Bosse minns
Ibland har jag roat mig för att försöka analysera starten för mitt intresse av statistik och tabeller. Varje gång kommer jag fram till vem som först tände lågan. Min mormor såklart. Vi två som hade långa nattliga samtal fast hon då och då försökte få mig att sova eller gå och lägga mig. Var hon på besök hemma hos oss höll hon till i köket på natten när kärlkrampen och andra besvärliga krämpor slog till.
Hanna Elisabeth visade mig hur det gick till att tippa stryktips. På den tiden var det tolv matcher som gällde på varje kupong. Det var spännande när hon lärde mig uttala de engelska fotbollslagen. Jag bjöds in till en ny värld.
Några år gick. Mormor for till himlen och lämnade mig ensam kvar i köket. Jag blev en expert på att sysselsätta mig med sololekar som inte störde sovande familje-medlemmar.
Sex stenkulor i två färger och ränder på en plastmatta i köket. (Jag uppskattade inte när mamma la dit en trasmatta. Plastmatta var tusen gånger bättre.) Mer behövdes inte för att jag skulle ha att göra under åtskilliga timmar. Papper och penna var såklart nödvändigt att ha till hands. Sedan var det en liten detalj till. 🙂
För att skapa en fotbollsserie som liknade verkligheten fick jag leka detektiv och ta på mig genimattehatten.
Måste få skryta på bloggen. Hur lyckades den lilla grabben som inte fyllt tio år att få de tjugo engelska fotbollslagen att mötas så att varje omgång blev tio matcher (komplett så serien inte haltade) och samtidigt undvika att ingen av lagen hade möts förut?
Jag fick ihop spelprogrammet. Kom på det smarta att börja med att dela in lagen i två grupper om tio lag. Oj vilket pusslande det blev därefter. Det var en utmanande matematikövning som konkurrerade ut talen i skolan som inte utvecklade min hjärna speciellt mycket på lågstadiet. Det stadiet hade jag passerat innan skolstarten. Ett av flera skäl till att fröken hotade med att direkt flytta upp mig ifrån ettan till trean. Dessutom läste jag flytande utan att hon visste om det och mycket annat. Så mycket skäll min mamma fick vid det telefonsamtalet, som jag skrivit ett sannkåseri om på bloggen, när bubblan sprack. 😦
Vilken tur fröken inte kände till och fick se mitt spelprogram. Då hade hon exploderat av vrede. Ha! Undra sa flundra om hon fixat ihop fotbollsschemat fortare än jag gjorde. Hon hade säkert skrämt bokstäverna och siffrorna på plats och en sådan taktik tycker jag är fuskig. 🙂
Jag lät alltid favoritlaget ha de blå kulorna. Sedan rullade jag iväg de sex kulorna och startade därmed första halvlek. Noterade målen och skrev in halvleksresultatet.
Stoke-Liverpool x-x (0-1) i tabellen.
Du undrar såklart hur lagen fick mål. Svårt att visa på Solveigs vävda trasmatta. Betydligt lättare att tydliggöra på mammas plastmatta med smala fält så det inte blev handbollssiffror. Hamnade kulan på ett sådant blått fält räknades det nämligen som ett mål.
Därefter var det dags för andra halvlek. Vilken vändning och sensation. Lilla Stoke slog de rödklädda lirarna i storlaget Liverpool i min låtsasmatch på bloggen. 🙂
Stoke-Liverpool 2-1 (0-1)
Aldrig sprang det in några störiga huliganer från läktaren med järnrör och små hjärnor. Det skulle vara mamma som kom och störde klockan 04.35 och tyckte att jag skulle sova. 🙂 Det var också en jobbig replik att leva upp till. När jag hörde att hon sov igen så smög jag försiktigt på tå eller kröp på alla fyra förbi deras sovrum. 🙂
Givetvis möttes lagen en andra gång då bortalaget blev ett hemmalag nästa gång. Ordning och reda. Sammanlagt blev det Trehundraåttio matcher. Givetvis hade jag riktigt KULigt under dessa stunder.
Takterna sitter i. Fortfarande har jag inga större problem med att roa mig själv. Gråa dagar kan få färg. Igår lyste det till och med extra om dem när min nyfikenhet fick mig att göra ett experiment som tog nästan sex timmar av min uppmärksamhet.
På tal om annan statistik. 😀
Jag har inte glömt bort teburken med sina lappar. Där de trettio bloggare som besökt mig flest gånger har namnet på två lappar. Övriga ca 120 bloggare har sitt namn på en lapp. Den 30 november får den bloggare vars namn som jag dragit flest gånger (jag både lämnar och lämnar inte spår efter mig på era bloggar. Ibland läser och tittar jag bara in. ) en lott i present.
Här är sex-i-topp-just-nu:
1. Badtanten/Annika, 19
2. Primrose och Skrivmoster/Signhild, 18
4. Tant Glad, 16
5. Gunnar och Gunilla J, 15
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Vilket klurigt barn du var , smart redan som liten ,-)
Härlig bild på din mormor ,-)
ser likheten så det var mer än statistiken som ni liknade varann.
Nu har min dator börjat trassla, du skrev så mycket fint till mig igår så helt plötsligt slocknade vissa saker ,-))))
Så typiskt nu lagom till 30.de uppgiften. Den kommer att bli svår det känner jag på mig!
Nu måste en svärson hit snabbt som den så jag kan vara med från början ,-)
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
Trist när datorer strular. De ska bara sköta sig och fungera. 😦
Hoppas din svärson kan fixa problemet.
Kram Bosse
Oj, det måste jag då säga, vilken smart liten 10-åring. Undrar inte på att fröken blev galen.
Dina föräldrar måste ha varit stolt över dig många, många gånger, det är jag säker på.
Statistik är, tror jag, mitt sämsta ämne, har svårt med att klura ut det rättaste och smartaste, statistiskt sett.
Vilken fin mormor. Förstår att ni stod varandra riktigt nära.
Ha det så bra som det går.
Kram!
PS Fin trasmatta.
Jag var blyg. Ingen hade frågat mig om jag kunde läsa eller räkna. Då hade jag säkert svarat ”lite” på den frågan. 🙂 Jag var livrädd för den fröken.
Det är ibland intressant att tänka tillbaka på olika saker. En del säger att man inte ska det. Inget går att göra något åt det. Det är sant på ett vis. Samtidigt är det spännande att se hur livet har utvecklat sig. Då ska man inte smita från sanningen. 🙂 Vi består av alla våra handlingar. Både de goda och mindre goda. 🙂 Nu när jag är äldre går det bättre/lättare att analysera saker som var obegripliga när de hände.
Vi var nog rätt lika. Mormor och jag.
Tack ska du ha
Kram.
Ps. Solveig har vävt flera trasmattor på vinden hos sin mormor.
Din fantasi fanns redan från början alltså. På den tiden tippade jag också, då var det lite roligt! Nu har jag inte tippat på många år! Det borde man kanske göra?
Jag har också tagit paus från tippandet. Funderar på att ta upp det igen.
Fantasin var härlig att ta till på ex. trista lektioner. Det var bara min kropp som var där. 🙂
Vilken smart och kreativ tioåring! Det jag kan sakna hos dagens barn är att en del har svårt att sysselsätta sig själv för det är bara mobiler och paddor som gäller. Men fantasin och kreativiteten den får vi inte tappa bort utan den är en tillgång hela livet.
Fast just tippa, det gör jag inte 😉
Kram
Generationen före oss var säkert ännu mer ”naturligt” rörliga och billiga i drift med ”leksaker”. Jag hade gärna forskat i det viktiga ämnet. Det finns många faror med framtiden. Av de som vill tjäna stora pengar på små barn är jag en bromskloss och en nagel i ögat med mina åsikter. Bäst att behålla dem för mig själv. 🙂
Jag har haft en väldigt lång tipspaus. VM-tipset i somras var sista gången.
Kram Bosse
Lite likheter ser jag hos din mormor, stilig kvinna. Klipsk då som nu.
Tror det blir klurigt vad du nu ska hitta på men spännande är det alltid. Ha det bra och kram till dej
Det finns en hel del negativa saker med att vara ett sladdbarn. Tyvärr fick jag bara träffa min mormor av The Big Four. 🙂
Det ska bli spännande att se vilka som gillar det och vilka som ogillar min final. 🙂
Tack ska du ha.
Kram Bosse
Fascinerade hur du som liten 10-åring kan tänka statistik och räkna ut siffror! Skulle ha varit kul att träffa dig som barn…….(eller inte, jag är allergisk mot siffror! Haha! 😀
Jag var ingen lillgammal professor utan smög med mina eventuella kunskaper. 🙂
Sedan varvade jag ner i mellanstadiet och ägnade mig åt sport och bus. 🙂
Jag gillar mest ord men siffror där/när jag får leka med dem är roliga. Annars kan de vara dötrista. 🙂 Hur yttrar det sig på dig? Får du prickar på nästippen, eller stora eksem på armarna? 😀
Tur att vi tycker om olika saker, annars skulle världen troligen vara en väldigt tråkig plats.
När du säger att du fortfarande inte har några problem med att roa dig själv så hoppas jag att det inte innebär att din hustru kan hitta dig rullandes stenkulor och föra statistik klockan fyra på morgonen 😉
Siffror är bara roliga när jag kan väva in dem i mitt liv och vardag. 🙂
Du får inte skriva sådant här. Tänk om Solveig läser. Ännu värre. Tänk om hon på natten går upp en våning och avslöjar mig. Det hade inte varit så kul. 🙂
Nu förstår jag ännu bättre var du fått din lust att fixa tävlingar åt oss ifrån 🙂 Vilket fantastiskt barn du var och vilken kreativitet!
Önskar dig en fin fredag!
Kram
Jag växte upp i en familj där det lektes och spelades spel med jämna mellanrum och lärde mig tidigt ”konsten” att förlora utan att bli sur.
Kom på en sak. Detta måste vara första större leken i mitt liv där ingen manlig person deltagit. Jag har fixat Superstars med bara tjejinslag. 🙂 Men då var det ju renodlad tävling. 🙂
Tack ska du ha.
Kram Bosse
Vilken söt och fin mormor du hade. Förstår det blev tomt utan henne.
Tänk…. jag kommer åxo ihåg hur min mormor spelade och tippade . 1X 2. Tolv matcher var det . Vilka minnen.
Vilken smart kille du var . Ojoj. Visst får du skryta om det. Det får man göra.
Visst är det kul att roa sig själv å vara lättroad. Sån är jag me. Ibland hoppar det en massa grodor ur munnen å hur i fridens namn får man igen munnen då?? Bara undrar liksom.
Ibland sitter jag å filofiserar om en massa tok å så . Det kan bli allt möjligt å omöjligt det.
Just nu sitter jag och funderar om jag inte ska ta mig en dans med kratta. Vi har en väldans massa löv på vår gräsmatta. Undra sa flundra om jag inte ska hoppa lite i lövhögen då jag är klar. Jag har gjort de förr hihi.
Spännande med burken å lottdragningen. Ojoj….
Ha en fin fredag och höstkram från TantKrattaLövDag.
:D. Svårt att skriva ord. Höger hand har en skena.
Kuligt ska man förstås ha det så ofta man kan och kluriga matte-påhitt kan ju vara ett sätt. Fröken däremot verkar lite trist … eller kanske ”bara” sträng.
Vilket mysigt sällskap under sömnlösa nätter – mormor och du. Jag förstår om köket kändes tomt när hon for, men tänker att hon kanske ändå, fast på ett annat sätt, fanns med dig där i köket om nätterna.
Önskar dig en riktigt härlig helg!
Håll-i-hatten-kram från mig i blåshålet!
:D. Tack. Har svårt att skriva. Höger hand ej disponibel.