Solveigs sommarboktips

 

(Solveig Lidén, gästskrivare)

Hej läsare!
Jag har haft ”lästorka” under en längre tid. Finns det ens något sådant ord? Det jag
menar är att jag inte fastnat så där ordentligt i någon bok. Jag har inte längtat efter
att gå och lägga mig tidigt bara för att hinna med att läsa minst en timma (och det är
ett bevis på att boken inte är tillräckligt bra…) Visst har jag läst ändå. Ganska
många nya böcker faktiskt. En del har jag snabbt konstaterat att jag inte velat lägga
tid på, andra har jag skumläst igenom bara för att få reda på hur de slutade. Några
har jag läst, om än lite slarvigt, men inte blivit speciellt fängslad av. Så fick jag
äntligen besked om att det var dags att hämta ”Allt jag önskade” av Lucy Dillon. Det
är flera veckor sedan jag reserverade den och jag har långsamt klättrat framåt i den
långa kön…
Lucy Dillon är en av mina favoritförfattare, en författare som skriver
”feelgood”-böcker. ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar”, ”Hundar, hus och
hjärtats längtan”, ”Och så levde de lyckliga” m. fl. Jag har läst dem alla och till och
med hunnit läsa om en del av dem. Relationer, kärlek och hundar är tre
gemensamma nämnare i hennes böcker. Jag kan inte påstå att jag älskar hundar,
men det hindrar mig inte från att gilla böckerna och Dillons sätt att skriva förvandlar
de olika hundarna till karaktärer som är lätta att tycka om.
Så till boken: ”Allt jag önskade”.
I prologen befinner sig familjen, som består av Caitlin, Patrick och barnen Joel och
Nancy, i London för att fira jul. Barnen är uppspelta, men Patrick tycks mest irriterad
och sur och Caitlin har tårar i ögonen. Fyraåriga Nancy har ett par favoritböcker, dels
en om en katt som kan uppfylla önskningar och dels en om en sightseeingstur i
London. Nu har Caitlin lovat henne att varje gång hon ser något i London som hon
känner igen från boken så ska hon få önska sig något. Hon har redan sett Big Ben,
London Eye och svarta taxibilar, men har en önskan kvar. Det är när hon väl har
önskat sin sista önskan som hon känner tydligt inom sig att det hon valde blev helt
fel…
Caitlin och Patrick bestämmer sig för att separera, men inväntar det rätta tillfället att
berätta det för barnen. Patrick har fått ett nytt jobb långt bort och Caitlin kan inte
tänka sig att sälja sin mormors hus för att flytta med. Dessutom har Joel sin skola
och Nancy sin förskola där de trivs och känner sig trygga. Praktiska detaljer som
kanske egentligen inte är den avgörande orsaken till själva separationen, men bra
att skylla på. För att barnen ska kunna träffa Patrick varannan helg bestäms det att
de ska träffas hos hans syster Eva, som bor ”mittemellan” de båda platserna. Eva
har blivit änka efter att ha varit gift med en känd skådespelare. Hon bor i ett flott hus,
har inga egna barn men två hundar och är fortfarande mitt uppe i sitt sorgearbete.
Hon blir inte särskilt glad när hon blir tillfrågad om att plötsligt ställa upp. När hon
dessutom blir tillfrågad om att först läsa och sedan gå med på en utgivning av sin
mans personliga dagböcker, blir tillvaron än mer komplicerad. För när hon väl börjar
läsa inser hon att hon faktiskt inte känt sin man så bra som hon trott.
Efter ett tag märker alla som finns runt Nancy att det är något som inte stämmer.
Hon som tidigare varit så glad och pratsam har helt enkelt slutat att prata.
Lucy Dillons styrka är att skriva på ett sätt så att man som läsare blir delaktig i
handlingen. Karaktärerna blir plötsligt levande personer. Varför gjorde hon så? Hur
dum får man bli? Snälla, stanna kvar och fråga… Nej, gör det inte. Som läsare vill
jag gå in handlingen och ”dirigera” – det är också ett tecken på att boken är bra. (Och
många av mina ”måsten” lades åt sidan för att jag skulle få tid att läsa…)
Det är inte alltid jag håller med om en boks baksidestext, men i det här fallet gör jag
det till fullo:
En hoppingivande och hjärtevärmande bok om förlorade drömmar och nya
möjligheter.
Kunde inte ha skrivit det bättre själv 🙂
Av mig får den fem stjärnor av fem möjliga. *****

Annonser

12 thoughts on “Solveigs sommarboktips

  1. Tack för recensionen Solveig! Alltid trott att jag gillat Lucy Dillon mest för hundarnas inblandning. Men nu bekräftar du att det är mer än så. 🙂 Också läst alla hennes böcker, utom denna senaste. Men det kommer. Hälsa Bosse och jag önskar er en fin dag!

  2. Har nog inte läst någon av henes böcker – tror jag! För det är så att jag (vi) läser enormt mycket, men jag kommer nästan aldrig ihåg var författarna heter!! (Förutom Bosse förstås.)
    Däremot kommer jag alltid ihåg innehållet, vilket ibland gör det lite besvärligt. Vi köper många böcker varje vecka på loppisar och ibland, ganska ofta faktiskt, så köper jag en bok av en okänd författare som låter väldans spännande. Så börjar man läsa och hinner bara ett par sidor innan man upptäcker att man läst den. Jäklar!
    Är min gubbe med så frågar jag honom om vi läst den, han är bättre på att hålla ordning på författarna. Konstigt nog är det aldrig baksidestexten som uppmärksammar mig på om att jag redan läst den. Så tydligen är det själva stilen att skriva och inte historien som gör det. Hmm…..!?
    KRAM
    Susie

  3. Vilken lockande recension Solveig, den triggar verkligen läslusten 👍 på en Lucy Dillonbok.
    Får gå in och reservera på bibblan. Här är det halvsommar än med värme från och till och nyckfulla regnskurar. Men jag njuter av friheten… gott om tid att läsa eller göra annat man längtar efter. Hoppas din återgång till jobbet går smidigt efter semestern. Ha det gott båda två där nere i Ystad! 🤗

  4. Lucy Dillon är en av mina favoriter. Minton är döpt efter en hund i hennes bok Hundar hus och hjärtats längtan. Det var den första sen har jag läst samtliga utom den senaste men den ligger i läs högen.
    Ha en skön dag
    Kramar från oss

  5. Gillar själv Lucy Dillon, den här måste jag lösa så fort jag avslutat den jag håller med ,-)
    Fast den verkar sorgsen, jag läser nu en rolig bok behövs när jag är lite låg själv ,-)
    Men den bok du rekommenderar verkar väldigt intressant ,-)
    Bra med bok tips, bäst att ringa bibblan hoppas inte det tar lång tid.
    Ha en skön sommar ,-)
    KRAM från mig Primrose ,-)

  6. Har inte läst någon av Lucy Dillon, än :-). Har hittills inte varit någon Feel-good-fan. Men kan ju bli när jag får ett bra tips! Tack för dett!

  7. Tack för boktipset! Jag har läst ett par böcker av Lucy Dillon, men sen har hon nog fallit i glömska. Det är bra att blanda deckarläsandet med lite feelgood!
    Kram, Ingrid

  8. En riktigt bra bok kan man ju inte släppa taget om. Läste ut två på raken för ett tag sedan.
    Men har inte kommit till skott ännu med ytterligare en. För mycket annat här hemma just nu.
    Men det är skön avkoppling. Passar mej bra, för då kommer jag till ro.
    Ha det bra Bosse
    Sommarkramar

  9. Tack för boktipset Solveig. Jag gillar feelgood böcker så den här boken ska jag läsa i höst. Din recension ger mersmak och jag har läst några av Lucy Dillons böcker så jag känner redan att det här är en bok i min smak.

    Ha en skön helg och sommarkramar från västkusten 🙂 /Gunilla

  10. Tack Solveig för att du fått mej att börja läsa Lucy Dillon…är inne på min första bok Ensamma hjärtan o hemlösa hundar. Jag snyftar o ler o lever mej in i allas öde…super feel good😍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s