Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

nionde-boken

Nionde boken i Wallandersviten:
Pyramiden, 1999, 440 sidor. Ordfront. Engelsk Titel: The Pyramid. Publicerad i 24 länder.

Personligt:
I förordet berättar Henning Mankell att han insett vilken undertitel som han hela tiden sökt efter, men aldrig hittade under de första åtta skrivna böckerna om Kurt Wallander. ”Romaner om den svenska oron”. Han berättar om alla brev som han fått från läsare. Han erkänner att de flesta haft rätt om ”felaktigheter”. De flesta breven har ställt frågan: Vad hände med Wallander innan romanserien börjar? Innan den 8 januari 1990. Kurt Wallander hade varit polis länge, varit gift, får en dotter och en gång har han brutit upp från Malmö och sökt tjänst i Ystad. Här fyller Henning Mankell igen några av luckorna och det är så läckert när han väver ihop slutet i ”Pyramiden” med första boken ”Mördare utan ansikte” att jag njuter inombords.
Det inkommande telefonsamtalet registrerades hos polisen i Ystad klockan 5.13 den 8 januari. Det togs emot av en uttröttad polisman som … När telefonsignalerna ryckte upp Wallander ur sömnen hade han varit djupt inne i en erotisk dröm…
”Wallander!”
”Jag hoppas att jag inte väckte dig?”
”Jag var vaken.”

I Pyramiden bjuds läsarna på fem berättelser:
A: Hugget, sid 11-122.
B: Sprickan, sid 123-149. Tidigare publicerad i Hemmets Veckotidning 1997 under titeln Mannen med huvan.
C: Mannen på stranden, sid 151-187. Publicerad i ICA-kuriren 1995.
D: Fotografens död, sid 189-272. Publicerad i ICA-kuriren 1996.
E: Pyramiden, sid 273-440.

Tidsintervall:
Hugget, 3 juni 1969 – en dag i början av september 1969.
Sprickan, Kl. 16.45, 24 december 1975- ca kl. 20.30, 24 december 1975.
Mannen på stranden, 26 april 1987 – ”7 maj 1987”.
Fotografens död, mitten av april 1988 – ungefär en vecka senare.
Pyramiden, 11 december 1989- 8 januari 1990. Cirkeln sluten.

HUGGET:
Vi som läst flera av böckerna känner till episoden om hur nära Kurt Wallander var att dö som en ung 21-årig polisman i Malmö. Äntligen får vi alla detaljerna. Tidigare har vi ofta läst orden. Att leva har sin tid, att vara död har sin, som blivit som ett personligt mantra för Wallander genom åren som gått. Det är nu som Kurt Wallander tar sina första steg som amatör- kriminalare. Dessa tar han i grannens lya. Han blir så uppslukad, att han glömmer klockslag med sin fästmö Mona och frestas att sjukskriva sig från sin patrullerande tjänst.

Huvudperson:
Kurt Wallander: 21 år. Ordningspolis. Bor i en liten trång lägenhet i Rosengård.

Familj:
Mona: Fästmö. Arbetar på en damfrisering.
Far: 60 år gammal konstnär. Lynnig person som just bestämt sig för att flytta ut till Österlen. Varit extra sur sedan Kurt meddelade att han skulle bli polis.
Mor: Dog under Kurts polisutbildning.
Kristina: Syster som bor i Stockholm.

Kollegor:
Sven ”Taggen” Svensson: Radiopolis. (smeknamnet kom efter att han i en jakt på en inbrottstjuv hade ramlat in i en häck fått ett antal taggar i underlivet)
Hemberg: Omtalad kriminalkommissarie. Kom till Malmö 1959.
Svanlund: Äldre, överviktig och trög polisman.
Sjunnesson: Kriminaltekniker. Liten och mager man.
Stefansson: Yngre kriminalassistent. Ogillar Kurt. Spydig mot honom.
Lohman: Inspektör och Kurts chef.
Jörgen Berglund: Ordningspolis. Pratar ”svår” skånska.
Wittberg: Polis. 30 år. Drömmer om att en dag få köra racerbil.

Personer utanför polishuset:
Artur Hålén: Pensionerad skygg sjöman. Född 1898.
Emil Holmberg: Högstadielärare och uppslagsverkskrängare.
Linnea Almqvist: Äldre granne. Faråker: Räddningsledare på brandkåren.
Maria: Jobbar i en tobaksaffär. Har gott minne och bra hörsel.
Lars Andersson: Taxichaufför. Gammal klasskamrat till Kurt.
Alexandra Batista-Lundström: Född i Brasilien. Bor i ett radhus i Arlöv.
Erik Anders Artur Hansson: Fartygsmaskinist.
Holger Jespersen: Dansk sjöman. Periodare.
Rune Blom: Har ett hängande ögonlock. Håller till i Pildammsparken då och då.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Kurt & Mona hade träffats 1968. Tidigare hade han varit tillsammans med Helena Aronsson som arbetade som assistent på ett shipping-kontor i Malmö. Helena hade plötsligt en dag bara meddelat Kurt att det var över. Hon hade träffat en annan. Kurt hade blivit knäckt. Tröstat sig i starka drycker. Tjatat på Helena som till slut hotat med att anmäla honom för polisen. Samma kväll hamnade han på färjan från Köpenhamn till Malmö bredvid en flicka som satt och stickade och som hette Mona.

flygbatar Efter att ha missat två dateklockslag vill Mona ha timeout en vecka. Under tiden söker han upp Helena i eget tjänsteärende och träffar en söt Maria i en tobaksaffär, som tyvärr säger att hon har en pojkvän.

Kurts bil:
Han har ingen bil. Åker buss. Promenerar.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han presenterar sig som kriminalassistent för en okänd person. Han småljuger för Mona när han glömt hämta henne vid Danmarksfärjan. Han missar ständigt deras mötestider.

Han gjorde något som han aldrig gjort tidigare. Han ringde och sjukanmälde sig. Som orsak angav han maginfluensa. Till sin förvåning kände han inte alls av något dåligt samvete. Han startar därefter egna mordspaningar trots att han inte är kriminalassistent.

Kurts hälsa:
Han stoppar ner sina trötta fötter i diskbalja med varmt vatten.

Han fejkar en maginfluensa, men drabbas några dagar senare av akut matförgiftning efter musslorna som han ätit i Köpenhamn.

Kniven träffade honom mitt i bröstet. Det var som om han drabbats av ett varmt mörker som sköljde över honom. Redan innan han segnade ner på grusgången hade hans minne upphört att registrera det som hände.

Medvetslös i fyra dagar. Han genomgick två komplicerade operationen.

Nyckelspår & Villospår:
Gammalt bröllopsfotografi, tipskupong, eldsvåda, svalda diamanter, extralås, cykelkedja, hängande ögonlock.

Grodor i boken:
Åldern spökar som vanligt. ”Mördare utan ansikte” var första boken. Det är där Henning Mankell sätter ner spaden och berättar för oss om Kurt Wallander som är 42 år när boken börjar 8 januari 1990 och fyller 43 år 30 januari. Därför bör unge Kurt vara 22 år och inte 21 år i denna återblick till juni 1969.

Kurt mamma dog under hans polisutbildning och lever inte juni 1969, när handlingen drar igång. I ”Den vita lejoninnan” står det att mamman begravdes för elva år sedan. Får man vänta så länge att begrava människor? Bokens handling utspelar sig 1992. Backar vi elva år landar vi på 1981 enligt vad jag lärde mig i matematikens värld. Tolv år tidigare borde rimligtvis Kurt Wallanders far haft en fru och Kurt i sin tur haft en livs levande mor. Hm! 😉

Kuriosa:
Kurt röker John Silver. Han tjänar 1 896 kronor i månaden.

Han har aldrig varit i Helsingborg någon gång.

Vietnamdemonstrationer hade gett Wallander mycket övertid.

Det viktigaste i Kurts lägenhet var grammofonen. Han hade inte många skivor. Nästan bara operamusik. Den första skivan med Jussi Björling var fortfarande hans största ägodel. Det första han skulle rädda om det började brinna i huset. Av någon obekant anledning tycktes många poliser vara förtjusta i Roy Orbison.

Han satte på teven. Som vanligt var det debattprogram. De medverkande diskuterade för- och nackdelar med den nya värld som så småningom skulle komma. Datorernas värld. Han stängde av.

Kurt och Mona bestämmer sig för att åka till Skagen på semestern i juli.

Far berättar om sina drömmar om att någon gång åka till Italien och att få se pyramiderna i Egypten. Han berättar också att det är klart med husköpet i Löderup. Han har bara sett det på bild. Det räcker. Han gör inga resor i onödan. Det inkräktar på hans arbete.

För Kurt hade skolan varit en grå vardag, där bara geografi och historia hade livat upp honom något.

”Du är faktiskt en av dom få män jag känner som inte har långt hår”, sa Kristina till sin bror Kurt.

När han kom ut från porten stod Mona där. Det hade han inte väntat sig. Lika lite som det som därefter hände. Hon gick rakt fram till honom och gav honom en örfil på vänster sida. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Fars tavlor:
Kurt hade känt sig tvungen att hänga upp en, en utan tjäder, eftersom fadern emellanåt kom på besök till den lilla ettan i Rosengård.

”En av mina grannar har en sån där”, sa Hemberg. ”Dom tycks vara populära.”

Plats som jag är nyfiken på:
Mer en saknad från egna minnen då jag ibland turade mellan Malmö och Köpenhamn med glada vänner.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Kortspel är den sista livlina vi har mellan oss.

”Du får se vilken typ du kommer att tillhöra”, sa Hemberg och stängde skåpet om de preskriberade tre mordfallen. ”De som glömmer eller dom som inte gör det.”

På en sandstrand kan man inte komma försent.

”Jag hoppas du har lärt dig nåt. Åtminstone om hur man inte beter sig.”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Du skulle aldrig ha blivit polis. Men du lyssnade inte. Se nu vad du ställer till med. Slår oskyldiga småbarn i huvudet med käppar.”
”Jag har inte slagit en jävla människa i mitt liv”, svarade Wallander sin far. ”Dessutom har vi inte käppar utan batonger.”

”Varför får jag aldrig några barnbarn?” frågade han sedan. Men han väntade inte på något svar utan gick därifrån.

Hemberg gick in Wallanders lägenhet och betraktade den omkullvälta baljan och vattenpölen på golvet. (Kurt hade tagit sig ett fotbad en stund tidigare)
”Försökte du släcka branden själv.”

Hemberg släppte av Wallander utanför huset i Rosengård. ”Kontakta mig i morgon”, sa Hemberg. ”Om det är så att du blivit frisk från din maginfluensa.”

”Vad har hänt med dig?” frågade Hemberg och pekade mot kinden.
”Jag råkade gå emot en dörr”, svarade Wallander.
”Precis vad misshandlade kvinnor brukar säga när de inte vill ange sina män”, sa Hemberg glatt och satte sig tillrätta i stolen.

”Det ringde nån och sa att han var en avlägsen släkting till dig. Han var inte säker på att du ens skulle komma ihåg honom.”
”Sa han inte vad han hette?”
”Nej. Men han verkade vara ganska gammal.”
Wallander betraktade telefonnumret. Där fanns också ett riktnummer. 0411. Det kan inte vara sant, tänkte han. Farsan ringer och presenterar sig som en avlägsen skäktning. Som jag kanske inte ens kommer ihåg.

Han satt på flygbåten till Köpenhamn och såg ut genom fönstret medan han drack kaffe. En dag kommer de säkert att bygga en bro här, tänkte han. Men den dagen slipper jag nog uppleva.
(Sådan humor gillar jag. Visst Kurt. Trettio år senare invigdes bron. Och du slapp inte undan. )

Privat sorg:
skaneland
Han oroar sig för att hans far ska flytta och att hans barndomshem kanske skulle rivas. Där han bott i 19 år. Han hade inga direkta minnen från den första tiden i Klagshamn. Då var han för liten. Jag är sentimental. Kanske är det därför jag tycker om opera? Frågan är bara om man kan bli en bra polis om man har anlag för sentimentalitet?

Jag har två problem, tänkte han. Det största och viktigaste är Mona. Det andra är min far. Båda problemen måste jag lösa så fort det bara är möjligt.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4.5/5 :).

Sista två meningarna:
Strax efter åtta kom Mona. Den kvällen talade de länge om att nästa sommar göra den resa till Skagen som inte blivit av.

SPRICKAN:
En speciell berättelse som handlar om en tidsrymd på ungefär fyra timmar på julafton 1975.
Wallander sitter ensam på sitt tjänsterum i Malmö och väntar in hemgång en dryg timme senare och funderar på att sticka en halvtimme tidigare. Hans chef Hemberg öppnar dörren och vill att Kurt Wallander ska göra ett stopp på sin väg hem till Ystad. Hemberg vill att Kurt ska kolla upp en sak vid utanför en livsmedelsaffär i bostadsområdet Jägersro.
Titeln syftar på en underjordisk spricka som plötsligt uppstått i det svenska samhället och skapat en brutalitet av ökat våld, som inte frågade efter om den var nödvändig eller inte.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Jobbar på Malmö polishus på våldsroteln som kriminalassistent. Han och familjen har flyttat till Mariagatan i Ystad i september och han ska börja jobba i den mindre staden till sommaren.
dsc_39770028
Han hade varit på polishuset i Ystad vid flera tillfällen och bekantat sig med den som snart skulle bli hans kolleger. Framför allt hade han lär sig uppskatta en medelålders polisman som hette Rydberg.

Familj:
Mona: Fru. Har kommit över en damfrisering billigt i Ystad.
Linda: Femårig dotter

Kollegor:
Stefansson: Delar tjänsterum med Kurt.
Hörner: Delar också tjänsterum med Kurt.
Hemberg: Kurts närmaste chef. Ungkarl.
Sjunnesson: Polistekniker.

Personer utanför polishuset:
Elma Hagman: Ägare till en lite livsmedelsaffär.
Oliver: En svart man. Inte brun, inte kopparfärgad, inte mestis. Kommer från Sydafrika.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
”Det är Kurt.”
”Säg inte att du har blivit försenad.”
Irritationen kom från ingenstans. Han klarade inte att dölja den. ”Jag ringer faktiskt bara för att säga att jag åker hem redan nu. Men det var kanske fel?”
”Varför låter du så sur?”

Kurts bil:
En Peugeot.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Skulle vara att han har svårt för att sluta röka.

Kurts hälsa:
Det hände ibland när han gäspade stort att han fick kramp i en muskel under hakan.

Han har rökhosta.

Han kände sig nöjd med det han såg i spegeln. Snart skulle han fylla trettio år. Men i spegeln såg han ett ansikte som tillhörde någon som kunde varit tjugotvå.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade framför allt fäst sig vid Rydbergs förmåga att med få ord beskriva och analysera ett brott som just befann sig under utredning.

Nyckelspår & Villospår:
Telefonsamtal, massiv tystnad, bogserlina, apartheid.

Grodor i berättelsen:
De är tysta. Betydligt lättare att undvika när man endast skriver om ”fyra timmar av en julafton”. Största orsaken är att den exakta åldern på Kurt inte skrivs ut. Bara att han snart ska fylla trettio år. Därmed klarar ”missen” sig under radarn i denna berättelse.

Kuriosa:
Mona klipper ut annonser om tjänster hos vaktbolag och berättar att han skulle tjäna betydligt mer och få bättre arbetstider, mindre ryckiga. Hon är rädd att något ska hända honom.

Han sköt in en musikkassett i radion och vred upp ljudet och Jussi Björlings stämma fyllde bilen.

Att hans far bodde på Österlen sedan några år var ytterligare ett skäl för dem att bosätta sig i Ystad. Tydligen har det ansträngda läget mellan far och son förbättrats under de sex år som passerat revy. Då ville han aldrig se gubben mer. Längtade efter att han skulle dö.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Förr stal man vevgrammofoner. Man stal inte bilstereoapparater. Av det enkla skälet att dom inte fanns.

Upprörda röster skrek frågor om vad som egentligen pågick. Det är bara jag som dör, tänkte Wallander. Ingenting annat.

Privat sorg:
Grälen på hemmaplan blev allt vanligare. Det tycks som deras dotter Linda fem år som håller ihop äktenskapet. Nyss satt jag fast i en spricka, tänkte Wallander. Nu står jag mitt i en annan som växer alltmer mellan Hemberg och mig.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
3/5.

Sista tre meningarna:
Regnet hade tilltagit. Samtidigt hade det börjat blåsa. En byig vind från nord.

MANNEN PÅ STRANDEN:

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalkommissarie i Ystad. Bor i en trerumslägenhet på Mariagatan.

Familj:
Mona: Fru. Rest på en fjortondagsresa till Kanarieöarna.
Linda: Dotter. Med på resan. Är 16-17 år. Hoppat av gymnasiet.
Far: Bor i Löderup.

Kollegor:
Hansson: Kurt retar sig ibland på hans omständliga sätt att komma till saken. Martinsson: Yngst i spaningsgruppen och den som mest var öppen för ny teknik. Har fått en halsböld.
Rydberg: Hade precis varit sjukskriven för ryggsmärtor.
Svedberg: ingår ännu inte i spaningsgruppen.
Ebba: Jobbar i receptionen.
Björk: Polischef.
Per Åkeson: Åklagare. Alltid stor oreda på kontoret men ändå järnkontroll.

Personer utanför polishuset:
Stenberg: Taxichaufför. I femtioårsåldern.
torget

”När vi kom in till stan stannade jag vid torget och sa att vi var framme. Han reagerade inte alls.”
Göran Alexandersson: 49 år. Egenföretagare. Taxikund. Steg på i Svarte. Beskrivs som snäll.
Jörne: Rättsläkare i Lund.
Agnes Ehn: Sommarboende i Svarte. Annars i Halmstad.
dsc_00040025
Martin Stenholm: Pensionerad distriktsläkare från Nynäshamn. Bor nu i Svarte.
Kajsa Stenholm: Hon har varit jurist och åklagare i Nynäshamn. Nu har hon cancer. Bengt Alexandersson: Blev överfallen och mördad i Stockholm som artonåring.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han är gräsänkling under två veckor. Mona och Linda planerade resa till Kanarieöarna hade kommit som en total överraskning för Kurt. Äktenskapet knakade. Det är Linda som håller ihop relationen.

Han tänkte tillbaka på den gång de varit i Skagen. Det hade varit den bästa tiden av deras gemensamma liv. De hade så mycket att tala om, som de aldrig fick tid till.

Kurts hälsa:
Han äter ofta snabbmat vid hamburgerbarer.

Han ser äldre ut än vad han är. Tidigare hade det varit tvärtom.

Han klämde nerslaget på magen som börjat tränga sig ut ovanför livremmen.
”Hur mår du egentligen? ” frågade Ebba. ”Sover du ordentligt på nätterna?”

Evert Rydbergs kloka ord:
Det han idag kunde om polisyrket var i huvudsak Rydbergs förtjänst. Under de år Wallander varit i Ystad hade Rydberg varit hans stora lärare.

”Det har du lärt mig”, svarade Wallander. ”Att det inte skadar att låta folk få tänka efter. Dessutom behöver jag tillstånd för husrannsakan av Åkeson.”

Nyckelspår & Villospår:
Hanssons papper, långsamverkande gift, cold case-fall.

Grodor i berättelsen:
Han skulle snart fylla fyrtio år. Enligt första boken ”Mördare utan ansikte” borde han fyllt fyrtio år den 30 januari detta år.

Snål med bokstaven s. Per Åkesson är här Per Åkeson.

Kuriosa:
När det inte är mord på gång brukar det vara en ständig hopplös jakt på ligor som fraktar över stulna lyxbilar till Polen.

Han tryckte in ett band med Maria Callas i kassettbandspelaren i bilen.

Plötsligt slogs Wallander av tanken att det var första gången som Rydberg assisterade honom och inte tvärtom.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
Finns det nån annan här i huset som kan ha sett nånting?”
”Jag har en katt som brukar ligga i ett fönster bakom gardinen. Du kan tala med den”, sa kvinnan.

Privat sorg:
Funderar på hur äktenskapet ska hålla den där dagen när Linda flyttar. Han drömmer mardrömmar om att Mona hade lämnat honom.

Förhållandet till hans far är inte bra. De grälar om allt. Han är orolig för att han ska bli som sin far när han blev gammal.

Antal mord/dödsfall:
4 st

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 🙂

Sista två meningarna:
Sedan vände Wallander sig om och gick ner till stranden. Snart var han uppslukad av dimman.

FOTOGRAFENS DÖD:

Personligt:
Starten av berättelsen är i mitten av april 1988. Detta är enda boken/berättelsen där inte exakta datum är noterade. Däremot är det gott om klockslag. Fallet tycks vara avslutat efter ungefär en vecka.

Huvudperson:
Kurt Wallander:

Familj:
Mona och Linda: Flyttat iväg till Malmö. Mona sa plötsligt en dag för en månad sedan att hon ville flytta isär ett tag.

Kollegor:
Martinsson: Sitter ofta vi datorn och gör sökningar. Bättre på datorer än att köra bil. Nyberg: Erfaren, skicklig och vresig polistekniker.
Svedberg: Alltid lojal mot Kurt. Nitisk, pedantiskt ordnat skrivbord. Inte särskilt begåvad. Ebba: Allt i allo i receptionen
Rydberg: Ont i ryggen. Sjukskriven.
Björk: Polischef.
Hansson: Omständlig.
Peters: Varit i Ystad lika länge som Kurt.

Personer utanför polishuset:
Simon Lamberg: 56 år. Fotograf med egen ateljé sedan mer än 25 år. Mycket reserverad. Så anonym att han nästan går i ett med väggen.

varlden-o-vardagen
Han letade sig upp till Lavendelvägen och steg ur bilen.

Hilda Waldén: Städerska i sextioårsåldern.
Elisabeth Lamberg: Har separat sovrum från sin man. Menar att hennes man var full av hemliga rum.
Karin Fahlman: 50-årsåldern. Väninna till Elisabeth.
Matilda Lamberg: 24 år. Dotter som bor på institution.
Lars Backman: Pensionerad direktör i Handelsbanken. Bor på Ågatan.
Gunnar Larsson: 30-årsåldern. Har jobbat tidigare hos Lamberg.
Peter Linder: Spelklubbsägare som är duktig på att vinna rättsmål.
Margareta Johansson: Föreståndare på ett vårdhem nära Rynge.
Anton Eklund: Pensionerad busschaufför. Bor i Trelleborg.
Siv Stigberg: Bor i Lund. Finns inte i telefonkatalogen.
Anders: Präst i Lund. Louise Wislander: prästfru i många år.
Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Det kommer inte in någon energi på den fronten för övergivna Kurt.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Alltför ofta bröt Wallander mot regeln att en polis aldrig ska vara ensam när han befinner sig i en situation han inte helt kan kontrollera.

Kurts hälsa:
Han har bitit av en halv tand till vänster i underkäken.
tandlakare
Han lämnade polishuset och gick ner till tandläkaren som hade sin mottagning vid Stortorget.

Slarvar med mat och mattider.
dsc_00150033Vid Vassgatan svängde mannen till höger och fortsatte mot Folkparken.

Han blir nerslagen runt ett hörn och allt blev mörkt. Ett våldsamt slag i ansiktet. Samma tand slogs sönder igen.

Sömnbrist.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander blev sittande och tänkte på Rydberg. Hans lärare och mentor, den skickligaste polisman han någonsin träffat. Han hade lärt Wallander hur viktigt det var att vrida och vända på argumenten och att närma sig ett problem från oväntat håll.

Wallander åt. Försökte koncentrera sig helt på maten. Det var något som Rydberg hade lärt honom. När han åt skulle han bara tänka på det som låg på tallriken. Efteråt skulle han känna det som om huvudet hade vädrats ut, som ett hus som öppnats efter att ha stått tillbommat länge.

Nyckelspår & Villospår:
Deformerade ansiktsbilder, kanalbyte på radion, psalmbok från Svenska kyrkan, årlig bussresa, Markresor, vårdhem, prästfru, ljusstake av mässing.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Lamberg skrev klagomål till polisen. Ett gällde Kajsa Stenholm som misslyckats med det där fallet i Stockholm som fick sin upplösning här nere förra våren. (Mannen på stranden)

Grodor i berättelsen:
I mars 1988 separerade Kurt och Mona på prov.

Kuriosa:
Lamberg hade fotograferat Kurt och Monas bröllop i slutet av maj 1970 och även Linda som barn vid mer än ett tillfälle.
dsc_00180030
Han var snart framme vid Sankta Gertruds Torg där han hade sin fotoateljé.

Jag är bekymrad över Rydbergs ryggproblem”, sa Björk. ”Ibland har jag en känsla av att det är nåt annat.”

Wallander hade haft en passionerad dröm som 14 eller 15 år gammal om att bli pressfotograf. Vid alla stora evenemang skulle han finnas i främsta ledet och han skulle ta sina bilder medan andra tog bilder av honom.

Redan nu hade Wallander en besöksstol på kontoret med ett dåligt armstöd.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Framkallningsrummet var hans symboliska köksbord.

Det finns alltid hemliga rum där vi inte lyckas tränga in. Och väl är kanske det.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Patrullen som var där sa att det var mycket obehagligt.”
”Det brukar mordplatser, vara”, svarade Wallander. ”Jag tror aldrig jag i mitt liv har varit på en brottsplats man kunnat beskriva som behaglig.”

Lamberg tog ingen bild när vi separerade, tänkte Wallander. Av det finns ingenting bevarat.

Privat sorg:
Normalt var det Mona som höll i tvätten. Det högg till i honom när han tänkte på henne.

En känsla av tristess och trötthet drog förbi inom honom. Världen tycktes för ett ögonblick bara bestå av sjukdom och död. Och tomheten efter Mona.

Mötet var slut. Wallander kände sig trött och nedstämd. Trots det vackra vädret. Och han saknade Mona.

Antal mord/dödsfall: 
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Han skulle till tandläkaren igen. För vilken gång i ordningen visste han inte längre.

PYRAMIDEN:

Personligt:
Tjusigt ihop vävt med det som komma skall. Jag riktigt känner med Rydberg och de andra kollegerna som undrar om hans hälsa. Briljant att avsluta med den text som startar upp första romanen ”Mördare utan ansikte”.

Huvudperson:
Kurt Wallander:
dsc_42090035
Utanför teatern stannade han och såg att där skulle komma ett gästspel från Riksteatern.

Familj:
Linda: Dotter. 19 år. Bor just nu hemma hos mamma Mona i Malmö.
Far: Konstnär. Bor i Löderup.

Kollegor:
Ebba: Jobbar i receptionen. Har varit och permanentat sig. Gör många privata saker åt Kurt.
Martinsson: Likt Kurt morgonpigg.
Rydberg: Ensamstående. Plågas av sin reumatism och ser blek ut.
Peters: Ordningspolis.
Hansson: Gillar att spela på travhästar. Skjuter ner sina travkuponger i en låda när någon kom in i rummet.
Nyberg: Kriminaltekniker. Har en mamma som är 96 år och bor i Eksjö.
Per Åkeson: Åklagare. Berättar om att han ska vara tjänstledig och att en ung dam som heter
Anette Brolin ska vikarera för honom. (vävs ihop med första boken ”Mördare utan ansikte”)
Björk: Polischef som ofta är ute och föreläser.
Svedberg: Kliar sig ofta på flinten med en blyertspenna.
Näslund: Nattarbetande polis. Är osams med sin fru och tar därför gärna nyårsnatten passet för att slippa vara hemma.

Personer utanför polishuset:
Peter Edler: Brandman
Robert Haverberg: Ensam gubbe i sjuttioårsåldern, ensam med nio hundar.
Yngve Leonard Holm: 37 år. Gäckar hela tiden polisen. Född i Brösarp.
Herbert Blomell: Pensionerad flygledare. Bor i ett hus strax bakom Strandskogen.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Spritproblem. Jobbar på en hästgård.
Anna & Emilia Eberhardsson: Ägare av en sybehörsaffär sedan många år.
dsc_00380010
Tyra Olofsson: Pensionerad lärare. 14 matskålar på golvet i köket.
Linnea Gunnér: 66 år. Har varit kocka på sjön.
Anette Bengtsson: Jobbar på en resebyrå.
Hassaneyh Radwan: poliskollega i Kairo.
Pedro Espinosa: 33 år. Född i Madrid.
Ayrton McKenna: Född 1945 i Sydrhodesia (Zimbabwe).
Rolf Nyman: Discjockey på diskotek. Född 1957 i Tranås.
Linda Boman: Ung kvinnlig diskoteksägare med mycket kort kjol.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer:
Han hade inlett ett förhållande med trebarnsmamman och sjuksköterskan Emma Lundin för en månad sedan. Nu funderade han på hur han skulle kunna dra sig ur. Tidigt hade han insett att de inte hade något gemensamt. Mest av allt var det Monas återkomst han drömde om.

Emma ringer en kväll. Han bjuder hem henne en kväll när hon ringer. När de ligger i sängen tänker han på Mona.

Han börjar tänka på Anette Bengtsson som jobbar på resebyrån. Hade hon varit tio år yngre …

Emma ringer en kväll till. Hon stannade som vanligt till strax efter midnatt. Wallander tänkte på Anette Bengtsson.

Kurts bil:
Peugeoten var svårstartad och han skulle snart bli tvungen att byta. Men var skulle han få pengar till det?

Efter ett dubbellån blir det en mörkblå Peugeot som var sliten och inrökt. Men Wallander märkte att motorn var bra.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Han är för feg för att göra slut med Emma. Undviker henne. Bortförklarar om hon ringer. Lovar sig själv att han måste berätta det för henne, öga mot öga så fort han får tid.

Han går in på banken för att låna 20 000 kr till att köpa en ”ny” bil. Sedan går han direkt till resebyrån och beställer en resa till Kairo för att få loss sin ”galna” pappa från häktet. Vid hemkomsten blir det ett nytt besök på banken. Då ljög han och sa att han missuppfattat priset på bilen och ville låna ytterligare 20 000 kr.

Han sticker iväg på riskabla uppdrag utan att meddela någon. Nyfikenheten drev honom. Han tänkte att det han nu gjorde, för vilken gång i ordningen visste han inte, bröt mot alla de mest elementära regler som gällde för en polisman. Framförallt den att inte ge sig in i farliga situationer ensam.

Kurts hälsa:
Det hade blivit en vana att känna efter om natten hade gett honom några krämpor. Han hade ibland tänkt att han långsamt höll på att bli inbillningssjuk.

Skräpmat inhandlas. Ibland sömnproblem.

Jag borde börja spela badminton med Svedberg igen, tänkte han. Jag klarar inte fyra trappor utan att tappa andan.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade ofta tänkt att Rydberg måste vara en av de skickligaste brottsutredarna i Sverige. Ingenting undgick honom, ingen hypotes var för märklig för att inte Rydberg skulle undersöka den. Hans förmåga att avläsa en brottsplats förvånade ständigt Wallander som hela tiden sög i sig alla kunskaper.

Rydberg hade vid något tillfälle sagt honom att det som inte kunde utryckas kortfattat som ett telegram antingen var illa tänkt eller alldeles fel.

”Det är kanske där vi ska börja”, sa Rydberg tankfullt. ”Med att undersöka om dom verkligen var så hedervärda som alla tycks tro.”

När man gräver neråt brukar man komma framåt.

”Polisarbete handlar ofta om att göra sånt man redan från början vet är meningslöst”, sa Rydberg. Men det är som du säger. Ingen sten får ligga orörd.

Vi ska hitta det vi inte vet att vi letar efter. Men i förlängningen ska det finnas ett ja eller ett nej.

Nyckelspår & Villospår:
En störtad Piper Cherokee, exklusivt kassaskåp som säkert kostar minst hundra tusen kronor, Marbella, Värdepapperscentralen, försäkringsbedrägeri, en pyramid & triangel, starka lampor, narkotika som börjar flöda ända upp till Varberg.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Han hade ständigt en återkommande minnesbild. Något som hade utspelat sig i Malmö för tjugo år sedan. Då hade han på ett café blivit utskälld av en ung flicka och beskylld för att ha slagit henne med batong under en Vietnamndemonstration. (Hugget)

Grodor i berättelsen/boken:
Det är en viss skillnad på tio år och några veckor. Kurt Wallander och Sten Widen träffades enligt denna berättelse den 12 december 1989 vid systemet. Därefter den 28 december hemma hos Sten i Stjärnsunds borgruin.
I ”Mördare utan ansikte” som var första boken, men som utspelar sig direkt efter ”Pyramiden”. Står det på sidan 68. Det var tio år sedan han hade sett Sten Widén. Ändå tycktes han inte alls förändrad. Samma toviga hår, samma magra ansikte, samma röda eksem intill underläppen. Hm! Hade Kurt Wallander redan i januari 1990 spår av den trista sjukdom han skulle få i framtiden?  😉

Baksidestexten. Pyramiden slutar INTE 1989 utan det häftiga datumet 8 januari 1990. Med samma text som inleder ”Mördare utan ansikte”.

Åldern på Kurt Wallander svajar som vanligt. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander står det på bokens baksida. Jag är tacksam för att det inte blev sant.

Kuriosa:
Kurts gamla chef från polisåren i Malmö, Hemberg, hade tragiskt omkommit i en trafikolycka året innan.

Kurts far överraskar med att berätta att han ska resa bort till Egypten. Kurt blir helt mållös.

Kurt har olika tröjor för olika temperaturer. Den här dagen hade han den han använde ner till fem minusgrader.

Kurt blir utskälld av Björk för att han på arbetstid kört sin far till Malmö. Det tål han inte … samtidigt tänker han tanken att någon sladdrat.

gata-atta

Wallander brast i skratt när han såg adressen: Käringgatan 11. Han undrade om det fanns någon stad i Sverige förutom Ystad som hade så många egendomliga gatunamn.

Rydberg kollapsar inför sina kolleger vid en genomgång.

Han köpte en julklapp till sig själv. En radio till bilen. Han lyckades också montera den själv.

Wallanders favoritbok är ”Den hemlighetsfulla ön” av Jules Verne.

”Varför ser du mig inte i ögonen?” frågade hon plötsligt. ”Det beror nog mest på att din kjol är väldigt kort”, svarade Wallander och förvånade sig över sin direkthet.

Pyramiderna är upplysta av strålkastare. Utom en dag i månaden. När det är fullmåne.

Saker jag blir sugen på:
Se pyramiderna i Kairo. Jag hade chansen när jag gick sista terminen på BHS. Jag fick välja mellan Kairo, Berlin och Köpenhamn. Min pölsetarm valde det sistnämnda. Eller så var det min studentkassa.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Nu när Rydberg är borta saknas deras bästa instrument. Om en spaningsgrupp är som en orkester, tänkte Wallander, har vi mist förste violinisten. Och då låter orkestern inte bra.

”En dröm jag haft i alla år. Inget annat. Jag tycker man ska vara trogen sina drömmar.” Drömmar var budbärare. Även om drömmarna handlade om andra människor var det i första hand budskap som riktades mot en själv. Han letade vidare efter sin försvunna tanke. ”Vad är det du tror du ska hitta när du blivit ensam?”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Egentligen borde Hansson suttit här i stället och förhört. De kunde ha pratat hästar med varandra. (KW trött på att han inte skulle kunna sätta dit den stora narkotikabrottslingen som satt framför honom i förhörsrummet.)

Han kunde inte bestämma sig för vilken pizza han skulle beställa. Blundade därför och tryckte pekfingret på måfå mot menyn.

”Det är du som börjar bli glömsk”, sa fadern i telefon. ”Jag trodde att poliser hade rapportblock. Kan du inte skriva upp där att du ska arrestera mig? Då kanske du minns.”

”Björk kommer att föreläsa ihjäl sig”, sa Wallander till Nyberg.
”Har du hört honom tala nån gång?” frågade Nyberg. ”Aldrig. Men jag misstänker att han inte berättar om sina bedrifter bakom skrivbordet.”

Rydberg betraktar Björk som något nödvändigt administrativt ont.

”Jag hoppas jag blir som farfar när jag blir gammal”, sa Linda. Wallander svarade inte. Att bli som far var något Wallander fruktade mer än något annat.

Eftersom ingen var i närheten passade Wallander på att sparka till polisdörrkarmen ytterligare. Bucklan blev större. (Hämnd för att hans chef skällt ut honom) Detta upprepar han vid ett senare tillfälle när ingen ser. Ännu en gång fortsatte bucklan att växa. Några timmar senare gör han om bravaden rituell spark.

En kvinna brast i skratt. ”Jag har aldrig sett en man klia sig i pannan så mycket som han.” (Svedberg hade förhört henne tidigare)

”Hur mår min far?” frågade Wallander poliskollegan i Kairo.
”Han har ett mycket bestämt humör”, svarade Radwan. ”Men han talar tyvärr en svårbegriplig engelska.”
Han talar ingen engelska alls, tänkte Wallander uppgivet.

”Det ser bra ut, viskade Radwan. ”Åklagaren påstår att din far är gammal och sinnesförvirrad.”
Bara ingen översätter det, tänkte Wallander. Då kommer han verkligen att bli vansinnig.

Wallander betraktade de tre män som satt utspridda runt bordet. Det är mycket sällan det ser ut så här på teve, tänkte han. Där är det unga och fräscha, ständigt upplagda polismän som är i farten.

Privat sorg & oro:
Han längtar efter ett hus på landet där han kunde ha en hund och duvslag.

Han oroar sig för sin fars resa till Egypten och försöker avstyra den.

Jag kan inte ha det så här längre. Något måste hända i mitt liv. Snart, mycket snart. De två månaderna som gått sedan Mona definitivt lämnat honom kändes som två år.

Hur länge skulle hans hjärta hålla för påfrestningarna? All den dåliga maten, de ofta återkommande perioderna av sömnsvårigheter? Och inte minst sorgen efter skilsmässan?

”Det är bäst att du sätter dig ner”, sa Martinsson och gav Wallander ett telex i handen. ”Det står att min far har anhållits av polisen i Kairo. Och att han kommer att ställas inför domstol om han inte genast betalar en bötessumma motsvarande tio tusen kronor. Han är anklagad för olaga intrång samt förbjuden uppstigning.”
”Tydligen har han försökt klättra uppför Cheopspyramiden. Trots att det är förbjudet”, sa Martinsson.

För varje år som gick oroade han sig alltmer för att han en dag skulle börja tappa håret.

Antal mord/dödsfall:
”10” st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Polisbilen väntade på honom vid avtagsvägen mot Kadesjö. Det var ännu mörkt.

Baksidestext:
En Piper Cherokee störtar i backen med våldsam kraft och fattar eld. Piloten och hans passagerare dödas. Kurt Wallander vid polisen i Ystad konstaterar snart att inget sportplan saknas. Att det måste ha flugit utan tillstånd. Mitt under haveriutredningen kommer ett nattligt larm. En brand har utbrutit i systrarna Eberhardssons sybehörsaffär. Huset är redan övertänt. Undersökningen efteråt av de innebrända systrarnas kroppar innebär en fasansfull upptäckt: båda kranierna har skotthåll i nacken. Pyramiden tar ett steg tillbaka. Historien börjar 1969 när Wallander är en 21-årig ordningspolis och slutar 1989. Den ger några av de viktigaste nycklarna till personen Wallander. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander.

Inläggets fråga till dig som läst romanen PYRAMIDEN:
Vilken av de fem berättelserna tyckte du bäst om?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Annonser

33 thoughts on “Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

  1. Jag är mållös, helt otroligt vad du lägger ner tid och energi.
    Jag LER när jag läser!
    Intressant, helt fantastiskt!
    SÅ bra jobbat! ,-)))
    Jag blir nyfiken på ”alla” hans böcker har läst en del.
    Ja vad kan jag säga mer än ”Tummen upp” ,-)))
    En härlig Söndag önskar jag er!
    KRAM Primrose ,-)

  2. Intressant, spännande och mycket mer. Vilken enorm tid och energi du lägger ner på detta att hylla Wallander och 25-års jublileumet.
    Jag tänkte då jag läste dina många rader att du måste ha många rum och skrymslen i din hjärna och hur får det plats alltihop. Du är otroligt duktig och skulle vara en tillgång för alla bibliotek och mer därtill. Det var du säkert också på den tid det begav sig. Kanske blir så igen.
    Hoppas att du har det bra, inga hoppande värden och ingen yrsel.
    Varm kram och sköt väl om dig.

  3. Hej Bosse

    Tyckte att titeln var lite konstig när jag läste boken första gången.

    Det var intressant att läsa att några av berättelserna hade publicerats tidigare i veckotidningar.

    Som jag minns har Henning ändrat sig en gång till när han skriver om Kurts mor i ”Den orolige mannen”. Men det är du som ska berätta. 🙂

    “Mannen på stranden” var den jag tyckte bäst om.

    Kram Anne

    PS: Jag älskar gatunamnet ”Käringgatan”.

  4. Oj vad du kan. Kom inte ihåg Pyramiden men en titt i bokhyllan visade att jag läst den. Efter din fina berättelse blir det nästa bok att läsa.
    Söndags kram

  5. Headerna är underbar 🙂

    Jag har inte läst någon Wallanderbok, men jag roas av serien på TV … 🙂
    Det här inlägget var nog det längsta jag sett på länge, någonstans … hahaha
    Jag är ledsen Bosse, orkade inte läsa riktigt allt, och det enda det betyder är att jag är lat och har tidsnöd, inget annat … :S

    Kramis

  6. Bosse! Du är helt fantastisk! Vilket engagemang och du får mig också engagerad. Din kunskap är enorm och dina recensioner är helt otroliga. Så många detaljer och tankar.
    Jag har läst många av Mankells böcker i Wallanderserien, men inte alla. Och jag har nog inte heller alltid läst dem i kronologisk ordning.
    Vaf gäller Lavendelvägen så undrar jag om inte någon bekant kan bo där. Eller?

    Något helt annat! Din nya ”header” ! Väldigt vacker! Jag tittar och njuter.
    Kram från en ljummen terrass i den spanska sommarstugan.

  7. Du är då alldeles fantastisk Bosse! Vilket jobb du lägger ner på dessa recensioner av Mankells böcker!
    Nya headern är bara så underbar . wow!
    Kram

  8. Säger som några….vilket fantastiskt jobb du lägger ner. Tummen upp.!!
    Kul skylt där….”kärringatan” undra hur många kärringar det bor på den gatan? Underbar kul skylt haha.
    Nu får du Ha det så gott och måndagskram

  9. Jag älskar dina inlägg om Wallander. Liksom jag älskar Wallander. Och jag ser alltid Lassgård framför mig när jag tänker på Kurt. Alla andra är fejkwallander för mig. Jag kan absolut inte välja nån berättelse i Pyramiden som jag tycker bäst om, jag tyckte det var härligt att få veta mer om Kurts tidigare liv, tyckte lika mycket om alla berättelser. Men framför flera olika noveller i en bok så föredrar jag oftast en tjock härlig roman där man får grotta in sig i samma historia.
    Men jag gillar allt i bokväg om Wallander!

  10. Vilka fantastiska inlägg du har. Wallander är faktiskt en vars böcker jag inte läst! Du får mig att vilja bereda tid. Hej i hösten annars fina Bosse. Min bok har släppts nu. Det är smått fantastiskt i känslan, som du ju vet. Stort och märkligt, fast fint. Höstkramar Lycke, Laila

  11. Hej Bosse 🙂 Kikar in och lämnar ett livstecken. Blir som vanligt imponerad över ditt skrivande som du delar med dig av på bloggen. Du är fantastiskt duktig. Själv läser jag alldeles för lite. Kram Katarina 🙂

  12. Kan man inte sin Kurt Wallander så får man sig honom verkligen till livs emellanåt när man tittar in till dig. Jag föreställer mig att du måste ha de mest underbara läsupplevelser tillsammans med honom. Det är riktigt goa stunder.
    Härligt också att vid besöken hos dig bli mött av denna värmande sol. Det sitter fint så här när hösten börjar omsluta en.
    Kram Mia!

  13. Ping: Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen” | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s