Färgklickar på Norra Promenaden

Det gäller att passa på när regnet tar paus.

Men det var inte läge att ta cyklarna. För nästa skur väntade runt hörnet. Så är det sommaren 2017 i Ystad. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det som kallas livet. Inte låta det rinna bort med hjälp av gnäll.

Norra Promenaden i Ystad är en oas. Det har jag berättat om förr på bloggen. Nu var det dahliorna som lockade oss igår kväll.

Härifrån är det nära in till centrum. Det finns flera mysiga vägar att välja. Vi har snart provat de flesta. Ex. genvägar genom trånga gårdsportar.

Svårt att säga vilken variant som är finast? Vilken tycker du? Det här fotot med regndroppen på knoppen blev min personliga favorit.

Just nu lever jag i ett vakuum. Efter att ha jobbat intensivt med ett manus, först ensam, sedan med Solveig, går jag nu i väntans tider.

Nästa etapp på mitt tredje skriväventyr är en provbok från Danmark.

Då är det sista chansen att hitta fel och ändra på någonting. Tur jag har experthjälp till hands och huvudansvaret inte vilar på mina axlar. För även efter jag lusläst varje ord och tittat på alla tecken är det lätt att bli hemmablind på sin egen text. Ögat ser det hjärnan läser. Trots att jag kommer att gå igenom allt tre gånger. Med olika tekniker. Varje sida kommer att ta flera minuter. 284 sidor ska granskas med lupp. Inget ord ska läsas på vanligt sätt.

 Om det kunde bli lite varmare kunde jag bytt positioner oftare och gått ut stundtals. Sådant är viktigt för mig. Precis som när jag pluggade inför tentor på Högskolan och på Universitetet. Något som jag faktiskt älskade i smyg. 🙂

När vi firade med en Guld Tuborg efter varje inlämnad tenta var också något som jag längtade efter. Minnen, minnen. ❤
77 st kåserier finns det för närvarande i manuset ”Minnen som stannat kvar” och jag är mycket nyfiken på vilket av dem som kommer att uppskattas mest av läsarna. 😀
Ha en mysig onsdagskväll.