Ett sista stillsamt besök i år

socker

En intressant iakttagelse som direkt slår mig när jag kommer till en för mig ny kyrkogård. Det märks ofta tydligt vad det är för byggd som de avlidna bott i.
I Ystad finns närheten till havet. Bara en liten bit in i landet är det yrket lantbrukare som dominerar rejält. Sockerbruk hade en stor epok under en lång tid.

gamla-nio

Spännande med ”gammelsvenska”  (Familjegraf) och yrken som jag bara vagt vet vad det egentligen innebar.

gamla-fem

gamla-sex

gamla-sju

Lokeldare var min pappa innan han blev lokförare. Han fick slita hårt och hade en bra fysik. Ibland berättade han spännande historier från den tiden.  🙂

gamla-tre

gamla-tva

gamla-atta

Ett yrke som jag förknippar med gamla svartvita filmer. Lyktvårdare. Eller lykttändare.

lyktvardare

Vem var han? Pappa till ”Stickan” Andersson?  🙂

stickans-pappa

 

Solen lyser så vackert

27

Uppgift tjugosju av trettio: Skånsk kommun utan havsutsikt
Svar: 5 bokstäver
Facit: SJÖBO
Vinnare: Znogge  ❤
Tävlingstid: 10.33-11.33


Dagens ord/citat:
”Naturen skyndar sig aldrig, ändå blir allting utfört.”
Lao Tzu

TABELL:
Priskategori ett: (Tre lotter)
1. Anki Arvidson, 110 p.
2. Znogge, 102 p.
3. Åsa Bäcklund, 99 p.

Priskategori tre: (Två lotter)
4. Lena/Villa Herberts, 68 p. (En seger)
5. Comsi Comsa, 68 p.
6. Wiolettan, 62 p.
7. Signhild Hortberg, 58 p.
8. Inger Börmark, 54 p.
9. Lisbeth/Lma, 51 p.
10. Primrose, 48 p.

Priskategori fyra: (Två lotter)
11. Ethel Hedström, 34 p.
12. Susan Johansson, 33 p.
13. Maj Johansson, 31 p.
14. Cecilia Ottosson, 27 p. (En seger)
15. Gunnel Moberg, 27 p.
16. Åse Holmander-Mehlin, Annika Sohlin, 24 p.
18. Ezter, 22 p.
19. Minton, 16 p.

20. Pelle Börmark, 15 p.

Priskategori fem: (En lott)
21. Ditte Akker, 14 p.
22. Kerstin Cecilia, 13 p.
23. Pia Boman, 12 p.
24. Eva Johansson, 11 p.
25. Gun-Britt Söderström, Öga mot öga, Regnbågen, 8 p.
28. Eva Rohlén, Maria Bromander, Greger Byskata, 4 p.

Jagande: (ingen lott)
31. Helena, Susie på Stjärnarve, 3 p.
33. Ing-Britt Jönsson, Tant Glad, 2 p.
35. Skåningen, Gilla, Tove Olberg, Christina Karlsson, Gun Toresson, 1 p.
40. Alla andra, 0 p.

Utom tävlan:
Ingen Vinnare, 70 p.

Priskategori två: (En lott)
Wiolettan, 3

Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 5
Ingen Vinnare, 7
Ethel Hedström, 1
Znogge, 5
Signhild Hortberg, 1
Anki Arvidson, 2
Susan Johansson, 1
Cecilia Ottosson, 1

Kandidater för priskategori sex: (En lott)
Nilsson (Cecilia Ottosson) Många (Åsa Bäcklund) Utvecklingen (Ethel Hedström) Måne (Cecilia Ottosson) Fisk (Maria Bromander)

 

Jag fick blodad tand

Det är viktigt att vara rättvis. Om jag var snäll och gav en bok i försenad födelsedagspresent till Helena Bergström måste jag vara lika generös och skicka en roman till en manlig filmregissör.  ❤

dscn7803

Jag vet när Lukas Moodysson fyller år, men det blir säkert bra även några veckor före födelsedagen.
Ett kort i bakfickan har jag med insatsen. Efter åttiotalsfilmen ”Vi är bäst” (En av tjejerna i filmen kallas Bobo precis som jag) tycker vi på SolBo Förlag att det är dags för en sjuttiotalsfilm. Vem kunde vara mer lämpad än Lukas Moodysson att göra en film av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Uppriktiga läsare har sagt, efter de läst min bok, att de ser handlingen och läsupplevelsen som en film. Jag är inte förvånad, bara nöjd med att det lyser igenom. Under hela skrivprocessen tänkte jag i bilder. Inre bilder, yttre bilder. Detta underlättades eftersom jag valde att lägga det fiktiva på en ort som jag kunde utan och innan. Sedan har jag heller aldrig haft några problem med att fantisera och se för mig själv fiktiva platser och personer, vad de gör och inte gör när jag dagdrömmer. Ibland stannade jag upp under skrivandet och blundade. Andra gånger hade fingrarna svårt att hinna med i tempot när fraser och ord blixtsnabbt ville ut ur tanken och in på datorskärmen.

solveigs-forslag

Det är viktigt att få drömma. Ha planer när livet är novembergrått. När jag började skriva på ”Mina fotsteg i ditt hjärta” hade jag en seriös tanke om vem som jag ville skulle spela Lena Sanders på bioduken.
Det går inte längre.  😦
Hon har växt upp och klippt av det långa fina håret och jobbar numera bakom kameran och gör dokumentärfilmer. Maria är dotter till två av våra kompisar. Annars har hon rätt dialekt.
Innan var jag stensäker. Nu tvekar jag. Vet inte om det måste vara Halmstaddialekt eller ens om det är möjligt. Ni som inte känner till det ska veta att ni inte kan dra alla hallänningar över samma kant. Det är en stor skillnad mellan varje stad och personer som bor i inlandet. När vi bodde i Falkenberg skrattade de åt mig som var från Halmstad, fyra mil söder ut. Bad mig säga ord som tårta, två, Harplinge kyrka, sport, gurka och gå.
I Varberg pratar de vackrare tycker jag. Dialekten glider iväg mot göteborgska som jag alltid varit svag för.
I Laholm grävs det mer åt ”bondhållet” om jag ska vara elak. Gamla fördomar från när jag var ung sitter kvar med Björnklister.  🙂

Dagens fråga:
Tycker ni att skådespelarna ska ha rätt dialekt om romanfigurerna är födda och bott hela sitt liv på samma ställe som handlingen utspelar sig?
Jag måste erkänna som ”expert” på Wallanderböckerna att jag aldrig har accepterat vare sig Lasse Lassgård eller Christer Henriksson som Kurt Wallander. Hur duktiga skådisar de än är kan de aldrig göra den Kurt Wallander rättvisa som växte upp i Klagstorp utanför Malmö och jobbade som polis i Malmö innan han ville ha det lugnare i Ystad. Så fort som de öppnade munnen i första sekvensen föll filmens status och trovärdighet för mig.
”Problemet” är att jag har läst böckerna för många gånger. Lasse har rätt kropp, också en viktig detalj. Inte kan jag sedan ställa om min hjärna till en tunn kroppskopia? Då faller allt annat realistiskt som käglor i rännan.
Michael Segerström hade varit det perfekta valet – när det var aktuellt. Både med tanke på dialekt och kroppsform. Jag tror att Michael hade axlat den uppgiften med bravur. Undra om han själv tänkt tanken och om han var påtänkt någonstans uti kulisserna? Han hade inte haft långt till Ystad från sitt sommarställe i Beddingestrand.

Åsikt och krav från de som bara läst Wallanderböckerna sporadiskt går inte att jämföra med den grupp som jag tillhör, som läst alla volymerna i kronologiskt ordning (i mitt fall flera gånger). Filmtittarna (som inte läst böckerna) går helt naturligt efter andra kriterier och har sina egna krav och favoriter och är så nöjda med rikssvenskan.

Vem vet. Det finns kanske någon uti biosalongerna som tycker att filmerna på duken ska hackas sönder i 6-8 reklampauser. Inget kan snart få mig att förvånas längre och det tycker jag är på ONT.

Fotnot:
Symbolsvar på eventuella kommentarer. November är min intensivaste bloggmånad som varit både kul och snabb. Ser med spänning fram emot de sista fyra uppgifterna. De som vinner en lott kommer kanske att bli extra glada i nästa vecka. Julklappspengar? Semesterpengar? Eller bara en trist nitlott?  😦
Tacksamhetsgest till dig som läst ända hit i texten:
Ha en mysig tävlingsfri lördagskväll.  ❤

Skratt sägs förlänga livet

26

Uppgift tjugosex av trettio: Ligger under däck
Svar: 4 bokstäver
Facit: GATA
Vinnare: Åsa Bäcklund  ❤
Tävlingstid: 18.00-19.00


Dagens ord/citat:
”Det finns inget som slår ett gott skratt och vänners kärlek.”
Hilaire Belloc

TABELL:
Priskategori ett: (Tre lotter)
1. Anki Arvidson, 103 p.
2. Åsa Bäcklund, 98 p.
3. Znogge, 92 p.

Priskategori tre: (Två lotter)
4. Lena/Villa Herberts, 64 p.
5. Wiolettan, 62 p.
6. Comsi Comsa, 60 p.
7. Signhild Hortberg, 58 p.
8. Lisbeth/Lma, 50 p.
9. Inger Börmark, 49 p.
10. Primrose, 48 p.

Priskategori fyra: (Två lotter)
11. Ethel Hedström, 33 p.
12. Susan Johansson, 32 p.
13. Maj Johansson, 31 p.
14. Cecilia Ottosson, 27 p. (En seger)
15. Gunnel Moberg, 27 p.
16. Åse Holmander-Mehlin, Annika Sohlin, 24 p.
18. Ezter, 22 p.
19. Minton, 16 p.
20. Pelle Börmark, 15 p.

Priskategori fem: (En lott)
21. Ditte Akker, 14 p.
22. Pia Boman, Kerstin Cecilia, 12 p.
24. Eva Johansson, 11 p.
25. Gun-Britt Söderström, Öga mot öga, Regnbågen, 8 p.
28. Eva Rohlén, Maria Bromander, Greger Byskata, 4 p.

Jagande: (ingen lott)
31. Helena, 3 p.
32. Ing-Britt Jönsson, Tant Glad, Susie på Stjärnarve, 2 p.
35. Skåningen, Gilla, Tove Olberg, Christina Karlsson, Gun Toresson, 1 p.
40. Alla andra, 0 p.

Utom tävlan:
Ingen Vinnare, 70 p.  🙂

Priskategori två: (En lott)
Wiolettan, 3
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 5
Ingen Vinnare, 7
Ethel Hedström, 1
Znogge, 4
Signhild Hortberg, 1
Anki Arvidson, 2
Susan Johansson, 1
Cecilia Ottosson, 1

Kandidater för priskategori sex: (En lott)
Nilsson (Cecilia Ottosson) Många (Åsa Bäcklund) Utvecklingen (Ethel Hedström) Måne (Cecilia Ottosson) Fisk (Maria Bromander)

 

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

För femtonde gången har vi umgåtts

Det är något visst med att träffa gamla kompisar och vänner. Det spelar ibland ingen roll om de är verkliga eller fiktiva som i fallet med Alan Banks. Inte just under lästimmarna.

Första gången som Alan Banks dök upp med svensk text hette boktiteln ”En ovanligt torr sommar”. Denna bok tilldelades Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman. Jag njöt av texten och handlingen. Skriven av Peter Robinson som är född i Yorkshire 1950 och bor växelvis i norra Yorkshire och i Toronto i Kanada.

nar-musiken-tystnar

I morse slog jag nöjd ihop pärmarna till femtonde boken med Alan Banks, Annie Cabbot, Gerry Masterson, Gervaise, Burgess och Winsome.

Det finns ingen författare som får mig att gå in på Youtube så ofta som Peter Robinson,  för att lyssna på Alan Banks musikval i just denna volym. Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. 🙂

Kanske har ingen av de femton böckerna matchat fullt ut debutboken ”En ovanligt torr sommar”. Några har varit i klassen precis under. Ett par har flutit fram som en stilla flod utan farliga strömmar och stundtals varit lite sega. Samtidigt har de matchat sinnesstämningen och hur det säkert är i verkligheten när jakten på fällande bevis är svåra att hitta bland alla lögner. Eller när huvudpersonen har mörka tankar om livet och inget av spänning eller glädje händer.

Efter att precis ha sett ”FBI löser svenska fall” är jag lika arg och besviken på det svenska rättssystemet, som efter att ha sett alla de andra avsnitten under de två säsongerna.  😦
Enligt mig ska inte brottslingarna skyddas – utan offren, de närstående, de som har civilkurage och vågar kliva fram m.m. Framtida mord kunde ha förhindrats på ex. norra Öland. Dags att göra om, dags att göra bättre.

 

Ett helt liv

Jag har vunnit i olika typer av skrivtävlingar, korsord och ”turtävlingar” genom åren.
I fototävlingar har jag däremot alltid dragit ett kort strå de få gånger som jag vågat ställa upp.

0010004

”Är den färdigväxt – kan det vara grönt?” 0020003

Ett helt liv! 0030002

”SÅ” kan det gå i kristider.  0040001

Blodsockerkontroll på en gräsmatta i St Helier på Jersey.

Fakta:
Temat var ”Ett helt liv” och handlade om att ha Diabetes 1.
Jag tramsade till det med att hjälpa till med att odla engångsinsulinpennor. Både långverkande (De gröna som jag stack in i rumpan) och medelverkande (De orangefärgade som jag tog till maten)
Solveig fick rita fröpåsarna.
Förstapriset vann en man som tog sin spruta vid sidan om sin parkerade cykel. Fotot var i svartvitt. Mycket snyggt foto. 🙂
Som tröstpris fick dessa foton som jag snubblade över i förrådet vara med i en blogg 2016. Inte illa.  🙂
Egentligen fanns det inbakat ett allvar som kanske låg mig i fatet vid den tidpunkten. Besparingskrav. De svagaste i Sverige skulle lida först. Det talades om att ta betalt av diabetikerna och slopa gratisinsulinet. Andra sjukdomsgrupper betalade själva sin medicin.

 

Vackra röda färgklickar i Ystad

25

Uppgift tjugofem av trettio: Har egen mun
Svar: 4 bokstäver
Facit: MAGE
Vinnare: Znogge  ❤
Tävlingstid: 18.25-19.25


Dagens ord/citat:
”Den som inte är nöjd med vad han har, kommer inte att bli nöjd med vad han skulle vilja ha.”
Albert Einstein

TABELL:
Priskategori ett: (Tre lotter)
1. Anki Arvidson, 102 p.
2. Åsa Bäcklund, 88 p.
3. Znogge, 84 p.

Priskategori tre: (Två lotter)
4. Lena/Villa Herberts, 63 p.
5. Wiolettan, 61 p.
6. Comsi Comsa, 59 p.
7. Signhild Hortberg, 58 p.
8. Lisbeth/Lma, 49 p.
9. Inger Börmark, 48 p.
10. Primrose, 47 p.

Priskategori fyra: (Två lotter)
11. Ethel Hedström, 33 p.
12. Susan Johansson, 31 p.
13. Maj Johansson, 30 p.
14. Cecilia Ottosson, 26 p. (En seger)
15. Gunnel Moberg, 26 p.
16. Åse Holmander-Mehlin, 24 p
17. Annika Sohlin, 23 p.
18. Ezter, 22 p.
19. Minton, 16 p.
20. Pelle Börmark, 15 p.

Priskategori fem: (En lott)
21. Ditte Akker, 14 p.
22. Pia Boman, 12 p.
23. Kerstin Cecilia, Eva Johansson, 11 p.
25. Gun-Britt Söderström, 8 p.
26. Regnbågen, 7 p.
27. Eva Rohlén, Maria Bromander, 4 p.
29. Helena, Greger Byskata, 3 p.

Jagande: (ingen lott)
31. Ing-Britt Jönsson, Tant Glad, Susie på Stjärnarve, 2 p.
34. Skåningen, Gilla, Tove Olberg, Christina Karlsson,
Gun Toresson, Öga mot öga, 1 p.
40. Alla andra, 0 p.

Utom tävlan:
Ingen Vinnare, 70 p.  🙂

Priskategori två: (En lott)
Wiolettan, 3
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 4
Ingen Vinnare, 7
Ethel Hedström, 1
Znogge, 4
Signhild Hortberg, 1
Anki Arvidson, 2
Susan Johansson, 1
Cecilia Ottosson, 1

Kandidater för priskategori sex: (En lott)
Nilsson (Cecilia Ottosson) Många (Åsa Bäcklund) Utvecklingen (Ethel Hedström)
Måne (Cecilia Ottosson) Fisk (Maria Bromander)

 

Barndomsminne som stannat kvar

dsc_00010032

Bosse minns

En höstlördag ringde det på vår radhusdörr. Mamma och pappa var ute i innerträdgården och krattade löv. Därför var det ”tioåriga” jag som gick och öppnade dörren. Nedanför trappan stod en främmande man.
”Hej! Roy! Du har inte möjligtvis din mamma och pappa hemma?”
”Jo”, svarade jag och tittade på den parkerade Saaben där det satt en tant och iakttog mig.
Tjugo minuter senare satt paret runt vårt runda valnötsbord och drack nybryggt kaffe och smakade mammas småkakor och bullar.
Jag minns inte en enda fras som jag sa de timmarna. Istället fick jag de första bitarna till ett pussel med ett motiv som var helt främmande för mig. En hemlig värld som fascinerade mig utan att jag blev klok på någonting.
Det jag förstod var att paret hade bott grannar med mamma och pappa i början av deras äktenskap. Kvinnan är lika grå för mig nu som då. Hon pratade säkert på tilltal men det var Roy som var frontfiguren i duon. Han berättade om allt möjligt. Äventyr på världens hav. Strapatser med pirater. Farliga djur i djungeln. Skottlossning. Små flugor som gav hög feber. Barn som inte hade rent vatten att dricka och som dog som flugor.
Pappa och mamma verkade inte ifrågasätta utan frågade bara artiga frågor mellan monologerna.
Ibland tystnade Roy tvärt och grimaserade. Jag förstod att han hade ont i benen. Det var något fel på blodcirkulationen. Ett ämne han viftade bort som en ettrig sommarfluga. Antagligen gjorde det extra ont stundtals för han fick resa på sig ett par gånger och gå en sväng i vardagsrummet för att väcka liv i sina fötter.
Sent på kvällen när jag borde sovit håvade jag in flest pusselbitar. Undra om jag sov något den natten? I mörkret satt jag utanför mina föräldrars sovrum och tjuvlyssnade. Hörde fraser om en känd afrikansk ledare och att Roy hade varit hans högra hand. Det som jag blev mest fascinerad av och som stannat kvar som ett seglivat minne var detta: En eftermiddag gick Roy iväg hemifrån för att köpa en kvällstidning i kiosken. Antagligen var det en lång kö för det tog minst två år innan han oväntat kom hem igen till sin familj.
Det var detta som malde mest i min skalle. Jag var både impad och förvånad och fylld av frågor som jag inte kunde ställa till mina föräldrar. Antagligen tyckte de att jag var för liten för detta stora. Kanske var jag orolig att pappa skulle göra samma sak. Gjorde andras pappor så? Borde jag erbjuda pappa att cykla och köpa Aftonbladet till honom varje kväll?

Flera år senare började jag jobba som lördagsbrevbärare.
Fast jag var vältränad var det tufft att cykla på den klumpiga postcykeln med fullastade väskor uppför den branta backen till det bostadsområde där jag hade mitt distrikt.
Högt över stadens centrum.
Värst var den sliskiga gula postskjortan som jag måste ha på mig. Tyget blev genomsvettigt i vårsolen. Detta problem märkte jag redan när jag övade tillsammans med den ordinarie brevbäraren som lärde upp mig. Därför körde jag alltid med mina egna regler. I första trappan slet jag av skjortan och smugglade fram en privat t-shirt. Detta byte skedde blixtsnabbt. Ändå blev jag ”tagen i trappan” när mannen som jag sett på avstånd på en cykel ryckte upp den gamla bastanta trappdörren.
”Hej! Har du någon post till mig? Roy. Roy Ström. Slingerstigen 33. Jag väntar på en viktig grej.”
Jag hann rätta till tröjan under tiden som jag försökte vinna tid.
”Vet inte. Om det är något stort har jag inte med det. Då kommer det senare med en chaufför till buntlådan på distriktet.”
”C5 kuvert. Brunt. Utländska frimärken.”
Jag kollade igenom småbreven och konstaterade att det inte fanns något som passade in på beskrivningen.
”Om det dyker upp något till mig i fortsättningen. Dela inte ut det i lådan. Låt det ligga kvar till måndagen så tar Kjell det på sin tur.”
”Visst.”
I mitt huvud var det trångt med tankar. Min fantasi tänkte på alla kommande kunders krav och cyklande personer som… Kanske behövde jag inte sticka ut med någon post alls. Bara låta allt vara kvar till måndagen. Istället sticka en sväng till Regnbågen och fika varje lördag. Gå in på deras toalett och byta ut postuniformen mot …
Det var när han cyklade iväg åt andra hållet som jag såg det. Det fladdrade om ena byxbenet. Mannen trampade med bara en fot. Den foten som satt på benet som inte fladdrade. Han kunde ha uppträtt på cirkus. Vilken balansnisse. Min tankekedja gick igång och jag drabbades av Flashback.
När jag kom hem frågade jag mamma om hon visste var hennes gamla granne Roy bodde. Han som kom på oväntat besök den där gången som jag öppnade.
”Vänta lite. Jag tror de numera bor uppe på Skallen. Nära blomsteraffären vid Stora Kyrkogården.”

Fotnot:
Den mannen skulle jag gärna velat skriva en bok om. Jag såg honom i lokaltidningen några år senare. Då hade han amputerat båda benen. Ändå var han ytterst aktiv på nätterna och höll på med ett stort projekt, något med kortvågsradio. Hjälpte eller stjälpte polisen. Jag borde leta upp det gulnande urklippet. Frågan hänger löst och fladdrar och jag får istället ta itu med plan B.

Svarar med en symbol.

Sveriges tio vackraste byar och småstäder

På tal om Trosa från igår. Kul att jag fick in rätt svar till slut. 🙂
Skyscanner sammanställde i maj 2016 en lista över Sveriges 10 vackraste byar och småstäder och la ut tio underbara foton på denna länk.

https://www.skyscanner.se/nyheter/sveriges-10-vackraste-byar-och-smastader

Trosa hamnade på plats sju. Förutom Trosa tror jag att jag aldrig varit i Sigtuna som rankades som tvåa. Det stod att storstaden Shanghai i Kina var så impad av Sigtuna att man lät uppföra en kopia.

Det var extra festligt personligen för mig, med deras lista över Sveriges 10 bästa sommarstäder. Vilken Header. Njut av den.  ❤

https://www.skyscanner.se/nyheter/sveriges-10-basta-sommarstader

Med andra ord har jag bytt ner mig. Från ettan Halmstad (Vilken kass bild de valde) till tvåan Ystad. 🙂
Jag var åtta dagar i trean Visby i somras och älskar den kuperade innerstaden. Centrum innanför murarna.
*Båstad på plats fem har aldrig varit en STAD i min skolvärld. Men på sommaren är orten välbesökt. Resten av året är det lätt att ta sig fram i Båstad och det behövs ingen väntan för att ta sig in på Köpmansgatan. Jag har en del erfarenhet efter alla våra år i de trakterna. Från kaos under några intensiva sommarveckor till  ”spökstaden” Torekov när 08:orna åkt hem. Sorgligt för bygden. Det var mycket som lades ner bara under vår tid där. Som dominobrickor försvinner en levande året runt framtid. För precis som i näringskedjan hör saker ihop. Det fiffiga kretsloppet. Som den kortsiktiga människan med dollarhjärna inte lägger ner någon tid på. Time is Money.
”Nu borrar vi.”
”Ursäkta. Det ligger flera döda kossor där borta och en man sa att fisken i bäcken flyter omkring död.”
”Trams. Mjölkmaskinerna sover bara. Dra i svansen. Fisk finns i havet. Är du ny här?”
”En bonde har fått problem med synen och hans händer darrar okontrollerat sedan en tid tillbaka. Han och hans fru är oroliga för sin nyfödda dotter.”
”Solsting. Han har säkert druckit för mycket mjölk. Ge honom något starkare. Hon har väl fått kolik.”  😉

Fotnot:
En hälsning och ”kvällspresent” till alla tävlingskompisar.
Ha en mysig tävlingsfri kväll.  ❤