Allt har sitt pris

0010002_1

”Shall we make a film about mamma?” frågade Isabella Rossellini regissören Stig Björkman när de träffades på en middag i Berlin under filmfestivalen 2011.

”Ibland har man tur och Jag är Ingrid tillkom genom en mycket lycklig slump”, säger Stig till oss tittare i presentationen.

Ingrid Bergman hade fått maxpoäng om hon deltagit i min finallekuppgift här på bloggen förra månaden. 🙂  En riktig ekorre. Trots flyttningar till Amerika, Italien, Paris och London försvann inte det hon sparat på genom hela livet. Massor av skolböcker, uppsatsböcker. Dagböcker som hon började skriva som tioåring. Ur dessa läser Alicia Wikander. Jag har tyvärr lite svårt att höra alla orden vid några tillfällen.

Ingrids pappa var fotograf. Själv lärde hon sig tidigt att filma på 8mm – eller 16 mm-kameror. Alla dess filmer var en guldgruva för Stig att gräva ur och som vi tittare fick ta del av. Som att komma bakom kulisserna. Få äran att besöka privatpersonen Ingrid. Stundtals blir jag ledsen. Därför mitt val av rubrik till detta blogginlägg. Det finns ett sorgligt mönster som jag känner igen. Samtidigt ”två” ytterligheter.

Det var mycket intressant att se denna dokumentär som fick tio minuters stående ovationer vid urpremiären i Cannes under festivalen 2015.  😀

Några citat från dagböcker/barn/Ingrid:
”Jag var den blygaste varelsen på jorden, men jag hade ett lejon inom mig som inte ville hålla tyst.”

”Om man tog ifrån mig möjligheten att stå på scen, så skulle jag sluta andas.”

”Hon levde hellre med en producent än med sina barn”
Pia Lindström , äldsta dottern

”Flyttfågeln inom mig längtar ständigt efter något nytt. Jag har försökt stå ut med den dagliga tristessen. Två månader går bra att vara hemma hos Petter och Pia. Efter fyra månader börjar flyttfågeln flaxa med vingarna igen.”

”Jag vill dö med stövlarna på.”

 

1973 fick IB veta att hon hade bröstcancer. Golda Meir 1982 blev sista filmen. Några månader senare dog hon.
1915-1982. (67 år)

Ps. Det var inte lätt för mig att skriva med vänster hand på ett papper när jag såg och stannade filmen. Därför fuskade jag ibland och stack in pennan lite dumt i höger hand vilket resulterade i värk på ett nytt ställe som jag fortfarande inte blivit av med. Antagligen en inflammation i en sena. Orsakad av felställning av handaktivitet. Mycket ska man vara med om innan … detta ingår definitivt inte i mitt kommande schema.

Hoppas det varken muttras eller ännu värre svärs i stugorna när jag lägger in detta filmtips en novemberkväll klockan arton noll noll.  🙂
Jag följer bara spelschemat som jag lagt upp och ser att jag än så länge har lagt in sex egna tider av tio möjliga. Det du. Dessutom hade jag tjänat in tre dagar i november genom att lägga in flera uppgifter samma dag.
En av dessa ”fridagar” utnyttjades igår efter influensasprutan. Nästa tar jag …   😀

Annonser

11 thoughts on “Allt har sitt pris

  1. Ja, de där fria tiderna ställer till det för oss. 🙂

    Å andra sidan så kommer du ju med annan spännande underhållning. Har ännu inte sett dokumentären om Ingrid Bergman, så den har jag att se fram emot. 🙂 Kommer på tv till jul kanske?

    • Ni som varit med ett tag vet vad som gäller. Detta har varit det ”snällaste” tidsåret av de fyra.

      Allt kommer fortare nu än förr. Mycket möjligt att den går på TV under julhelgerna. Bra men lite sorglig dokumentär som födde många nya tankar hos mig. Jag förstår att det var hennes barndom som ”formade” henne till den vuxna kvinna hon blev. Ack denna viktiga del av livet som vi bär med oss hela livet.

      • Ja det har du rätt i Bosse! Första året jag var med var det mycket fria tider, om jag minns rätt. 🙂

        Visst formas vi alla i barndomen. Mer eller mindre. På gott och på ont. Som vuxna kan vi till viss mån stuva om vår ryggsäck, om vi vill. En del behöver göra det, en del behöver inte göra det. Ska bli intressant att se vad Ingrid hade i sin ryggsäck. Som skådespelerska var hon lysande, tyckte jag.

      • Under de två Facebookåren bestämde jag alla tider. 🙂 Så fort jag gick in och kommenterade någonstans gjorde ”de” sig beredda på att något kunde hända snart. 🙂 Ibland skrev de till varandra öppet och jag skämtade med. Kul på många sätt. Men de som inte uppskattade tävlingar hade säkert åsikter. Första året hade jag bara text. Då såg det kanske mer ”irriterande ut” och trist ut för de som alltid har åsikter. Betydligt trevligare det året när du gled med och jag hade tillfört en bild överst. Ibland behövs tid för att lära av sina misstag. Fast jag begår alltid nya. 🙂

      • Jag minns bara dina tävlingar som roliga, Bosse. Lättast på FB tyckte jag förra året. För visst hade jag lite krångel att svara på bloggen förra året?

        Men i år går det ju riktigt bra. 🙂 Dock 12 dagar kvar och mycket kan hända. 🙂 Jag har nog haft mest tur på dina fria tider., att få in svaret först.

      • Ni som BARA är mina facebookvänner tyckte säkert alla att det var trist med flyttningen. (Jag förstod er personliga inställning) Men jag hade ju redan då tabellen som fixades varje gång på bloggen. Eftersom det är en ”stor grej” som pågår en hel månad är det såklart bättre att jag leker på hemmaplan. 🙂

        Den som leder är alltid bäst – just då. Den som leder i sluttabellen är den bästa den säsongen och en värdig vinnare. Vi får se vem det blir. Du har skaffat dig ett bra utgångsläge när vi kommit relativt långt. Nu är frågan hur du ska förvalta det. 🙂 Jag har kanske inte sparat de lättaste uppgifterna till slutet. 🙂 Givetvis är jag nyfiken på hur ni alla kommer att lägga upp taktiken. Kommer de jagande att satsa vilt? Eller kommer de att avvakta? Det är i slutändan ingen bra taktik att härma dig om motståndaren vill om dig. Med min förändring med priserna borde fler vara intresserade att vara på hugget. Fem av de tio bästa kommer att få en likadan lott. Den som hamnar på plats 30 kan vinna en lott med lite tur. Min strävan var att göra detta till en mix av tävling och lek. Prestigen med att vinna ett år borde väga mest såklart. 😀 Signhild har kommit två alla de andra tre åren. Det har varit tre olika segrare. Spännande tycker jag. 🙂

  2. Har sett filmen och tyckte mycket om den. Lärde mig extra mycket om INgrid bergman när jag i somras var med en grup till Fjällbacka, hennes svenska stora Paradis.
    Kram!

    • Visst var det en mycket intressant dokumentär som förgylldes med de rörliga gamla privata filmerna och barnen ”nakna” sanning om livet utanför filmvärlden.
      Måste varit kul för dig att besöka den trakten. Jag ville tillbaka till Fjällbacka någon gång och se statyn m.m.
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s