Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤
”Även om min pappa dog innan min första roman publicerats så vet jag att han trodde på mig och visste att jag skulle lyckas som författare.” Henning Mankell
Sjunde boken i Wallandersviten:
Steget efter, 1998, 538 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: One Step Behind. Publicerad i 26 länder.
Personligt:
Jag minns sommaren som kylig jämfört med de två föregående rekordsomrarna. Men vi hade ett sött efterlängtat knyte, som värmde våra hjärtan, att rulla omkring med längs Falkenbergs gator. ❤
Tidsintervall:
Prologen startar på midsommarafton den 21 juni 1996. Därefter kommer 36 kapitel mellan 7-23 augusti. Epilog: 25-27 oktober 1996.
Huvudperson:
Kurt Wallander.
Han hängde av sig jackan, öppnade fönstret och blev stående och såg på det gamla vattentornet.
Familj:
Linda: Dotter. Jobbar kvar på en restaurang på Kungsholmen i Stockholm.
Kurt och Linda hade gjort en bilresa på Gotland under semestern.
Kristina: Kurts syster i Stockholm.
Gertrud Andersson: Änka. Bor först kvar i fars hus i Löderup, flyttar sedan till sin syster utanför Rynge.
Kurts kollega Martinsson hade kommit ut med en släpkärra och de hade kört flera lass till soptippen utanför Hedeskoga med faderns tillhörigheter. Wallander hade med växande obehag tänkt att det som till slut blev kvar av en människas liv hamnade på närmaste soptipp.
Mona: Exfrun, som ringer och berättar att hon ska gifta sig.
Kollegor:
Martinsson: Högt utvecklad förmåga att minnas olika adresser och telefonnummer. Har ofta rätt i sina föraningar. Har en son på 11 år som heter David och som vill bli polis. Ann-Britt: Problem i äktenskapet. Blir mer och mer viktig för Wallander.
Karl Evert Svedberg: Känd för sin punktlighet, dyker inte upp till ett möte. Är annars aldrig sjuk. Han är den bästa skytten av poliserna.
Svedberg bodde högst upp i huset. Wallander var andfådd när han gått uppför trapporna. Han tryckte kinden mot dörren. Allt var tyst. Sedan öppnade han brevinkastet. Ingenting. Han ringde på. Signalen ekade inne i lägenheten.
Lisa Holgersson: Polischef.
Ebba: Trogen receptionist. Trött. Har åldrats fort de sista åren. Börjar glömma arbetsuppgifter. Ska gå i pension nästa sommar.
Hansson: Har återigen spelbongar på sitt kontor.
Nyberg: Kriminaltekniker. Två år kvar till pension.
De kom ut på gatan som låg öde. Nyberg hade parkerat sin bil nere vid teatern. Under tystnad for de upp till polishuset.
Thunberg: Ung vikarie för åklagare Per Åkesson under hösten. Wallander och Thunberg drabbar samman rejält.
Edmundsson och hans polishund Kall.
Bernt Svensson: Ung polis som började jobba för 6 månader sedan. Lång och rödhårig.
Andra poliser och experter:
Harry Lundström: 57 år. Kriminalpolis i Norrköping. Den skickligaste i Peking.
Tre poliser från Malmö har kallats in som förstärkning.
Lone Kjaer: Polis i Köpenhamn.
Birch: Har börjat jobba hos Malmöpolisen.
Mats Ekholm: Psykolog. Gör gärningsmannaprofiler.
Personer utanför polishuset:
Astrid Hillström: En försvunnen ung kvinna från Ystad.
Martin Boge: Bor i Simrishamn. Han är också försvunnen.
Lena Norman: Ännu en försvunnen ung kvinna. Studentrum i Lund. Föräldrahem på Käringgatan i Ystad.
De parkerad bilarna utanför naturreservatet, tog sina korgar och försvann längs en av stigarna.
Lillemor Norman: mamma till Lena. Misstänksam.
Eva Hillström: Revisor. Orolig, rädd och nervös mamma med ett ok att bära. Föräldrarna Boge: Tycks tycka det är skönt att sonen håller sig borta.
Ylva Brink: Kusin till Svedberg. Barnmorska.
Sture Björklund: Kusin till Svedberg. Professor vid Köpenhamns universitet.
Bror Sundelius: Pensionerad bankdirektör och ungkarl. Bor i ett vackert hus på Vädergränd i Ystad. Har känt Svedberg i nitton år, sju månader och cirka femton dagar. Hans stora hobby är att titta på stjärnhimlen.
Sten Widén: Ungdomskompis. Tränar galopphästar på sin gård. Namnet på hans hjälpreda denna gång är Sofia.
Ida Edengren: Bor i ett lusthus i Skårby. Råkade bli sjuk rätt dag en gång.
Axel Edengren: Bor i en stor kropp med en vulkan av känslor som aldrig tillåts komma fram.
Erik Lundberg: Skårby. Bor granne med en självmördarfamilj.
Rosmarie & Mats Leman: Friluftsmänniskor som älskar att ströva omkring på söndagar. Lennart Westin: Kör postbåt på ostkusten mellan skärgårdsöarna.
Erika: Äger ett vägkafé strax utanför Västervik.
Rolf Haag: Fotograf med ateljé i närheten av Nobeltorget i Malmö.
Maria Hjortberg: Assistent åt Rolf Haag.
Nils Hagroth: Joggare med en snabb höger.
Sven-Erik Adamsson: Naturläkare. Bor i Svarte.
Kjell Abinsson: Föreståndare på postterminalen i Ystad. Bor i Rydsgård.
Åke Larstam: Tidigare ingenjör som omskolat sig till lantbrevbärare. 44 år. Bor på Harmonigatan 18 i Ystad.
Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Vi bjuds på en tillbakablick om vad som hänt sedan förra boken slutade 5 december 1994. Baiba hade varit hos Wallander under jul och nyår. Kanske skulle hon komma till Sverige för gott redan till sommaren 1995. De hade också sett på hus tillsammans. I mars sa hon i telefon att hon tvekade. Full av oro hade Wallander flugit till Riga. Det gick inte att övertala henne. Istället blev det bråk och timeout en månad. Sommaren 1995 hade de dock tillbringat två sommarveckor vid Rigabukten. Till julen kom Baiba till Ystad. Några dagar in på nyåret 1996 kom nådastöten. Baiba kunde inte alls längre tänka sig att flytta till Sverige. Efter fyra år fanns inga vägar som ledde framåt längre. Då och då hade de fortsatt att talas vid i telefon. Även detta tog slut. Nu var det mer än ett halvår sedan sist.
Han tänkte plötsligt på henne han mött på kaféet, utanför Västervik. Han fick söka i minnet innan han kom på hennes namn. Erika. Minnesbilden fyllde honom med en oklar längtan.
Klockan två på eftermiddagen svängde han in vid kaféet utanför Västervik. Han visste att det var stängt under vinterhalvåret. Men ändå hade han en vag förhoppning om att hon skulle vara där. Många gånger under hösten hade han tänkt ringa henne. Men det hade aldrig blivit av. Han hade aldrig helt kunnat förstå vad det var han egentligen ville henne.
Kurts bil:
En gammal Peugeot.
Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han ljuger för Linda i telefon.
”Jag var hos doktorn idag. Han hittade inga fel på mig.”
Samtidigt berättar han lite senare för pizzabagaren att han vill ha något att äta som är lämpligt för en person som har för mycket socker i blodet.
Med viss möda letade han bland hyllorna tills han kom till den medicinska litteraturen. Snart hittade han vad han sökte.
Han köper wienerbröd fast han inte borde.
Han far med osanning till en joggare för att skrämma honom att vara tyst om en sak. ”Inte hade han fått tre år för det där”, sa Ann-Britt Höglund.
”Det vet inte han”, svarade Wallander.
Wallander ber Martinsson att ringa till doktor Göransson och berätta att han inte kan komma på ett läkarbesök.
Wallander bildar en hemlig trojka med Martinsson och Ann-Britt Höglund. Inte ens Hansson ingick i denna hans innersta cirkel.
”Vänta med att börja. Jag behöver dricka ett glas vatten och jag måste gå på toaletten”, sa Wallander till Ann-Britt Höglund.
”Min pappa hade diabetes”, sa hon plötsligt.
Wallander tvärstannade på väg mot dörren.
”Vad menar du med det?”
Han ljuger ofta när någon ringer och väcker honom.
”Du kanske sov?”
”Inte alls. Jag höll just på att duscha. Jag sitter här med en handduk runt mig. Kan jag ringa tillbaka om några minuter?”
Han hade bestämt sig redan när de stått där i trappuppgången. Ville Ann-Britt Höglund inte vara med om att bryta upp dörren skulle han göra det själv.
Martinsson vägrar att gå ombord på en båt i småbåtshamnen. Inte ens när Wallander säger att han gör det själv om Martinsson täcker honom från bryggan.
”Då gör vi som du säger. Åk upp till polishuset och se till att vi får full utryckning hit ner. Jag vaktar så länge”, säger Wallander.
Martinsson gav sig av … Han skulle göra det ensam, utan uppbackning … 🙂
Kurts hälsa:
Kurt Wallander höll på att omkomma i en trafikolycka onsdagen den 7 augusti 1996 strax öster om Ystad. Orsaken var att han somnat vid ratten och nickat till en kort stund innan han såg en lastbil torna upp sig framför. Tröttheten hade kommit utan förvarning. Annars också. Ofta när han satt i bilen på jobbaktiviteter var han tvungen att köra intill vägkanten för att sova en stund. Han insåg att tröttheten inte var naturlig.
Nattkramp i vaderna.
Dricker tre glas vatten direkt efter varandra utan att stilla törsten.
Eftersom han var törstig gick han till det konditori som fanns på södra sidan av Stortorget och drack mineralvatten och en kopp kaffe. Han övervägde om han kunde äta ett wienerbröd.
Behöver uppsöka toaletter snabbt. Ny törst och kissnödig igen.
Eftersom undertecknad har varit med om en diabetes ett debut ler jag igenkännande. Samtidigt som jag inte vet just då om det är typ ett eller två.
Wallander får diagnosen diabetes efter sina 15.3 i blodsocker. Hans blodtryck är för högt, 170 över 105. Vikten 92 kg. Han ska börja med diet och motion.
Wallander försöker laga och äta nyttig mat enligt dietlistorna. Bestämmer sig för att gå fram och tillbaka till polishuset. Ta långa promenader vid stranden på helgerna. Kanske börja spela badminton med Hansson. När morden upptäcks faller han snabbt in i de gamla onyttiga spåren.
Han äter slarvigt, motionen är minimal.
Efter att ha smitit eller inte haft tid träffar han på Doktor Göransson igen. Det konstateras fortfarande ett högt blodsocker, sockerläckage i urinen, högt blodtryck. Nu sätts medicin in och ett telefonnummer till en dietist. ”Amaryl” står det på förpackningen för blodsockret och att de ska tas i samband med en måltid. Wallander undrade efter han svalt tabletterna, när han skulle hinna äta nästa gång. På eftermiddagen, mitt under en samling svimmade Wallander.
Han glömmer ständigt att ta medicinen.
I slutet av boken står det att han tar medicin mot blodtryck. Epilogen inleds med att det står att Wallander har varit sjukskriven i två veckor. Blodsockret är stabilare, men blodtrycket för högt.
Trots att han ännu inte fyllt femtio föreställde han sig i sina mörka stunder att han levde på övertid. En osynlig pipa kunde när som helst blåsa av spelet.
Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Skala bort allt som är ovidkommande. På varje brottsplats finns avtrycken kvar. Skuggor av ett förlopp. Det är dem du måste hitta”.
En bra polis hoppas alltid att ett mord inte ska ske. Att en gärningsman ska missa när han riktat sitt vapen mot en värnlös människa. Men en bra polis hoppas också att de brott som inträffar ska lösas på ett sådant sätt att åklagarna blir nöjda och domstolarna kan utdöma påföljder. Framför allt hoppas en bra polis att brottsligheten ska minska. Men en bra polis vet samtidigt att det knappast kommer att ske.
Att behärska brottslighet är alltid en fråga om uthållighet. Vem orkar mest och längst?
Nyckelspår & Villospår:
Vykort, stjärnkikare, perukstock, Bellman, Fredmans Epistlar, en blå ängel, Astra Constable (pistol), Divine Movers (sekt), bar i Köpenhamn.
Kopplingar till tidigare böcker:
Snart hade det gått två år. Två år sedan Gertrud ringde till polishuset i Ystad och berättade att hans far låg död. (Den femte kvinnan)
Klockan nio svängde fastighetsmäklarens bil in på gårdsplanen. När mannen bakom ratten steg ur kände Wallander till sin förvåning igen honom. Han hette Robert Åkerblom. Några år tidigare hade hans fru blivit brutalt mördad. (Den vita lejoninnan)
Martinssons dotter hade blivit överfallen på skolgården för att hon hade en far som var polis. (Den femte kvinnan)
Fortfarande hade hon inte kommit över den svåra skottskada som hon ådragit sig för två år tidigare. Hon hade återvunnit sin fysiska hälsa. Men Wallander var osäker på hur Ann-Britt mådde. Han mindes plötsligt hur han själv och Svedberg hade besökt henne på sjukhuset för snart två år sedan. (Den femte kvinnan)
Långa tider hade han inrättat sitt ensliga polisdistrikt på Skagens höstliga och övergivna stränder. (Mannen som log)
”En man som äger så mycket kan helt enkelt inte vara hederlig”, hade Svedberg sagt. (Mannen som log)
Ett brev från Mats Ekholm. Psykologen som ingick i teamet när de letade efter en person som skalperade människor. (Villospår)
Grodor i boken:
Svedberg var märkestrogen och körde Audi. På samma sätt som Wallander alltid bytte sin Peugeot mot en annan Peugeot. (Nissan en gång)
Med tanke på att Sten Widén och Svedberg tillsammans varit på ett hemligt uppdrag en natt för att undsätta Wallander, var det inte verklighetstroget att inte relationen togs upp, när Widén fick reda på vem som blivit mördad. Den tråden måste Mankell ha förlagt.
Åklagaren Per Åkesson är inte i Uganda utan Sudan.
De hade haft ett fall förra året med en kvinnlig mördare som … Sanningen är 1994 och två år sedan.
Doktor Göransson förklarade svimningen med att han inte var överraskad.
”Ditt blodsocker kommer att gunga. Om det händer igen får vi dra in medicinen. Se till att du har ett äpple i närheten nästa gång du börjar bli yr.”
Det köper inte Bosse Lidén. Troligtvis hade blodtryckstabletterna gjort att han råkat ut för ett snabbt blodtrycksfall. Man ”svimmar” inte av lågt blodsocker. Det är värre än så … Möjligtvis kunde Wallander vara extra känslig mot just Amaryl. Kurt hade inte känt något som helst obehag innan han ”svimmade”.
Kurts faktiska ålder svajar som vanligt. 🙂
Kuriosa:
Wallander ställde sig intill en husvägg och lättade blåsan på Stora Norregatan, mitt på natten. En annan gång bakom en polisbil utanför polishuset. En tredje gång pissade han rakt ut i havsvattnet.
Wallander behövde förstärkning omedelbart.
”Vem av oss vill du helst ha?” frågade Hansson i telefonen.
Wallander önskade att Ann-Britt Höglund kom in. Hon var en bättre polis än Hansson. Men det sa han naturligtvis inte.
”Det spelar ingen roll. En av er.”
”Jag dricker mer än tjugo koppar kaffe varje dag”, sa Nyberg. ”För att orka. Eller kanske för att uthärda.”
”Papper har en märklig förmåga att försvinna. När alla har datorer kommer detta inte att hända”, sa Martinsson.
”Det blir efter min tid”, sa Wallander som fortfarande betraktade datorer med tveksamhet.
Från Vädergränd gick han och satte sig på en bänk utanför Bäckahästens kafé.
Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Han hade ett urverk inom sig som alltid gick rätt.
Jag letar efter begravda hundar som inte finns.
För varje år blev nycklarna och kodlåsen allt fler.
Att misstänka och att frukta behövde inte vara samma sak.
Det finns alltid sidor hos människor som bara ett fåtal lyckas upptäcka.
Det verkar som om han kan vara både steget efter och steget före på en och samma gång.
Men sprickan som gick genom samhället vidgades hela tiden.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander ringer fel mitt i natten och frågar efter Ann-Britt.
”Den enda kärring som finns i det här huset heter Alma Lundin”, röt mannen och la på luren.
För sent kom han ihåg att han skulle ha bett om att få en smörgås utan smör. Nu försökte han istället skrapa bort det med kniven. Vid ett bord mitt emot honom satt en man och iakttog honom. Säkert skulle det nu börja gå rykten om att polismän satt och skrapade bort smör från sina brödskivor istället för att leta efter den som dödat en av deras kollegor.
”Hur gammal är kommissarien?”
”Jag ska snart fylla femtio.”
”Då bör ni ha bättre ben än jag. I den åldern ska man också röra sig. Annars är risken stor att man får problem med hjärtat. Eller diabetes.” Wallander lyssnade häpet. ”Är kommissarien kvar?”
”Ja”.
Efter den dagen hade Wallander alltid ett antal sockerbitar i en ficka. Han kände sig som en man som ständigt gick och väntade på att träffa en häst. Men han berättade fortfarande inte för någon om sin diabetes. Den förblev hans hemlighet.
Menar du att vi ska sitta och brevväxla med varandra? Medan en gärningsman som begått fem brutala mord springer omkring i full frihet?”
”Den här spaningen är definitivt ingen tebjudning. Med spretande lillfingrar.” Helst av allt skulle han velat ha kontakt med Rydberg. Men han låg i sin grav och hade ingenting mer att säga.
En polisbil stod parkerad utanför ett av husen. Utanför på en gräsmatta låg en kvinna och solade. Wallander hade gärna lagt sig vid hennes sida och sovit en stund.
Wallander letade efter sina läsglasögon.
”Kanske mina duger”, föreslog Albinsson. ”Vilken styrka har du?”
”Jag vet inte riktigt. 10,5.”
Albinsson såg undrande på honom. ”Det skulle innebära att du var blind.”
”Jag ska säga till honom att det är viktigt. Mer kan jag inte göra.”
”Du ska hälsa honom en sak till: att en helikopter från polisen i Stockholm kommer att landa på ert tak om han inte har hört av sig inom tre minuter”, sa Wallander i telefonen till kvinnan på Strands Konsultativa Ingenjörsbyrå.
Edmundsson hade rest sig upp med smörgåsen i handen. Wallander såg att det var leverpastej. Utan att betänka sig tog han smörgåsen ur handen på kollegan och började äta. Det gjorde ont i kinden. Men hans hunger var större än smärtan.
Privat sorg:
Känner sig ensam och utan något umgänge. Drömmer ofta om sin far och Rydberg. ”Något måste hända”, tänker han. ”Något som gör att jag orkar se framåt igen.”
Genom de blyinfattade fönstren sken den märkvärdigt envisa augustisolen.
Antal mord/dödsfall:
8 st.
Vid första anblicken hade han inte trott att det skulle vara möjligt att genomföra det han önskade. Men när han sedan hade kommit till just den plats fotografen valt ut insåg han att risken för upptäckt skulle vara mycket liten.
Bosse Lidéns betyg:
5/5. 😀
Sista tre meningarna:
Dagen efter, söndagen den 27 oktober, for han till Ystad.
Snöfallet hade då upphört.
I Skåne var det ännu höst.
Baksidestext:
Midsommarafton 1996. Tre ungdomar stämmer möte i en undanskymd glänta på Österlen. De byter om för att i sommarnatten utföra sina hemliga rollspel. Men bakom ett träd väntar någon som ger deras fest ett makabert slut. På polishuset i Ystad råder sommarstiltje. Kurt Wallander kämpar med sina föresatser om ett hälsosamt liv. Plötsligt hittas en polisman död. Det blir tydligt hur lite de alla vet om vad som pågår omkring dem. En okänd mördare går lös. Deras enda ledtråd är ett foto på några ungdomar i historiska kläder och peruker. Aldrig tidigare har Kurt Wallander tvingats gräva i en arbetskamrats innersta hemligheter. Det han finner är något han aldrig kunnat föreställa sig.
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.
Efterord:
Här är länken till dig som vill läsa regler, lämna in din sommarläxa eller bara njuta av länkarna till dem som redan lämnat in.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/06/den-sandiga-och-blota-sommarlaxan/
Bloggäventyr med Bosse Lidén 