Min dödsdom

Alla var starkare än de trodde att de kunde vara när det värsta hände. Det var en av de ytterst få bra sakerna med att möta stora svårigheter.
Ur Jenny Colgans roman ”Sommar på Strandpromenaden”.

Jag levde i tystnadens tid. Vingklippt utan pardon. Varje timme var en utmaning. Det var tät novemberdimma i varje cell inom min slitna kropp. Sega röriga sirapstankar flöt igenom min annars skärpta hjärna.
Telefonsamtalet kom en tidig förmiddag. Jag var ensam hemma så det fanns ingen livlina att ta till. Det var jag eller ingen. Egentligen var jag för trött för att orka vara uppe och prata kunde jag vara utan. Men jag drog mig till minnes, att jag skulle få provsvaren från sjukhuset. Bäst att ta tjuren vid hornen, tänkte jag och hasade iväg mot kontorstelefonen. En sträcka från sovrummet på tio meter som jag upplevde lika tuff som om jag gjort en maratonturné och deltagit i Boston, New York, London, Chicago och Berlinmaran direkt efter varandra, utan vätskedepåer, om jag får överdriva en aning. Sant var att jag under en tid, hade upplevt ett ständigt skoskav i min sargade själ.

Jag hade kört mig själv i botten. Ändå trodde jag och Solveig att det var någon av mina kroniska sjukdomar som spökade och behövde dosjusteras. Jag var van vid att komma igen efter mer än tusen insulinkänningar. In med något sött och så var livet som vanligt igen efter en kvart, till nästa ”känning”. Allt sådant var jag min egen doktor för. Betydligt värre var det med sköldkörtelinställningen. Den kunde jag inte laborera med själv. Andra patienter blev inställda relativt snabbt efter diagnosen. Inte Bosse Lidén. Jag var ett jobbigt undantag som ingen kunde hjälpa och där åtgärderna sattes in försent i starten.

Jag hade skojat mycket under mina besök hos diabetessköterskan Ylva genom åren. Stämningen var alltid god och det var nära till skratt. Hon kände till att jag var en tapper krigare som hade en hoppig diabetes ett, och att det inte var lätt att ge mig råd.
Nu kände jag knappt igen Ylvas röst. Den annars glada norrländska rösten lät nervös och osäker. Kanske inte så konstigt eftersom jag säkert bara kunde leverera något tamt ironiskt skämt på frågan om hur jag mådde. Det var ju knappt att jag orkade hålla mig vaken och korta yrselanfall avlöste ofta varandra när jag satt på en stol. Det fanns knappt några krafter kvar i min förr mycket vältränade kropp. Lampan blinkade på rött. Endast nödvändigheten att jag måste ta mina sprutor och äta mat höll mig vaken och uppe. Andra skulle säkert legat i sängen och tittat apatiskt på en hösttrött fluga i taket.

Ylva verkade ta sats från tårna. Harklade sig. Berättade att hon hade senaste provsvaren framför sig. Det var extra många denna gången. Hon tystnade igen. Var hon också på väg att tuppa av? Hörde jag inte en duns? Var kom den humorn från?
I vanliga fall antecknade jag alltid alla värden. Förde in dem i en tabell på ett worddokument. Läste därefter på inför ett nytt besök. Den duktiga patienten. Den pålästa. Som hängde med i de medicinska termerna.
Nu fanns det inget spår av sifferenergi. Istället ville jag få bra råd om tablettdosering och trodde stenhårt på att något av de tre sköldkörtelproven T3, T4 och TSH skulle visa värden långt utanför de accepterade intervallen.
De värdena var rätt okej visade det sig. Mina diabetesprov var naturligtvis skyhöga. Jag hade haft ketoner (gift) i blodet veckan innan. Detta hade jag bra koll på själv och därför var det inte överraskande. Det var allt det andra … de okända nya proven som jag aldrig tagit förr.
Eftersom jag kommit in akut som ett vrak hade jag ingen aning om vilka prov som tagits. Allt lutade åt att de skulle lägga in mig. Sedan blev det som det ofta tycks bli. Den trevliga unga läkaren gick iväg för att prata med en mer erfaren kollega. Platserna var få på sjukhuset. Jag hade gått in för egen maskin. Då kunde maskinen skickas hem igen.

Mina krafter för att prata i telefon började sina och ett snabbt yrselanfall fick mig att greppa tag i armstödet på den ergonomiska kontorsstolen. Namnen och värdena som rabblades upp stannade inte kvar i mitt korttidsminne. Det var när jag för att vara artig frågade om inte det konstiga namnet hörde ihop med … vilket fick mig att förstå att allt var mycket värre än vad jag och Solveig anat. Kört så det var rökt. Time was out. Månader, veckor, dagar? Jag minns att jag stannade till med andningen och att hjärtfrekvensen steg av alla hemska ord som nådde mitt vänsteröra. Sedan blev allt stilla som lugnet före stormen. Precis som om dödsdomen redan började sjunka in. Det var alltså så här det skulle sluta. Jag skulle aldrig få se mina döttrar växa upp. Mina solstrålar i livet. Solveig skulle bli en ung änka. Tankarna irrade omkring och jag slutade helt lyssna. Till slut kom jag tillbaka till verkligheten och noterade att samtalet tagit en ny vändning.
”Bosse. Förlåt mig snälla du. Jag har tagit fel journal. Det är inte dig det handlar om.”

Där någonstans i det ruskigt dåliga källartillståndet föddes jag på nytt. Det var inte mycket med mig som människa och min fysik. Men officiellt skulle jag inte dö inom en snar tid. Återigen fick jag en ny chans. Mamma räddade mitt liv med sina flinka fingrar, Y räddade mitt liv. På något konstigt sätt har jag överlevt alla trafikkrockarna med bil och cykel. Några episoder har jag berättat om på bloggen eller i kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Andra håller jag än så länge på. Synd att jag numera aldrig ”återföds” som en helt frisk människa. För jag vet hur jag skulle levt då. Aldrig slösat bort tid på småsaker eller umgåtts med energitjuvar mer än nödvändigt. Försökt att göra så mycket gott som möjligt. Hjälpt till där det behövts. Helst i det tysta. För jag har aldrig varit intresserad av de stora rubrikerna. Då föds så mycket avundsjuka. Jag stötte på falska ryggdunkningar tidigt i livet. Redan där såg jag igenom falskheten. Inte med en min visade jag mina inre tankar. De var bara mina. Vilande i min skattkista.

Fotnot:
Ylva var en mycket trevlig kvinna som jag tyckte mycket om. Alla människor kan göra fel och gör fel även om det finns personer som aldrig skulle erkänna en sådan sak. Jag kommer aldrig att glömma detta minne från en mörk tid. Jag tror aldrig norrländskan kommer att glömma det heller och jag är övertygad om att hon ALDRIG kommer att göra om just denna tabbe fler gånger i sin yrkesroll. 🙂
Där parkerar jag ordet ALDRIG. Passande blogginlägg att bara svara med en symbol av något slag. Jag är absolut inte ute efter att ”sätta” dit en trevlig medmänniska och har med denna text berättat det jag ville berätta. Annars har jag betydligt allvarligare saker att berätta om. Skuggorna behövs för att växa som människa. De får bara inte bli för långa och för djupa. Sköt om dig. Tack för ditt besök. ❤

Ps.
Jag har läst alla kommentarer som jag fått. Det här handlade bara om mina känslor och tankar. Många funderar på sättet att framföra en ”dödsdom”. Ylva gjorde antagligen inget fel när det gällde det beskedet. Den berörda personen hade säkert fått det dystra beskedet tidigare, öga mot öga, och förhoppningsvis med en anhörigs närhet. ❤
Nu handlade det säkert om att meddela försämrade provresultat. Inget som har med min bloggberättelse att göra.  

Annonser

Namn och titlar

Dags för TJUGOÅTTONDE UPPGIFTEN:
(Stängs klockan 20.00 lördagen den 1 oktober.)
Både nya och gamla lekdeltagare är hjärtligt välkomna.  😀
OBS! Hundägarna får dock inte rösta.

Tre olika delmoment:
HUNDAR-FILMER-BLOGGNAMN.

Regler:
Du får bara lämna en lösning. Inga delredovisningar. Därför måste ALLT vara med i din kommentar. (Annars kommer domaren bara att godkänna eventuella poäng i din första kommentar.)

Information:
För tredje gången återvänder jag till ämnet hundar. Första gången stoppade jag DVD-filmer med scener på filmhundar där du skulle gissa rätt filmtitel. Andra gången fick du en lista på femtio raser.

Undra hur ägarna tänkte när de valde tilltalsnamnet till sin söta valp? Var namnet självklart innan de hade träffats? Hade hushållet familjeråd? Eller blev mötet med valpen avgörande? Går det att gissa sig till namnet med hjälp av en namnlista? Är ditt svar JA kan du få ihop 30 poäng i detta delmoment.

När jag skulle döpa vår hund gick jag efter kombinationen popgruppen Texas och staten Texas som jag förknippar med bomull. Namnet tyckte jag var helcoolt och dessutom låg det rätt i munnen.

MOMENT ETT AV TRE:
Här under får du tio bilder på hundar och därefter femton hundnamn att välja på.
(Jag har försvårat med att lägga till fem extra namn.)

Para ihop bilderna med rätt namn. Ex: A=Ludde, B=Ebba osv ända till J=Bosse.
(Så snart lekuppgiften är stängd kommer jag att föra in de rätta hundnamnen istället för bokstäver.)
Stort TACK till mattar & hussar som lät mig ta kort på era fina hundar och tack för alla pratstunder.  😀
Nixon
1

Malte
2

Felix
3

Min älskade Texas
4

Siv
5
Bosse
6
Kaimòs
7
Ludde
8
Ebba
9
Yoda
10

Namnlista med femton hundnamn:
Ebba, Siv, Malte, Mello, Ajax, Felix, Texas, Bosse, Gunnar, Kaimòs, Ludde, Lucy, Yoda, Ernst och Nixon. (De gröna hittade jag på själv.)

Poäng för moment ett av tre:
Hund med rätt namn ger 3 poäng.
Finns namnet med bland de tio bilderna får du 1 poäng.
Väljer du från mina fem ”fejknamn” blir det 0 poäng.

MOMENT TVÅ AV TRE:
film-1-2
film-3
film-4
film-5
Fem filmer av mycket skiftande karaktär som vi hyrt på bibblan de sista veckorna.

Vilken film tyckte jag var klart bäst? (Du får bara chansa på en)

Den som först skriver rätt film får 5 poäng.
Den som skriver rätt titel som tvåa får 3 poäng.
Den som skriver rätt filmtitel som trea får 2 poäng.
Alla som skriver rätt namn får därefter 1 poäng.
Gissar du på en av de andra fyra filmerna får du 2 poäng om du chansar på den film som jag tyckte näst bäst om.
Gissar du på en av de övriga tre blir det 0 poäng.
”Boktjuven” var min/vår klara favorit. ”Fyra veckor i juni” höll jag som näst bäst.

MOMENT TRE AV TRE:

B O W M I U P R I M R O S E W
D Z W I H T E B S I L E H T E
A A S D O L W S K T X C O T V
L N O I Y L A K C I K A H L I
G K T T I L E X I F P L N L S
T I U E G S O T B W P D B E Z
N I Y O F G T Y T Q I Z V T L
A K G U N I L L A A B N L H D
T C N L B M Z M T I N O N U I
Z I T L C E R L H R U G Y U T
N K O D T A A T G A D E F Z G
O P U T G J N E W M J J U E U
G C I B E N N A L E V A R T D
G D K A T T U V M A R D K P X
E E T T I B G E Z Q E S S O B

GÖMDA BLOGGNAMN:
Vilket namn saknas från listan? (Vågrätt, lodrätt, framlänges, baklänges eller diagonalt.) DITTE, EVA, ZNOGGE, WIOLETTAN, GUNILLA, LENA, ANKI, ETHEL, PRIMROSE, MARIA, LISBETH, MIA, KICKI, TANTGLAD, BOSSE, ANNE, GUNNAR, GERD.

Den som först hittar det bloggnamn som SAKNAS får 5 poäng.
Den som kommer tvåa får 3 poäng.
Den som skriver rätt namn som trea får 2 poäng.
Alla som skriver rätt namn därefter får 1 poäng.
Skriver ni ett namn som FINNS får ni 0 poäng.

(Jag färglägger gömda namn när leken är stängd.)

Maxpoäng för alla tre momenten:
40 poäng.

”Tjat-Sammanfattning”:
Allt ska lämnas in samtidigt i EN kommentar. Hundnamn, DVD-film-titel och Bloggnamn i SAMMA kommentar.
1. Para ihop hundbild A-B-C-D-E-F-G-H-I-J med tio av namnen på listan.
2. Skriv en filmtitel.
3. Skriv ett bloggnamn.
Jag vill inte se några delredovisningar. Om du är snabb och har rätt på de två sista delmomenten kan det ge sköna extrapoäng.

STORT LYCKA TILL!  ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

 Lek-Tabell: (Efter 27 uppgifter)
1. Eva Rohlén, 344 p. 🙂
2. Ditte Akker, 343 p.  🙂
3. Znogge, 341 p.  🙂
4. Wiolettan, 326 p.  🙂
5. Gunilla Wahlberg, 313 p.  🙂
6. Villa Herberts/Lena, 291 p.  🙂
7. Anki Arvidson, 284 p.  🙂
8. Primrose, 266 p.  🙂
9. Ethel Hedström, 254 p.  🙂
10. Comsi Comsa, 251 p. 🙂

11. Maria Bromander, 220 p.  🙂
12. Lma/Lisbeth, 185 p  🙂
13. Kicki Olsson, 177 p.  🙂
14. Mia J, 172 p.  🙂
15. Gun Britt Söderström, 148 p.
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 73 p.  🙂
19. Tant Glad, 64 p. 🙂
20. Anne, 50 p. 🙂

21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Susjos 20 p.
25. Ninni, 19 p.
26. Ezter 17 p.
27. Annika Sohlin, 12 p.  🙂
28. Susan Johansson, 11 p.
29. Mickan, 10 p.
30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p.
41. Övriga 0 poäng.

Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

nionde-boken

Nionde boken i Wallandersviten:
Pyramiden, 1999, 440 sidor. Ordfront. Engelsk Titel: The Pyramid. Publicerad i 24 länder.

Personligt:
I förordet berättar Henning Mankell att han insett vilken undertitel som han hela tiden sökt efter, men aldrig hittade under de första åtta skrivna böckerna om Kurt Wallander. ”Romaner om den svenska oron”. Han berättar om alla brev som han fått från läsare. Han erkänner att de flesta haft rätt om ”felaktigheter”. De flesta breven har ställt frågan: Vad hände med Wallander innan romanserien börjar? Innan den 8 januari 1990. Kurt Wallander hade varit polis länge, varit gift, får en dotter och en gång har han brutit upp från Malmö och sökt tjänst i Ystad. Här fyller Henning Mankell igen några av luckorna och det är så läckert när han väver ihop slutet i ”Pyramiden” med första boken ”Mördare utan ansikte” att jag njuter inombords.
Det inkommande telefonsamtalet registrerades hos polisen i Ystad klockan 5.13 den 8 januari. Det togs emot av en uttröttad polisman som … När telefonsignalerna ryckte upp Wallander ur sömnen hade han varit djupt inne i en erotisk dröm…
”Wallander!”
”Jag hoppas att jag inte väckte dig?”
”Jag var vaken.”

I Pyramiden bjuds läsarna på fem berättelser:
A: Hugget, sid 11-122.
B: Sprickan, sid 123-149. Tidigare publicerad i Hemmets Veckotidning 1997 under titeln Mannen med huvan.
C: Mannen på stranden, sid 151-187. Publicerad i ICA-kuriren 1995.
D: Fotografens död, sid 189-272. Publicerad i ICA-kuriren 1996.
E: Pyramiden, sid 273-440.

Tidsintervall:
Hugget, 3 juni 1969 – en dag i början av september 1969.
Sprickan, Kl. 16.45, 24 december 1975- ca kl. 20.30, 24 december 1975.
Mannen på stranden, 26 april 1987 – ”7 maj 1987”.
Fotografens död, mitten av april 1988 – ungefär en vecka senare.
Pyramiden, 11 december 1989- 8 januari 1990. Cirkeln sluten.

HUGGET:
Vi som läst flera av böckerna känner till episoden om hur nära Kurt Wallander var att dö som en ung 21-årig polisman i Malmö. Äntligen får vi alla detaljerna. Tidigare har vi ofta läst orden. Att leva har sin tid, att vara död har sin, som blivit som ett personligt mantra för Wallander genom åren som gått. Det är nu som Kurt Wallander tar sina första steg som amatör- kriminalare. Dessa tar han i grannens lya. Han blir så uppslukad, att han glömmer klockslag med sin fästmö Mona och frestas att sjukskriva sig från sin patrullerande tjänst.

Huvudperson:
Kurt Wallander: 21 år. Ordningspolis. Bor i en liten trång lägenhet i Rosengård.

Familj:
Mona: Fästmö. Arbetar på en damfrisering.
Far: 60 år gammal konstnär. Lynnig person som just bestämt sig för att flytta ut till Österlen. Varit extra sur sedan Kurt meddelade att han skulle bli polis.
Mor: Dog under Kurts polisutbildning.
Kristina: Syster som bor i Stockholm.

Kollegor:
Sven ”Taggen” Svensson: Radiopolis. (smeknamnet kom efter att han i en jakt på en inbrottstjuv hade ramlat in i en häck fått ett antal taggar i underlivet)
Hemberg: Omtalad kriminalkommissarie. Kom till Malmö 1959.
Svanlund: Äldre, överviktig och trög polisman.
Sjunnesson: Kriminaltekniker. Liten och mager man.
Stefansson: Yngre kriminalassistent. Ogillar Kurt. Spydig mot honom.
Lohman: Inspektör och Kurts chef.
Jörgen Berglund: Ordningspolis. Pratar ”svår” skånska.
Wittberg: Polis. 30 år. Drömmer om att en dag få köra racerbil.

Personer utanför polishuset:
Artur Hålén: Pensionerad skygg sjöman. Född 1898.
Emil Holmberg: Högstadielärare och uppslagsverkskrängare.
Linnea Almqvist: Äldre granne. Faråker: Räddningsledare på brandkåren.
Maria: Jobbar i en tobaksaffär. Har gott minne och bra hörsel.
Lars Andersson: Taxichaufför. Gammal klasskamrat till Kurt.
Alexandra Batista-Lundström: Född i Brasilien. Bor i ett radhus i Arlöv.
Erik Anders Artur Hansson: Fartygsmaskinist.
Holger Jespersen: Dansk sjöman. Periodare.
Rune Blom: Har ett hängande ögonlock. Håller till i Pildammsparken då och då.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Kurt & Mona hade träffats 1968. Tidigare hade han varit tillsammans med Helena Aronsson som arbetade som assistent på ett shipping-kontor i Malmö. Helena hade plötsligt en dag bara meddelat Kurt att det var över. Hon hade träffat en annan. Kurt hade blivit knäckt. Tröstat sig i starka drycker. Tjatat på Helena som till slut hotat med att anmäla honom för polisen. Samma kväll hamnade han på färjan från Köpenhamn till Malmö bredvid en flicka som satt och stickade och som hette Mona.

flygbatar Efter att ha missat två dateklockslag vill Mona ha timeout en vecka. Under tiden söker han upp Helena i eget tjänsteärende och träffar en söt Maria i en tobaksaffär, som tyvärr säger att hon har en pojkvän.

Kurts bil:
Han har ingen bil. Åker buss. Promenerar.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han presenterar sig som kriminalassistent för en okänd person. Han småljuger för Mona när han glömt hämta henne vid Danmarksfärjan. Han missar ständigt deras mötestider.

Han gjorde något som han aldrig gjort tidigare. Han ringde och sjukanmälde sig. Som orsak angav han maginfluensa. Till sin förvåning kände han inte alls av något dåligt samvete. Han startar därefter egna mordspaningar trots att han inte är kriminalassistent.

Kurts hälsa:
Han stoppar ner sina trötta fötter i diskbalja med varmt vatten.

Han fejkar en maginfluensa, men drabbas några dagar senare av akut matförgiftning efter musslorna som han ätit i Köpenhamn.

Kniven träffade honom mitt i bröstet. Det var som om han drabbats av ett varmt mörker som sköljde över honom. Redan innan han segnade ner på grusgången hade hans minne upphört att registrera det som hände.

Medvetslös i fyra dagar. Han genomgick två komplicerade operationen.

Nyckelspår & Villospår:
Gammalt bröllopsfotografi, tipskupong, eldsvåda, svalda diamanter, extralås, cykelkedja, hängande ögonlock.

Grodor i boken:
Åldern spökar som vanligt. ”Mördare utan ansikte” var första boken. Det är där Henning Mankell sätter ner spaden och berättar för oss om Kurt Wallander som är 42 år när boken börjar 8 januari 1990 och fyller 43 år 30 januari. Därför bör unge Kurt vara 22 år och inte 21 år i denna återblick till juni 1969.

Kurt mamma dog under hans polisutbildning och lever inte juni 1969, när handlingen drar igång. I ”Den vita lejoninnan” står det att mamman begravdes för elva år sedan. Får man vänta så länge att begrava människor? Bokens handling utspelar sig 1992. Backar vi elva år landar vi på 1981 enligt vad jag lärde mig i matematikens värld. Tolv år tidigare borde rimligtvis Kurt Wallanders far haft en fru och Kurt i sin tur haft en livs levande mor. Hm! 😉

Kuriosa:
Kurt röker John Silver. Han tjänar 1 896 kronor i månaden.

Han har aldrig varit i Helsingborg någon gång.

Vietnamdemonstrationer hade gett Wallander mycket övertid.

Det viktigaste i Kurts lägenhet var grammofonen. Han hade inte många skivor. Nästan bara operamusik. Den första skivan med Jussi Björling var fortfarande hans största ägodel. Det första han skulle rädda om det började brinna i huset. Av någon obekant anledning tycktes många poliser vara förtjusta i Roy Orbison.

Han satte på teven. Som vanligt var det debattprogram. De medverkande diskuterade för- och nackdelar med den nya värld som så småningom skulle komma. Datorernas värld. Han stängde av.

Kurt och Mona bestämmer sig för att åka till Skagen på semestern i juli.

Far berättar om sina drömmar om att någon gång åka till Italien och att få se pyramiderna i Egypten. Han berättar också att det är klart med husköpet i Löderup. Han har bara sett det på bild. Det räcker. Han gör inga resor i onödan. Det inkräktar på hans arbete.

För Kurt hade skolan varit en grå vardag, där bara geografi och historia hade livat upp honom något.

”Du är faktiskt en av dom få män jag känner som inte har långt hår”, sa Kristina till sin bror Kurt.

När han kom ut från porten stod Mona där. Det hade han inte väntat sig. Lika lite som det som därefter hände. Hon gick rakt fram till honom och gav honom en örfil på vänster sida. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Fars tavlor:
Kurt hade känt sig tvungen att hänga upp en, en utan tjäder, eftersom fadern emellanåt kom på besök till den lilla ettan i Rosengård.

”En av mina grannar har en sån där”, sa Hemberg. ”Dom tycks vara populära.”

Plats som jag är nyfiken på:
Mer en saknad från egna minnen då jag ibland turade mellan Malmö och Köpenhamn med glada vänner.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Kortspel är den sista livlina vi har mellan oss.

”Du får se vilken typ du kommer att tillhöra”, sa Hemberg och stängde skåpet om de preskriberade tre mordfallen. ”De som glömmer eller dom som inte gör det.”

På en sandstrand kan man inte komma försent.

”Jag hoppas du har lärt dig nåt. Åtminstone om hur man inte beter sig.”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Du skulle aldrig ha blivit polis. Men du lyssnade inte. Se nu vad du ställer till med. Slår oskyldiga småbarn i huvudet med käppar.”
”Jag har inte slagit en jävla människa i mitt liv”, svarade Wallander sin far. ”Dessutom har vi inte käppar utan batonger.”

”Varför får jag aldrig några barnbarn?” frågade han sedan. Men han väntade inte på något svar utan gick därifrån.

Hemberg gick in Wallanders lägenhet och betraktade den omkullvälta baljan och vattenpölen på golvet. (Kurt hade tagit sig ett fotbad en stund tidigare)
”Försökte du släcka branden själv.”

Hemberg släppte av Wallander utanför huset i Rosengård. ”Kontakta mig i morgon”, sa Hemberg. ”Om det är så att du blivit frisk från din maginfluensa.”

”Vad har hänt med dig?” frågade Hemberg och pekade mot kinden.
”Jag råkade gå emot en dörr”, svarade Wallander.
”Precis vad misshandlade kvinnor brukar säga när de inte vill ange sina män”, sa Hemberg glatt och satte sig tillrätta i stolen.

”Det ringde nån och sa att han var en avlägsen släkting till dig. Han var inte säker på att du ens skulle komma ihåg honom.”
”Sa han inte vad han hette?”
”Nej. Men han verkade vara ganska gammal.”
Wallander betraktade telefonnumret. Där fanns också ett riktnummer. 0411. Det kan inte vara sant, tänkte han. Farsan ringer och presenterar sig som en avlägsen skäktning. Som jag kanske inte ens kommer ihåg.

Han satt på flygbåten till Köpenhamn och såg ut genom fönstret medan han drack kaffe. En dag kommer de säkert att bygga en bro här, tänkte han. Men den dagen slipper jag nog uppleva.
(Sådan humor gillar jag. Visst Kurt. Trettio år senare invigdes bron. Och du slapp inte undan. )

Privat sorg:
skaneland
Han oroar sig för att hans far ska flytta och att hans barndomshem kanske skulle rivas. Där han bott i 19 år. Han hade inga direkta minnen från den första tiden i Klagshamn. Då var han för liten. Jag är sentimental. Kanske är det därför jag tycker om opera? Frågan är bara om man kan bli en bra polis om man har anlag för sentimentalitet?

Jag har två problem, tänkte han. Det största och viktigaste är Mona. Det andra är min far. Båda problemen måste jag lösa så fort det bara är möjligt.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4.5/5 :).

Sista två meningarna:
Strax efter åtta kom Mona. Den kvällen talade de länge om att nästa sommar göra den resa till Skagen som inte blivit av.

SPRICKAN:
En speciell berättelse som handlar om en tidsrymd på ungefär fyra timmar på julafton 1975.
Wallander sitter ensam på sitt tjänsterum i Malmö och väntar in hemgång en dryg timme senare och funderar på att sticka en halvtimme tidigare. Hans chef Hemberg öppnar dörren och vill att Kurt Wallander ska göra ett stopp på sin väg hem till Ystad. Hemberg vill att Kurt ska kolla upp en sak vid utanför en livsmedelsaffär i bostadsområdet Jägersro.
Titeln syftar på en underjordisk spricka som plötsligt uppstått i det svenska samhället och skapat en brutalitet av ökat våld, som inte frågade efter om den var nödvändig eller inte.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Jobbar på Malmö polishus på våldsroteln som kriminalassistent. Han och familjen har flyttat till Mariagatan i Ystad i september och han ska börja jobba i den mindre staden till sommaren.
dsc_39770028
Han hade varit på polishuset i Ystad vid flera tillfällen och bekantat sig med den som snart skulle bli hans kolleger. Framför allt hade han lär sig uppskatta en medelålders polisman som hette Rydberg.

Familj:
Mona: Fru. Har kommit över en damfrisering billigt i Ystad.
Linda: Femårig dotter

Kollegor:
Stefansson: Delar tjänsterum med Kurt.
Hörner: Delar också tjänsterum med Kurt.
Hemberg: Kurts närmaste chef. Ungkarl.
Sjunnesson: Polistekniker.

Personer utanför polishuset:
Elma Hagman: Ägare till en lite livsmedelsaffär.
Oliver: En svart man. Inte brun, inte kopparfärgad, inte mestis. Kommer från Sydafrika.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
”Det är Kurt.”
”Säg inte att du har blivit försenad.”
Irritationen kom från ingenstans. Han klarade inte att dölja den. ”Jag ringer faktiskt bara för att säga att jag åker hem redan nu. Men det var kanske fel?”
”Varför låter du så sur?”

Kurts bil:
En Peugeot.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Skulle vara att han har svårt för att sluta röka.

Kurts hälsa:
Det hände ibland när han gäspade stort att han fick kramp i en muskel under hakan.

Han har rökhosta.

Han kände sig nöjd med det han såg i spegeln. Snart skulle han fylla trettio år. Men i spegeln såg han ett ansikte som tillhörde någon som kunde varit tjugotvå.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade framför allt fäst sig vid Rydbergs förmåga att med få ord beskriva och analysera ett brott som just befann sig under utredning.

Nyckelspår & Villospår:
Telefonsamtal, massiv tystnad, bogserlina, apartheid.

Grodor i berättelsen:
De är tysta. Betydligt lättare att undvika när man endast skriver om ”fyra timmar av en julafton”. Största orsaken är att den exakta åldern på Kurt inte skrivs ut. Bara att han snart ska fylla trettio år. Därmed klarar ”missen” sig under radarn i denna berättelse.

Kuriosa:
Mona klipper ut annonser om tjänster hos vaktbolag och berättar att han skulle tjäna betydligt mer och få bättre arbetstider, mindre ryckiga. Hon är rädd att något ska hända honom.

Han sköt in en musikkassett i radion och vred upp ljudet och Jussi Björlings stämma fyllde bilen.

Att hans far bodde på Österlen sedan några år var ytterligare ett skäl för dem att bosätta sig i Ystad. Tydligen har det ansträngda läget mellan far och son förbättrats under de sex år som passerat revy. Då ville han aldrig se gubben mer. Längtade efter att han skulle dö.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Förr stal man vevgrammofoner. Man stal inte bilstereoapparater. Av det enkla skälet att dom inte fanns.

Upprörda röster skrek frågor om vad som egentligen pågick. Det är bara jag som dör, tänkte Wallander. Ingenting annat.

Privat sorg:
Grälen på hemmaplan blev allt vanligare. Det tycks som deras dotter Linda fem år som håller ihop äktenskapet. Nyss satt jag fast i en spricka, tänkte Wallander. Nu står jag mitt i en annan som växer alltmer mellan Hemberg och mig.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
3/5.

Sista tre meningarna:
Regnet hade tilltagit. Samtidigt hade det börjat blåsa. En byig vind från nord.

MANNEN PÅ STRANDEN:

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalkommissarie i Ystad. Bor i en trerumslägenhet på Mariagatan.

Familj:
Mona: Fru. Rest på en fjortondagsresa till Kanarieöarna.
Linda: Dotter. Med på resan. Är 16-17 år. Hoppat av gymnasiet.
Far: Bor i Löderup.

Kollegor:
Hansson: Kurt retar sig ibland på hans omständliga sätt att komma till saken. Martinsson: Yngst i spaningsgruppen och den som mest var öppen för ny teknik. Har fått en halsböld.
Rydberg: Hade precis varit sjukskriven för ryggsmärtor.
Svedberg: ingår ännu inte i spaningsgruppen.
Ebba: Jobbar i receptionen.
Björk: Polischef.
Per Åkeson: Åklagare. Alltid stor oreda på kontoret men ändå järnkontroll.

Personer utanför polishuset:
Stenberg: Taxichaufför. I femtioårsåldern.
torget

”När vi kom in till stan stannade jag vid torget och sa att vi var framme. Han reagerade inte alls.”
Göran Alexandersson: 49 år. Egenföretagare. Taxikund. Steg på i Svarte. Beskrivs som snäll.
Jörne: Rättsläkare i Lund.
Agnes Ehn: Sommarboende i Svarte. Annars i Halmstad.
dsc_00040025
Martin Stenholm: Pensionerad distriktsläkare från Nynäshamn. Bor nu i Svarte.
Kajsa Stenholm: Hon har varit jurist och åklagare i Nynäshamn. Nu har hon cancer. Bengt Alexandersson: Blev överfallen och mördad i Stockholm som artonåring.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han är gräsänkling under två veckor. Mona och Linda planerade resa till Kanarieöarna hade kommit som en total överraskning för Kurt. Äktenskapet knakade. Det är Linda som håller ihop relationen.

Han tänkte tillbaka på den gång de varit i Skagen. Det hade varit den bästa tiden av deras gemensamma liv. De hade så mycket att tala om, som de aldrig fick tid till.

Kurts hälsa:
Han äter ofta snabbmat vid hamburgerbarer.

Han ser äldre ut än vad han är. Tidigare hade det varit tvärtom.

Han klämde nerslaget på magen som börjat tränga sig ut ovanför livremmen.
”Hur mår du egentligen? ” frågade Ebba. ”Sover du ordentligt på nätterna?”

Evert Rydbergs kloka ord:
Det han idag kunde om polisyrket var i huvudsak Rydbergs förtjänst. Under de år Wallander varit i Ystad hade Rydberg varit hans stora lärare.

”Det har du lärt mig”, svarade Wallander. ”Att det inte skadar att låta folk få tänka efter. Dessutom behöver jag tillstånd för husrannsakan av Åkeson.”

Nyckelspår & Villospår:
Hanssons papper, långsamverkande gift, cold case-fall.

Grodor i berättelsen:
Han skulle snart fylla fyrtio år. Enligt första boken ”Mördare utan ansikte” borde han fyllt fyrtio år den 30 januari detta år.

Snål med bokstaven s. Per Åkesson är här Per Åkeson.

Kuriosa:
När det inte är mord på gång brukar det vara en ständig hopplös jakt på ligor som fraktar över stulna lyxbilar till Polen.

Han tryckte in ett band med Maria Callas i kassettbandspelaren i bilen.

Plötsligt slogs Wallander av tanken att det var första gången som Rydberg assisterade honom och inte tvärtom.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
Finns det nån annan här i huset som kan ha sett nånting?”
”Jag har en katt som brukar ligga i ett fönster bakom gardinen. Du kan tala med den”, sa kvinnan.

Privat sorg:
Funderar på hur äktenskapet ska hålla den där dagen när Linda flyttar. Han drömmer mardrömmar om att Mona hade lämnat honom.

Förhållandet till hans far är inte bra. De grälar om allt. Han är orolig för att han ska bli som sin far när han blev gammal.

Antal mord/dödsfall:
4 st

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 🙂

Sista två meningarna:
Sedan vände Wallander sig om och gick ner till stranden. Snart var han uppslukad av dimman.

FOTOGRAFENS DÖD:

Personligt:
Starten av berättelsen är i mitten av april 1988. Detta är enda boken/berättelsen där inte exakta datum är noterade. Däremot är det gott om klockslag. Fallet tycks vara avslutat efter ungefär en vecka.

Huvudperson:
Kurt Wallander:

Familj:
Mona och Linda: Flyttat iväg till Malmö. Mona sa plötsligt en dag för en månad sedan att hon ville flytta isär ett tag.

Kollegor:
Martinsson: Sitter ofta vi datorn och gör sökningar. Bättre på datorer än att köra bil. Nyberg: Erfaren, skicklig och vresig polistekniker.
Svedberg: Alltid lojal mot Kurt. Nitisk, pedantiskt ordnat skrivbord. Inte särskilt begåvad. Ebba: Allt i allo i receptionen
Rydberg: Ont i ryggen. Sjukskriven.
Björk: Polischef.
Hansson: Omständlig.
Peters: Varit i Ystad lika länge som Kurt.

Personer utanför polishuset:
Simon Lamberg: 56 år. Fotograf med egen ateljé sedan mer än 25 år. Mycket reserverad. Så anonym att han nästan går i ett med väggen.

varlden-o-vardagen
Han letade sig upp till Lavendelvägen och steg ur bilen.

Hilda Waldén: Städerska i sextioårsåldern.
Elisabeth Lamberg: Har separat sovrum från sin man. Menar att hennes man var full av hemliga rum.
Karin Fahlman: 50-årsåldern. Väninna till Elisabeth.
Matilda Lamberg: 24 år. Dotter som bor på institution.
Lars Backman: Pensionerad direktör i Handelsbanken. Bor på Ågatan.
Gunnar Larsson: 30-årsåldern. Har jobbat tidigare hos Lamberg.
Peter Linder: Spelklubbsägare som är duktig på att vinna rättsmål.
Margareta Johansson: Föreståndare på ett vårdhem nära Rynge.
Anton Eklund: Pensionerad busschaufför. Bor i Trelleborg.
Siv Stigberg: Bor i Lund. Finns inte i telefonkatalogen.
Anders: Präst i Lund. Louise Wislander: prästfru i många år.
Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Det kommer inte in någon energi på den fronten för övergivna Kurt.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Alltför ofta bröt Wallander mot regeln att en polis aldrig ska vara ensam när han befinner sig i en situation han inte helt kan kontrollera.

Kurts hälsa:
Han har bitit av en halv tand till vänster i underkäken.
tandlakare
Han lämnade polishuset och gick ner till tandläkaren som hade sin mottagning vid Stortorget.

Slarvar med mat och mattider.
dsc_00150033Vid Vassgatan svängde mannen till höger och fortsatte mot Folkparken.

Han blir nerslagen runt ett hörn och allt blev mörkt. Ett våldsamt slag i ansiktet. Samma tand slogs sönder igen.

Sömnbrist.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander blev sittande och tänkte på Rydberg. Hans lärare och mentor, den skickligaste polisman han någonsin träffat. Han hade lärt Wallander hur viktigt det var att vrida och vända på argumenten och att närma sig ett problem från oväntat håll.

Wallander åt. Försökte koncentrera sig helt på maten. Det var något som Rydberg hade lärt honom. När han åt skulle han bara tänka på det som låg på tallriken. Efteråt skulle han känna det som om huvudet hade vädrats ut, som ett hus som öppnats efter att ha stått tillbommat länge.

Nyckelspår & Villospår:
Deformerade ansiktsbilder, kanalbyte på radion, psalmbok från Svenska kyrkan, årlig bussresa, Markresor, vårdhem, prästfru, ljusstake av mässing.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Lamberg skrev klagomål till polisen. Ett gällde Kajsa Stenholm som misslyckats med det där fallet i Stockholm som fick sin upplösning här nere förra våren. (Mannen på stranden)

Grodor i berättelsen:
I mars 1988 separerade Kurt och Mona på prov.

Kuriosa:
Lamberg hade fotograferat Kurt och Monas bröllop i slutet av maj 1970 och även Linda som barn vid mer än ett tillfälle.
dsc_00180030
Han var snart framme vid Sankta Gertruds Torg där han hade sin fotoateljé.

Jag är bekymrad över Rydbergs ryggproblem”, sa Björk. ”Ibland har jag en känsla av att det är nåt annat.”

Wallander hade haft en passionerad dröm som 14 eller 15 år gammal om att bli pressfotograf. Vid alla stora evenemang skulle han finnas i främsta ledet och han skulle ta sina bilder medan andra tog bilder av honom.

Redan nu hade Wallander en besöksstol på kontoret med ett dåligt armstöd.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Framkallningsrummet var hans symboliska köksbord.

Det finns alltid hemliga rum där vi inte lyckas tränga in. Och väl är kanske det.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Patrullen som var där sa att det var mycket obehagligt.”
”Det brukar mordplatser, vara”, svarade Wallander. ”Jag tror aldrig jag i mitt liv har varit på en brottsplats man kunnat beskriva som behaglig.”

Lamberg tog ingen bild när vi separerade, tänkte Wallander. Av det finns ingenting bevarat.

Privat sorg:
Normalt var det Mona som höll i tvätten. Det högg till i honom när han tänkte på henne.

En känsla av tristess och trötthet drog förbi inom honom. Världen tycktes för ett ögonblick bara bestå av sjukdom och död. Och tomheten efter Mona.

Mötet var slut. Wallander kände sig trött och nedstämd. Trots det vackra vädret. Och han saknade Mona.

Antal mord/dödsfall: 
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Han skulle till tandläkaren igen. För vilken gång i ordningen visste han inte längre.

PYRAMIDEN:

Personligt:
Tjusigt ihop vävt med det som komma skall. Jag riktigt känner med Rydberg och de andra kollegerna som undrar om hans hälsa. Briljant att avsluta med den text som startar upp första romanen ”Mördare utan ansikte”.

Huvudperson:
Kurt Wallander:
dsc_42090035
Utanför teatern stannade han och såg att där skulle komma ett gästspel från Riksteatern.

Familj:
Linda: Dotter. 19 år. Bor just nu hemma hos mamma Mona i Malmö.
Far: Konstnär. Bor i Löderup.

Kollegor:
Ebba: Jobbar i receptionen. Har varit och permanentat sig. Gör många privata saker åt Kurt.
Martinsson: Likt Kurt morgonpigg.
Rydberg: Ensamstående. Plågas av sin reumatism och ser blek ut.
Peters: Ordningspolis.
Hansson: Gillar att spela på travhästar. Skjuter ner sina travkuponger i en låda när någon kom in i rummet.
Nyberg: Kriminaltekniker. Har en mamma som är 96 år och bor i Eksjö.
Per Åkeson: Åklagare. Berättar om att han ska vara tjänstledig och att en ung dam som heter
Anette Brolin ska vikarera för honom. (vävs ihop med första boken ”Mördare utan ansikte”)
Björk: Polischef som ofta är ute och föreläser.
Svedberg: Kliar sig ofta på flinten med en blyertspenna.
Näslund: Nattarbetande polis. Är osams med sin fru och tar därför gärna nyårsnatten passet för att slippa vara hemma.

Personer utanför polishuset:
Peter Edler: Brandman
Robert Haverberg: Ensam gubbe i sjuttioårsåldern, ensam med nio hundar.
Yngve Leonard Holm: 37 år. Gäckar hela tiden polisen. Född i Brösarp.
Herbert Blomell: Pensionerad flygledare. Bor i ett hus strax bakom Strandskogen.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Spritproblem. Jobbar på en hästgård.
Anna & Emilia Eberhardsson: Ägare av en sybehörsaffär sedan många år.
dsc_00380010
Tyra Olofsson: Pensionerad lärare. 14 matskålar på golvet i köket.
Linnea Gunnér: 66 år. Har varit kocka på sjön.
Anette Bengtsson: Jobbar på en resebyrå.
Hassaneyh Radwan: poliskollega i Kairo.
Pedro Espinosa: 33 år. Född i Madrid.
Ayrton McKenna: Född 1945 i Sydrhodesia (Zimbabwe).
Rolf Nyman: Discjockey på diskotek. Född 1957 i Tranås.
Linda Boman: Ung kvinnlig diskoteksägare med mycket kort kjol.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han hade inlett ett förhållande med trebarnsmamman och sjuksköterskan Emma Lundin för en månad sedan. Nu funderade han på hur han skulle kunna dra sig ur. Tidigt hade han insett att de inte hade något gemensamt. Mest av allt var det Monas återkomst han drömde om.

Emma ringer en kväll. Han bjuder hem henne en kväll när hon ringer. När de ligger i sängen tänker han på Mona.

Han börjar tänka på Anette Bengtsson som jobbar på resebyrån. Hade hon varit tio år yngre …

Emma ringer en kväll till. Hon stannade som vanligt till strax efter midnatt. Wallander tänkte på Anette Bengtsson.

Kurts bil:
Peugeoten var svårstartad och han skulle snart bli tvungen att byta. Men var skulle han få pengar till det?

Efter ett dubbellån blir det en mörkblå Peugeot som var sliten och inrökt. Men Wallander märkte att motorn var bra.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Han är för feg för att göra slut med Emma. Undviker henne. Bortförklarar om hon ringer. Lovar sig själv att han måste berätta det för henne, öga mot öga så fort han får tid.

Han går in på banken för att låna 20 000 kr till att köpa en ”ny” bil. Sedan går han direkt till resebyrån och beställer en resa till Kairo för att få loss sin ”galna” pappa från häktet. Vid hemkomsten blir det ett nytt besök på banken. Då ljög han och sa att han missuppfattat priset på bilen och ville låna ytterligare 20 000 kr.

Han sticker iväg på riskabla uppdrag utan att meddela någon. Nyfikenheten drev honom. Han tänkte att det han nu gjorde, för vilken gång i ordningen visste han inte, bröt mot alla de mest elementära regler som gällde för en polisman. Framförallt den att inte ge sig in i farliga situationer ensam.

Kurts hälsa:
Det hade blivit en vana att känna efter om natten hade gett honom några krämpor. Han hade ibland tänkt att han långsamt höll på att bli inbillningssjuk.

Skräpmat inhandlas. Ibland sömnproblem.

Jag borde börja spela badminton med Svedberg igen, tänkte han. Jag klarar inte fyra trappor utan att tappa andan.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade ofta tänkt att Rydberg måste vara en av de skickligaste brottsutredarna i Sverige. Ingenting undgick honom, ingen hypotes var för märklig för att inte Rydberg skulle undersöka den. Hans förmåga att avläsa en brottsplats förvånade ständigt Wallander som hela tiden sög i sig alla kunskaper.

Rydberg hade vid något tillfälle sagt honom att det som inte kunde utryckas kortfattat som ett telegram antingen var illa tänkt eller alldeles fel.

”Det är kanske där vi ska börja”, sa Rydberg tankfullt. ”Med att undersöka om dom verkligen var så hedervärda som alla tycks tro.”

När man gräver neråt brukar man komma framåt.

”Polisarbete handlar ofta om att göra sånt man redan från början vet är meningslöst”, sa Rydberg. Men det är som du säger. Ingen sten får ligga orörd.

Vi ska hitta det vi inte vet att vi letar efter. Men i förlängningen ska det finnas ett ja eller ett nej.

Nyckelspår & Villospår:
En störtad Piper Cherokee, exklusivt kassaskåp som säkert kostar minst hundra tusen kronor, Marbella, Värdepapperscentralen, försäkringsbedrägeri, en pyramid & triangel, starka lampor, narkotika som börjar flöda ända upp till Varberg.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Han hade ständigt en återkommande minnesbild. Något som hade utspelat sig i Malmö för tjugo år sedan. Då hade han på ett café blivit utskälld av en ung flicka och beskylld för att ha slagit henne med batong under en Vietnamndemonstration. (Hugget)

Grodor i berättelsen/boken:
Det är en viss skillnad på tio år och några veckor. Kurt Wallander och Sten Widen träffades enligt denna berättelse den 12 december 1989 vid systemet. Därefter den 28 december hemma hos Sten i Stjärnsunds borgruin.
I ”Mördare utan ansikte” som var första boken, men som utspelar sig direkt efter ”Pyramiden”. Står det på sidan 68. Det var tio år sedan han hade sett Sten Widén. Ändå tycktes han inte alls förändrad. Samma toviga hår, samma magra ansikte, samma röda eksem intill underläppen. Hm! Hade Kurt Wallander redan i januari 1990 spår av den trista sjukdom han skulle få i framtiden?  😉

Baksidestexten. Pyramiden slutar INTE 1989 utan det häftiga datumet 8 januari 1990. Med samma text som inleder ”Mördare utan ansikte”.

Åldern på Kurt Wallander svajar som vanligt. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander står det på bokens baksida. Jag är tacksam för att det inte blev sant.

Kuriosa:
Kurts gamla chef från polisåren i Malmö, Hemberg, hade tragiskt omkommit i en trafikolycka året innan.

Kurts far överraskar med att berätta att han ska resa bort till Egypten. Kurt blir helt mållös.

Kurt har olika tröjor för olika temperaturer. Den här dagen hade han den han använde ner till fem minusgrader.

Kurt blir utskälld av Björk för att han på arbetstid kört sin far till Malmö. Det tål han inte … samtidigt tänker han tanken att någon sladdrat.

gata-atta

Wallander brast i skratt när han såg adressen: Käringgatan 11. Han undrade om det fanns någon stad i Sverige förutom Ystad som hade så många egendomliga gatunamn.

Rydberg kollapsar inför sina kolleger vid en genomgång.

Han köpte en julklapp till sig själv. En radio till bilen. Han lyckades också montera den själv.

Wallanders favoritbok är ”Den hemlighetsfulla ön” av Jules Verne.

”Varför ser du mig inte i ögonen?” frågade hon plötsligt. ”Det beror nog mest på att din kjol är väldigt kort”, svarade Wallander och förvånade sig över sin direkthet.

Pyramiderna är upplysta av strålkastare. Utom en dag i månaden. När det är fullmåne.

Saker jag blir sugen på:
Se pyramiderna i Kairo. Jag hade chansen när jag gick sista terminen på BHS. Jag fick välja mellan Kairo, Berlin och Köpenhamn. Min pölsetarm valde det sistnämnda. Eller så var det min studentkassa.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Nu när Rydberg är borta saknas deras bästa instrument. Om en spaningsgrupp är som en orkester, tänkte Wallander, har vi mist förste violinisten. Och då låter orkestern inte bra.

”En dröm jag haft i alla år. Inget annat. Jag tycker man ska vara trogen sina drömmar.” Drömmar var budbärare. Även om drömmarna handlade om andra människor var det i första hand budskap som riktades mot en själv. Han letade vidare efter sin försvunna tanke. ”Vad är det du tror du ska hitta när du blivit ensam?”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Egentligen borde Hansson suttit här i stället och förhört. De kunde ha pratat hästar med varandra. (KW trött på att han inte skulle kunna sätta dit den stora narkotikabrottslingen som satt framför honom i förhörsrummet.)

Han kunde inte bestämma sig för vilken pizza han skulle beställa. Blundade därför och tryckte pekfingret på måfå mot menyn.

”Det är du som börjar bli glömsk”, sa fadern i telefon. ”Jag trodde att poliser hade rapportblock. Kan du inte skriva upp där att du ska arrestera mig? Då kanske du minns.”

”Björk kommer att föreläsa ihjäl sig”, sa Wallander till Nyberg.
”Har du hört honom tala nån gång?” frågade Nyberg. ”Aldrig. Men jag misstänker att han inte berättar om sina bedrifter bakom skrivbordet.”

Rydberg betraktar Björk som något nödvändigt administrativt ont.

”Jag hoppas jag blir som farfar när jag blir gammal”, sa Linda. Wallander svarade inte. Att bli som far var något Wallander fruktade mer än något annat.

Eftersom ingen var i närheten passade Wallander på att sparka till polisdörrkarmen ytterligare. Bucklan blev större. (Hämnd för att hans chef skällt ut honom) Detta upprepar han vid ett senare tillfälle när ingen ser. Ännu en gång fortsatte bucklan att växa. Några timmar senare gör han om bravaden rituell spark.

En kvinna brast i skratt. ”Jag har aldrig sett en man klia sig i pannan så mycket som han.” (Svedberg hade förhört henne tidigare)

”Hur mår min far?” frågade Wallander poliskollegan i Kairo.
”Han har ett mycket bestämt humör”, svarade Radwan. ”Men han talar tyvärr en svårbegriplig engelska.”
Han talar ingen engelska alls, tänkte Wallander uppgivet.

”Det ser bra ut, viskade Radwan. ”Åklagaren påstår att din far är gammal och sinnesförvirrad.”
Bara ingen översätter det, tänkte Wallander. Då kommer han verkligen att bli vansinnig.

Wallander betraktade de tre män som satt utspridda runt bordet. Det är mycket sällan det ser ut så här på teve, tänkte han. Där är det unga och fräscha, ständigt upplagda polismän som är i farten.

Privat sorg & oro:
Han längtar efter ett hus på landet där han kunde ha en hund och duvslag.

Han oroar sig för sin fars resa till Egypten och försöker avstyra den.

Jag kan inte ha det så här längre. Något måste hända i mitt liv. Snart, mycket snart. De två månaderna som gått sedan Mona definitivt lämnat honom kändes som två år.

Hur länge skulle hans hjärta hålla för påfrestningarna? All den dåliga maten, de ofta återkommande perioderna av sömnsvårigheter? Och inte minst sorgen efter skilsmässan?

”Det är bäst att du sätter dig ner”, sa Martinsson och gav Wallander ett telex i handen. ”Det står att min far har anhållits av polisen i Kairo. Och att han kommer att ställas inför domstol om han inte genast betalar en bötessumma motsvarande tio tusen kronor. Han är anklagad för olaga intrång samt förbjuden uppstigning.”
”Tydligen har han försökt klättra uppför Cheopspyramiden. Trots att det är förbjudet”, sa Martinsson.

För varje år som gick oroade han sig alltmer för att han en dag skulle börja tappa håret.

Antal mord/dödsfall:
”10” st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Polisbilen väntade på honom vid avtagsvägen mot Kadesjö. Det var ännu mörkt.

Baksidestext:
En Piper Cherokee störtar i backen med våldsam kraft och fattar eld. Piloten och hans passagerare dödas. Kurt Wallander vid polisen i Ystad konstaterar snart att inget sportplan saknas. Att det måste ha flugit utan tillstånd. Mitt under haveriutredningen kommer ett nattligt larm. En brand har utbrutit i systrarna Eberhardssons sybehörsaffär. Huset är redan övertänt. Undersökningen efteråt av de innebrända systrarnas kroppar innebär en fasansfull upptäckt: båda kranierna har skotthåll i nacken. Pyramiden tar ett steg tillbaka. Historien börjar 1969 när Wallander är en 21-årig ordningspolis och slutar 1989. Den ger några av de viktigaste nycklarna till personen Wallander. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander.

Inläggets fråga till dig som läst romanen PYRAMIDEN:
Vilken av de fem berättelserna tyckte du bäst om?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Viktig information redan nu …

infomation

Min tiomånaderslek börjar närma sig slutet. Nästa gång är det 28:e lekmomentet. Då kan alla vara med. Både de med och utan blogg. Allt sker på min blogg.
Det som är viktigt då är att du bara lämnar EN svarskommentar till de tre delmomenten. Annars blir domaren inte nöjd och kommer bara att läsa den första kommentaren. Det går alltså inte att snabbt ”roffa” åt sig snabbpoäng och lämna in resten senare.

Det krävs tur, snabbhet, klurighet, taktik, känsla för namn och en blick för spelet.
Delmoment ett: Hundar.
Delmoment två: DVD-filmer på bibblan. (Snabbfråga)
Delmoment tre: Bloggvänner. (Det går utmärkt att ”härma” en lekkamrat, men är det fel svar kan det bli riktigt spännande). 😉

Viktigt:
Du som läser denna text just nu är en besökare på min blogg och därmed har du en fördel. För redan nu berättar jag om tid och datum för inlägget tjugoåttonde lekuppgiften:
Onsdagen den 28 september, någon gång, mellan klockan 20.00-21.00 .
Först ska jag den kvällen se ”Bonde söker fru”.  😀 Tycker du jag är töntig? Det kan jag leva med.

OBS!
Din inlämning behöver inte göras inom denna tidsram. Lekuppgiften är öppen fler dagar som vanligt. Jag ville bara vara snäll och berätta eftersom det finns möjlighet att tjäna snabbhetspoäng. Eller förlora om du är för snabb eller ”härmar” fel lekkompis. 😉

Ha en bra fortsättning på denna onsdagskväll.

 

 

Det mesta tar längre tid

startbild

Bobo minns …

Detta är ett vykort. Under flera år hade jag samma motiv på en affisch som var upptejpad på insidan av min hyreslägenhetsdörr. Små barn är ofta mer ”vuxna” och oförstörda och ser inga hinder.

Vilket är ”bäst”? Att det syns att man har en funktionsnedsättning, eller att man har en obotlig, kronisk sjukdom som inte syns vid första ögonkastet? Det beror naturligtvis på vad det handlar om. Behöver en person omedelbar hjälp är det en fördel om människorna som finns nära vet hur de ska agera. Ska man söka ett jobb där man anser att man blir missbedömd kan det vara läge att inte nämna det om man inte måste vid en intervju, och det inte kommer att påverka arbetsprestationen i normala fall. Jag minns ironiskt bibliotekschefen, som varit så trevlig och hade bubblat på länge att hon tyckte det var extra välkommet med en manlig utbildad bibliotekarie. Plötsligt fick hon bråttom iväg under vårt telefonsamtal när jag berättade att jag precis kommit hem från sjukhuset efter diagnosen diabetes ett. Det var som att vända en hand. Hennes röst bytte tonläge och luren kändes iskall.

Under några intensiva friska år brann jag för att umgås med handikappade (term som användes då) barn och ungdomar. Jag läste högskolepoäng, tentade och slukade allt i skriftlig väg, på de stora biblioteken. En favoritsyssla var att vara medhjälpare på handikappläger.
Om man är ansvarsfull, inte är rädd för att gripa in, positivt lagd, full av energi och bus passar man förträffligt in i sådana sammanhang. Dygn då ungdomarna ska få en möjlighet att ha extra kul och göra tillfredställande aktiviteter som avviker från vardagens lunk.
Vi fick en mycket försiktig information om den ungdom som vi skulle hjälpa och umgås med. Sekretess var orsaken.
I vanliga fall hade alla ungdomar en personlig medhjälpare. Jag som varit med tidigare fick en speciellt arbetskrävande uppgift denna gång, som det krävdes två medhjälpare för. Extra kul för mig var att det var en kompis som jag trivdes väldigt bra med. Tillsammans behövde vi inte ha några hemligheter för varandra och kunde lösa problemen när de dök upp.
Grabben som vi kan kalla för Jonathan hade en muskelsjukdom som bara drabbar pojkar. Diagnosen är dyster. Få pojkar överlever sin tjugoårsdag. Sedan förra gången som vi träffat Jonathan hade han gått upp mycket i vikt och hade bytt ut sin rullstol mot en permobil.
Vi fick börja med att sätta dit en ”hiss” över sängen i stugan. Tur min kompis visste sedan tidigare hur man monterar en sådan, där vi stod mitt i natten i stugan och inte hade någon att rådfråga.
Ofta väcktes vi under veckans nätter av en svordom och en befallande gäll röst. Allt skulle göras på stubinen. Inget tack. Bara svordomar och elaka kommentarer. Inte konstigt att min kompis med glimten i stämbanden, kunde ropa tillbaka med göteborgshumor från vårt intilliggande rum, innan vi kom till undsättning.
”Slå en knut på den. ”
Det var inte många gånger som jag lyckades få Jonathan att skratta eller ens le. Han var bortskämd, bitter och ofta elak i sina kommentarer mot de andra fjorton ungdomarna som var riktiga pärlor. Han var annars väldigt utvecklad verbalt och hade inga ”skador” i talcentret. Jag tror att om du fick en chans att träffa honom hade du sorgligt nog direkt haft svårt att tycka om honom trots hans utsatta position.
Om reglerna skulle följts borde han inte fått åka på vinterläger flera år i sträck. Många andra i vårt land var värda att få hans plats. Helst de som aldrig fick chansen.
Enligt ryktet var det Jonathans mamma som drog i alla trådar. Både där och i skolan och säkert överallt. (Bra och nödvändigt i många lägen.) Det var också hon som antagligen ”skämt bort” honom på ”fel” sätt genom åren. Jag kan inte i denna text ge alla detaljer och rykten och kommer inte att svara på frågor i eventuella kommentarer. Det jag vill berätta handlar om något annat.
En gång fick jag och min kompis reda på något som säkert var sant, som hade hänt på ett läger några år tidigare. Innan vår tid. Det var ruskigt att höra, men samtidigt kunde en sida av mig förstå varför spärren släppte. Jag skulle själv blivit riktigt arg och besviken på Jonathan. Däremot hade jag aldrig gått över gränsen. Troligtvis hade jag använt humorn som vapen.

Redan som yngre lägerdeltagare var Jonathan jobbig att ha att göra med. Han var slipad och duktig som jag nämnde tidigare verbalt. Hans medhjälpare detta speciella år, som vi kan kalla Sven, måste tyckt att det var supertrist att umgås med denna svärande negativa pojke som satt i en vanlig rullstol och som skulle bli uppassad som en prins. Inte om en minut. NUUU! Medan andra ungdomar som var mer rörelsehindrade kämpade på själva först, med det de kunde klara av.

Ibland behövdes fyra medhjälpares händer för att lyfta. Då fick någon annan vänta en stund. Till saken hör att jag träffade flera ungdomar genom åren som överträffade sig själva. Inte att de var skojiga och med på noterna. Utan att de klarade av moment och sysslor som jag blev djupt imponerad av. Därför var det lite av ett lotteri innan jag fick träffa den ungdom som jag parats ihop med. En gång minns jag en kompis till mig som kunde glida omkring i sju dygn vid ett läger. Hans grabb ville inte ha hjälp. Han var urstark i armar och händer och kunde ex. ta sig upp i bussen för egen maskin. Klädde sig själv. Åt själv. Tömde sin kateter själv.

Sven hade säkert att göra denna vecka med svordomsmaskinen. Jag hade träffat Sven något år tidigare. Han var äldre än mig. Jag minns inte att vi pratade med varandra speciellt mycket. Annars fick jag många nya kompisar under åren. Både medhjälpare och deltagare som blev brevvänner och som jag hälsade på privat eller kom hem till mig.
Överallt fick Sven rycka in och hjälpa till med både små och stora saker. Då var inte Jonathan så stor och tung så Sven klarade säkert lätt av att bära honom från säng till rullstol osv. Det måste ha varit ensamt och trist att aldrig få ett tack eller snälla ord tillbaka. Kanske uppvägdes det av att Sven och Jonathan troligen bodde i en stuga med två andra personer. Det var inte svårt att räkna ut att Sven på fredagskvällen längtade efter lördagsmorgonen när de skulle ta bussen till Stockholm vid lägerslutet.
Jag vet inte exakt hur det gick till i denna scen.
En vanlig kvällsaktivitet var att bada och busa i poolen. En sak som jag inte nämnt var att alla blev som en storfamilj under dessa lägerveckor och hjälpte varandra. Bytte ibland uppgifter. Hade massor av spännande och roliga aktiviteter. Utomhus i snön och i backarna. Inomhus. Fester, diskotek, maskerader, föreläsningar, lekar, tävlingar, skoterturer, snöbollskrig mitt i nätterna etc. På sommarens läger i Skåne var det givetvis mest vattenaktiviteter.

Jonathan var i denna stund i poolen med många andra. Vi hade nästan alltid poolen för oss själva. Den var inte jättestor. Kanske hade Sven tagit en dricka innan han och några andra ledare gick in i bastun och blev sittande där en stund. Antagligen en alltför lång stund. För Jonathan hade någon ledig uppgift till Sven som ingen annan vuxen i bassängen dög till. Därför glömde Jonatan bort att han var på semester (som han försvarade sig efteråt med).
Plötsligt öppnades dörren till bastun. Gissa om Sven blev förvånad när han såg Jonathan kliva in på sina egna ben. Utan att ta stöd mot väggar. Ingen rullstol med sig. De som hade sett föreställningen berättade att han gick för egen maskin och det såg nästan ut som han sprang som en pigg frisk tioåring på det halkiga underlaget mot duscharna, omklädningsrummen och bastun som låg en bra bit därifrån.
Så de förvånade och säkert småleende vuxna i poolen som såg Jonathan gå upp för trappan, byttes ut mot en först förvånad sedan skogstokig Sven som la sitt tuffa veckopussel blixtsnabbt och kom fram till att han blivit både lurad och utnyttjad tjugofyra timmar om dygnet. Sven tog upp den gående grabben och sprang tillbaka och slängde i honom i poolen. Sedan slängde han även i rullstolen i vattnet och jag gissar på att han tog upp jakten om vem som svor flest svordomar detta läger.
En skröna där sanningen ändå var glasklar. Det var ett sceneri som jag kunde tänka mig var väldigt mycket sant. Även det året när jag var Jonathans armar och ben fanns det lägen då jag var ganska säker på att han kunde hjälpt till – om han velat. Det kändes ofta som han istället njöt när vi misslyckades och att han gjorde sig så svår och tung som möjligt. Slängde ur sig en ironisk kommentar och fnös till. Log elakt. Kallade oss för klantskallar och mycket värre ord.
Jag kom inte just nu ihåg alla detaljer. Eller vill jag inte minnas? Eller vill jag inte berätta allt? Däremot minns jag många roliga episoder. Jag har läst om vissa ungdomar i tidningar, genom alla dessa år som runnit iväg. Sett ett par på TV. Någon hade både gift sig och skaffat barn. Under några år skrev jag brev och fick tillbaka handskrivna brev med riktigt personliga bokstäver som kunde spreta åt olika håll. Tusen tack för de orden som berikade mitt liv. ❤ Om Jonathan är i himlen nu tror jag han fortsatt att köra med alla. Och jag såg på Facebook att grabben som ville göra precis allt själv blivit något stort.

Detta var ett långt intro till vad som komma skall. Nu övergår jag istället till att bli en aktiv blogg … och avstår från att bjuda på fler detaljer från ett av alla minnen som jag dammade av för en stund. Nu försvann det iväg till låsta rummet.

Dags för TJUGOSJUNDE UPPGIFTEN:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 25 september)

OBS! Jag vill med denna lekuppgift blanda in ett allvar och uppmärksamma dem som inte har samma förutsättningar. Precis alla människor kan bli drabbade av sjukdom och skada. Både synliga och osynliga. Ibland bara för en viss tid. I andra fall livet ut. Livet är inte rättvist. Det gäller att de som drabbas får den hjälp som de har sin fulla rätt till för att få ett ”anständigt liv”. Jag är rädd för att just det inte funkar fullt ut i vårt samhälle på många orter. Ta gärna korten ”bakifrån” eller en bit ifrån när det gäller personfoton.

Givna regler vid det här laget:
Du ska ta korten under dessa dagar som uppgiften är öppen. Inga nätbilder. Inga lånade foton från arkivet eller vänner. Vem vet. Du kan kanske göra en insats och vara någons händer eller fötter. Kombinera uppgiften med nytta. I bästa fall få en ny vän som berikar ditt liv.

Checklista och poängberäkning:
1. En person med en hederlig gammal käpp. (Ovanligt 2016?) 3 p.
2. En röd rullator. 2 p
3. En annan färg på en rullator. 3 p.
4. En vanlig rullstol som rullas manuellt. 2 p.
5. En elrullstol. 2 p.
http://www.blimo.se/Elrullstol
6. En permobil/scooter. (Finns lite olika tuffa modeller) 2 p.
7. En person som går med EN krycka. 2 p.
8. En person som tar sig fram med hjälp av en vit käpp. 3 p.
9. En synskadad eller en diabetiker med ”okontrollerade” känningar, med en utbildad ”Västhund.” De hundarna ska inte klappas och/eller distraheras, när de är på viktiga uppdrag. 3 p.
10. Tre foton (”bevis”) som din kommun gör för att underlätta för de som har svårt att ta sig fram, in och ut. 2-6 p.
11. En sak som du saknar/vet saknas i din närmiljö inom ämnesområdet. Nämn med text och foto där du vill ha det ”gjort”. 3 p.
Lycka till!

Maxpoäng:
31 poäng. Kanske finns det några hemliga bonuspoäng som jag inte nämner för att uppgiften inte ska ”slarvas” igenom för snabbt.
Poängjakten kommer att leva ända in i kaklet. Om sista momentet sköts enligt reglerna kommer det troligtvis att bli avgörande. Både för toppstriden och de tio högsta placerade i sluttabellen. Detta är sista gången som du kanske behöver vara utomhus. Allt för att jag ska vara rättvis på väderfronten i slutskedet. Kompensa för min kyliga start för de som bor högre upp i ”världen”.
Glöm aldrig bort att detta bara är en gemenskapslek.

Mina förslagsbilder inom några av bitarna:
Jag får inga poäng och behöver inte ha med ”allt” på checklistan. Detta blogginlägg är redan långt som en roman. 😀

1

2

3

4

5

6

7
Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 26 uppgifter)
1. Eva Rohlén, 316 p. ❤
2. Ditte Akker, 315 p.
3. Znogge, 313 p.
4. Wiolettan, 296 p.  ❤
5. Gunilla Wahlberg, 285 p.
6. Villa Herberts/Lena, 267 p. ❤
7. Anki Arvidson, 259 p.
8. Primrose, 238 p.
9. Ethel Hedström, 236 p.
10. Comsi Comsa, 223 p. ❤
11. Maria Bromander, 204 p. ❤
12. Lma/Lisbeth, 183 p ❤
13. Mia J, 172 p.
14. Kicki Olsson, 157 p. . ❤
15. Gun Britt Söderström, 148 p.

16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 73 p.
19. Tant Glad, 64 p.
20. Anne, 50 p.
21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Susjos 20 p.
25. Ninni, 19 p.
26. Ezter 17 p.
27. Annika Sohlin, 12 p.
28. Susan Johansson, 11 p.
29. Mickan, 10 p.
30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p.
41. Övriga 0 poäng.

Här hittar du bloggarna med trevliga inlägg i ämnet:
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/22/11367274-bosses-senaste-uppgift/
http://akker.blogg.se/2016/september/tillganglighet-2.html#comment
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosses-27-uppdrag.html?showComment=1474704773822#c8473721987735286726
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-tavling-om-hjalpmedel.html?showComment=1474730299977#c3730288980507979366
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/bosses-uppgift-sjugosju.html#comment-form
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekuppgift-nr27/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/bosses-tavling-uppgift-nr-27.html?showComment=1474809483979#c8531479304590568460
http://gunwah.bloggo.nu/Funktionsnedsattning/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/25/bosselek-27/comment-page-1/#comment-1100
https://lma7.wordpress.com/2016/09/25/bosseuppgift-27/comment-page-1/#comment-13287
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/lordag-2.html
http://eva49.bloggo.nu/Tjugosjunde-uppgiften/#comments
https://znogge.wordpress.com/2016/09/25/det-mesta-tar-langre-tid/#comment-201706

 

 

Naturen har också känslor

Vågar jag?

ett

”Hej. Kan jag få gunga med er?”

tva

Även blommor och växter har känslor.

tre

fyra

Kommer den sköra knoppen att få chansen att slå ut?

fem

Andras olyckor kan bli andras lyckor. Vindruvsklasen ramlade ner och fjärilen fick en trevlig lördagseftermiddag. Precis som vi, som hade vår Uppsaladotter hemma förra helgen. ❤ Det blev mycket ”bubbel” och en tur ut till Österlen i underbar sommarväderlek.

sex

Ska det sluta lyckligt? Kommer det att tjuta omkring mig? Blir jag betraktad som en boktjuv?

sju

Tänk om de direkt ringer till polisen utan att leta alibi? Det var länge sedan som jag åkte polisbil. Har jag inte skrivit ett kåseri om det? Tror det. Alldeles i början av min bloggkarriär. 🙂

dsc_41890008

Stamkund i White Guide

Sjätte nedslaget i årets nya kategori, Österlens bästa fik.

1
Nu ska jag se om de har någon Kurt Wallander bok. 🙂 Känner någon bloggläsare igen biblioteket? Här har vi varit flera gånger sedan vi flyttade till dessa sydliga trakter och jag har skrivit på bloggen förr om …

2
Olov Viktors är ett prisbelönat ställe som inte behöver någon närmare presentation. I år har de enligt White Guide fått utmärkelsen, att ha ”Årets Godaste Chokladboll” i sortimentet.
Jan Hedh har sagt någon gång att en del av deras framgångssaga bottnar i att de endast har stängt fem dagar om året.

3
Vad bra att jag har något att skylla på. Solveig fick ställa sig sist i den långa slingrande kön medan jag lekte bloggfotograf.

4

5
Jag började inomhus. Det vackra vädret hade fått de flesta gästerna att välja utomhusplatser. På verandan har vi aldrig suttit. Här brukar det ofta vara upptaget. Jag har aldrig sett Jill där. 🙂

6
Däremot denna gubbe. Är det sådant som kallas för blogglinslus?
7

Här finns många rum att fika i på sommaren. Både större och mindre.
8

Jag passade på att paxa ett litet bord i skuggan. Det är intressant att studera människor och lyssna på samtal. Många idéer dyker upp både till kåserier och längre texter. Tur att jag är totalt okänd i dessa trakter.

9
Här är den mysiga gården mellan de två husen.

10
Denna dörr leder till själva affären. Det är även där man köper fikat under lågsäsongen och …

11

… det är där jag trivs allra bäst och har nostalgiska minnen från när vi satt på vintern och tvättade texten till min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag minns med glädje den lycka som jag kände då när vi fick till ett textavsnitt. Den känslan vill jag gärna återkomma till inom en snar framtid.

12

Varje gång som vi kommer hit finns det alltid en ny lockande utställning i den gamla stallbyggnaden. Sådant förhöjer helhetskänslan vid fikastunderna.

13

För den sugne finns det många saker att köpa med sig hem. Både ätbart, drickbart och läsbart.
14

Jag har alltid varit svag för gamla hus historia och ägnar gärna stunder åt att försöka tänka mig tillbaka i tiden. Innan 1860 tillhörde ägorna Tosterups gods. Sedan under hundra år, fram till 1960-talet, var det ett Tegelbruk. Den siste tegelmästaren var en man vid namnet John Glemming. John kunde aldrig ana vad som skulle hända i dessa lokaler många år senare. Han hade säkert ingen White Guide mellan tegelstenarna.

Betyg: 5/5  😀

En röd Datsun

datsun-sport

Bobo minns …

Jag bestämde mig för att byta inriktning på mitt liv och äntligen börja plugga på allvar. På tok för länge hade jag skjutit upp tanken. Första steget var att köpa en tolvväxlad cykel och därefter sälja min bil som jag haft så många äventyr med.
Jag hade en ful ovana att i alltför många lägen tänka att saker ordnar upp sig. Inte stressa i onödan. Dumt att göra allt på en gång. Därför hade jag inte förberett mig när jag väl satt in en annons i Hallandsposten om en Datsun 120 A, sportmodell, till salu.

bobobil

För hur längtansvärt är det för köparen att få en bil där det står BOBO med spektrumbokstäver på förardörren som ändrar färg efter solljuset? Efter tre röda sekunder hade personen säkert tröttnat och kanske till och med ilsknat till om spekulanten åkt långt.
Det kom ett telefonsamtal tidigt på morgonen (det enda samtalet). Mannen berättade att han precis mönstrat av från en båt och behövde en bil på land. Han kunde komma redan samma dag.
Jag stod ute i det trånga kallgaraget och försökte hålla huvudet kallt. Det gick inte att peta bort bokstäverna med en fällkniv. Det skulle bli repor i lacken om jag tog till våld. Tiden stod inte still. Jag flyttade tankarna från insidan till utsidan. Var hamnar man då? Vad gör man med en våt kalufs när man ska ut i kylan? Man tar givetvis fram hårtorken. Jag gick in i lägenheten och hämtade den. Förvånansvärt fort hjälpte värmen till med att få bort de fyra bokstäverna utan att lämna några speciellt synliga märken. Endast mattare lackering. Jag vaxade till bilen och den blev som ny.
Snacka om snabba affärer. Mannen tog en provrunda. Vi gick in i lägenheten och gjorde upp affären. Skakade hand. Sedan försvann han iväg med bilen. Undra hur mycket av sin lön han fick ta?
Detta var första gången i mitt liv som jag sett en tiotusenkronorssedel. Först trodde jag att den var falsk. Detta gick för lätt tänkte jag och synade vattenstämpeln. Antagligen har jag blivit blåst på kalufsen (nytt talesätt)…

Jag såg aldrig bilen rulla omkring i staden. Kanske fick den åka båt till en exotisk ö. Däremot dansade jag en fredagskväll foxtrott på Galejan med ett energiknippe till tjej, som några veckor tidigare börjat på mitt jobb. Hon kom in på isbitssamtalsämnet, att hon hade gått ut med sin pappa till nöjesstället. Hon pekade med en hand mot pappan som till hundra procent liknande ”Mannen med en före detta tiotusenkronorssedel.” Jag har vagt för mig att jag fick bråttom iväg efter dansens slut. Man ska inte blanda ihop brudar med gamla bilar. Eller är det tvärtom? Man ska inte blanda ihop gamla ”hårgångar” med hårfönar. För då är det lätt att bli blåst på sista dansen. 😀

Dags för TJUGOSJÄTTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 18 september)

Mycket viktiga regler:
Det är DU som ska hitta skyltarna ute i verkligheten under dessa dagar som uppgiften pågår. Inga ”gamla” arkivbilder eller nätfiskande tillåts.
50 minuspoäng för varje upptäckt nätbild!
För att göra det lite mer rättvist över lag vill jag ha enbart utomhusbilder (garagebilar ger inga poäng) och korten ska vara tagna så jag även ser bilen. Det är inte förbjudet att ta kort på registeringskyltar och lägga upp dem på bloggen. Så länge du inte skriver något nedvärderande om bilen/ägaren. Det handlar om offentligt rullande reklampelare.

Checklista och poängberäkning:
1. Ett pojknamn: 2p.
Ex. Ken, Tom, Alf, Ulf, Dan, Dag, Jan, Noa, Set.
2. Ett flicknamn: 2 p.
Ex. Eva, Moa, Ann, Era, Gun, Rut.
3. Något som går att äta: 2 p.
Ex. Mat, lax, ost.
4. Början på en månad på en skylt: 3 p.
Jan, feb, mar, apr, maj, jun, jul, aug, sep, okt, nov eller dec.
5. En ö: 5 p.
Ex. Kos, Ven, Fyn, Als.
6. Känd förkortning på en skylt: 2 p.
Ex. NHL, OBS, SEB, TEX, OSA, BLA, SMS, MMS, DNS.
7. Tre olika vokaler på en skylt: 5 p.
Finns bara dessa att välja på. A O U E Y.
8. Tre olika konsonanter på en skylt: 1 p.
B C D F G H J K L M N P R S T W X Z.
9. Egen skylt: 3 p.
Tant Glad lär ha en. Den får inga poäng om bilen står i garaget på fotot.  🙂

Maxpoäng:
Som mest 25 poäng. Som minst 450 minuspoäng. 😉

Mina förslagsbilder inom de olika bitarna:
Jag får inga poäng och behöver inte ha med hela skylten och bilen. Dessutom kan mina foton omöjligt vara tagna under lektiden. 🙂

kaj
Jag har fotat flera pojknamn.

flicknamn
Där tänkte jag lite på Meg Ryan.
gar-att-ata

augusti

Jag såg en Augustibil.

en-o

En av Danmarks många fina öar.

forkotning

Det dröjer ett tag tills de drar igång den stora hockeyligan där borta. Först ska det bli en spännande landslagsturnering.

tre-vokaler

Den fick jag jobba länge på. Plötsligt dök den upp på en mysig gata i min lilla stad.

tre-konsonanter

Den lättaste av de nio uppgifterna. Kan inte ta många sekunder.

egen-skylt

Jag hade några till att välja på. Men tyckte att ett tjejnamn var trevligast.

Jag önskar dig som vill vara med och leka god tur. Här finns möjlighet under veckan att motionera, sitta still vid rätt ställe, umgås med en kompis. Ta sig en runda till en parkering vid en större affär. Håller det fina septembervädret i sig kan det bli en trevlig aktivitet som går att kombinera med annat.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 25 uppgifter)
1. Ditte Akker, 303 p. 🙂
2. Eva Rohlén, 290 p. 🙂
3. Znogge, 286 p. 🙂
4. Wiolettan, 271 p. 🙂
5. Gunilla Wahlberg, 268 p. 🙂
6. Villa Herberts/Lena, 242 p. 🙂
7. Anki Arvidson, 242 p. 🙂
8. Ethel Hedström, 219 p. 🙂
9. Primrose, 210 p. 🙂
10. Comsi Comsa, 197 p. 🙂

11. Maria Bromander, 185 p. 🙂
12. Lma/Lisbeth, 178 p. 🙂
13. Gun Britt Söderström, 148 p.
14. Mia J, 152 p. 🙂
15. Kicki Olsson, 141 p. 🙂
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 73 p.
19. Tant Glad, 54 p. 🙂
20. Anne, 50 p.
21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Susjos 20 p.
25. Ninni, 19 p.

26. Ezter 17 p. 27. Annika Sohlin, 12 p. 28. Susan Johansson, 11 p. 29. Mickan, 10 p. 30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p. 41. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/bosses-lek-uppgift-nummer-26.html#comment-form
https://znogge.wordpress.com/2016/09/15/da-var-det-dags-2/#comment-201101
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/bosses-sjugosjatte-lekuppgift.html
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/17/bosselek-nr-26/comment-page-1/#comment-1084
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosse-26-uppgiften.html?showComment=1474104963223#c8755073921877223748
http://tantglad.bloggo.nu/inte-lekande-latt-men/#comments
http://akker.blogg.se/2016/september/manga-men-inte-de-ratta.html#comment
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Uppgift-26/#comments
http://eva49.bloggo.nu/Tjugosjatte-uppgiften/
http://minsoltrappa.se/2016/09/18/bokstavslek/#comment-369
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/18/11365790-biljakt-med-kameran/
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/bosse-igen.html
https://lma7.wordpress.com/2016/09/18/biljakt/comment-page-1/#comment-13247
http://gunwah.bloggo.nu/Bosses-lek-nr-tjugiosex/#comments

 

Den gillade jag skarpt

alderdom 

Väldigt få människor vill bli gamla och hamna på ”hemmet”. Vi väljer heller inte våra sjukdomar och tillkortakommanden. Ändå tror jag det finns personer som har varit gnällspikar långt tidigare. Även mobbing kan flytta med in på ”hemmet” om det finns en svag ledning. Den här boken lämnade mig aldrig oberörd. När jag startade hade jag ingen aning om var ribban låg och om det skulle vara en alltför skruvad humor eller en våg av elände under ett helt år.

Precis som i verkliga livet är dagboken fylld av personliga ord och meningar. Det finns inslag av inhemska nyheter i Nederländerna där jag stundtals kan tappa läsintresset. Men under varje dagboksanteckning, finns det även med någon episod som tilltalar mig. Ex. en tråd som följs upp från en annan dag.

Vem som döljer sig bakom pseudonymen Hendrik Groen är en än så länge väl bevarad hemlighet. Vad glatt överraskad jag skulle bli om det visade sig vara en kvinna. 🙂 Tror jag inte. Boken kommer att bli film. Hade jag varit den hemliga författaren skulle jag sett till att hålla ett vakande öga över filmteamet. Lätt hänt att det blir buskis och förstört. För boken är en pärla och berör mig på många sätt. Det finns många klacksparkar mot saker som jag själv stör mig på. Samtidigt får jag skratta. Nickar instämmande. Kärlek och vänskap blir man aldrig för gammal för. Om jag skulle hamna på ett äldreboende och fortfarande vara klar i skallen skulle jag säkert hitta på bus, bilda slutna föreningar typ GMID. Kan du gissa vad det står för? Gammal-men-inte-död.

Den hemliga klubben med sex medlemmar i starten har åtta punkter i stadgan.
1. Föreningens målsättning är att förgylla ålderns höst med hjälp av utflykter.
3. Deltagarna får inte gnälla.
Det var härligt att läsa om äventyren som de turades om att planera.

Onsdagen den 3 juli
I morse var jag på sjukhusbesök. Svårt. Man måste ju ändå utstråla något slags optimism och det är inte det lättaste när man ser lika dystert på situationen som jag.
Jag skulle bli en väldigt dålig sjukhusclown.
Som tröst till mig själv kan jag säga att jag, jämfört med en annan besökare, var husets egen lilla solstråle. Två sängar bort var en kvinna på besök hos sin nyopererade man. Under trettio minuter pratade hon uteslutande om sig själv och då framför allt om sina egna sjukdomar. Nu gjorde jag något som jag aldrig hade vågat förr. Jag frågade: ”Är det inte bättre att ni byter plats?”
Det piggade upp Evert, men kvinnan tittade bara misstänksamt och oförstående på oss. ”Min vän menar att din inåtväxande tånagel egentligen är mycket värre än din mans hjärtoperation och att det alltså vore bättre om du lade dig i hans säng”, sa Evert med orörlig min.
”Lägg er inte i andras angelägenheter.”

Mina sista ord: Låna hem boken.

Betyg: 5/5

Mellan sommar och höst

Detta är en av många favoritlåtar som jag har med Marie Fredriksson. Vid den här tiden på året lyssnar jag gärna på just denna låten.

En annan klassiker från sjuttiotalet som finns kvar i mitt musikskafferi är ”September” med Earth Wind And Wire. En grupp som jag en gång njöt extra av på Scandinavium. Egentligen har jag två andra superfavoritlåtar med den gruppen, som är betydligt vassare och bättre. Den ena så vacker att det gör ont. ❤

dsc_00760007

Denna bild tog jag på ”Min lille skatt” under vår kvällspromenad vid havet igår. Vattnet har blivit kyligare. Inget annat är att vänta. Såg inga isflak i alla fall. Bara några på låtsas.

Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till den första höstmånaden. När september är som bäst upplever jag en frid och lycka som är svår för någon annan månad att matcha. Hög luft, värmande sol, klar himmel, underbara utflykter och lagom med folk. Dessutom fantastiska färger i naturen. Ändå kan jag känna av en osynlig mörk sida av min personlighet, som tänker ett steg till och springer onödigt i förväg. En bitterljuv vetskap om vad som väntar runt hörnet. Ett mörker som käkar i sig ljuset bit för bit. Både på morgonen och på kvällen. En kyla som biter sig in i min kropp, som med åldern fått allt svårare för att tåla sträng kyla. Det mesta i naturen är på väg att ta farväl för denna gång. Några löften om att vi alla ska få uppleva våren igen finns inte där. Inget skrivit kontrakt. Bara en önskan. Men många människor tar det för givet. Kanske ett smart sätt att tänka.

Jag har levt över ett halvt sekel. Därför har jag olika minnen från olika epoker i livet. Skiftningar när det gäller bostadsorter, yrken, färdsätt, vänner, väder, hobbyn, skolor spelar roll m.m. Hälsan som jag tog för given i trettioett år väger såklart tungt när jag gör reflektionen.

Solskenet som är speciellt på Österlen. Det får mig att önska att jag hade talang för att måla akvarelltavlor.
Ensamheten. Jag, havet och ett snickrande av egna dikter då livet var en fest och fullt av möjligheter. Gärna en flaska med tyskt eller österrikiskt lantvin guppande i vattnet. En underbar oas i mitt liv, där jag annars hade massor av människor omkring mig.  Promenader längs med havet. Eller i skogen med fikakorg. Carpe diem.
Tennisens sista månad på ”pappas” grusbana vid hans jobb.
Enklare att andas i denna månad. Kroppen håller på att sänka livstempot. Sommarens alla måsten klingar av.
Mammas underbara söndagsmiddagar. Äppelkakan med vaniljsås. Äpplen från trädet i trädgården.
Breven, de mörka kuverten som dök upp i slutet av september i fem års tid. Jag var en mästare på att gömma skuggor, men detta var i tuffaste laget. Jag ångrade min snällhet.
En gång skaffade jag mig en ”hög” vana i september, som jag trodde skulle bli en årlig tradition i många år. På en klippa vid Tavelsjöberget norr om Umeå hade jag hittat min personliga favoritplats på jorden. Här var jag ett med höstfärgsnaturen.
Rönnbärens talesätt som jag aldrig vetat om jag ska ta på allvar eller som en myt.

Dags för TJUGOFEMTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 11 september)

Uppgift/ Regler:
Du ska med hjälp av de nio bokstäverna S-E-P-T-E-M-B-E-R berätta med NIO BILDER vad den första höstmånaden betytt/betyder för dig. Mängden text bestämmer du helt själv. Allt från ett ord per bild till längre text. Likaså hur djupt du gräver. Valet är ditt. Alltså en bild till varje bokstav.
Det är tillåtet att denna gång använda sig av gamla egna bilder (Inget nätfiskande) och den som är duktig (Som ex. Primrose) får göra nio egna ritade/målade bilder. Det är ingen vild gissning att ex. Anki kommer att visa en svamp på första bilden.  🙂
Annars vet jag inte alls vad ni kommer att redovisa för foton. Det ska bli kul att ta del av det under veckan. Detta är både en enkel och svår uppgift, som går att göra snabbt eller långsamt. Lätt att fastna i minnen för den som har tid till det.

Privata ord:
Själv ska jag ge mig i kast med den sista poänguppgiften som kommer att spegla en hel del av mitt liv. Den kommer att ta många timmar att förbereda och maxpoängen kommer att bli otroligt hög. Jag hoppas alla deltagare kommer att följa reglerna på avskedskalaset i denna lek, så att allt blir rättvist, trevligt och jag då får svaret på min bloggtitelfråga.  🙂
Följa reglerna gäller naturligtvis alla lekmoment.
Jag kan även bjuda på att jag inte är riktigt färdig med hundar och bilar. Ett mål är också att kompensera en aning för dem som bor avsides från stadspulsen. Annars har de flesta lekmomenten på något vis, mer eller mindre, varit kopplade till min personlighet.

Som jag nämnt några gånger. Denna lek var aldrig planerad från min sida från början. Därför var den inte förberedd innan start. Totala motsatsen till korsordstävlingen i november. Den sistnämnda ska jag nästa gång försöka göra som både en tävling och en sällskapslek. Med ny poängfördelning och mer spridning på vinstlotterna.

OBS! Jag lämnar i mina svar bara en kort text till lekkamraterna och en glad gubbe till eventuellt övriga i detta blogginlägg. Jag måste hushålla med krafterna. Jag lever förnärvarande otäckt nära gränsen. 😦

Maxpoäng = 18 poäng.
Bonuspoäng kan som vanligt förekomma där det passar. Just nu kom jag på två lämpliga sådana.

LYCKA TILL!  😀

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 24 uppgifter)
1. Ditte Akker, 283 p. 😀
2. Eva Rohlén, 270 p. 😀
3. Znogge, 266 p. 😀
4. Wiolettan, 251 p. 😀
5. Gunilla Wahlberg, 248 p. 😀
6. Villa Herberts, Anki 222 p. 😀 Sorry Anki. ❤   😀
8. Ethel Hedström, 199 p. 😀
9. Primrose, 190 p. 😀
10. Comsi Comsa, 177 p. 😀

11. Maria Bromander, 165 p. 😀
12. Lma, 158 p. 😀
13. Gun Britt Söderström, 148 p.
14. Mia J, 132 p. 😀
15. Kicki Olsson, 121 p. 😀
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Tant Glad, 54 p.
19. Gunnel Moberg, 53 p. 😀
20. Sussie, 48 p.

21. Gun Toresson, 38 p.
22. Gerd Lindblom, 37 p.
23. Anne, 32 p. 😀
24. Ninni, 19 p.
25. Ezter 17 p.
26. Annika Sohlin, 12 p.
27. Susan Johansson, 11 p.
28. Mickan, 10 p.
29. Susie på Stjärnarve, 9 p.
30. Minton, Katarina, 7 p.

32. Åsa H, 6 p.
33. Kerstin, 5 p.
34. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
39. Pia Boman, 3 p.
40. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/uppgift-nr-25-i-bosses-lektavling.html#comment-form
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-bloggtavling-om-september.html?showComment=1473272940569#c3612735497839957549
http://akker.blogg.se/2016/september/september-2.html#comment
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosses-25-lek.html?showComment=1473312154489#c7519171251202139814
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Ny-lekuppgift/#comments
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/07/11361456-inhostade-septemberbilder/
http://eva49.bloggo.nu/September/#comments
https://lma7.wordpress.com/2016/09/08/september-lekuppgift-25/comment-page-1/#comment-13222
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/09/september.html?showComment=1473410297064#c5727907812755495034
https://znogge.wordpress.com/2016/09/09/september-2/#comment-200777
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/september.html?showComment=1473414714871#c4266232874600031523
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/septemberlek-2.html
http://susjos.blogspot.se/2016/09/ljuva-september-och-en-uppgift-ar-utford.html
http://gunwah.bloggo.nu/September-1/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/10/bosselek-nr-25/comment-page-1/#comment-1079
http://minsoltrappa.se/2016/09/11/tankar-i-september/#comment-350