Den sista resan

Först lämnade vi vår äldsta dotter vid stationen med sin packning. Några timmar senare skulle hon flyga iväg mot Medelhavet.

DSC_39700139

Två timmar senare blev det ett annat avsked. Lite vemodigt lämnade vi vår Volvo helt ensam åt ett öde vi inte vet något om. Kommer den nya ägaren att vara snäll?
Okej. Sista tiden har vi mest gnällt på den ”fyrbenta” familjevännen. Innan dess hade vi många trevliga mil och bilår tillsammans. Det är de vi ska minnas. De lyckliga stunderna. Volvon har varit vår klart bästa bil genom vårt gemensamma äktenskap. Den kom in som en frisk fläkt efter ett stormigt förhållande med en röd, trött och klumpig Saab.

DSC_39720137

Det kändes som om Volvon kände på sig att den skulle puttas ut från familjen. Det började med utträde från garaget för några veckor sedan. På de sista dagarna har den fått göra några arbetsresor till soptippen med garderober i tvättstugan som vi ska byta. Det gäller att passa på medan utrymme finns. Den sista dammsugningen gjorde vi med omsorg.

DSC_39730136

Ajdå! Jag glömde plocka ur kassetten med Per Gessle och Gyllene Tider. 😦

DSC_39770133

I denna ännu namnlösa bil finns inga hål att stoppa in ”stenkakor” från förr. Tur jag fortfarande kan spela CD. Den nya tekniken får vi lära oss av våra teknikbarn. De flesta skulle fått lyster i ögonen av möjligheterna. Jag och Solveig blev mest trötta av all multimediainfo från den trevliga bilförsäljaren Rasmus Björk.

Rasmus

Vad bortkommen jag kände mig under jungfruresan hem i tät semestertrafik. Har jag verkligen haft körkort i 39 år? Kändes mer som 39 sekunder. Jag trodde nya bilar doftade godare. Som belgisk choklad. Eller tillverkar man inte choklad i Sydkorea?

Instruktionsboken är tjock som en tegelstensroman. Jag är inte helt säker på att den kommer att konkurrera ut de två romaner som vi just nu läser i. Vi får ta det pö om pö. Vi är inga bilfreaks. Bilar ska rulla och fungera. Då är plåtföremålen bra att ha. Annars är de inga investeringar på sikt. Istället sägs det att de tappar många dystra tusenlappar bara genom sträckan från bilhallen till det egna garaget. När jag tittade i backspegeln såg jag inte några sedlar fladdra iväg… Berodde säkert på att allt går med kort nuförtiden och plastleksakerna är kanske helt fladderfria.
När vi nådde hemmaplan började den blå saken att krångla. Ville absolut inte stå i garaget eller vid staketet. Den stretade emot och vägrade att uppföra sig. Precis som vi hämtat hem en baby på sjukhuset. Eller tänkte jag fel? Ska den ammas och … ?

DSC_39810129

DSC_39820128

Av en slump har vi aldrig haft samma färg två gånger. Även denna färg är ny. Inte den snyggaste om vi fått välja fritt. Men det ska jag inte tala högt om för att förstöra den nya sköra bekantskapen. Nu gäller det att vara snäll mot vår nya familjemedlem. Hur vet man om det är en han eller hon? I min värld är det i alla fall ingen höna. 😀
Vi går och klurar på vad vi ska ge den för smeknamn. Har du något bra förslag? Helst inget elakt. Det finns ingen ångervecka liksom.  😉

Närmaste tiden:
Vi ska ”åka blått” imorgon också. Pågatåg till en skånsk stad som jag alltid gillat. Jag ser fram emot att träffa en känd katt som inte gör reklam för en matkedja.
Måtte vi slippa tågförseningar och få en sittplats. Det fick vi inte när vi åkte hem från Emporia. Däremot fick jag fina kläder och härligt god kycklingfilé på vår favoritrestaurang. Efterrätten var inte sämre. 😀

”Sex mil hemifrån” lockar och pockar. Vi väntar in rätt väder och att de ska öppna för säsongen på ett ställe som vi aldrig varit på förr. Snart nollar jag mätaren och vi far iväg på sjätte resan i denna kategori som Solveig kom på förra året. Är det någon som vet var man drar försiktigt i sommarbromsen? Redan inne i andra sommarmånaden. Allt går för fort.

Jag hoppas att alla mina bloggvänner och bloggbesökare har det bra.

Annonser