Åttonde boken i serien om Kurt Wallander; ”Brandvägg”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

Ett

”Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.” ORDSPRÅKSBOKEN 21:16

Åttonde boken i Wallandersviten:
Brandvägg, 1998, 454 sidor. Bonnierförlagen. Engelsk Titel: Firewall. Publicerad i 23 länder.

Personligt:
Jag har tänkt på att detta fiktiva hot skulle kunna hända i verkligheten. Vi har byggt upp en värld full av lås och koder. Men enligt mig är den mer sårbar än någonsin. Varje gång det blir strömavbrott och Ystad blir mörkt på kvällen får jag ”Brandväggtankar”.

Antalet häftiga datumsamband har ökat. Jag noterade att vår bröllopsdag, 20 oktober är ett viktigt datum i denna bok. Dagen då den elektroniska vågen skulle börja rulla över världen. Första boken började på Solveigs födelsedag. Andra boken på min födelsedag. Henning Mankell fyllde år på samma dag som vår äldsta dotter. Jag tog ett vinterkort på en kyrka där det var en begravning i en bok. Efteråt log jag när det stod i ”Mördare utan ansikte” att det var just den17 januari som begravningen var, samma datum som jag tog kort. Dessutom bor Ann-Britt numera på Rotfruktsgatan som känns mycket bekant för mig sedan drygt fem år.

Tidsintervall:
Söndagen den 5 oktober 1997 till torsdagen den 13 november 1997. 40 kapitel och 2 avdelningar; Anslaget och Brandväggen.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.
DSC_39800026

Jag frågade i polishuset vilket tjänsterum Kurt Wallander hade när han löste fallet i ”Brandvägg”. Kvinnan log snett innan hon sa något om att han inte … just där fick jag ludd i öronen.  😉

Familj:
Linda: 26 år. Dotter. Studerar något i Stockholm som Kurt inte visste vad det var. Jobbar ibland som servitris på en kvartersrestaurang. I november kommer hon äntligen ner till sin pappa. På den öde stranden i Mossby Strand släpper hon bomben.
Linda Polis

”Du tycker jag har varit hemlighetsfull och har frågat vad jag hållit på med. Jag ville inte säga nånting förrän jag bestämt mig.”
”Vad menade du med det du sa?”
”Jag tänker bli polis. Jag har sökt in till Polishögskolan. Jag tror jag kommer in.”

Gertrud Andersson: Knappt 60 år. Änka efter Kurts far. Börjar ställa samma känslomässiga utpressning som hans far gjort tidigare. ”Det var länge sedan du besökte mig”. ”Jag vet. Så fort jag får tid ska jag komma.” ”En dag kan det vara för sent. I min ålder vet man aldrig hur länge man lever.”
Lotto tvåFrån Löderup fortsatte han till det hus i Svarte där Gertrud bodde tillsammans med sin syster. Han drack kaffe och lyssnade frånvarande på systrarnas prat.

Kollegor:
Ove Hansson: Vill inte ha en kärring som chef. Spelar på arbetstid igen. Lever sitt liv mumlande. Bara de som kände honom väl förstod vad han egentligen försökte uttrycka. Är det han som sviker Kurt och vill åt hans jobb?
Lisa Holgersson: Polischef. Kurt tycker hon sviker honom.
Martinsson: Vill sluta som polis. Datorexperten. Kör han dubbelspel? Går han bakom ryggen på Kurt och vill åt ledarskapet?
Ann-Britt Höglund: Är mitt upp i en skilsmässa. Blek som vanligt.
Nyberg: Pratar mer och mer om att han snart ska pensioneras.
Irene: I 30-årsåldern. Receptionist istället för Ebba.
Lennart Viktorsson: Vikarerande åklagare för Per Åkesson. Kurt gillar INTE honom. Elofsson: Polisman.
El Sayed: Polisman. Har sina rötter i Tunisien. Den första med invandrarbakgrund som kommit till Ystad från Polishögskolan.

Hjälp utifrån:
Hans Alfredsson: Rikskrim i Stockholm. Lik sin namne men ingen rolig Lindermantyp precis.
Pensionerade Ebba dyker upp med en plastlåda med mat till Modin.

Personer utanför polishuset:
Sonja Hökberg: 19 år. Slog en taxichaufför i huvudet med en hammare.
Eva Persson: 14 år. Högg med en kniv i samma taxichaufför.
Tynnes Falk: 47 år. Konsult i databranschen.
Marianne Falk: Exman till Tynnes.
Johan Lundberg: 60 år. Mördad taxichaufför.
Erik Hökberg: Styvpappa till Sonja. Spekulant till ”yrket”.
Emil Hökberg: Lillebror till Sonja.
Kalle Ryss: Expojkvän till Sonja.
Jonas Landahl: Nuvarande pojkvän till Sonja.
Sten Widén: Ungdomskompis till Kurt. Ska sälja sin hästgård och ge sig iväg.
Olle Andersson: Bor i Svarte. Pensionär nästa år. Har jouren när samtalet kommer från Sydkrafts driftcentral. Han har ansvaret för Ystad transformatorstation.
Lars Moberg: Reparatör. Bor i Ystad.
Susanne Bexell: Läkare. Fåordig.
David Enander: Läkare. Har varit Tynnes Falks läkare i många år. Vill rätta till ett missförstånd.
Harald Törngren: Journalisten som tog smygbilden när Wallander slog till en fjortonårig tjej.
Fu Cheng: Ägare till ett falskt American Express kreditkort. (En man med rätt att döda.) Siv Eriksson: Datakonsult. Kontor på Skansgränd.
Carl-Anders Setterkvist: Äldre fastighetsägare med stora nycklar.
Robert Modin: Bor i Löderup. Har precis kommit ut från fängelset. Lyckades ta sig in i Pentagons superdator häromåret. En briljant hackers.
Alma Högström: Pensionerad tandläkare med klart minne.
Carter: Snart 60 år. Bor i Luanda i Angola och är van vid strömavbrott på nätterna. När han besöker Europa brukar han bli orolig.
Elvira Lindfeldt: 39 år. Har svarat på Wallanders kontaktannons. Bor i en villa i Malmö. Rolf Stenius: Tynnes Falks revisor. 50-årsåldern.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Baiba dök fortfarande ibland upp i hans drömmar. Då och då tänkte han på Erika som hade ett vägkafé utanför Västervik.

Linda tycker att han ska leta reda på en kontaktförmedling.

Efter att Wallander hållit tal inför en kvinnogrupp en kväll hade han växlat några ord med en kvinna som hette Solveig Gabrielsson. Han hade svårt att släppa tankarna på henne. När han kom hem skrev han upp hennes namn på blocket i köket. Varför han gjorde det visste han inte. Två
Kontoret skulle ligga på andra våningen. Han tryckte på porttelefonen och hoppades på tur.

Den kvinna som stod framför honom gjorde honom generad. Som han bara blev när han uppfattade en kvinna som tilldragande. (Siv Eriksson)

Wallander bläddrade förstrött i tidningen på jobbet. Plötsligt var det något som fångade hans uppmärksamhet. En kontaktförmedling som kallade sig för ”Datamötet”. Utan att betänka sig slog han på sin dator och skrev ihop en annons. Polisman, 50 år, frånskild, ett barn, söker bekantskap. Ej äktenskap. Men kärlek. Som signatur skrev han Labrador.

När samtalet var över märkte Wallander att han hade blivit glad av att höra hennes röst. (Siv Eriksson)

Wallander har fått ett svar från en Elvira Lindfeldt. Ett brev som han rivit sönder. Nu satt han och försökte föreställa hur hon såg ut. Men det var Baiba som dök upp i hans tankar. Och Mona. Han tyckte också han skymtade en annan kvinna, som han träffat som hastigast året innan. På ett café utanför Västervik.

Wallander plockade upp pappersbitarna och slog ett samtal till Elvira som vill att de ska träffas redan samma kväll på baren i Savoy i Malmö. Kurt tackar ja fast han har fullt upp med mordutredningen. Daten gick bra. När han kom hem kände han en glädje han inte känt på länge.
Elvira
Han ställde sig utanför bokhandeln och väntade. Efter fem minuter såg han henne komma gående nerifrån Hamngatan. Förlägenheten från kvällen innan återvände.

En middag på en liten restaurang i Ystad med Elvira. Han berättar om det för Linda i telefon på kvällen. Tankarna vandrade tillbaka till gårdagskvällen. Det var länge sedan han känt sig vid så gott mod. Fortfarande hade han svårt att våga tro att det var något som verkligen hade hänt. Men Elvira Lindfeldt fanns. Hon var ingen hägring. Baiba ringde från Riga. De hade inte talat med varandra på över ett år. De utbytte några vardagliga fraser. Sedan var samtalet över. Wallander la långsamt på luren.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som börjar bli dålig. Den är stendöd när han är på väg hem från jobbet en dag.

Bilfirma

Den 12 november byter han bil. Det blev en Peugeot igen. En 306, 1996 års modell, lite körd, en ägare. Han fick ett bra pris på den gamla. Det gav honom alltid en känsla av tillfredställelse att byta bil. Som om han skrubbade sig ren.

Kurts karaktärssvagheter/styrka/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han skickar hem Martinsson sent på kvällen. Sedan lämnar Wallander polishuset. I fickan har han dyrkar som han brukar förvara i skrivbordets nedersta låda. I den här boken är han flitig med sina dyrkar.  🙂

Runnerströms Torg

Wallander ställde sig på andra sidan Runnerströms Torg. Han tittade upp mot fönstren. Inga ljus var tända. Innan gick fram emot porten såg han sig omkring. En man cyklade förbi. Sedan var han ensam.

Det hade alltid varit hans svaghet att han ibland inte berättade för sina kollegor om alla de steg han tog. Men han hade för länge sedan gett upp hoppet om at han någonsin skulle lyckas ändra på denna egenhet.

Martinsson kom med ett bra tips om en ung kille som var ett proffs som datahackare. Sedan fick han kalla fötter när han skulle hämta honom i Löderup. Då bad Wallander om adressen till killen som precis kommit ut från fängelset.

Wallander stal några skorpor ur Martinssons privata påse och gick in på sitt rum.

Han for fort. Alldeles för fort. Men det var Martinssons bil och han höll fortfarande på att bygga upp sin hämnd. Nu fick det gå ut över bilen.

Aldrig berättade Wallander sanningen om alias Elvira Lindfeldt. I den omfattande utredningen som följde fanns också något svävande just när det gällde hur Wallander hade kommit i kontakt med henne. Ingen fick någonsin veta vad som egentligen hade hänt.

Kurts hälsa:
Han har gått ner i vikt. Äter sundare. Börjat motionera. Köpt en träningsoverall och gymnastikskor. Lagt upp en promenadslinga på en timme som gick från Mariagatan, genom Sandskogen och tillbaka. Minst fyra gånger i veckan tvingade han sig ut.
Blodsockret hade gått ner.
Det där håller några veckor. Allt krävande dygnet runt arbete och ständig press gör att han återfaller till gamla vanor och synder där han inte längre har tid att bry sig om sig själv. Kroppen signalerar på olika sätt. De sista dagarna har han nästan ständigt känt behov av att kissa. Och han har varit torr i munnen. Han misskötte sin diabetes igen. 😦

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Varje rum har sin andning. Du måste lyssna. Ett rum berättar många hemligheter om den människa som bor där.

Brottslingar lämnar ofta hälsningar på en brottsplats. Ibland är dom avsiktliga. Men lika ofta är deras hälsningar misstag.

Ingenting bättre finns när otåligheten tränger sig på. Ingenting bättre än kallt vatten.

Av Rydberg hade han lärt sig att händelseförlopp inte nödvändigtvis ska tolkas utifrån sin kronologi. Det viktigaste kunde alltid hända både först och sist. Eller någonstans där emellan.

Det var Rydberg som hade lärt honom att alltid vara lyhörd för sina inre alarmklockor.

De hade legat där och hackat tänder i den våta leran och Rydberg hade förklarat att en av de svåraste konster som fanns var att skilja de ljud man verkligen hörde från dem som bara var inbillade.

Nyckelspår & Villospår:
Ett stulet lik, ett förfalskat kreditkort, ett trasigt relä, en loggbok, en fjärrkontroll, Världsbanken, Jakobs Kärr, fotoalbum, Pentagon, en blyertsteckning,

Kopplingar till tidigare böcker:
Kurt går på Stefan Fredmans begravning. Pojken som hade maskerat sig till indian och försökt ta hämnd på de män som gjort hans syster galen och fyllt hans yngre bror med skräck. (Villospår)

Han passerade Mossby strand som låg övergiven nu på hösten. Han mindes den gång för sex år sedan när en gummiflotte med två döda män flutit iland på stranden. (Hundarna i Riga)

En gång hade han inrättat ett ensamt och ödsligt polisdistrikt åt sig själv längst ut på Jyllands nordspets. (Mannen som log)

Agneta Malmström och hennes man som gett honom en av de viktigaste ledtrådarna när det gällde efterforskningen av Stefan Fredman. (Villospår)

Wallander påminde sig en händelse några år tidigare. Då hade en flicka bränt sig till döds genom att hälla bensin över sig i en rapsåker. (Den vita lejoninnan)

En tidig morgon hade han blivit ilandsläppt på ett av de yttersta skären, där klipporna stack upp ur havet som förstenade urtidsdjur. Ofta hade han i tankarna återvänt till den där ensamma timmen, när båten låg ute på fjärden och väntade. (Steget efter)

Wallander mindes vagt en annan hund som en gång hittat ett svart finger. Hur länge sedan var det? Han mindes inte? Det kunde vara fem år sedan eller tio. (Den vita lejoninnan. Fem år sedan)

I minnet tyckte Wallander sig fortfarande kunna höra hur Martinsson stönade bakom hans rygg i det ögonblicket de upptäckte Svedberg, ihjälskjuten på golvet hemma i sitt vardagsrum. (Steget efter)

”Jag känner igen dig”, sa Axel Modin. ”Din far bodde här borta”. ”Vi har träffats”, sa Wallander. ”Men jag minns inte i vilket sammanhang.” ”Din far irrade omkring ute på en åker”, sa Axel Modin. ”Med en väska i handen”. (Mördare utan ansikte)

I tankarna återvände Wallander till de händelser några år tidigare då en ensam kvinna begått ett antal brutala mord, närmast avrättningar, på olika män som förgripit sig mot kvinnor. (Den femte kvinnan)

Han hade sovit i bilen och kört hem på morgonen och då blivit stoppad i sin vingliga framfart av sina kollegor Peters och Norén. Minnet tillhörde de värsta i Wallanders privata räkenskaper. (Mördare utan ansikte)

Han hade plötsligt blivit påmind om hur han något år tidigare hade somnat vid ratten och varit en hårsmån från att bli dödad. Det var innan han upptäckt sin diabetes. (Steget efter)

Grodor i boken:
”När är det du fyller 50?” frågade Hansson.
”Nästa månad”, svarade Wallander.
Facit: Det borde han gjort den 30 januari 1997.

Flickan som bränt sig till döds i rapsåkern var från Centralafrika och inte Centralamerika.

Sex personer som hade nycklar till transformatorstationen lyckades bli fem i slutet av samma boksida, på listan som Martinsson tidigare gett Wallander.
Mina mattekunskaper: Fem personer, fem nycklar. 

Kuriosa:
En journalist knäpper flera bilder där Kurt Wallander slår en fjortonårig tjej.

Kurt saknar Ebba, i receptionen, som gått i pension.

Orkanen 1969 nämns. Den minns jag mycket väl.

”Kan det ha något med 2000 att göra? ” sa Martinsson. ”Är det inte då det ska bli kaos i hela världen när datorerna tappar fattningen?”

Wallander hade fått en dator 1996 och gått en dagskurs.

Sedan några år tillbaka hade Wallander hemligt telefonnummer.

Wallander har lovat Ann-Britt att ta över ett föredrag inför en kvinnoförening.

Mankell har mer och mer använt sig av gatunamn som inte finns i min hemstad. Stödgatan, Trastvägen, Apelbergsgatan m.m. Men Ann-Britt har som sagt hamnat i mina kvarter. Jag tror jag ska hälsa på henne någon dag. 😀

ParkeringHan körde tillbaka ner till centrum och parkerade på Lurendrejargränd. Det hade börjat blåsa en byig ostlig vind som bar med sig kylig luft.

Ystads polisdistrikt har upphört. Idag ingår vi i det som kallas Södra Skånes polisområde.

Wallander snubblar på en mattkant vilket gör att han överlevde. Annars hade pistolskottet nått hans hjärta. Sju centimeters marginal. Wallander tappade sin mobil när han skulle lägga ner den i fickan. Det räddade hans liv. Hur många skyddsänglar har han?

Ett vittne har en hund som heter Redbar.

”Jag började slå på registren i datorn”, sa Ann-Britt.
”Det trodde jag bara Martinsson kunde?” sa Wallander.
”Det är väl snarare så att du är den ende som inte kan det.”

Oktober i Skåne var alltid en månad då vädret hade svårt att bestämma sig.

Han hade tänkt att mycket tycktes handla om människor som luftade sina hundar under den här utredningen. Kanske dessa människor var en resurs som polisen mer aktivt borde börja använda sig av i framtiden?

Fars tavlor:
Wallander hajade till. Ovanför soffan satt en av de målningar hans far hade gjort. Landskapet utan tjäder.
”Jag fick den av honom”, sa Modin. ”När det snöade som värst brukade jag skotta uppfarten åt honom. Det var en märklig man, på sitt vis.”
”Det kan man lugnt säga”, sa Wallander.
”Jag tyckte om honom. Det finns inte så många av hans sort längre.”

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Hon tycker det är bekvämare att luta sig mot en lögn. Istället för att lita på en obekväm sanning.

Det var som om han själv hade hamnat sist i något lopp han kanske inte trott sig om att kunna vinna fast där han heller inte ville bli sist. Tanken var oklar. Men han visste vad som störde honom. Känslan av att tiden bara rusade ifrån honom.

Han körde fort för att avreagera sig. För att han inte ens kunde följa sina egna beslut längre.

”Kan man inte gå över berget, får man gå runt det”.

Frågan är alltid vem som är skickligast. Den som spårar. Eller den som sopar igen sina spår.

Göken lägger sina ägg i andra fåglars bon.

”Den symboliska kaffeautomaten”, sa Hansson. ”Där är den igen”.

Det var inte bara i datorernas värld det existerade brandväggar. Han hade också en inom sig själv. Som han inte alltid visste hur han skulle ta sig igenom.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander upprepar adressen som Martinsson precis sagt eftersom han minns en danskväll när han full följt med en kvinna hem till den adressen.
”Är det något särskilt med den adressen?”
”Jag hörde bara inte vad du sa.”
Martinsson såg förvånat på honom. ”Talar jag så otydligt?” ”Fortsätt nu.”

Wallander märkte att hans förkylning höll på att bryta ut. I bästa fall klarar jag att smitta ner någon journalist, tänkte han.

”Jag kan inte ha det så här. Nu måste nånting hända snart”, sa Wallander högt ut i sitt tomma poliskontor.
”Vem talar du med”? Det var Martinsson som stod i dörröppningen. Ingen på polishuset hade så tyst gång som Martinsson.

Det är vad jag har kvar, tänkte han. Efter alla dessa år som polis. Ett par trasiga skor. En man som gick förbi honom på gatan såg undrande på honom. Wallander insåg att han talat högt med sig själv.

”Vi har redan infört systemet med närpoliser”, svarade Wallander. ”Nästa steg kunde väl vara barfotapoliser.”

I den första bilen fanns Hansson. Wallander kunde inte påminna sig att någonsin tidigare ha blivit så glad över att se honom.

Droppen rinner över bägaren. Wallander ber Hansson hålla Martinssons ficklampa. Wallander tog ett kliv framåt och slog till Martinsson rakt i ansiktet.

Privat sorg:
Kurt har en motvilja mot begravningar. Först var det Rydberg. Saknaden efter honom dök upp hos honom nästan varje dag. Sedan var det hans far som dog i ett slaganfall. Efter det mördades Svedberg, Kurts kollega.

Antal mord/dödsfall:
7 st.
Missunnavägen
Tänk att bankomaten finns kvar 2016. Jag minns när jag såg den första gången sommaren 2007 under en semester i staden Ystad. Tur det var mitt på dagen. 🙂

Bosse Lidéns betyg:
Fem nöjda gubbar av fem möjliga.  😀

Sista tre meningarna:
Förklaringarna till det som skedde var många och motsägelsefulla. Men ingen lyckades någonsin svara på den viktigaste frågan. Vad som egentligen hade utlöst de dramatiska kursfallen.

Baksidestext:
Ystad, hösten 1997. En taxichaufför blir brutalt mördad av två unga flickor. Förövarna grips men en av dem lyckas rymma och försvinner spårlöst. Några dagar senare tar en man en kvällspromenad. Han stannar vid en bankomat. En nattvakt hittar honom senare död med kontoutdraget i handen. Kort därefter inträffar ett strömavbrott som mörklägger stora delar av Skåne. När reparatören anländer till transformatorstationen gör han en fruktansvärd upptäckt… Kurt Wallander, som leder utredningen, anar att alla dessa händelser på något sätt hänger samman. Och han börjar förstå hur sårbart vårt moderna samhälle är. Det svåra spaningsarbetet underlättas inte av att han själv anklagas för att ha misshandlat en minderårig. Aldrig har han varit så nära att misslyckas med en utredning. Brandvägg är en andlöst spännande berättelse om ett hot som kan bli verklighet.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

33 thoughts on “Åttonde boken i serien om Kurt Wallander; ”Brandvägg”

  1. Oj vad mycket! Vad du kan! Imponerande.

    Gillar citaten och grodorna allra bäst. De är underhållande, ofta så roliga att jag skrattar högt. Kvarteret Sorgenfri, där skulle man bo. Kommer det kanske av att en lurendrejare är sorglös :-)?

  2. Synd att tiotusenkronorsfrågan inte finns längre för annars borde du ställt upp iden! Som vanligt en imponerande och heltäckande presentation av boken!

    Kram

  3. Dit intresse för Mankells Wallander är imponerande ,-)
    Kul att läsa, har inte själv läst alla böckerna av Wallander ,-)
    Undrar vad Mankell själv skulle ha sagt om ditt inlägg eller dina inlägg, mycket stolt skulle han ha blivit.
    Härliga bilder .-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

  4. Jag har läst alla Wallander böckerna. Har även bott på stadshotellet och ‘gått i Wallanders fotspår i Ystad. Åkt brandbilen med berättelser om olika mord på platser i Ystad m.m.
    Henning Mankell var född samma år som jag, en månad äldre, älskade hans böcker.
    Må gott/ Eva

  5. Du gör en väldigt bra recension av boken. Jag har ännu inte läst den, men blev nu inspirerad till att göra det.
    Ditt engagemang och dina detaljerade beskrivningar tilltalar mig.
    Härligt med bilderna som det där ”lilla extra”.
    Jag ler dessutom mellan raderna, för mycket komiskt har du fått med.
    Kram!

  6. Just den här Walladerboken har jag inte läst. Så nu behöver jag ju inte läsa den, eftersom du har skrivit så mycket om den. Den senaste Wallandeboken jag har läst är Den orolige mannen. Jag får väl ändå försöka få tag på den här.

    Sv; Du som jag gillar tydligen glass. Jag gillar också fotot på Kärnan. För att du inte ska glömma vårt te, så heter det Fortuna och man blandar det själv i butiken.

    Kram/Gilla

  7. Jag gillar att du frågade på polisstationen, vilket rum Wallander hade……Själv hade jag sån lust,när jag var på Mariagatan i somras, att gå in och be att få beskåda hans lägenhet. För att se om där låg några smutsiga skjortor, väntandes på att Kurt skulle få tid att tvätta eller nån lapp på köksbordet, med sånt han skulle handla!
    Jag uppskattar mycket dina bilder på de olika ställena från Wallanders värld! Till och med uttagsautomaten 😊

  8. Vill bara säga hej och trevlig helg!
    Har läst ikapp mig och drömt mig till Visby genom dina bilder.. så fint det är!
    Kunde inte släppa funderingen på om ni stötte på Pia & Dennis när ni var där..
    Kram Johanna

  9. Jag får en kännsla att du gillar Wallander…eller Mankell…eller båda. Jag gillade TV serien om Kurt Wallander, vi sträcksåg den. Men böckerna har jag inte gett mig på….än

    Kram kajsa

  10. Förra kommentaren lyckades jag dribbla bort, tydligen. Nytt försök.
    Ville bara säga att jag har läst ditt inlägg om Wallander flera gånger för det fastnar inte så fort hos mig, vissa saker ville jag verkligen ta till mig.
    Du beskriver och tar fram saker så intresset för att läsa boken kommer. Jag har nämligen inte läst den.
    Roligt också att få se dina fina bilder. Vackra gula rosor vid bänken.
    Tack och kram.

  11. Självklart är den 5 av 5 🙂 Jag håller med, boken är fortfarande aktuell.

    Första gången vi var i Ystad vägrade bankomaten på Stortorget ge oss pengar. Genast tänkte jag på ”Brandvägg”. Förresten det hände igen 2 år sedan. Tydligen tycker den inte om australiska bankkort 🙂

  12. Ping: Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen” | Bosse Lidén

  13. Jag anser också att den är 5/5 (både Mankells bok och din blog), och mycket aktuell.

    (Mankell skrev många gånger ”livet i Angola”).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s