Strumporna fick stanna hemma, men fikakorgen fick naturligtvis följa med på kustutflykten.
Kaffetarmen ropade direkt när jag smällde igen bildörren. ”Vill ha kaffe NUUUUU!”
För att inte ställa till med bråk slog vi oss ner på en bänk vid hamnen i det gamla fiskeläget Abbekås och lydde kaffetarmen.
Vi hade varit inne på ett konditori och köpt med oss något smaskigt. Allt smakar så mycket bättre utomhus. Precis när vi var klara hörde jag hur någon ropade på mig bakom ryggen.
Jag trodde först det var paret på bänken som pratade med ryggen.
Så var det inte. Det var Abbekåsa gåsen Joakim som kallade på mig. Jag kunde riktigt höra hur Edvard Persson sjöng i mina öron innan Jocke avbröt mig.
”Det är väl du som är BloggBosse. Nu ska du få höra vad en bloggtjej hittade på här i Abbekås när hon var en liten tös.”
Under en kvart fick jag höra så många spännande storys att jag nästan storknade eller gåsade som man säger på dessa breddgrader. Kan verkligen Åse vara skyldig till allt detta eller broderade han ut vissa saker?
En natt sådde hon snabbväxande träd överallt på stranden. När männen skulle ut och fiska frukost fick de ta hjälp av lien för att komma fram till båtarna.
I båtarna planterade hon allt möjligt. Enligt ett rykte är det hon som böjt på detta träd bara för att visa några grabbar att hon minsann var starkare än Pippi Långstrump.
Nu växer det maskrosor i det men snart kommer det mot alla odds att bli grönt och fint igen. Otroligt att det fortfarande lever. Den ”gröna bilden” är från bildarkivet.
Jag var tvungen att gå ner och doppa huvudet för att ruska av mig de mest spännande berättelserna. Samtidigt var det riktigt kul att få reda på sanningar. 😀
Det kyliga vattnet ruskade om mig. Efter att jag fick en ansiktskram av en blåmanet såg jag bara blåa saker ett tag. Eftersom det är min favoritfärg gjorde det mig ingenting.
Någon hade haft bråttom ur skorna.
Vackert.
Läckert och inbjudande med blåa dörrar. ❤
Om vi skulle ta och skaffa båt istället för bil.
Men det är mycket jobb och inte bara lek i vatten. Sedan vet jag inte om mormor Åse växt ifrån de värsta busen. 😉