Det kan absolut inte hända

Bosse minns

Vilken underbar tid det var när vi fått veta att vi skulle bli föräldrar.

Vi är ju två läsande personer och slukade allt som kom i vår väg. Undra hur många årgångar av ”Vi föräldrar” vi lånade hem. En sak som fångade mitt intresse var att musik kunde introduceras innan barnet var fött. Jag satte genast igång och spelade in 2 stycken kassetter med favoritlåtar. Dessa spelade jag upp för Solveigs alltmer växande mage med jämna mellanrum. När Solveig kände första sparken blev allt ännu mer stimulerande. Så fort Solveig berättade att det sparkades i magen var jag där och lyssnade. Vilken lyckokänsla det var att få en kick rakt in i örat så det nästan slog lock.

Musiken blev sedan min räddning både på dagar och på nätter. Jennifer blev lugn och somnade om jag hade på musik hemma eller i bilen. Det spelade ingen roll om det var ballader eller låtar med ös i. Så fort musiken tystnade eller jag tvingades stanna bilen vid rött började hon gnälla och skrika.

En eftermiddag kom en kvinna från BVC för det obligatoriska hembesöket. ”Den stora kontrollen” som den kallas i vissa kretsar, på både skoj och ett visst allvar.
Vi städade extra ordentligt och skojade om vilka frågor hon skulle ställa. Skulle vi få behålla Jennifer eller skulle hon ta med sig henne?
Jag var inte speciellt förtjust i kvinnan. Antingen var det mig det var fel på eller också var hon lite anti mot pappor. Jag försökte bjuda till och skoja. Vi berättade att det var lite tufft att bli väckt flera gånger på natten. Orsaken var framför allt att Jennifer var hungrig, ansåg vi.
Kvinnan tjatade på om att det var mitt ansvar att gå upp och gå omkring med Jennifer och låta mamman vila. Jag sa något i stil med att ”Tänk om Jennifer tror att hon ska ha mat av mig och blir arg … ”
Där fanns ingen värme eller humor i hennes svar. Istället fick hon mig att känna mig värdelös och mässade på om att spädbarn vet skillnaden mellan amman och pappan. Jag fick lust att avbryta henne och kontra med att jag teoretiskt säkert var mer påläst än de flesta pappor. Men det var tufft som diabetiker att tvingas gå omkring flera gånger på natten och att blodsockret rasade av att kroppsfunktionerna gick igång och kroppen trodde det var dag och …
… insåg att här fanns inga poäng att hämta. Det gick några veckor. Det blev vår. En förmiddag hade jag bar överkropp av någon anledning. Jennifer behövde tröstas. Jag satte mig i den mysiga läshörnan som vi hade inrett. Det var då det hände efter lite bökande i min famn …
… Efter att ha skrikit högt tog ändå min busiga sida överhand och jag ropade på Solveig i köket.
”Solveig! Snabba dig hit med kameran. Du måste snabbt ta ett kort för framtiden.”
Jag höll tappert emot under halvminuten innan fotografen var på plats. Det gjorde rejält ont i min vänstra bröstvårta under tiden som mina tankar gick till den stora experten från BVC. Jag hade ingen tanke på att dra undan Jennifer och missa detta bildbevis om att experter kan veta mindre än nyblivna pappor.

Nytt Bosseordspråk: ”Ibland måste det göra rejält ont innan sanningen uppdagas.”

omojligt

Annonser

38 thoughts on “Det kan absolut inte hända

  1. BVC i all ära men de stirrade sig blinda på kurvor, mattider och annat! Efter en tid minskade jag ner kontakten med dem och använde mitt sunda förnuft😉

    God morgon!

    • Men det där besöket var obligatoriskt. 🙂 och annars blev vi kallade några gånger. Tror inte vi vände oss dit utanför deras schema. Kanske vid något tillfälle när vi undrade något. En äldre tant som jobbade där var så mysig och trevlig.
      Andra gången var vi mer självsäkra och hade fått lite rutin. 😀 Då bodde vi i Skåne men L föddes i Halland. Nu kom jag att tänka på att världen är liten. Vilka två kopplingar jag plötsligt minns. Fast de orden kan inte hamna i detta offentliga sammanhang. 🙂
      Hoppas det inte ösregnar hos dig också.

      • Det regnar här med! Jag tror bara att det var ett obligatoriskt besök med våra första barn för jag minns inte att de kom när yngsta fröken var liten. Visst kom erfarenheten med tiden 😀

  2. Man kommer långt med sunt förnuft och växer in i den roll som föräldraansvar är. ”Learning by doing” är egentligen inte så dumt. Man får prova sig fram ibland. Vilken härlig tid detta var. Bilden är underbar – den närhet som man upplever. Är man hungrig så … är mamma bäst i alla fall under en tid. 🙂

    • Vid det samtalet upplevde jag det som hon förminskade oss.
      Andra gången hade vi skaffat oss lite rutin. 🙂 Då var det ny plats, ny stad och en mycket mjukare och trevligare kvinna.
      Givetvis måste det ha gjort extra ont på mig, inte bara för att jag är man. 🙂 Jennifer fick ju inte en endaste droppe. Hon måste ha blivit desperat. 😀 Så antingen hade kvinnan fel eller var Jennifer ytterst korkad. Jag sätter en slant på det första alternativet. 🙂 Men jag är inte neutral. 🙂

      Det var en underbar tid att få vara med om. Du har som tur som har två härliga barnbarn. 🙂

  3. Jag minns också första BVC-hembesöket…en sur dam som hade åsikter om allt och inget. Till min glädje kunde jag kontra och rätta henne eftersom jag jobbade på barnsjukhus sen flera år tillbaka och hade lite hum om hur man sköter barn med mattider och annat. Det blev andra tongångar på damen efter det. Varför inte var lite mänsklig och gärna ta till humor för att hjälpa oroliga och ovana föräldrar? Idag tror jag att det är bättre för nu räknas föräldrar som en tillgång. När jag fick barn var det lite den stilen att läkare satt högst på piedestalen, sen kom sköterskor och annan personal. Som jag hatade den hierarkin. Vi var ett glatt gäng på den avdelning jag jobbade och lyckades ändra på en del både när det gällde rutiner och scheman. Kram

    • Bra för dig att du hade den yrkeserfarenheten i bagaget. Ett viktigt yrke som alla positioner som har med medmänniskor att göra. Här borde glädje, medkänsla och goda råd vara i centrum. Då inte med pekfingret. 😦
      Jag har också alltid haft ont av hierarkisystemet. Trevligt för mig att läsa att du/ni gjorde en insats med att förbättra. 😀
      Bossekram

  4. Aj,aj….oskönt. Nu förstår jag varför du kallade dig Bosse bröstvårta. Tycker att den kvinnan som kom från BVC var en riktigt surtant. De borde ha skickat nån som nyblivna föräldrar känner sig trygg med. Visst är musik viktig och påverkar oss på alla sätt. Man kan bli både glad och nedstämd
    Ha nu en skön helg. Kramis.

    • Mycket bra ord. Oskönt. Min envishet och humor var orsaken till att jag tyckte det var kul trots smärtan som tilltog när J blev mer desperat i sina misslyckanden med att finna vätskan. 🙂
      Otroligt kul med musiken. Minns det som en mycket lycklig tid.
      Kram.
      Ps. Kan jag beställa tid hos dig för förlängning? 🙂

  5. Vilken underbar bild… äkta kärlek och närhet.
    Jag minns det första besöket från BVC … jag var helt skräckslagen efter alla hemska historier som jag hört, men in kom en underbar yngre sköterska som gjorde detta besök med stor värme och medmänsklighet 🙂
    På BVC:s mottagning däremot fanns en äldre sköterska som var totala motsatsen … alltid sur och med en hård knut i nacken. Henne var jag livrädd för, men som tur var gick hon ganska snart i pension. Hade både min mamma och svärmor att rådfråga så besöken på BVC blev bara de allra nödvändigaste 🙂
    Tack för titten hos mig – nytt inlägg kom in medan du läste gårdagens 🙂
    Önskar dig en härlig fredag!
    Kram

    • Tack. Ett härligt minne. 🙂
      Vi var lite i samma båt som du. Du hade mer tur än vi hade den gången.
      Bra att du hade backup på ”nära håll”. Då behöver ingen fråga vara dum. 🙂
      Jag tog en titt på ditt senaste. Jag är där ibland, men kommenterar inte alltid. Njuter alltid av dina , men är inte med i utmaningarna av privata skäl. 🙂
      Tack ska du ha. Jag såg att du var snabbast. Frågan är om du har rätt svar.
      Kram Bosse

  6. Visade du surkarten fotot??Bilden är fin!
    SVAR:…Det går att lära gamla hundar att sitta enligt Cesar Millan.
    Jag får väl börja med enkla saker ,som att bre mackor 🙂
    Det regnar här också!

    Ha en bra dag!
    Kram!

    • Nej. Hon fick aldrig se fotot. Vi hade tur och fick en äldre och mycket mildare och duktig kvinna under senare kallade besök på BVC.
      Bra taktik av dig. Du behöver bli omhändertagen ibland. Det behöver vi alla små människor. 🙂
      Inget roligt väder idag. Svårt att klä sig. Vi var en runda i centrum. Regnade inte på bibblan eller på fiket. 🙂
      Trevlig helgkram

  7. Besök från BVC? Det har jag i så fall förträngt. Allt gick sin gilla gång, det var spännande att se en liten en växa till sig och ta de första stapplande stegen.
    Det där med att barnet hör musik medan det ligger i magen, är en härlig och kittlande tanke. Stämmer också enligt forskningen. Jag var på en studiedag om det en gång för längesedan.
    Önskar er en trevlig helg nere i Ystad!

  8. Väldigt bra med bildbevis!
    BVC hade vi inte direkt någon nytta av för 35 år sedan då vi blev föräldrar. De tyckte att våra dttrar åt för lite, var för små, gick upp för lite i vikt m.m. Men den lilla detaljen att de vägde 1200 gram respektive 1500 gram när de föddes och vid fyra månaders ålder, när vi kommit hem, ökat till 3,8 kg . Att de var adopterade och inte kunde gå efter svenska tabeller togs ingen notis om.
    Idag är kunskapen större men för oss var var sig BVC elle barnläkare till stöd eller hjälp.
    Men precis som Jennifer har de döttrarna klarat sig bra och vi som ni också. Men jag förstår att det var en jobbig tid och med din diabetes dessutom.
    Kram från ett regningt Stockholm.

    • Visst är det. Men jag hade inget behov av att visa kvinnan fotot. 🙂 Kul minne. 🙂
      Tur att kunskapen vidgas. Det skulle jag kunnat räkna ut med ”rumpan”. Det var lite så för oss med. J togs ut för tidigt och låg efter på kurvan.
      Är du tillbaks igen. Låter som vid fel tidpunkt. 🙂
      Regnkram tillbaka

  9. Jämlikhet! Den kan göra ont. 😉
    Jag minns också detta första hembesök. Hur man kände att man blev ”inspekterad”. Att det var den stora snackisen i vänkretsen där vi alla fick barn i samma veva.
    Fortsatta besök på BVC avtog i takt med vana, trygghet och andra och tredje barnet. Men vid treårsbesöket med vår äldste minns jag att han fick en cykelhjälm och jag har underbara minnen av hur han gick därifrån med hjälmen på sig, lycklig, nästan salig och liksom tycktes ”sväva” fram över kullerstenstorget. Det var bland det bästa vi fick ut av de BVC-besök vi gjorde.
    Jisses … vad längesedan detta plötsligt känns … samtidigt som tiden verkat gå så fort. Nu håller vi i den lite – tiden!
    Kram och trevlig helg!

  10. Du skulle skickat bilden till henne som julkort ,-))))
    Vissa är bara så sura , personer utan humor kan vara riktigt jobbiga.
    Men tänk att vara sån! Synd om henne.
    BVC kör på deras principer ofta, tyvärr ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)
    Vad säger Jennifer om fotot?,-))

  11. Det är lätt att få förutfattade meningar om den distriktssköterskan som kom på hembesök till er. Tror de stämmer också. 🙂

    Vi hade också en mycket speciell sköterska som kom hem till oss. Fast jag skulle nog inte säga att vår var otrevlig eller nedlåtande, men som sagt mycket speciell var hon och det gällde att ha svar på tal. 🙂

  12. Vad i sjutton är BVC? Finns det verkligen en sån regel, att en
    statsanställd ska komma och kolla, om nya föräldrar sköter sin baby?
    Skulle aldrig hända här. Staten = Förälder ?!?!

    Jag hade ingen aning om, hur man ”skulle” ta hand om en nyfödd,
    när jag fick första dottern, hade aldrig haft nåt att göra med småbarn,
    men det var bara att byta blöjor, mata, sjunga, hålla i famn och gå och
    gå och gå ….. Funkade utmärkt.

    Vilket foto – En bröstfödande fader. Raritet i högsta grad! 🙂

  13. Många minnen är ju såna att de inte var så roliga, precis när det hände, gav upphov till stora problem eller trauman i livet. Men efteråt, när allt har ordnat sig. Det är då, när man i lugn och ro kan berätta för andra, man inser att man inte velat vara utan upplevelsen.

    • Vi drev med henne bara hon stängt igen dörren efter sig. 🙂 Sedan blev det kanon när vi träffade hennes äldre kollega. Nu är det som du skriver ett härligt minne när jag ser fotot. Usch vad ont jag tyckte det gjorde när hon sög hårdare och hårdare. Vilken elak pappa. 🙂

  14. Hahahahaha, det var roligt. Jag tyckte nog det var lite roligt att gå till BVC. Tyckte de var ett bra stöd. Minns att mina barn hickade ofta på kvällarna då de låg i min mage. Fortsatte med det efter att de fötts. Då de låg i min mage var de lugna på dagen och levde runt som bara den på kvällarna och nätterna. Samma sak då de fötts!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s