Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt: ❤
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”

Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.

I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/22/andra-boken-i-serien-om-kurt-wallander-hundarna-i-riga/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/28/tredje-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-vita-lejoninnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/25/fjarde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mannen-som-log/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/05/22/femte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-villospar/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/26/sjatte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-femte-kvinnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/07/25/sjunde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-steget-efter/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/09/24/nionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-pyramiden/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.