Sätta ett stort plåster över munnen? 🙂
Undra hur mycket förskolepersonalen kunde pumpa henne på, om vad vi gjorde på hemmaplan, när hon var i den åldern? De jämnåriga hade inte det vokabuläret. Samtidigt kan det bli så fel om man kan säga för många ord och egentligen inte förstår all innebörd. Solveig hade med en gullig röst kallat Jennifer för sin ”lille skurk”. Det fick Solveig stå till svars för när hon fick frågan på förskolan: Hade hon verkligen sagt så till Jennifer?

Det gick bra med fingrarna. Plattheten var inte farlig. Inget var skadat. Små barns brosk är mjukt och läker snabbt. På en vuxen person hade det varit värre upplyste doktorn. Vilken tur att Lizette inte klämt mina fingrar. 😉 Vi kom hem lyckligt i den täta Bjärehalvödimman och jag hade haft fel. Två bilturer hade återstått under nittonhundratalet.

Slutord för 2015:
Där parkerar jag Månadens kåseri tillsammans med Månadens tävling på långtidsparkeringen. Som vanligt svarar jag eventuella kommentarer i denna kategori med en symbol av något slag. Sist fick jag med den ”fundersamma gubben varianten”.

Jag vill passa på att önska dig läsare Ett Gott Nytt År. Tacksamt bugar jag för alla uppskattande kommentarer som bloggen fått under året från gamla och nya besökare. Fast jag minskade ner på antal blogginlägg under 2015 blev det många nya rekord av olika slag under de tolv månaderna. För en statistikälskare som jag var det extra kul. Men som alltid tar jag det mesta med en nypa salt.
2016 års bloggande kommer att …  Det finns alltför många olika scenarion inom olika områden. Både på det privata och för det som jag personligen brinner mest för – romanskrivandet. Hade intresset för kåseriboken varit lika stort som för romanen skulle jag kunnat välja samma taktik som sist. Varit kvar som bloggare och gett ut en till två kåseriböcker de närmaste två-tre åren med nyskrivet material och ”tvättat” material. För mig finns det inte på kartan att kombinera sociala medier med att ”föda” fram en tjock läsvärd roman. Det skulle i så fall vara om jag dammade av ett gammalt manus. Annars måste jag stänga av allt för att kunna leva mig in i den fiktiva världen.
Den som lever får se … några drömmar har jag kvar, men nyårslöften hoppar jag över. Börja röka eller åka på bankrånarturné passar inte min personlighet. Om jag fortsätter skriva lite till kommer detta att bli längre än själva Månadens kåseri. Då är frågan om det är en styrka eller svaghet? Risken finns att det uppfattas som svammel. Sanningen är snarare att det ofta finns ett allvar mellan raderna även när jag skämtar som mest.

”Att det gjorde ingen skada, det gjorde ingen nytta, också tomma nätter följs ju av en dag”, sjunger Björn Afzelius just nu i låten ”Fröken Julie” från skivan ”För kung och fosterland”, 1976. Vilken låtskatt Afzelius lämnat efter sig. Vilken av Björns alla melodier är din personliga favorit? Jag har alltför många för att kunna välja ut en.

Sköt om dig. Jag önskar dig läsare allt gott under 2016. ❤

 

Annonser

Abbekås och julklappsspelet

Vi har skapat en del familjära julaftontraditioner sista åren. En av dem är att åka iväg och gå en runda efter jullunchen. Denna gång valde vi Abbekås.

Ett

Eftersom sommarcaféet inte var öppet vandrade vi vidare.

Två

Otroligt. Det var flera år sedan sist som jag såg TVÅ brunormar samtidigt. 😉

Tre

Tänk att jag och Solveig satt och fikade på den bänken i slutet av oktober. Det var så skönt i solen den stunden att jag kunde ta av jackan. ❤

Fyra

Någon vinterbadare har jag aldrig varit. Kan bero en del på att jag alltid varit en badkruka.

Fem

Det blev en riktigt lång och uppfriskande promenad. Till slut blev jag törstig. Då kom jag att tänka på Pippi Långstrump. Vilken tur att sockerdricka-kiosken var öppen …

Sex

… bara för mig. 😉

Sju

När vi kom hem fortsatte vi med en annan ny tradition som vi började med förra julen. Julklappsspelet. Denna gång bestämde vi att det var en femma som gällde för att få välja/sno någon av de andras paket.

Åtta

En enda paket av de arton hamnade hos mig. Inte berodde det på att de var elaka mot mig som förra året, då de ofta valde att ta från min stora hög. Nej. jag lyckades med det svåra att inte få en enda femma på alla kast under tio minuter. Ett rekord bara det.

Nio

Vilken tur att jag fick fler efter Kalle Anka när paketen under granen delades ut, utan att en dum tärning bestämde. 🙂 Istället gick det efter vem som varit snällast under året som gått och då vann givetvis … 😀
Undra om den här söta tjejen vill vara med på bild på bloggen?  Dumt att fråga. Risken är stor att …
Tio
Idag gjorde vi som förra året. Ställde klockradion och kom iväg på en stämningsfull julotta i Marsvinsholms stora kyrka klockan 07.00. ❤ Trumpetsolot efter klockringningen var lika magiskt vackert som jag minns det 2014.

Förra året snöade det under bilfärden dit. I morse var det istället en vacker fullmåne som ledde oss hela vägen till alla marschaller utanför kyrkan och vid grusparkeringen. När vi kom hem kröp vi ner i den obäddade sängen igen. Gäsp.
God fortsättning på julen. ❤
Hoppas Solveig snart tar paus från pluggandet så vi kan titta vidare på den engelska filmen.

 

Tomtar på loftet

Jag trodde att jultomten var stressad den 21 december. Istället stod han och solade sig hela tiden som jag såg på.Ett

Även för tomtar är det rökförbud inomhus.

Två

Handlade det om vänsterprassel eller om en smitning från notan på Hotell Continental?

Tre

Det var spännande att se balkongtomtens val av väg.

Fyra

Jag blev så paff att jag inte hann ta kort när han likt Tarzan svingade sig över till andra sidan med hjälp av lianen. Du tror väl mig? 😉

Fem

Borde det inte varit tvärtom? Stjärnorna utomhus på himlen. Rosorna inne i stugvärmen.

Sex

Utanför klostret i Ystad blommade japanska körsbärsträdet för tredje gången i år.

Sju

Vackert, men känns ändå fel i tiden. Vad tycker du?

Åtta

Vad söt. Vill du följa med hem?

Nio

Jag gillar julen, men längtar efter ljuset ska komma tillbaka. När jag ser tulpanlökarna blir jag varm inombords. ❤

DSC_38160002

Jag önskar dig läsare en GOD JUL!

 

Sista segraren i Månadens tävling 2015

DSC_33610057

Stort GRATTIS till Gunnel Moberg ❤
Elva olika segrare under 2015.

Månadsbloggtävlingar & Segrare 2015: Januari: Susie Bloom Februari: Gunnar Carlstedt Mars: Tove Olberg April: Eva Rohlén Maj: Bosse Lidén Juni: Gunilla Wahlberg Juli: Znogge Augusti: Signhild Hortberg September: Ingrid Levander. Oktober: Primrose November: Korsordstävling varje dag på bloggen. December: Gunnel Moberg

Personligt:
Gunnel hade alla rätt. Ni kan läsa hennes kommentar som är likt mitt facit. 🙂
På tal om Gunnel Moberg. Hon har en mycket läsvärd blogg.

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2015/12/lucka-1.html

Denna månad är hennes blogg den enda som jag följt (inte ens min egen har jag haft tid med) Orsaken var att jag uppskattar luckorna med ett gemensamt tema, som 2015 är ljus. Förra året följde jag också hennes blogg varje decemberdag fram till julafton, även om jag inte alltid tog mig tid att kommentera. Det ämnet hon hade då är något som jag alltid älskat. Änglar. Vilka foton hon visade upp. Alltid tänkvärda texter till. Mycket genomarbetat.

Här får du titlarna till böckerna som fick vara med i tävlingen:
Annika Bengtsson – Mellan raderna
Ulf Lundell – Kyssen
Tomas Arvidsson – Studierrektorns byte (jag trodde att Kalmar skulle hjälpa er) Henning Mankell – Mördare utan ansikte, 1991
Bosse Lidén – Mina fotsteg i ditt hjärta, en fördel för de som köpt bok. Eller hur Annika? 😉
Vilhelm Moberg – De knutna händerna, 1930.
Karin Boye – Kallocain 1967?
Håkan Nesser – och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla, 2002
Mari Jungstedt – Den farliga leken, 2010
Anna Jansson – Svart fjäril, 2005
Karin Brunk Holmqvist – Potensgivarna, 2004
Ulla Trenter, Odjuret, 1970

Ulla Trenter

 

Stort TACK till alla som tog sig tid att tävla och kommentera denna kategori under 2015. Nu sätter jag kategorin på långtidsparkeringen. Det är möjligt att det blir tävling när jag nått tusen inlägg eller 200 000 visningar. Eller så blir lusten för stor att låta bli en grå vardag. 😉 Nu tar jag paus för att se skidskyttetjejerna. Trevlig fortsättning på fjärde advent.

 

 

 

Månadens tävling – Författare & Meningar

Den femte kvinnanDSC005220010
Para ihop de tolv svenska författarna med de tre första meningarna i en av deras böcker. Den som har flest rätt först vinner en skraplott. Vem ska bli årets sista Månadsmästare? Kommer trenden att hålla i sig även denna sista gång – med olika segrare varje månad? Skriv ex. A-5, B-3, C-12, D-7, E-11, L-1 osv.
Många har mycket att ”stöka med” och är därför inte inne så ofta på Blogglandia. Därför pågår tävlingen till klockan 22.00 den 21/12. Jag kommer att skriva hur många rätt varje deltagare har, men inte vilka svar som är de rätta. En chans var. Lycka till! 🙂

Sex kvinnor och sex män. Levande och döda författare. Blandat mellan deckare och skönlitteratur.
A. Annika Bengtsson
B. Karin Boye
C. Mari Jungstedt
D. Anna Jansson
E. Karin Brunk Holmqvist
F. Ulla Trenter
G. Ulf Lundell
H. Tomas Arvidsson
I. Henning Mankell
J. Bosse Lidén
K. Vilhelm Moberg
L. Håkan Nesser

  1. Tiden är en tjuv. Den stjäl våra liv. Äter våra dagar, kunde man påstå, och frossar på våra nätter.
  2. Dagen var nyårsafton. Tiden var sexton och fyrtiofem. Platsen var Kalmar.
  3. Jag sitter på dårhuset. Varken mer eller mindre. Det är resultatet av en lite väl spännande sommar.
  4. Det var en varm dag i maj och hon promenerade ensam genom Milanos gator. Efter en stund hamnade hon vid en vidsträckt, stenlagd piazza framför en kyrka. Torget var fullt av duvor.
  5. Tolv ljus. Fler blåstes aldrig ut. Endast ett fåtal dagar återstod.
  6. Än var det inte för sent. Hon kunde köpa en biljett och sätta sig på nästa tåg hem. Låta livet fortsätta som det var menat.
  7. Knarrandet från utdragssoffan i köket vittnade om att en ny dag hade börjat. Elida Svensson sköt in bädden exakt 07.10 så som varje morgon. Elida var äldst av de båda systrarna.
  8. Söndagen var något mer än halvliden, och nu frampå eftermiddagen var helgdagsron i gården fullständig. På förstubron låg huskatten ihoprullad och solade sin päls; hon låg där stilla som en död. I kållandet vid södra husgaveln hade hönsskocken grävt ner sig i balar; på denna förbjudna mark dåsade hönsen i behaglig ro, skrockade och viftande med vingarna, så att det fina stoftet stod som en rök kring dem.
  9. Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många – om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den – eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå – det är bara författaren till den här boken som tvingats gå motsatta vägen, ut i det ändamålslösa.
  10. Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge. Vassruggarnas vaksamma spröt fångade viskningar från havet och från strandängens vissnande gräs. De uråldriga stenarna i muren runt den lilla stenkyrkan mumlade lågmält, samtalade om tiden före människorna.
  11. Jag lät blicken stanna kvar vid de gåtfulla raderna i den uppallade tidningen medan jag serverade mig en andra kopp te. När jag bredde min andra smörgås, förirrade den sig ut genom det öppna fönstret där vinden som förde gardinerna i lustiga ojämna valsturer luktade vår. Det var den andra maj, snön hade motvilligt dragit sig undan från Södra bergen och solen sken så ihållande som om hon ville göra bot och bättring.
  12. Nånting har han glömt, det vet han med säkerhet när han vaknar. Nånting han har drömt under natten. Nånting han bör komma ihåg.

En julklapp till dig själv eller till en vän …

Hej!

Äntligen får jag en chans att låna bloggen. Jag är ju faktiskt en del av SolBo Förlag som har denna blogg som bas. Dessutom har jag en egen kategori. Inte illa. 🙂

Bosse ägnar sig åt julförberedelser och annat som han kommit efter med när han lekt med korsordstävlingen i november. Jag gissar på att han spånar på lekar och tävlingar som vi brukar ha på jullovet. Dessutom är jag rädd för att han smyger med något större skrivprojekt. Han vet de ”stränga” förutsättningarna. Jag har inte tid för något redigeringsarbete innan min speciallärarutbildning är klar till sommaren.
Sedan får jag hitta på ett annat bra skäl… 🙂

Här kommer vårt julklappserbjudande från SolBo förlag:

ReklamettSenare

Kåseriboken ”Skimrande ögonblick…” eller romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” går nu att köpa för 100 kronor styck. Detta erbjudande  gäller fram till 19 december.

Porto tillkommer med 49 kronor. En bok + porto kostar alltså 149 kr, men eftersom det får plats två böcker i en påse kan du köpa två böcker + porto för 249 kronor. Två av samma titel eller en av varje – valet är ditt.

Glöm inte att gå in på  https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/ och följ de andra anvisningarna. Vi måste veta vilken eller vilka böcker du ska ha, om de ska signeras, din adress, namn m.m.

Jag önskar dig en fin fortsättning på december. Själv längtar jag till mitt jullov. Det är alltid guld värt för mig. Dessutom ska jag skriva på terminens sista delprov, en förberedelse inför nästa termins examensarbete.
Vänliga Hälsningar: Solveig

Miljonregn över nio kvinnor?

8

Prisklass A:
Stort GRATTIS till Korsordsmästaren 2015 – Anki Arvidson. ❤ ❤ ❤
som dessutom satte nytt poängrekord denna tredje säsong.

Den fina röda rosen

Stort GRATTIS till silvermedaljen – Signhild Hortberg. ❤ ❤

3

Stort GRATTIS till bronsplatsen – Inger Börmark.  ❤

Prisklass B:
Jag gjorde i ordning 30 st lappar med de olika uppgiftsvinnarna. Solveig fick äran att dra två lappar.
Vinnare: Anki och Znogge.

Prisklass C:
Här deltog de deltagare som fått ihop femton poäng. (Anki, Signhild, Inger och Znogge fick inte vara med)
Vinnare: Gunilla Wahlberg och Ditte Akker.

Prisklass D:
Det var inte så svårt för mig att välja bästa felsvaret. Ingen löste uppgift fjorton ”Är nog Zlatan”, men jag fick in några bra alternativ. Ingen slog dock förslaget ”Danskdödare” som senare passade utmärkt i den runda bollsporten. För det var just det Zlatan blev i Köpenhamn. Tack för att han räddade den svenska sommaren 2016.
Vinnare: KerstinCecilia.

Världen & Vardagstankar. En ny kategori för året där jag själv inte svarade med ord på era kommentarer. 106 personer deltog. Jag har de sista dagarna läst igenom alla era ord ännu en gång. Mina ämnen var varierande. Ibland skoj och drömmande. Ibland allvar. Andra gånger nostalgiskt. Precis som livet kan vara. Ni följde snällt med och bjöd verkligen på er själva. Underbart att Primrose och Annika gick iväg och skalade en potatis och en morot. Tusen tack ALLA 106 deltagare. ❤

Prisklass; Troget lämnande av kommentarer:
Jag skrev att alla som lämnade femton stycken skulle delta i en trisstävling. Nu blev det Skrapkryss som är en mycket roligare lott, i samma prisklass. Min lilla rättvisa kupp var att de som hade kommenterat flitigare skulle gynnas. Därför fick deltagarna en chans mer för varje svar över femton kommentarer. Jag tog fram en stor rulle med brunt omslagspapper. Skrev ner sexton kvinnors namn x antal gånger lite överallt på papperet, som täckte hela hallen på nedre plan. Sammanlagt fanns det 115 namn. Sedan bad jag Jennifer ta på sig en mörk halsduk över ögonen och så hon fick en röd överstrykningspenna i handen. Jag hade ett eget papper med en tabell med de sexton tävlande kvinnorna. Regeln var: Den kvinna som först fick tre poäng vann. Jennifer målade Ezter röd. Sedan gav jag henne en gul penna. Hon kröp omkring på det stora papperet och målade gult på namnet Ezter. Den tredje gången lyckades Jennifer tre gånger träffa tomma platser med den blå pennan. Därefter satte hon med hjälp av sin vänsterhand ner pennan … och namnet Ezter blev blått också. Jag som hade räknat med en låååång tävling där jag skulle få ge Jennifer nya färger. Med andra ord en rättvis segrare. Hoppas Ezter har lika mycket tur med skrapandet.
Vinnare: Ezter.

Prisklass; kommentar som gav mig något extra:
Det går inte komma ifrån att denna kvinna sprider glädje, skämt, snällheter, allvar och kärlek var hon än drar fram. Inte bara hos mig. Jag kan på avstånd på andra bloggar se att hon alltid har tid för ett ord även hos de bloggare som har det tufft. Hennes egen blogg är högst personlig och kan inte kopieras av någon annan. Om man läser de kommentarer hon fått inser man hur viktig hon är på Blogglandia. Ett ljus eller ett yrväder som lyser upp mörkret. På denna kategori hade jag dragit ut tre bidrag från henne som tilltalade mig mycket.
Vinnare: Allas vår TantGlad som ”oälskar” tävlingar. 😉

Jag höll på att skriva att det var sluttävlat 2015. Det var fel. Än återstår Månadens tävling. Den kommer att handla om böcker och dyker upp någon gång i december. Då var det dags för mig att leta upp adresser. Råd till er nio. Se till och skrapa fram rätt ”saker”.