Nittonhundratalets sista utestund

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

”Då var detta århundradets sista utflykt och sista gången som vi är utomhus på nittonhundratalet.”

Det kändes högtidligt när jag sa repliken till Solveig, samtidigt som jag körde in vår trötta röda Saab i dubbelgaraget.
Vi hade varit en sväng till Hovs Hallar och barnen hade åkt pulka i den lilla snön som fanns. De var små och var så nöjda med allt. Jennifer var tre år och Lizette ett år.
Efter en gemensam eftermiddagsfika bestämde jag mig för att jobba undan några timmar på kontoret. Jag tittade drömmande på whiteboardtavlan som jag hade på väggen och undrade vilken buss som skulle komma först på tvåtusentalet. När jag flyttade blicken ut genom fönstret såg jag att det svepte in en tät dimma från havet.
Vad skönt att slippa köra någonstans. Fast trist att raketerna inte skulle synas på himlen. Tjejerna sover redan då så dem gör det ingenting, tänkte jag och slog på McIntoshen som jag till vardags kallade för Sebastian. För att få arbetsro och för att jag tröttnat på Mora Träsk-bandet som gick för fullt i tjejernas rum tog jag några raska steg mot den öppna dörren. Jag sköt igen kontorsdörren ända tills det oväntat tog emot. Då satsade jag lite hårdare samtidigt som jag disträ tänkte på något annat … gav upp den fysiska aktiviteten … för att kontrollera utifrån hallen vad som gått fel med dörren.
Där stod en tvärhand hög Lizette och såg förvånad ut. Mina tankar gick till uttrycket, lugnet före stormen. Snart skulle vår yngsta dotter skrika så taket lyfte på huset och flög ut över havet mot Danmark.
Det kom inte ett enda ljud eller snyft.
När jag såg de två platta små fingrarna som kommit i kläm funderade jag på att svimma eller ringa och anmäla mig själv för ”barnavårdsnämnden”. De kommer att amputera dem. Eller så kommer fingrarna att ramla av vilken sekund som helst, tänkte jag mörkt när vi alla fyra åkte iväg i den täta dimman mot sjukhuset i Ängelholm.
Vi hade tur. De hade ännu inte fått in någon raketskadad eller något annat olycksfall på akuten. Dessutom fick små barn förtur. Ändå fick vi vänta ganska länge i ett kalt undersökningsrum. Vi två vuxna var mest uttråkade. Lizette var hur lugn och cool som helst. Jennifer tittade på planscher och irrade nyfiket omkring för att utforska och lära för livet. En kvinnlig läkare gjorde entré efter en lätt knackning på dörren. Efter en första kontroll av fingrarna och rörligheten, medan Lizette mest såg nyfiken ut frågade doktorn:
”Vad är det som hänt?”
Doktorn hann knappt säga det sista ordet innan Jennifer var igång. Det var som att trycka på en knapp. Som om en åklagare höll sitt sista redogörande tal.
”Det var pappa som gjorde det …”
Inte det minsta elak betoning, men jag kände mig mycket dum och tillintetgjord för det slutade inte med en mening från vår äldsta dotter. Lillgammalt drog hon allt. Det var små marginaler mellan Lizettes två platta fingrar och hennes tillplattade biologiska pappa och just då önskade jag att vi satsat på guldfiskar eller vad som helst. Varför har vi lärt henne tala så mycket vid den åldern? Hur kommer hon att bli om två-tre år? Om jag skulle låsa in henne i förbandsskåpet? Sätta ett stort plåster över munnen? 🙂
Undra hur mycket förskolepersonalen kunde pumpa henne på, om vad vi gjorde på hemmaplan, när hon var i den åldern? De jämnåriga hade inte det vokabuläret. Samtidigt kan det bli så fel om man kan säga för många ord och egentligen inte förstår all innebörd. Solveig hade med en gullig röst kallat Jennifer för sin ”lille skurk”. Det fick Solveig stå till svars för när hon fick frågan på förskolan: Hade hon verkligen sagt så till Jennifer?

Det gick bra med fingrarna. Plattheten var inte farlig. Inget var skadat. Små barns brosk är mjukt och läker snabbt. På en vuxen person hade det varit värre upplyste doktorn. Vilken tur att Lizette inte klämt mina fingrar. 😉 Vi kom hem lyckligt i den täta Bjärehalvödimman och jag hade haft fel. Två bilturer hade återstått under nittonhundratalet.

Slutord för 2015:
Där parkerar jag Månadens kåseri tillsammans med Månadens tävling på långtidsparkeringen. Som vanligt svarar jag eventuella kommentarer i denna kategori med en symbol av något slag. Sist fick jag med den ”fundersamma gubben varianten”.

Jag vill passa på att önska dig läsare Ett Gott Nytt År. Tacksamt bugar jag för alla uppskattande kommentarer som bloggen fått under året från gamla och nya besökare. Fast jag minskade ner på antal blogginlägg under 2015 blev det många nya rekord av olika slag under de tolv månaderna. För en statistikälskare som jag var det extra kul. Men som alltid tar jag det mesta med en nypa salt.
2016 års bloggande kommer att …  Det finns alltför många olika scenarion inom olika områden. Både på det privata och för det som jag personligen brinner mest för – romanskrivandet. Hade intresset för kåseriboken varit lika stort som för romanen skulle jag kunnat välja samma taktik som sist. Varit kvar som bloggare och gett ut en till två kåseriböcker de närmaste två-tre åren med nyskrivet material och ”tvättat” material. För mig finns det inte på kartan att kombinera sociala medier med att ”föda” fram en tjock läsvärd roman. Det skulle i så fall vara om jag dammade av ett gammalt manus. Annars måste jag stänga av allt för att kunna leva mig in i den fiktiva världen.
Den som lever får se … några drömmar har jag kvar, men nyårslöften hoppar jag över. Börja röka eller åka på bankrånarturné passar inte min personlighet. Om jag fortsätter skriva lite till kommer detta att bli längre än själva Månadens kåseri. Då är frågan om det är en styrka eller svaghet? Risken finns att det uppfattas som svammel. Sanningen är snarare att det ofta finns ett allvar mellan raderna även när jag skämtar som mest.

”Att det gjorde ingen skada, det gjorde ingen nytta, också tomma nätter följs ju av en dag”, sjunger Björn Afzelius just nu i låten ”Fröken Julie” från skivan ”För kung och fosterland”, 1976. Vilken låtskatt Afzelius lämnat efter sig. Vilken av Björns alla melodier är din personliga favorit? Jag har alltför många för att kunna välja ut en.

Sköt om dig. Jag önskar dig läsare allt gott under 2016. ❤

 

Annonser

102 thoughts on “Nittonhundratalets sista utestund

  1. Tack för en stunds trevlig och trivsam läsning (ja förutom två klömda små baranfingragr förstås;)).
    Jag önskar dig och familjen ett riktigt gott och lyckosamt nytt år!
    Varm kram,
    Gigi 🙂

  2. Jag önskar dig detsamma och ser fram emot ny spännande läsning här och kanske en tävling som jag förstår mig på :). Kan berätta att jag klämt två av mina tre barns fingrar i olika dörrar ingen av dem fick bestående men. Det tredje barnet vart klämd i en dörr som blåste igen och inte gick att få upp med mindre än att barnet far sparkade upp den. Inte heller där blev det någon bestående skada. Vita Enskedekramar.

  3. Hej Bosse, tänk vad de barna kan säga roliga minnesvärda meningar som gör oss föräldrar nostalgiska, det är så kärt . . . . . . .
    Åren går fort men man minns dem som igår, om några år kanske du blir morfar, DÅ DU . . . .!
    Tack Bosse för alla trevliga läs-mys stunder hos dig, väntar på nya intressanta stunder år 2016.
    Man behöver egentligen inte gå till ‘bibblan’ bara att läsa hos alla duktiga roliga bloggare.

    Önskar dig Bosse ett riktigt GOTT NYTT ÅR !
    Varma kramar/ Eva

    Ps. nu har vi fått lite snö, så jag kallar äntligen för vintertid nu.
    Men hos dig är det väl ännu vår och blomningstid, (körsbärsträdet blommar väl än).

  4. Tack för i år, ser fram emot nästa!
    (Jag provade kläder när Mellan, knappt 3 år, klämde fingret i provrumsdörren. Hon tappade lillfingernaglen 3 ggr, trodde inte hon skulle få nån ny. För att jag provade kläder. Tror vi kände oss ungefär likadana, du och jag, vid dessa tillfällen!)

  5. Haha! Barn är underbara…och ärliga! Jag ser fram emot dina inlägg nästa år. Din fantasi tycks aldrig sina, och den blandad med lite humor är ett vinnande koncept. Min absoluta favorit av Björns alla sånger är Ljuset. Kram

  6. Nu har jag läst uppifrån och neråt ett antal gånger – tolkar delar av texten som att du ska skriva tjockromanen och inte blogga – nu svarar du bara med symbol så jag blir ju lika klok – så delar av mitt nyår fylls med överraskningen ska han skriva eller inte – var?
    Hur som Bosse så grattis till bra statistik och GOTT NYTT ÅR!
    Stor kram från väggsmällarkompis i norr!

  7. Det var fina slutord till oss läsare.
    Förstår du måste stänga av alla sociala medier , om du ska kunna skriva. Det har jag full förståelse för.

    Tack Bosse för fina härliga skojiga blogginlägg detta år. All härlig läsning . Men då vi kommer till tävlingar……njäee…..Dom oälskar jag *Blink Blink*
    Nu har vi ett nytt oskrivet blad framför oss. 2016. Ett nytt härligt år att fylla . Tror det blir så bra så.

    Gott Nytt År till dig och de dina.

    Nyårskram från mig.

  8. Aj, aj, vad skönt att det gick bra med fingrarna, vilka ändå gav upphov till trevlig läsning, alltid roligt att läsa dina inlägg. Det har varit roligt att ta del av din blogg, och jag ser fram emot roliga inlägg 😀 Tackar för dina fina slutord, hoppas du får ett underbart 2016.

    Gott Nytt År önskar jag dig, kram Susan!

  9. önskar dig en riktigt härlig avslut på 2015 och ett Gott Nytt 2016..det ska bli spännande att följa din blogg och se vad du tar dig för med ditt skrivande :-)..
    kram Åsa

  10. Det blir svårt att ge en täckande kommentar på detta långa inlägg.
    Kåseriet fick mig att tänka på när jag råkade skada vår hund så att han bröt benet. Inte riktigt samma sak, men jag tvingades följa med till veterinären och berätta hur det hade gått till … bara 9 år var jag … Det var en olycka, och jag kunde inte vara mer förtvivlad, men vad hjälpte det.

    Önskar dig ett kreativt 2016, med mycket skrivande av den art du önskar dig. Och tack själv, Bosse … för det du bidragit med under året. Du är en underbar bloggvän …
    Kram

  11. Ajajaj… lilla barnahanden – skönt att det blev ett lyckligt slut 🙂
    Tack för det här året som alldeles strax är slut. Jag önskar dig ett härligt 2016! Följ ditt hjärta och din lust i vad du vill göra så blir det ett bra år.
    Ha det gott!
    Kram

  12. Det här var nog det roligaste kåseriet jag läst sen jag började läsa din blogg! Förmodligen för att jag i allra högsta grad kan relatera till sådant som barn säger eller gör. Det senaste inom vår familj var barnbarnet som på ett café, med hög stämma sjöng ”jag såg mamma kyssa snoppen”. Något pinsamt för barnets mor – komiskt för oss andra 😀
    Den sång av Björn A som tar mest på mig är På egna vingar, som han skrev till sin dotter. Då underbart vacker text.
    Det verkar som du tänker skriva mer sällan här på bloggen, vilket för min del innebär att jag antagligen kommer att tröttna (om jag ska vara ärlig och det finns väl ingen anledning att inte vara det) på att titta in här.Bloggar som inte uppdateras ofta brukar jag tappa intresset för. Men samtidigt vill jag nog kolla upp dig lite, så det blir väl att titta in här ändå, nån gång ibland. Får hoppas att du då gjort nåt inlägg!
    Ha det bra, lycka till med bokskrivandet och Gott Nytt År!

  13. Tur att det slutade väl med de små fingrarna…liknande ”äventyr” har nog de flesta småbarnsföräldrar varit med om. ”Lille skurk” – det gav mig ett gott skratt! Nog har jag också fått frågor av förskolepersonal, fast som tur är med glimten i ögat!
    Björn…jag tänker på ”Sång till frihet”, ”Tusen bitar” och ”Mitt hjärtas fågel” som jag Wiehe har varit med och skrivit. Underbara texter!
    Är fundersam över om Du nu helhjärtat ska gå in för att skriva en roman…inget eller lite bloggande!? Du ska givetvis göra det som hjärtat säger! Helst vill jag förstås att du bloggar ibland, eller tar dig en ”bloggpromenad!”
    Önskar dig allt gott och ett gott slut och ETT GOTT NYTT ÅR! 🙂
    Kramar, Gunilla

  14. Aj! Det där med små barnafingrar är läskigt. Minns en skräckfylld stund när minstingen fastnade med fingrarna när jag smällt igen bagageluckan på bilen. Fasan innan jag upptäckte att hans fingrar nästan fick plats i springan och ingen större skada var skedd. Så kul att du också älskar Björn A, en av mina absoluta favoriter sedan länge och aldrig bortglömd. Sjunger också gärna själv hans låtar. Går nästan inte att välja ut någon låt. Finns låtar till alla sinnesstämningar. Ljuset är en låt han skrev 3 km härifrån med blicken ut över Vättern. Tack för att du påminde mig om honom så nu när jag sitter här skadad ska jag lyssna på honom igen och muntra upp mig själ.
    Kram / RosMarie

  15. Tusen tack för i år och alla härliga, roliga, givande och stimulerande inlägg, kåserier, tävlingar, bilder och allat annat.
    Dagens kåseri har många delar och det är ju så att av barn får man veta sanningen….
    Skönt att fingrarna klarade sig…
    Jag har läst och njutit och försökt vara med på tävlingarna, med skiftande resultat. Men min Trisslott gav vinst och det tar jag symboliskt. Tur och lycka!
    Gott Nytt År Bosse och jag hoppas på återseende under 2016.
    Jag kan inte heller bara plocka ut en låt från Björn Afzelius med jag har lyssnar både på honom och på ”Hoola Bandola” och har fler favoriter.
    Stor kram!

  16. Vilken tur att det slutade lyckligt och att de inte anmälde dig för barnmisshandel. Jag älskar tävlingar av alla de slag men hinner inte alltid vara med, men hoppas att det dyker upp fler här. Nu ser jag fram emot ett nytt Bloggår med både kåserier och andra påhitt här inne hos dig. Så ett riktigt gott slut och ett GOTT NYTT BLOGGÅR. En stor varm ram till dig och din fina familj.

  17. Gott slut och Gott Nytt 2016! Ja det där med att bli tillplattad av barn, det har jag också erfarenhet av, krigarens vokabulär är det minsann inget fel på 😀
    Skönt att det gick bra med de små fingrarna!
    Kramen
    Pia

  18. Härligt kåseri som nästan exakt stämde vad som hände mig som barn. Min pappa råkade stänga porten, som var av metall och väldans tung, på mina fingrar. Han som var världens blödigaste och mer mammig än mamma satt sen och sög på mina fingrar i timmar tills det onda gått över – och jag fick inget som helst men efteråt. Men jag kommer än idag ihåg hur ont det gjorde och dom var också platta…..
    Med önskan om ett fantastiskt NYTT ÅR, 2016 måste bli bättre än 2015!!!!!
    KRAM
    Susie

  19. Ha ha Den dottern har fått talets gåva efter sin far!!!…………………….Den gamla kyl/frysen blev 15 år gammal!Hoppas att denna ska hålla lika länge! Ha ett gott slut och en bra början på det nya året! Kram!

  20. Hej Bosse, det var ett kåseri med många bottnar, tur att det inte blev några men.

    Som du vet vid det här laget, så älskar jag dina kåserier. De får en att tänka på liknande episoder i ens eget ”långa” liv. Minns en gång när vi hyrde en liten stuga på Gotland, och Tom (1 år) fick en tung konservburk med konserverad svamp på foten. Tårarna sprutade, så klart och vi blev väldigt förskräckta och olyckliga. Var i valet å kvalet om vi skulle uppsöka sjukhus men med handdukar urvridna med kallt vatten, valde vi att avvakta. Det lugnade ner sig efter ett tag, så vi fick en andningspaus. Det slutade med en blå tå. Under årens lopp har det blivit flera stukningar och blåa fötter.

    På tal om roman kontra kåseri – om kåseriböcker går bra eller inte beror ju på så mycket som författaren inte har någon makt över. Smaken är som baken – forskellig. Du skriver för att du vill, du kan och för att du antagligen måste. Tror inte du kan leva utan att skriva… så det är väl vara att ”gå på” och se tiden an.

    Otroligt att det är nyårsafton imorgon, härligt att få vara med om ännu en. Den minnesvärda 2012 är fortfarande magisk för mig, då jag ”upptäckte” dina kåserier. Vilken tur för mig! Dina kåserier skulle jag inte vilja vara utan för ”allt i världen”! Jag är dig tack skyldig, det bidrog till en vändning av mitt liv, faktiskt. Man ska göra det man mår bra av, om man har möjlighet – det blir bäst så.

    Jag önskar dig, Solveig och tjejerna Ett Gott Nytt År med många härliga familjestunder och för din del: skrivlust och ro att göra det du helst vill!
    Ha det gott! 💜💙💚💛 Ett hjärta till er var…

    PS. Jag gillar Sång till friheten och Ljuset bland många andra av Afzelius låtar.

  21. Hej Bosse -T Tack för din kommentar hos mig. Jag om någon vet hur det är att bli klämd på fingrarna. Fick ett pekfinger i bildörren och himmel så ont det gjorde. Nageln är fortfarande sned och kommer inte att bli bättre. Så dotra din var verkligen in hjältinna, när hon klämde sig. Men det blev ju underlag till ett nytt trevligt kåseri..

    Kram/Gilla

  22. Aj, det gjorde ont i mig när jag läste om dom klämda små fingrarna. Men hur lätt hänt är inte det där. Barn har en förmåga att sätta fingrarna i dörrspringor, och jag förstår mer än väl din känsla av att ha gjort ditt barn illa.
    Men nu gick det ju bra och och vi fick lite igen kännande läsning.
    Jag vill önska dig och din fina familj ett riktigt Gott Nytt År!
    KRAAM 💞

  23. Vilken tur att det gick bra med Lizette’s små fingrar. Vad ont det måste ha gjort. Ser fram emot att läsa din blogg under 2016, alltid lika spännande och intressant. Gott Nytt År! Kram

  24. Du skriver så fint och intressesant om en jobbig händelse. Som läsare sitter jag klistrad. Det som förvånar mig mest är: Hur kunde den lilla flickan låta bli att skrika och att vara så lugn? Det måste väl ha gjort lite ont i alla fall, eller?

    Det förvånar mig att du skriver att din kåseribok inte väckte samma intresse som romanen. Jag tyckte ju om båda men skulle jag ge bort en bok i present så blev det kåseriboken. Det är så fina små kåserier i den, lättläst och med din underfundiga humor. Små vardagshändelser som du beskriver så träffande. Även din fru Solveigs alster i slutet av boken är mycket läsvärda.

    Tack Bosse för att du berikar bloggen här och ger mig många goda skratt.

    Önskar dig och de dina ett riktigt Gott Nytt År 2016.
    Kram!

  25. Gott Nytt År önskar jag dig och din familj ♥
    Må vi alla få ett riktigt fint 2016
    Tack också för att jag fått ta del att läsa din fina blogg. Nästa år blir det bokbeställning!
    Kram

  26. Takk for alle flotte kåserier, Bosse! Det er en fornøyelse å lese de 🙂 Tusen takk for dine hyggelige kommentarer på bloggen min! Jeg setter veldig stor pris på de.

    Ønsker deg et riktig godt nytt år!

    Klem fra Marit

  27. Aj aj, men tur att det gick bra i alla fall. Jag vill önska er ett Gott Nytt År och ha det bra så hoppas vi på ett härligt bloggår vi har framför oss. Kram.

  28. Jag älskar dina kåserier och det här får mig att minnas mina egna olyckor. En gång slängde min busiga syster igen en bildörr och en annan gång var det jag som klämde svansen på vår katt också i en bildörr. Både jag och katten klarade oss utan bestående men 🙂

    Tusen tack för alla härliga inlägg, både tänkvärda och roliga under det gångna året. Tack också för att du roat oss med kluriga tävlingar. Även om jag inte alltid hann med men du satte i gång hjärnkontoret. Är också så glad att du tog dig tid att besöka min blogg. Jag önskar dig lycka och framgång under 2016 och ser fram emot nästa bok.

    Jag önskar dig och din familj ett riktigt Gott Nytt År 🎊🍾🎉 Varma kramar

  29. Tack Bosse för alla härliga stunder här hos dig. Dina inlägg väcker alla slags känslor både skratt och allvar. Tack också för dina finurliga tävlingar som roat oss under året. Vad du än tar dig för 2016 önskar jag dig all lycka. Följ hjärtat så blir det bra.

    Gott Nytt År till dig och familjen. Kram 🎉

  30. Tack för alla dina fina texter som vi fått ta del av under 2015! Ser fram emot att fortsätta följa dig under 2016! Så var det Björn Afzelius och hans texter som alltid berört mig på djupet! Svårt att välja en och visst går tankarna till ”Ett hjärta kan gå i tusen bitar”, men det var väl mera än översättning än egen skriven text, om jag inte minns fel. Nu får vi önska att 2016 blir ett fantastiskt år, utan olyckor och krossade hjärtan!
    Önskar dig Ett Riktigt Gott Nytt År!
    Kram M.E

  31. God fortsättning på det här året!
    Hoppas att det blir ett glatt och friskt år och ja, jag kan vara lite snäll mot Omgivningen ibland……skojar!
    Agneta kram

  32. Du bjuder på så intressant läsning.
    God fortsättning på julen, det nya året och allt övrigt!
    Jo, napparna är borta och det har gått bra.
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s