Jag känner en oro sprida sig i kroppen

Först tyckte jag bara det var kul när jag upptäckte fyndet i en nostalgilåda i förrådet.
Allt arbete avstannade för en lång stund, när jag försjönk ner i en labyrint av minnen. Ingenstans hittade jag ett minnesnapp. Gåtan blev olöst. Vem sjutton av de 333 st flickvännerna satt detta fast på? Varför har jag sparat det? Eller den viktigare frågan; Varför kan jag inte slänga saker? Borde jag söka hjälp för problemet? Nä, detta är häftigt kom jag fram till och fortsatte att göra nytta istället. Slängde minst fem saker. Småsaker.

harett

Några dagar senare hade jag glömt bort det främmande håret. Novembersolen lyste enbart för mig, när jag gick mot vår stora svarta låda längs med vägen. Livet var riktigt superokej. Så långt ifrån grått och farligt det kunde bli.
Då stannade min blick på ett vitt kuvert och ett orosmoln dök upp i pannan. Trängde sig ner mellan genirynkan och erfarenhetsrynkan.

framsidan

Någon som inte hade råd med frimärke? En tiggare? En skojare? En bokstavsblandare? En Hollywoodfru?
Jag vände nyfiket på kuvertet innan jag gick in med posten.

baksidan

En fegis som inte vågar stå för vem han/hon är?
När jag kom in sprätte jag upp kuvertet och ut trillade …

hartva

Nu skrattade jag inte längre. Istället slogs mina tankar om uppmärksamhet. Då är det lätt hänt att det blir osorterat på kontoret och alla mina bestick var inte hemma i lådan. Getterna sprang åt olika håll. Hissen stannade mellan sjunde och åttonde våningen.
Handlar det om utpressning?
                                                                                             Eller har jag varit gift förut?

För jättelänge sedan?

Kommer det att komma fler brev och krav om Euro eller danska pengar?

Hjälp!!! Vissa minnesfragment som jag låst in i ett mörkt rum på sjunde hjärnvåningen börjar dyka upp. Visst var det någon som försvann lite konstigt när vi var på en resa i ett farligt land. Jag trodde hon tröttnat på mig och ville ha andningspaus. Var vi gifta eller var vi inte gifta? Har björnar fyra ben? Tänk om hon kidnappades av medelålders män med svarta skägg. Och dessa medelålders män fått vitt skägg som växt med kidnappningsåren, så de till slut snubblade på dem kollektivt. Kanske trasslade skäggen in sig i varandra? De kan också ha drabbats av kollektivt senilåkomma och äntligen såg hon sin chans.

Första försiktighetsåtgärd: Jag har stängt av vår ringsignal på dörren. Vill inte att det jag dagdrömde nyss ska bli verklighet.
”Hej Bobo! Vad gammal du ser ut? Var kan jag sätta väskan? Jag är vrålhungrig. Har du längtat efter mig? Jag ska bara damma av mig först.”
”Visst. Jag måste göra en viktig grej.”  😀

Efterord till nya bloggläsare: Detta inlägg har jag lagt in på kategorin ”Lite galet”. Står under denna text. Vänta lite. Milda tider. Här ligger ytterligare  en … hoppas jag nattdrömmer eller dagdrömmer. Det måste finnas en app som …

Annonser

26 thoughts on “Jag känner en oro sprida sig i kroppen

  1. Hahaha! Du är så härligt tokig. Men jag tycker du ska döpa om kategorin från Lite galet till Mycket galet. Det passar perfekt på inlägget idag. Kram

    • Tack Gunnel! 🙂 Det tål att tänka på. Just nu har jag gömt mig bakom julgardinerna. Jag såg tre äldre män med vitt skägg … visst kan det vara min fantasi som spelar mig ett spratt. Kanske är det bara tre snälla tomtar som planerar att dela in juldistriktet rättvist. 🙂
      Kram Bosse

  2. Haha…lite galen får man vara , och fantasin den har inga gränser inte. Dagdröm du…det är härligt att sväva iväg med tankarna ibland

    Ha en härlig kväll nu. Själv saknar jag min misse så mycket att jag känner mig helt stel i skallen.

    Kvällskram från mig!

  3. Det kommer säkert krav om danska pengar, ligger liksom nära till hands.
    Du är rolig. Tack för ett gott skratt, nja, flera stycken faktiskt, mitt i allt det tragiska, som gick som en röd tråd i ditt inlägg.
    Kram!

  4. Jag har också både suttit med ett stor leende på läpparna och ibland kom det ett skratt. Du är så rolig … du har en fantasi som går utanpå det mesta! Dagdröm och fantisera du för det gör livet så mycket lättare för både dig själv och för oss som får läsa. Nu har jag ny energi att fortsätta med middagen. Återkommer när det känns rätt läge! 🙂

    • Tack snälla du för att orkar läsa mitt trams. 🙂
      Hoppas det blev något gott till middag och hoppas du svarat på min uppgift. För jag leker med min karaktär och vet att era svar inte springer ifrån mig. Jag är supernyfiken men väntar en stund till med att därefter sakta läsa igenom alternativen.
      Kram Bosse

    • Tack Gunnar för läsningen. 🙂 Jag tycker det är kul att tramsa ibland. Svårt bara att sluta när jag kommit igång. Allt skrev jag direkt in i bloggen på några minuter. Texten behöver egentligen tvättas några gånger. Men det här är bara lite gratis bloggtext rakt in i novembermörkret.

    • Jag sitter här och skakar. Tur det inte är galler. 😀
      Sanningen är att klockan är 18:31. Uppgift 29 har pågått i tjugo minuter. Det tog några minuter innan jag noterade första plinget som direkt fick en blå skylt efter sig. Jag såg för en stund sedan att det stod 10 i molnet. Har hört fler pling men vet inte var de kommenterat. Istället skriver jag här. Visst har jag en stark karaktär? För jag är jättenyfiken på hur ni svarat. Vet att texten kommer att finnas kvar om en kvart också. 🙂 Jag kommer att använda mig av taktiken att ”smyga” ner texten så bara ett svar syns.

      Jag gjorde många fynd när jag förberedde er finalfråga. 🙂
      Texten slängde jag rakt in i bloggen på ett par minuter. Ser att den behöver tvättas på flera ställen.

  5. God morgon Bosse! Jag var utflugen hela gårdagen och har inte hunnit läsa det här förrän nu på morgonen 🙂 Nu sitter jag här med ett stor leende – du är så härligt tokig och har en sån förmåga att engagera och roa med dina berättelser. Tack för en fantastisk början på dagen!
    Kram

    • God förmiddag. 🙂 Hoppas inte du och Znogge har förhinder eller ramlar ur systemet nästa gång som jag lägger in finaluppgiften. Detsamma gäller för mig. Jag har hela denna tävlingsmånad lagt rabarber på vardagsrummet. Här är bästa platsen för fiberuppkopplingen. Jag har datorn på ett bord och har den oftast kopplad till den stora TV:n. (Har blivit bortskämd med att se bloggbilder i 50 tummaren med betydligt bättre färger och bild än på datorskärmen). Samtidigt finns det en risk med en kabel en halvmeter upp från golvet. Än så länge har ingen ramlat. 🙂

      Första gången var jag lite osäker på om jag vågade lägga in ett sådant här inlägg trots att jag startade en ny kategori; Lite galet. Var rädd att besökarna inte skulle lägga märke till det sistnämnda. Solveig förstod inte hur jag vågade riskera med tanke på mitt seriösa romanprojekt och eventuella läsare.
      Det kliade i mina fingrar och jag kunde inte låta bli. 🙂 Dessutom var det en skön kontrast till allt seriöst som jag satt och skrev på till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Sedan hände det såklart. Det kom ett par nya besökare som jag aldrig återsett på bloggen. 🙂
      Tack för alla besök och uppmuntrande ord.
      Solkramar från Ystad.

  6. Hahahaha … så himla roligt!!!
    Tack för dina fantastiska inlägg, får en på väldans gott humör, du, Bosse med minst en fru. 😀 😀 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s