Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. ❤
Andra boken

”Jag tycker om att ströva omkring om hösten på det ödsliga Mossbystrand.”                                                                                               Henning Mankell

Mossby strand

Andra boken i Wallandersviten:
Hundarna i Riga, 1992, 339 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The Dogs of Riga. Publicerad i 31 länder.

Personligt:
Redan i andra boken flyttas handlingen i längre partier från Ystad och Skåne. Denna gång till Baltikum. Detta blir en extra krydda och förnyelse. Antalet mord ökar jämfört med första boken. Även berättartempot höjs.
Mankell skrev att han ville skildra vad som hände i Europa efter Berlinmurens fall. Han flög till Riga och tillbringade några veckor där. Han beskrev det som en märkvärdig tid. Spänningarna mellan ryssar och letter hade ännu inte exploderat. När han ville prata med en lettisk polisman fick det ske i hemlighet på något dunkelt upplyst ölcafé.

Tidsintervall:
Vad häftigt att startdatumet i andra boken var den 12 februari 1991, (min födelsedag).  (”Mördare utan ansikte” startade på Solveigs födelsedag).
Slutdatum i 18:e kapitlet är 27 mars. I epilogen är det en dag i början av maj 1991.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. Ensamstående. Bor i en ostädad lägenhet på Mariagatan där det ofta, utanför på gatan, svänger en gatlykta i den byiga vinden. 😉

Familj:
Linda. Dotter. Läser på en folkhögskola i Bromma.
Karl Wallander. Far. Nästan alltid klädd i overall och avklippta gummistövlar. Bor kvar i huset i Löderup på Österlen, där han fortsatt med att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv. Har numera hemhjälp som kommer till honom regelbundet.

Kollegor:
Otto Björk. Polischef. 55 år. En aning lynnig.
Karl Evert Svedberg. 40 år. Nästan flintskallig, född i Ystad! Kunde ofta verka vara sävlig och ointresserad. Men han var noggrann och något som Kurt satte värde på. Svedberg är fågelskådare.
Martinson. Knappt fyllda 30 år. Född i Trollhättan. Var på många sätt Svedbergs motsats. Impulsiv och en smula slarvig. Satsar hårt på att göra karriär inom poliskåren. Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Ove Hansson. Jobbar med ett annat fall i denna boken.
Evert Rydberg. Förlorat kampen mot prostatacancern i januari. Kurt saknar honom på många sätt och för ofta inre samtal med honom när han kör fast i tankarna.

Sent på kvällen den 4 augusti 1990 tog Wallander med sig en flaska whisky och körde hem till Rydberg. I bilen lyssnade han på kassetten med ”La Traviata” med Maria Callas. Medan han och Rydberg delade på whiskyn på Rydbergs balkong insåg Wallander att hans vän och mentor var på väg att dö.

Hjälp utifrån efter att rikspolischefen bestämt det:
Bertil Lovén. Utredare på Våld i Stockholm. Femtioårsåldern.
Sture Rönnlund. Utredare på Narkotika i Stockholm. Femtioårsåldern.
Birgitta Törn. Cirka 30 år. Tjänsteman och observatör från Utrikesdepartementet med uppgift att hjälpa till med kontakter i dom länder där Interpol inte har något inflytande. Hon bor på Hotell Sekelgården.
Hotell
”Jag är inbokad på ett hotell som heter Sekelgården”, sa hon när de körde mot Ystad. Hotell Sekelgården låg på en gata bakom torget. Wallander stannade bilen och sträckte sig efter rapportpärmen. Sen lyfte han ut hennes väska ur bagageluckan.

Personer utanför polishuset:
Major Karlis Liepa. Kriminalpolis i Riga. Kedjerökare. Mycket närsynt. Wallander fattade sympati för mannen och tyckte han hade likheter med Rydberg med en skarp hjärna och stor erfarenhet.
Baiba. Gift med Major Liepa sedan åtta år. Ingenjör och översättare.
Jazeps Putnis. Polisöverste i Riga. Bra på engelska.
Ausma Putnis. En mycket ung fru till Jazeps.
Polisöverste Juris Murniers i Riga. I femtioårsåldern. Ryss från födseln.
Sergeant Zids. Chaufför åt Wallander under Rigabesöket.
Upitis. Lett. Fjärilssamlare och poet.
Inese. Planterad älskarinna till Kurt.
Mörth. Obducent på sjukhuset i Ystad.
Jacobson. I fyrtiårsåldern. Bor i Svarte. Säger sig vara fiskare.
Sten Holmgren. Bor på Mariagatan i Ystad. Äger fiskebåten ”Byron” som ligger i Branteviks hamn och som aldrig doftar fisk. 😉
Joseph Lippman. I 60-årsåldern. Driver en handelsträdgård enligt visitkortet.
Preuss. Mager ärrig man som talar enbart tyska.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Han höll om henne när hon skakade av gråt. Det var då han definitivt gick över gränsen, och började bejaka sin kärlek. Han undrade om han någonsin hade känt något liknande i sitt liv.

En hemlig natt i en kyrka.

Två nätter och en dag i en lägenhet i Riga.

Kurts bil:
En Peugeot (antagligen har Nissan bytts ut under hösten).

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Ni får arbeta efter eget huvud så länge. Jag har ett gammalt ärende som jag måste reda ut i Malmö. (Sanningen: Han skulle köra sin far till en färghandel.)

Han håller gärna inne med upplysningar han fått eller kommit på.

Han går in till Björk och frågar om han kan ta ut tio dagars innestående ledighet och hänvisar till en påhittad bilresa till Alperna för att åka skidor.

Contan
Björk ber honom att överta ett föredrag som skulle hållas för stadens Rotaryklubb. Han tog över uppdraget och höll ett misslyckat föredrag om moderna tekniska hjälpmedel inom polisarbetet, vid en lunch på Hotell Continental. Vad han sagt mindes han inte sekunden efter det att han hade uttalat sina ord.

Kurts hälsa:
En muskel under hakan låste sig. Smärtan var våldsam.

Strax efter klockan två på natten vaknade Kurt Wallander av en våldsam smärta i bröstkorgen. Han låg i mörkret och tänkte att nu dog han.

Känningar av ett gammalt ryggskott.

En böld på ena skinkan som återkom då och då.

En morgon när han vaknade fick han för sig att han var sjuk. Han gick till polisläkaren och gjorde en ordentlig hälsoundersökning. Läkaren friskförklarade honom, men föreslog att han skulle fortsätta hålla ett öga på sin vikt.

När han vaknade på söndagsmorgonen hade han hjärtklappning.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle sagt åt mig att inte vara så otålig.

Rydberg hade ofta talat om förmågan att se det osynliga. Att upptäcka det oväntade i det skenbart naturliga.

Återvänd till utgångspunkterna, skulle Rydberg ha sagt. Börja med det du vet alldeles bestämt.

Sök efter samband även där du inte tror att dom kan finnas, kunde Rydberg ofta säga.

Rydberg hade många år tidigare lärt honom att inte dröja med att utforska förnimmelser av att en ledtråd dinglade så nära hans ögon att han hade svårt att se den.

Han gjorde som Rydberg, så ofta sagt till honom: Säg som det är, ont blir inte värre, men säg som det är!

Hastigt påminde han sig något som Rydberg en gång hade lärt honom. Man ska alltid bestämma sig för om det är lämpligt att vara den förste eller den siste som anländer till en utvald mötesplats.

StängtMossby Strand var övergivet. Kiosken var igenbommad och gungorna slängde och gnällde i sina kedjor. När han steg ur bilen kände han den kalla vinden i ansiktet. Högst uppe på gräsklinten där den sluttade ner mot sanden stod en ensam människa och fäktade med ena handen.

Nyckelspår & Villospår:
Räddningsflotte, öststaterna, överlöpare, skenrättegångar, en kondor och en vipa inom polisen, leksakslager, LP-fodral, polishögkvarter, kinesiska asken och Centrala Varuhuset.

DSCN6437Wallander gick de smala och vindlande gatorna till Fridolfs Konditori. Där åt han några smörgåsar och drack ett glas mjölk. Under tiden tänkte han igenom vad som hade hänt.

Kopplingar till första boken (Mördare utan ansikte):
En av mördarna i Lenarp fick permission häromdagen för att hans mamma skulle begravas. En mamma som varit död i minst tio år.

”Du vet väl att vi läcker”, sa Wallander och mindes återigen dubbelmordet i Lenarp.

Tidigare hade han känt sig trygg i sitt yrke som kriminalpolis. Men nu gjorde han det inte längre. Känslan av osäkerhet hade drabbat honom när han året innan hade hållit på med att försöka lösa det brutala dubbelmordet i Lenarp.

Kurt minns med obehag när han mist sitt omdöme som berusad och kastat sig över Anette Brolin.

För ett år sen framförde jag min bil i kraftigt berusat tillstånd. Men ingenting hände eftersom mina kollegor ställde sig runt och skyddade mig, och även där skakar alltså förbrytaren hand med sin jägare.

Han for kustvägen och stannade vid det ödsliga fält där Kivikska marknaden hölls varje sommar. Där hade han rusat som en galning året innan, med en pistol i handen, jagande en mördare.

Det var ett klagorop som påminde honom om året innan, när en somalisk flykting brutalt hade blivit mördad i Sverige, och Martinson hade försökt lugna den förtvivlade änkan.

Grodor i boken:
Text från ”Mördare utan ansikte”, förra och första boken:
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.” Senare i boken. Svedberg upprepade sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm.
Text från ”Hundarna i Riga”:
Svedberg var en nästan flintskallig fyrtioåring, född i Ystad, och illvilliga rykten skvallrade om att han drabbades av hemlängtan redan när han passerade stadsgränsen.

Wallander tänkte tillbaka på året innan, då en polisman i Malmö kallblodigt skjutit ner en asylsökande flykting. Sanningen: Det var hans äppelätande kompis som stod för dådet.

Vid 43 års ålder saknade han en förtrogen människa vid sin sida. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 44 år 30 januari 1991.

före 1
Han körde in i Kåseberga och fyllde på bensin. Eftersom han var tidigt ute fortsatte han ner till hamnen. Han parkerade och gick ut i blåsten. Det fanns inte en människa i hamnen. Kiosken och fiskrökerierna var igenbommade. Det är en egendomlig tid vi lever, tänkte han. Vissa delar av det här landet har bara öppet under sommarmånaderna. Hela samhällen hänger upp skyltar att det är stängt.

Kuriosa:
Han slog 90 000 och begärde Polisen. Fortfarande inga mobiler hos poliserna.

Wallander har fyllt i en ansökan till ett jobb som säkerhetschef hos Trelleborgs Gummifabrik. Han funderar flera gånger starkt på att skicka in den innan han till slut gör slag i saken.

Man tog för givet att personen som kom från UD och hette Törn var en man. Visade sig heta Birgitta.

Hans skånska skorrade. Wallander tänkte att ingenting kan låta hotfullt när det uttalas på skånska. Han visste ingen annan dialekt som hade så mycket omtänksamhet inbyggd.

På Arlanda såg Kurt Wallander hur skräddarsydda män oavbrutet talade i mobiltelefoner och till sin förvåning hörde han hur en överviktig handelsresande läste sagan om Hans och Greta för ett barn i sin overkliga telefonapparat.

BioPå kvällen gick Wallander på den enda biografen i Ystad som fortfarande var i drift. Han såg en amerikansk polisfilm. Motvilligt tyckte han den var spännande, trots alla overkliga överdrifter.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
I kväll ska jag möta en av dessa fåglar med skadeskjutna vingar.

Bach har inget hemland, tänkte han.

Men ni måste förstå att varje förtroende vi ger en annan människa kan vara en belastning.

Vissa människor väcks av tuppar, andra av att tystnaden är för stor.

I lögnens rike kanske halvsanningen är kung.

Jag dricker med en av de värsta brottslingar jag någonsin varit i närheten av, tänkte Wallander. Jag vet bara inte vem av dem det är.

Vi lever i en tid när råttorna jagar katten, tänkte han. Men inte heller det är sant, för ingen vet längre vem som är råtta och vem som är katt.

I vårt land kan man dö om man talar, sa hon. Man kan dö om man tiger. Eller säger fel saker. Eller talar med fel människor.

Han levde som en man som var tvungen att vända på alla stenar som kom i hans väg. Han måste alltid veta vad som fanns under.

Jag vet att paradiset har många portar. Liksom helvetet. Man måste lära sig att skilja på dessa portar. Annars är man förlorad.

Då och då måste man ställa världen på huvudet, för att få den på fötter.

Han var på väg till sitt svåraste uppdrag någonsin. Ett uppdrag som inte ens existerade.

PizzanTelefonen ringde och en man som talade bruten svenska bad honom att komma till den pizzeria som låg snett emot Hotell Continental.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Stranden var ingen brottsplats. Flotten flöt ute i vattnet. Skulle vi ha satt plastband runt vågorna?”

Kanske det finns en mikrofon i askfatet, tänkte han ironiskt. Kanske det sitter en man under bordet och mäter min puls?

Trädgrenar rev och piskade i Wallanders ansikte. Nu överskrider jag den yttersta gränsen, tänkte han. Men taggtråden har jag i magen.

Antal mord/dödsfall:
13 st + fler i styrkorna.

Zebra                                                                                   Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Antal urdruckna kaffekoppar:
63 st.  😉
Bosse nörd kunde inte låta bli (ta det med en nypa salt).

Bosse Lidéns betyg:
5/5 😀

Sista tre meningarna:
Pappersbitarna strödde han som brödsmulor över vattnet. Ännu visste han inte vad han skulle skriva till henne. Men hans längtan var mycket stark.

Baksidestext:
En vinterdag 1991 flyter en räddningsflotte i land vid den skånska sydkusten. I flotten ligger två män, mördade. För kriminalkommissarie Kurt Wallander och hans kolleger vid Ystadspolisen börjar en mödosam brottsutredning. Vilka är de döda männen? Varifrån kommer flotten? Kurt Wallander tvingas åka till Riga för att lösa dubbelmordet. Och så småningom inser han att han har blivit en bricka i en konspiration som direkt hänger ihop med de dramatiska omvälvningarna i de baltiska staterna. Alltför sent inser Wallander att det inte bara är han som jagar en okänd brottsling. Någon jagar även honom …

Inläggets fråga till dig läsare:
Vilket hade du valt helst om ”Wallanderserien”, om Mankell bett dig att ha en åsikt?
a) Att handlingen enbart handlade om Ystad och dess närmaste omgivning.
b) Att det alltid fanns en parallellhandling mellan Ystad (Wallander) och utomlands (utan Wallander).
c) Att Kurt Wallander flyttar sig mellan Ystad och något annat land.
d) Du tycker att Henning Mankell har klarat av den biten förträffligt själv utan din insats och är nöjd över resultatet.

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Alternativ D: 13 röster.
Alternativ A: 1  röst.
Alternativ B: 0 röster.
Alternativ C: 0 röster.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

61 thoughts on “Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

  1. Bosse, ibland gör livet krumsprång; just hämtat ut boken från biblioteket. Jag ska överlämna den i morgon till min gode vän G som i sitt 96 år drabbades av cancer och en stroke. Han har återhämtat sig bra, men valde att flytta in i på ett äldreboende. Han kan åter läsa.
    jag älskar denna gubbe och vi kommer samtala om W. I mitt inre hör jag Ane Bruns The opening som fanns i sista filmen då W går in i glömskan land – tror den hette Sorgfågeln. Antar att du läser mellan raderna det jag inte skriver … kanske heter det tacksamhet som går i flera riktningar!
    🙂 ❤

  2. Spanska titel: Los perros de Riga

    Jag läser precis den spanska versionen (Fick boken i julklapp – det är tänkt att jag ska förbättra mina kunskaper i det spanska språket). Också den drabbas av felaktigheter – i början är det comisario Wallander vi läser om och i följande kapitel är det plötsligt inspector Wallander.

    Visste du att filmen ”Hundarna i Riga” var faktiskt den första Wallanderfilmen som inspelades? 🙂

    Svaret på din fråga är ”D” så klart 🙂

    • 😀 Ja. Fast jag minns inte anledningen. Hade säkert något med Riga att göra för tidpunkten var ungefär samma i de två handlingarna. Båda filmerna kom dock samma år, 1994. Det jag inte reagerade på då, men som hade stört mig nu (eftersom jag sedan snart fem år bor i Ystad) är att de första filmerna huvudsakligen är inspelade i Trollhättan, Uddevalla och Malmö. Bara några scener är inspelade i Ystad och på Österlen. De hade med andra ord inte kunnat lura mig längre. 😉

      • Kanske det bero på at de ville inspela filmen i en vintrig Riga.

        Ja, det var synd att filmerna med Rolf Lassgård inte inspelades i Ystad. Även folk som bor i Australien har lagt märke till att Kurt befinner sig inte på rätt plats. Men tack och lov talar man i alla fall svenska i filmerna. Skulle kanske ha varit ännu bättre om de talade skånska 🙂

      • Du har säkert rätt. Det var nog den naturliga snön de behövde utnyttja.
        Jag skrattade direkt till när Rolf sa sin första replik, som för mig kändes så tokfel i detta sammanhang. Sverige är inte stort, men jag är övertygad om att det hade gått att hitta en skådespelare som pratade ”Malmöiska” och hade rätt kroppsform, vilket Rolf hade. Sådant har inte de som inte läst böckerna så noga, ont av. 🙂
        Jag har inte sett så många filmer. De jag sett har enbart varit för att leta efter platser som jag känner igen, 🙂 eller personer jag vet vilka de är. Min ena dotter var statist några hundradelar i en scen på Teatern. Hennes bästa kompis har varit med i fler statistroller. Flera andra klasskamrater har haft större roller. Ex ungdomsfotbollslaget i en film. En kompis har lånat ut hela huset åt filmteamet i minst två filmer osv. Tänk att det mesta flyttades ut och magasinerades under några veckor varje gång. Säkert bra betalt. Synd att de inte frågat mig. 😀
        Ps. Extra kul att se hur de filmat helt fel geografiskt vid ex. en utryckning. Vi bor väldigt nära de två vattentornen. Då vet man var man har tornen om en bil är på väg till ex. Svarte. 😉

    • Håller med att det hade varit mer autentisk med skånska skådespelare. Det var lika skrattretande första gången jag såg Kenneth Branagh. Folk i Australien blev helt konfunderade över hur Kurts namn uttalas på riktigt. Jag blev tillkallad en gång i biblioteket när två damer diskuterade med hög röst hur han nu egentligen heter. Tydligen hade de tittat på olika versioner av Wallanderfilmerna. Jag har faktiskt sett alla svenska Wallanderfilmer (det var jo på det viset jag lärde mig svenska – tyvärr finns det inga svenska språkkurs i landsbygden i Västra Australien 🙂 )

      Vad kul att din dotter fick vara statist i en av filmerna. Min man och jag fick vara med i en intervju som filmades i Cineteket några år sedan. Gissa vad det handlade om 🙂

      • Jag måste se en engelsk version någon gång. Jag har läst på flera ställen där de driver om hans svenska namn och tycker att de borde satsat på något mer engelskt uttalat namn.
        Du måste vara ett språkgeni. 😀 Jag blir impad när jag läser hur du lyckats lära dig ett svårt språk genom att se Wallanderfilmer.
        Just namnet Kurt vet jag faktiskt inte hur det låter, när någon manlig person från Malmö säger det. Däremot hade jag en farbror som hette Kurt och som var gift med en skånekvinna. Hennes uttal var väldigt olikt hur vi sa namnet.
        Idag hade vi en fackman här. Han var i pannrummet. Jag var som tur var på väg upp i trappan när han sa två meningar bakom min rygg. Jag fnittrade till och fortsatte upp till min fru och bad henne gå ner för jag hade inte förstått ETT ENDA ord av gröten han slängde ur sig. 🙂

        Svår sak att gissa på. Kunde vara om vad som helst. 🙂 Är din man lika intresserad? Kan han också flytande svenska?

        Imorgon ska jag ta foton till tredje boken. Passar bra eftersom vi ska åka både öster ut på förmiddagen och norr ut på eftermiddagen i andra ärenden.

      • Det är mycket konstigt med dessa brittiska filmer. Det verkar som man tittar på en engelsk kriminalfilm och så plötsligt ser man en gata Ystad. Och den engelsktalande Wallander, jo, vad ska man säga……..

        Vi är båda stora fans av svenska deckare (och älskar Sverige bägge två), men tyvärr är det bara jag som talar svenska. Näää, jag är ingen språkgeni. Jag är bara envis 🙂 och jag också talar tyska, då var det kanske inte så svårt att lära sig svenska. Att lära sig skånska det är en helt annan sak 🙂

        Jag tycker om att det finns olika dialekter i Sverige. Det gör det inte i Australien. Det spelar ingen roll om man bor i Sydney eller Perth – det finns inga skillnader i hur folk talar.

        Hoppas vädret blir fint för din utflykt. Ser fram emot det tredje avsnittet 🙂

        PS: Jag vet inte om min argentinska vännina hade något med det att göra men mannen som spelar Wallander i den nya operan är från Argentinien!

      • Det går bra att komma långt med envishet, men oftast behövs några ingredienser till. 🙂
        Jag ska skriva om den sjungande Wallander. Än har jag inte bestämt mig om jag ska se/höra den.

        Tyvärr hamnade jag fel på det viktigaste stället igår och vi hade tider att passa både i Trelleborg och på hemmaplan.

        Här kommer ett mycket bra deckartips. Kanske känner du till Lewistrilogin. Annars kan jag varmt rekommendera Peter May. Har du inte läst böckerna ska du givetvis börja med ”Svarthuset” och fortsätta njuta av ”Lewismannen” och avsluta som jag gjorde igår med ”Lewispjäserna”. De böckerna är mycket mer än bara kriminalböcker. Jag ska ta och läsa om dem så småningom i tätt följd, för det var några år sedan jag läste ”Svarthuset” som tog mig med storm. Synd att det är slut nu. Jag skulle vilja läsa många fler böcker om det karga livet på ön/öarna.

        Dialekter är härligt. I takt med att vi människor reser mer slipas de av i kanterna. Självklart tycker jag mycket mer om vissa dialekter som vi har i vårt land än andra. Västerbottniska, gotländska och värmländska är tre av mina favoriter. Skånskan hör mer hemma i ”träsket”. Fast jag är mycket förtjust i tjejer som sjunger på skånska.

      • Tack för tipset. Jag har hört talas om trilogin. Min man lånade faktiskt böckerna från biblioteket ifjol, men jag hann aldrig att läsa dem innan via åkte till Skottland. Hursomhelst dem ska läsas nu 🙂 Förresten det var värt mödan att resa till Yttre Hebriderna. Väldigt fint landskap men få turister.

        Jag vet inte alls hur västerbottniska låter men värmländska tycker jag också om. Det låter nästan som om folk sjunger. När du nämnde gotländska kom jag ihåg ordet ”Släke” (enda gotländska ordet jag kan 🙂 ) Det var också en ganska bra deckare. Jag kunde nästan känner luktan av den ruttnande tången på Gotlands stränder när jag skrev ordet.

        Hoppas du inte hamnade på Tysklandfärjan när du körde fel 🙂

  3. Oj – det var då en gedigen genomgång av boken!
    Ger absolut min röst till alternativ D!
    Läste att Wallander ska bli opera i Ystad 🙂
    Kram

  4. D, ett extra stort D dessutom för vem hade kunnat skriva om W bättre än Mankell själv. Absolut inte jag. Däremot gillar jag din oerhört noggranna genomgång av boken. Sådant är intressant och kan vara till nytta om man till äventyrs skulle försöka knåpa ihop något själv vilket inte är troligt. Beundrar ditt gedigna arbete måste jag säga. Kram på dig.

  5. Mitt svar är D. Böckerna om Wallander är perfekta som de är.
    Efter ditt inlägg om första boken tog jag mig för med att läsa den igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Ikväll börjar jag med bok nr 2!
    Så kul med dina inlägg om böckerna!

  6. Det är långtifrån alla Wllanderböcker som jag har läst. Så har jag väl sett några filmer också. Det var roligt att få lite hjälp med att komma ihåg om Wallander. Jag har inte möjlighet att lära mig allt om de medverkande, så här på en endaste gång.

    Sv: Jag har blivit behandlad som en prinsessa med fortvård och omhtänksamhet.

    Kram/Gilla

  7. Jag funderar på att läsa om nån av böckerna. Kanske kommer jag att veta för mycket om handlingen för att det ska bli spännande men jag undrar om språket är så bra som jag minns det.

  8. Jag håller med Znogge och jag gärna ger dig ett A för denna sammanfattning av boken och recensionen. Vilken inlevelse! Imponerande! Jag har läst boken, dessutom två gånger och tyckte om den.
    Kanske är jag inte riktigt samma ”fan” av böckerna som du är men jag har läst många av Mankells böcker om Kurt Wallander och tyckt om dem. Några har jag dessutom läst om…
    Vad gäller frågan så blit mitt svar D.
    Kram från ett försommarlikt Torrrevieja.

  9. 25 år sedan…lite svårt att tro, men ibland (väldigt ofta faktiskt) går åren fort. Och jag har ju ”gått i Wallanders fotspår” och fikat på ”rätt ställe” 🙂

  10. Tack för skönsång och mycket intressant läsning. Sitter och småler över att ” vissa människor väcks av tuppar, medan andra av att tystnaden är för stor”. Relatera till när barnen var små 👍.
    Jag röstar på D!

    Ha en fortsatt bra dag kära du!

    Kram

  11. Det var ett enormt arbete som du har lagt ner i detta inlägg om Wallander. Jag har nu läst det några gånger, och, lite fastnar varje gång.
    Hoppas att bildminnet fungerar också så att jag ser en del av dessa bilder framför mig då vi kommer till Ystad i vår. Jo, jag vet, allt är inte inspelat i Ystad.
    Mankell visste nog vad han gjorde.
    D alltså.
    Kram!

  12. Tack,för din kommentar.Min man o jag har faktiskt läst de flesta av Mankells böcker.
    Hans sista bok Kvicksand där får man verkligen en riktig funderare,angående allt
    atomavfall som grävs ner.Fruktansvärt.
    Ha en fin helg i Skåne.

  13. Ping: Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen” | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s