… då jag tyckte denna duon var det tuffaste som fanns. Därför satt idolerna på min pojkrumsvägg och spred glädje.
Egentligen hade jag inte åldern inne för att se spaghetti-western-filmerna på bio, med de italienska skådisarna. Men jag hade hemliga kontakter att ta till. 😉
Blonda Terence Hill var min personliga favorit. Jag läste att han egentligen heter Mario Girotti och är född i Venedig. Idag är han 77 år och bor i USA.
Mörkhåriga Bud Spencer föddes i Neapel med namnet Carlo Pedersoli. Han skulle kunna sätta många spännande titlar på sitt visitkort.
Som 21-åring 1950 var han den förste italienaren att simma 100 m frisim under en minut. Han deltog i två OS under femtiotalet och tog sig till semifinal vid båda tillfällena.
1 meter och 92 cm långe Bud var även italiensk doktor i juridik, musiker, affärsman och politiker.
Dessa två parhästar nådde otroliga framgångar med receptet spagettiwesterns på 1960- och 70-talet. Tre av de kändaste filmerna som nådde kultstatus var ”Udda eller jämnt”, ”Supersnutarna” och ”Nu ger vi järnet”. Själv minns jag ”Trinity – Djävulens högra hand” och ”Trinity klipper till igen” från 1972. Det var stort att som trettonåring sitta på den stängda läktaren på en biograf. När alla de som betalt biljett och hade åldern inne satt nedanför mig och två polare.
Terence och Bud var också nära vänner i privatlivet.
”Tack” ska vara det sista ordet Bud yttrade i livet enligt hans familj när han somnade in i somras i sitt hem. Nästan 88 år gammal. ❤
Jag har aldrig vågat se om dessa kultfilmer. Alltför rädd att de inte skulle hålla måttet. Vissa minnen vill jag vara extra rädd om.
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Nostalgi! Jag såg flera av de här filmerna men det var längesen.
Det var spännande och roligt då. Jag vågar inte chansa och se om.
Jag såg också deras filmer!
Tack för dina kommentarer i min blogg!
ha en bra dag!
kram!
Du har säkert sett fler av filmerna än jag gjort som var allt för ung när de första kom ut på biograferna.
Varsågod. Det är alltid trevligt att besöka din blogg. 🙂
Tack.
Kram Bosse
Oj, vilken nostalgitripp. Jag och pappa satt bänkade framför deras filmer. Så imponerad jag var när han svingade sig upp på hästen på sitt eget speciella sätt, Terence Hill. Och dom där blå ögonen..mm. Tack för den tillbakablicken.
Ha en bra tisdag.
Kram Petra
Kul att jag kunde bjuda dig på en nostalgitripp. 🙂
Kram Bosse
De där herrarna känner jag inte alls igen och filmerna är totalt okända för mig, men jag förstår att det är en riktigt nostalgiitripp för dig att tänka tillbaka på dem. Det kanske är klokt att avstå från att se filmerna igen. 😉
Kram, Ingrid
Den taktiken tror jag är den bästa. 🙂
Kram Bosse
Så klokt! Att inte riskera att låta den där underbara känslan som speciella minnen kan ge, gå om intet i ivern, över den många gångar felaktiga tron, att det kan upplevas lika stort igen. Men visst kan man frestas … Just dessa filmer har jag inte med mig, men igenkänningen är stor.
Kram!
Det gäller att lära av gamla liknande misstag. 🙂
Kram Bosse
Jag vill bara tala om att jag uppskattar verkligen att du kikar in på min blogg och lämnar en kommentar. Ha en bra vecka. Kram Katarina 🙂
Tack ska du ha. 🙂
Kram Bosse
Har inte sett filmerna och kan tyvärr inte heller minnas filmerna…
Illa! För jag bruka minnas.
Men som du säger så är det nog klokt att inte se om dem utan att låta minnena bestå.
Kram!
Jag trodde du skulle berätta om en gammal kärlek som aldrig besvarades av en blond man med intensivt blå ögon. En färg du borde falla för. 🙂
Kram Bosse
Inga killar eller filmer som jag minns. Du gör säkert klokt i att leva på minnena!
Grabbarna hamnade i en minneslåda igen. De kom fram inför min finaluppgift i den stora leken som jag haft under året. Var sak har sin tid.
När det gällde ”västerngubbar” så höll jag mig till de där gulliga killarna i ”High Chaparal”, oj vad de var charmiga…;)
De var mina första favoriter i den genren när det gällde TV-utbudet. Grabbarna som underhöll oss tidigare var jag för liten/ung för. (Bröderna Cartwright)
Gör det inte. Annars blir du besviken, Bosse. Jag såg Terence Hill i en italiensk TV deckare som hette ” Don Matteo” några år sedan. Det var ganska bra. 🙂
Jag kommer att avstå. 🙂