Första boken i serien om Kurt Wallander; ”Mördare utan ansikte”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. Att jag startar upp denna hyllning, den tredje februari, har sina skäl. Idag skulle min favoritförfattare fyllt år.
Detta datum är även speciellt för mig sedan tjugo år tillbaka. En kall solig vinterdag i Varberg blev jag pappa för första gången. ❤

Första boken

Första boken i Wallandersviten:
Mördare utan ansikte, 1991, 308 sidor. Ordfronts förlag.
Engelsk Titel: Faceless Killers. Publicerad i 36 länder.

Tibro

Personligt:
Jag minns det tydligt. Den där glädjekänslan när jag som bibliotekarie plockade upp lådor med nya böcker. En fördel i yrket var att kunna ta hem och läsa först. Hur skulle jag annars kunna tipsa ex. mina deckarlåntagare?
Aldrig kunde jag ana att det skulle bli en lång svit böcker om Kurt Wallander, att jag skulle älska böckerna så mycket att jag läste om dem flera gånger och till och med flyttade ner till Ystad tjugo år senare. Livet är fullt av överraskningar.

Mankell var smart som placerade en poliskommissarie i en svensk kriminalbok för att få berätta det han ville ha sagt om vårt samhälles mörka utveckling. Kunde Henning ana att det skulle bli export och miljontals läsare i hela världen som skulle få ta del av detta? Wallanderserien har sålts i mer än 30 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk.
Mankell tog fram en lokal telefonkatalog och hittade till slut namnet Kurt Wallander. Så var den saken klar.
Denna debutbok är lika rykande aktuell 2016 som för tjugofem år sedan. Flyktingförläggningar i Sverige som står i brand. Rädslan ute på landet hos lantbrukare som bor ödsligt. Det sadistiska våldet som sköljer över oss på många platser. Den 3 maj 1990 skedde ett brutalt rån mot ett äldre lantbrukarpar i Knickarp. Denna verkliga händelse ligger till grund för denna roman, där Mankell skapade en fiktiv by med namnet Lenarp, som han placerade i närheten av Marsvinsholm.
Boken blev utsedd till bästa svenska kriminalroman 1991 av Svenska Deckarakademin med följande motivering:
Mankell utnyttjar på ett suveränt sätt kriminalromanens möjligheter i sann humanistisk anda.”
Boken fick även Skandinaviska Kriminalsällskapets allra första Glasnyckel för Skandinaviens bästa deckare.

Andra bilden

Tidpunkten för andra till fjärde läsningen har sin enkla förklaring.

Faceett

Vi hade hyrt en lägenhet i ”Tornhuset” i Ystad i juni 1997, en lägenhet på Regementsgatan 2007 och fyra år senare hade vi köpt en bostadsrätt i den lilla Wallanderstaden. Jag ville med andra ord återuppleva miljöerna och spänningen innan jag kom till min favoritstad med sina ståtliga stockrosor i olika färger, längs väggarna framför gatuhusen.

Tidsintervall:
Jag log när jag såg att startdatumet i första boken var den 8 januari 1990. Samma datum som min fru Solveig fyller år. Den största delen av handlingen i de femton kapitlen utspelar sig i januari och framför allt den första veckan efter larmet inkommit från Lenarp. Natten mot den 5 augusti sker ett avslutande möte på en balkong i Ystad.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. 42 år. Fyller 43 år den 30 januari 1990. Född och uppväxt i Klagshamn utanför Malmö. Nu bor han i en gammal ostädad lägenhet på Mariagatan i Ystad.

Mariagatan

Utanför fönstret står ständigt en gatlykta och svajar när det blåser. Kurt är tillförordnad polischef när handlingen drar igång.
Kurt Wallander går gärna på intuition. Hinner inte eller vill inte alltid rådgöra med andra först. Även om polisarbetet var ett samarbete, tyckte han att mördarna var hans.

Familj:
Mona från ett äktenskap som havererade för tre månader sedan. Exfrun flyttat tillbaka till Malmö.
Linda. 19 årig dotter. Lever sitt eget liv och är svår att få tag på. Far och dotter har ett komplicerat förhållande till varandra.
Syster Kristina bor i Stockholm och är damfrisör.
Far Karl Wallander är nästan 80 år. Han bor ensam i ett litet hus, utkastat på fälten mellan havet och Löderup på Österlen. Han lever på att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv, eller nästan samma, med eller utan tjäder på en stubbe i tavlans vänstra ytterkant. Fadern klankar ständigt på Kurts val av yrke. Även mellan far och son är det komplicerat på de flesta plan. Relationen fungerar bäst när de spelar kort med varandra och tar sig en nubbe.

Kollegor:
Evert Rydberg. Kurts mentor och stora förebild. Reumatiker och snart pensionsfärdig. Den enda manliga i gruppen som Wallander umgås med privat och den kollegas åsikter han respekterar mest.
Otto Björk. Polischef. 54 år. Ursprungligen från Västmanland. På semester i Spanien när allt börjar hända. Vänlig, inte alltför intelligent och samtidigt mycket mån om polisens goda namn och rykte.
Per Åkesson. Åklagaren som Kurt oftast trivs med är tjänstledig på grund av studier. Martinson. Ung, oerfaren och valpig polisaspirant.
Thomas Näslund. 30 år. Tystlåten. Grundlig i sitt arbete.
Ove Hansson. Spelgalen när det gäller hästar. Smyger ständigt med spelkuponger på sitt kontor.
Karl Evert Svedberg. Förekommer väldigt sporadiskt i denna första bok.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.

Personer utanför polishuset:
Sten Widén. Ungdomskamrat till Kurt. Driver hästgård. Förtjust i unga kvinnor och starka drycker. Den unga tjejen heter Louise i denna bok. När Kurt och Sten möts är det elva år sedan sist. Sommaren 1979. Sommaren då alla drömmar sprack. Innan hade de umgåtts varje dag.
Peter Edler. 35 år. Omtyckt brandbefäl.
Göran Boman. Polisman i Kristianstad som Kurt lärde känna efter en trist studiedag på Tylösand, när de delade en halv flaska whisky.
Rune Bergman. 53 år. Förtidspensionerad polis som bor i ett radhusområde bakom travbanan på Jägersro.
Valfrid Ström. 47 år. Affärsman. Import av exklusiva bilar.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:    
Aktiviteter utanför jobbet med vikarerande åklagare Anette Brolin:
Lunch på Continental. Kvällsdrink i Anettes hyrda sekelskifteslägenhet. Kurt visade henne Ale Stenar och  …
Glimmngehus
.… Glimmingehus. Åt middag på gästgivaregården i Hammenhög. En långpromenad längs Falsterbonäset. En operaresa till Köpenhamn med hotellnatt i samma rum. Ett besök hos hans far är planerat dagen efter bokens slut.

Kurts bil:
En gammal blå Peugeot som ersattes med en Nissan i början av juni.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Kurt kör svartsjuk och full hem från Malmö på småvägar efter att ha träffat Mona på Centralens restaurang. Han stoppas av nattpatrullen Norén och Peters, som löser det på sitt sätt. Begår med andra ord tjänstefel.

Kurts hälsa:
Efter äktenskapskraschen har nyttig mat, städning, motion, hygien och allt socialt liv kommit långt ner på listan.

Nyckelspår & Villospår:
Ordet utländsk, en ensam häst i stallet, ett hästminne, svarta pengar, äppelskrutt, okänd fader, ovanlig knop på en snara, stulen bil, ”säd och ägg date”, flygande matta, skorstensfejarmästare, Lucia, Skallmannen och anonyma telefonsamtal.

Grodor i boken:
Ett kommande fel i Wallanderserien som jag anser är stort.
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.”
Senare i boken upprepade Svedberg sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm. (Min förklaring till den stora grodan återkommer jag till nästa gång. För i den här boken stämmer det ju).

Det ska vara sju och inte åtta dagar sedan Wallander var i Lenarp för första gången.

När Kurt i telefon ska identifiera sig för larmcentralen, säger han 471121, som borde avspegla hans födelseår, månad och datum. Rätta svaret är 470130.

Kuriosa:
Vägnummer E14 har sedan boken skrevs blivit E65. Mobiler är inte polisernas vardag. Istället är det telefonkiosker som gäller. (Extra problem när de är trasiga.) Det skrivs rapporter på skrivmaskiner och datorn är ett nytt begrepp som Martinson tvingas in i då han blir utsedd till dataexpert, utan att vara särskilt intresserad.
Wallander matar in pengar i automaten på torget. Sedan 2014 används inte längre pengar där, för att betala p-avgift.
Jag är mycket förtjust i kassörskan Britta-Lena Bodén på Föreningsbanken. Hon har blick för alla detaljer, små som stora.
Kvinnor på höga yrkespositioner står inte högt i kurs i en maskulin värld. Handelsträdgården vid utfarten mot Malmö fanns när vi flyttade hit 2011. Den ligger sedan några år istället mot Skårbyhållet. Pizzerian vid Stortorget är numera Bröderna M. Matstället Lurblåsaren på torget. (Idag finns det ett fik med det namnet som tidigare hette Hartmans under flera år.)

Fars tavlor:
Till sin oförställda häpnad hängde en av hans fars tavlor på ena väggen. Det var höstlandskapet utan tjäder.
Han stod och betraktade bilden tills han hörde hur det skramlade med en bricka bakom honom.
Det var som om han såg faderns motiv för första gången.

Plats som jag är nyfiken på:
En slingrande grusväg mellan böljande strandkullar, upp mot Backåkra. Kurt lämnade bilen på den tomma parkeringen och gick upp på höjden, där han kunde se havet breda ut sig. Det fanns en stenring där. En eftertankens stenring, uppmurad några år tidigare. Den inbjöd till ensamhet och sinnesro.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
”Den rädsla för det hotfulla som fanns när man var barn återkommer när man åldras.” ”Att leva har sin tid, att vara död sin.” Besvärjelsen far i varje bok genom Kurt Wallanders huvud och återkommer i flera av böckerna (ibland flera gånger).
”Jag har lagt henne på TD.” (TokDårar)
”Sommaren då alla drömmar sprack.” (Kurt ville bli impressarion och Sten Widén tenor.) De hade drömt om världens operascener.
Vi lever i strypsnarornas tid, tänkte han. Oron kommer att öka under himlen.
Varifrån kommer våra vanor, tänkte han. I vilken hemlig fabrik produceras våra vanor och ovanor.
”Jag letar efter de dödas banemän och hinner inte ägna mig åt de levande.”
Kurt Wallander stirrade ut i den tröstlösa övergivenheten. Lika mycket som han kände sig hemma i den skånska våren och sommaren, var han en främling i höstens och vinterns karga tystnad.
”Ingenting är så svårt som när vi tvingas bli föräldrar åt våra egna föräldrar.”
Kurt Wallander insåg att han inte var ensam om att känna osäkerhet och förvirring inför det nya samhälle som höll på att växa fram. Vi lever som om vi sörjde ett förlorat paradis, tänkte han. Som om vi längtade efter gamla tiders biltjuvar och kassaskåpssprängare som lyfte på mössan och var artiga när vi kom för att ta dem.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander retar sig på Hanssons spelande på arbetstid och att han inte fått ett viktigt papper av sin kollega.
”Nummer fyra i lopp nummer sju är en säker vinnare”, sa Kurt Wallander och tog plastmappen från bordet.
”Vad menar du med det?”
”Jag menar att det är en säker vinnare.”
Kurt Wallander gick och lämnade den gapande Hansson bakom sig.
Några veckor senare.
”Du kanske vet att jag spelar en del på hästar”, började han. ”Den häst du föreslog galopperade för övrigt bort sig. Vem hade gett dig det tipset?”

”Din lönnfete jävel”, sa han högt till sig själv när han tittade sig i spegeln på toaletten på jobbet och konstaterade att det syntes att han gått upp sju kilo på 3 månader, sedan Mona lämnat honom.

Hur säger man åt sin far att han luktar? Jag kan inte ha honom hemma, det går inte. Vi skulle mörda varandra.

Privat sorg:
”Vi fick in ett telefonsamtal från en bonde ute vid Löderup.”, sa Svedberg.
”Har han sett Citroenen?”
”Nej. Men han påstod att din far gick omkring ute på en åker i pyjamas.”

Antal mord/dödsfall:
5 st

Antal urdruckna kaffekoppar:
5 555 st. 🙂 Ganska få i denna bok

Hotell Svea
Wallander kände sig minst av allt som någon skrattande polis när han steg in genom dörrarna till hotell Svea i Simrishamn strax efter klockan sju på fredagsmorgonen.

Villie kyrka
Begravning av lantbrukarparet Lövgren i Villie kyrka onsdagen den 17 januari i Villie kyrka. Rydberg gick på begravningen och han talade med nitton olika släktingar till Lövgrens.
Ingenting kom fram som förde dem vidare.
Jag Bosse Lidén åkte dit en kall vintrig solig söndag i förra månaden för att ta kort. Det var lätt att hitta kyrkan. När jag kom hem och slog upp boken häpnade jag. Ännu ett slumpmässigt sammanträffande. Samma datum. 17 januari. 🙂

Bosse Lidéns betyg:
5/5     🙂

Sista två meningarna:
Utredningen var över.
Nu kunde han äntligen vila ut.

Baksidestext:
En tidig morgon på nyåret 1990 gör en lantbrukare i Skåne en fruktansvärd upptäckt. Under natten har hans grannar mördats. Vid det till synes meningslösa dådet har gärningsmännen visat prov på ett ofattbart sadistiskt våld.
Den enda ledtråd polisen har att gå efter är ett ord den gamla kvinnan uttalade innan hon dog: ”Utländsk”. När någon läcker det till pressen inleds en serie händelser där flyktingfientliga krafter i det svenska samhället blir en svår motståndare för polisen i jakten på de okända mördarna.

Inläggets fråga till dig läsare:
Vem av Rolf Lassgård, Krister Henriksson, Kenneth Branagh, Gustav Skarsgård (Pyramiden) och Lennart Jähkel (Talismanen) tycker du gestaltat Kurt Wallander bäst på film?

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Rolf Lassgård, 13 poäng
Krister Henriksson, 8 poäng
Kenneth Branagh, 2 poäng
Gustav Skarsgård, 0 poäng
Lennart Jähkel, 0 poäng

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser