Vi väljer inte våra duster

Del ett

Svårt att klä sig när det är behaglig sensommarvärme i solen, men en smak av det som väntas, när solen försvinner bakom molnen.
Tufft att börja en cykelfärd hemifrån med tre kilometer slingrande uppförsbacke mot Hov. Kyrkan såg majestätisk ut på höjden, när den kraftiga vinden puttade bort molntäcket och solskenet fick glänsa.
Trots att den intensiva sommartrafiken ebbat ut valde jag att vika av från stora vägen mellan Båstad och Torekov. Stora lastbilar vars chaufförer som trodde de ägde vägen, kunde allt för ofta lotsa sina åk så nära cyklister att det bara av vinddraget kunde hända olyckor.
Vi bodde själva på Bjärehalvön i en beryktad farlig korsning och hade fått uppleva några incidenter varje gång blixthalkan slagit till. När jag tänkte på det som jag fått höra om att en motorcyklist, innan vi bodde där, hade hamnat på åkern med huvudet på ett ställe och resten av kroppen på ett annat fick jag rysningar som ersattes av en annan variant av skräck när det slingrande ut något, från det höga rapsfältet, över den smala vägen.
Snoken som inte tycktes ha något trafikvett, trots att jag kom från höger, försvann in i det andra rapsfältet.
När jag nådde Hov stannade jag till vid den gula postlådan och la ner dagens skörd av trevligheter. Ett kort till min sjuka mamma, en hälsning till en gammal flickvän som fyllde jämnt och ett till en kompis som precis blivit lämnad ensam av en otrogen flickvän.
Skönt att belönas med en nerförsbacke mot Hallavara. Innan jag tittade ut över havet tänkte jag på att det aldrig blivit av att jag bytt tjänster med Gösta Ekmans bror, som drev ett galleri vid kyrkan. Självklart borde vi bytt broschyrer med varandra.
Jag släppte jobbtankarna och njöt istället av gratisvyn. Havet såg nästan levande ut där det skimrade och glittrade. Mörka moln låg över Hallands Väderö, den vackra ön som hade lika många huggormar som björnbär, enligt påhittad statistik. Tänk vad många minnen jag har av den lilla ön som borde hetat Skånes Väderö.
Efter en stund kom jag ner i en dal med en dunge träd. Där låg ett av mina favorithus med en ljuvlig blommande trädgård som jag gärna gått in genom grinden till. Det tog lång tid innan vi såg en levande själ i trädgården. Innan dess hade vi fantiserat om människor med gröna fingrar. Nu såg jag baken på kvinnan som låg på alla fyra och pysslade framför en rabatt. Hade jag varit lite djärvare skulle jag plingat med ringklockan och delat med mig av ordrosor om alla gånger jag njutit av deras trädgård.
Jag kände mig så septemberlycklig att jag fortsatte ner till Hovs Hallar utan att ägna en tanke åt att hemvägen skulle smaka ånger a la tre kilometers mördarbacke. För att skapa distans till det som väntade hoppade jag av cykeln och gick till fots in på området med den fantastiska utsikten. Eftersom låset krånglade vågade jag inte släppa cykeln helt ur sikte. Därför avstod jag min längtan efter att gå upp på mitt favoritställe. Istället drog en kall vind in mig till vardagen som väntade. Det var hög tid att planera årets julutställning. Ironiskt tänkte jag på paret som kommit dit förra året och varit besvikna för att vi plockat bort just de sakerna de ville återse. Allt för att få plats med tomtar, ljusstakar och skärmar med julkort. Glatt hade de kommit tillbaks i somras när allt var nästan som vanligt igen.
Jag log när jag cyklade sista biten hem. Började skratta för mig själv, när jag mindes hur tjejerna bakom mig i barnstolen brukade skrika av en blandning av förtjusning och skräck, när jag cyklade genom det kalla vattnet som bonden spred ut lika mycket på åkern som på vägen.
Livet när det var som bäst. Det lilla i det stora.

Det var när jag nådde skolbusskuren och endast hade en meter in på min egen tomt som ovädret slog till. En blandning av ångest svepte över mig som en solkig illaluktande filt. I en gammal tioårig reflex som hängt i sedan jag fick diabetes ett i ”Alla hjärtans present” förstod jag att bråttom var endast förnamnet. Fanns inte ens tid för att ta mig in i huset mot den vita kodrycken i kylskåpet. Givetvis hade uppförsbackarna krävt sitt hårda pris. För att inte ta fel beslut fick jag darrande upp min smidiga mätare.
Helt säker på att det skulle stå LO, för ett blodsocker lägre än 2.3, hajade jag till när skärmen visade ett perfekt värde. Kunde såklart bero på att jag hade något sött på pekfingret.
Jag släpade mig igenom den stora trädgården. Lät cykeln landa på gräset. Inne på toaletten tvättade jag händerna. Återigen ett utmärkt värde. Ändå samma ångest i kroppen. Något var fel. Ingen feber. Inga fysiska krämpor som gick att ta på. Ringa sjukvården stod inte på min personliga karta. Inget för en man med fasa för blodprov av alla slag och som hunnit bli allergisk mot vitrockar med luckor i sin utbildning.

De närmaste veckorna försvann mina krafter helt. Trappan blev tuff. Jag blev ledsen helt utan orsaker. Kunde börja gråta mitt i ingenting. Jag frös inombords. Förstod mig inte på mig själv. Bodde i en främmande kropp. Sega tankar flöt omkring utan något mål.
En ensam grå novemberdag satt jag handlingsförlamad och tittade på regnet som rann nerför altanfönstret likt tårar. Dystra tankar kom och gick som pendeltåg. Vad fattades mig denna gång? Räckte det inte med alla överraskande insulinkänningar som kom på besök, ibland mitt i natten som en objuden falsk gäst. Så trött på prövningar. Det räckte och blev över med ryggsäcken av osynliga stenar som jag bar på tjugofyra timmar om dygnet, året om. Varför kan inte sorger och sjukdomar fördelas rättvist?
Trots alla dessa sorgmodiga veckor slog aldrig sanningen till en enda gång. Den höll sig avvaktande, i sitt eget mörker. Med några fler aktiva hjärnceller borde jag räknat ut vilken ny kronisk sjukdom som jag drabbats av. Jag hade inte behövt gå långt i mina funderingar och borde sett det uppenbara…

Personliga rader:
Texten ovan skrev jag i ett svep. Den är inte tvättad. Varken av mig eller mina två proffs som sett till att mina tre böcker flyter på.


Här har du tre hårda julklappstips/boktips. Det går både att swisha och betala via bankkonto. Två av böckerna är nersatta till halva priset. Porto tillkommer alltid. Men två böcker ryms för samma porto. 🙂

Information när det gäller att köpa böcker – tryck här:
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Om du läst kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” och vill lämna dina uppgifter: Ex skriva vilka 3 kåserier du gillade bäst och vilket du tyckte var sämst. På bokens ettårsdag ska jag lotta ut 3 st Skrapkryss Här är länken:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Det går lika bra att lämna dina uppgifter på meddelande på Facebook som flera personer på sista tiden gjort. Nära vänner och kompisar har berättat det personligen till mig.
Det finns ett kåseri som tagit täten. Undra vilka kåserier som hamnar på topp tre listan när boken fyller 1 år och vilket kåseri som kommer att döpas till det sämsta – enligt dig läsare. Det finns även här ett kåseri som tagit täten. Sådant kan ändra sig om några månader. Vem vet? Tänk om detta kåseri också får flest favoritröster? Då vinner kåseriet dubbelt. 🙂

Slutord:
Vill tacka alla som besökt min blogg 2017. Både de som skrivit kommentarer och alla andra okända personer. Jag började arbeta med manuset som blev ”Minnen som stannat kvar” redan i början av januari och har av naturliga skäl inte varit så aktiv, varken på bloggen eller andra sociala medier under detta intensiva bokprojektår.

Vad som händer 2018 står skrivet i stjärnorna. Jag önskar dig läsare en fin avslutning på året och ett Gott Nytt År. Var rädd om och tacksam för den tid du har fått här på jorden. Gör i möjligaste mån så gott du kan med de förutsättningar du har. Det går att flytta på berg när det behövs som bäst. En annan taktik är att gå runt problemberget.
Var mån om din käresta och dina medmänniskor som är som en spegelbild av ditt eget agerande. Ler du mot spegeln ska du upptäcka att du får ett likadant leende tillbaks. Eller upplever du det som ett större. Det finns både magi och mirakel i vardagen. ❤

Ps. Svarar eventuella kommentarer med en symbol. ❤
December är en vit vilande månad för mig. Även i ett grönt Skåne.
Varje morgon kommer jag att göra som jag gjort de senaste åren. Besöka denna härliga blogg för att se vad som finns bakom luckorna. Gissa vilket tema Gunnel valt i år? Gissar du på orange har du tokfel. 😉
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2017/12/lucka-1.html

 

 

Annonser

100 thoughts on “Vi väljer inte våra duster

  1. Vilken både ljuvlig och sorglig berättelse! 🙂 😦
    När jag läste den så tänkte jag på att det här med sjukdomar slår till urskiljningslöst och en del drabbas betydligt hårdare än andra. Så tänkte jag också att vi (alltså min gubbe och jag) klarat oss bra genom åren, men så började jag fundera på vad som egentligen hänt oss. Till min stora förvåning upptäckte jag då att vi inte hade blivit förskonade från otäcka sjukdomar precis. Tvärtom – till min förvåning! 😦 😦
    Men det är ju så med dom flesta av oss att vi förtränger och glömmer bort obehagliga saker – och där är jag, som tur är, något av en specialist!! *FNISS*
    KRAM
    Susie

  2. Du har så rätt vissa drabbas hårt och andra är lyckligt lotta att vara friska. Tyvärr är det många som inte fårstår att man är sjuk om det inte syns.
    Tyckte din berättelse var fin.
    Var det sköldkörteln som spökade? Kände igen en del av symtomen.
    Fredagskramar Anki Minton

  3. Nog är det så att livet sällan är någon dans på rosor. En del drabbas mer än andra och man kan undra varför det är så? Det är ändå inte för många livet är en räkmacka… Julkram till dig och din familj ❤ Tack för all glädje och värme du sprider!

  4. Tusentack för allt du delat med oss och tusentack för lek och roliga kommentarer. Hur gör du förresten för att skriva så roligt att man ibland trillar av stolen av skratt? 😂
    Stor kram ❤

  5. Tack för det här året önskar dig och din Familj ett härligt 2018.
    Det hann komma en tävling ,-)) Mamma som nu börjar bli dement har frågat hela året……..har han vad han nu heter börjat med en ny tävling ,-)))
    Rörande berättelse du skrev i det här inlägget, livet kan vara helt annat än lätt och så kan livet vara underbart.
    Ta hand om dig!
    Varm Kram Primrose ,-)

  6. Tittar in här för att önska dig och din familj allt gott som går att önska sig! Har inte varit så flitig med bloggandet… det vilar lite…
    Har läst en del i din senaste bok och tycker om dina berättelser. Får läsa klart under julhelgen.
    Tack för allt roligt och vackert du delger oss läsare här på din blogg!
    Många kramar till dig Bosse! ❤
    Kram Gunilla

  7. Läste din berättelse … först med ett leende och sen med en klump i magen och nu sitter jag här med tårar i ögonen.
    Livet är inte rättvist! Det gäller att ta vara på dagarna och göra det allra bästa man kan av dem – för sig själv och för sina nära och kära.
    Tusen tack för året som gått och då speciellt för din senaste bok och för att du trots allt orkade ordna med korsordstävlingen 🙂
    Önskar dig och din familj allt gott!
    Kram ♥

  8. Livet är inte alltid så enkelt för oss alla men vi får göra det bästa av det. Nu har jag äntligen kommit till skott och beställt din bok så en julklapp får jag i alla fall 😉

    Kram

  9. Visst kan man fundera över varför saker och ting blir som de blir…men det spelar liksom ingen roll hur mycket man funderar, de blir som de blir ändå…

  10. Tack för en snabb och smidig leverans! Tack dessutom för vinsten som jag hoppas ska ge härliga följdvinster 😀 Nu har jag alltså julens ask med praliner 😀

    Kram

  11. Tack för fin läsning och nyårshälsning. Nu vill jag gärna önska dig och de som står dig nära en riktigt härlig advent och sköna följande helger. Allt gott.
    Kram Mia

  12. Nu flyttades jag tillbaka i tiden till 2009 när jag gick utbildning i Ängelholm och en helg tog bilen och åkte på äventyr bort till Hovs hallar. Jag visste inte att jag skulle tycka så mycket om den delen av Sverige, det förvånade mig 🙂

  13. Livet går upp och ner och vi kan inte alltid påverka vad som händer- Din berättelse fångade mig och jag ser en del framför mig. Det som är uppenbart är också det som vi ibland inte vill möta eller se.
    Jag återkommer med vilka kapitel jag tyckte mest om i boken och inser att det blir klurigt med motsatsen.
    Många tankar till dig. Och jag änskar dig och de dina allt gott.

  14. Blev berörd av det du berättar. Det sista du skriver kan vara symtom på Struma… jag känner så väl igen mig. Värst var när jag fick den omtalade hjärndimman. Idag är proverna ganska så ok efter det jag fick komplettera levaxin med liothyrin.
    Kram gun.

  15. Här snöar det på bloggen! Det är dåligt med den varan även vid Malmötrakten. Men jag gillar mest barmark!
    Du undrade över sittdans! Genom PRO samlas vi ett gäng damer (männen lyser med sin frånvaro) en gång i veckan. Vi sitter i ring, och rör oss till musik. Vi mjukar upp stela leder, vi håller i händerna och gungar i takt, fin beröring. Vi har en dansfläta som alla håller i, vi svänger flätan framåt och bakåt. Dans förenar, och vi blir varma och glada. Social samvaro får vi i fikapausen.
    Jag brukar säga att sittdans är dans med hjärtat.
    Ha en fin december och låt ljusen lysa upp i vintermörkret!

  16. Du är otroligt bra på att skriva och tack för att du delar med dig av så mycket. Som du skriver så borde livets bördor vara lite mer jämt fördelade. Jag hade själv med hormonbalansen i sköldkörteln i flera år utan att veta om det men tyvärr var det en tumör så jag fick operera bort den. Nu med en sköldkörtel kvar och levaxin mår jag mycket bättre och är piggare än på många år. Kroppen har vaknat upp igen. Önskar att dom tar alla såna prover på folk som kommer in och dom inte hittar nåt fel.

    När jag har läst klart dom böcker jag köpt av mina bloggvänner så skall jag köpa en bok från dig och läsa. Det tar lite tid för mig att läsa böcker på grund av nackskadan och min översynthet. Nu har jag ändå läst 2 böcker och det får ta tid. Det jag kan se är att du skriver så inlevelsefullt och det gillar jag

    Ha en skön fredag
    kram
    Malin

  17. Tack så mycket Bosse för dina kommentarer på min blogg 😀 Vill även passa på att önska dig en riktigt trevlig och skön 2 adventshelg. Kram Katarina 🙂

  18. Du är en fantastisk berättare och bjuder på både glädje och sorg. Du har så rätt att vi väljer inte våra duster och när jag läser din berättelse kan jag inte förstå varför livet ska vara så orättvist. Allt kan förändras när man minst anar det.

    Vill också tacka dig för att du förgyllde november med din kluriga frågelek som roade och satte igång tankeverksamheten.

    Nu ska jag bona in mig med gosefilten, tända ljusen och börja läsa din bok som jag sparat trots att frestelsen var stor. Jag återkommer med de bästa kåserierna men den sämsta blir nog svårare kan jag tänka mig. Ska njuta och beröras som alltid när jag läser dina böcker.

    Jag önskar dig och familjen en underbar jul och skickar varma julkramar 🌟❤️

  19. Jag ville bara kika in och önska dig en trevlig decemberdag. Hos mig snöar det för fullt just nu. Hoppas allt är bra med dig. Det är så kul att läsa dina kommentarer om dagarna, för du ger mig så många nya idéer. Kram

  20. Du skrev: Det går att flytta på berg när det behövs som bäst. En annan taktik är att gå runt problemberget.
    Tankar till det: Många tror jag åkt på en räkmacka genom livet, men så är det absolut inte. Jag är äldst av fyra syskon… känner att jag fick ta ett stort ansvar redan som ung. Min farmor och far samt mor tutade tydligt in det i mig. Inte på ett tvångsmässigt sätt utan som jag tycker det är som ett naturligt sätt som jag fick förtroende för att hansdskas med. Far satte sin stora kamera i mina händer då jag var 6 år. Far vart sjuk då jag var 20 år, farsan lämnade jorde livet då jag var drygt 31. Mor min påminde mig bara för ett par år sedan vad jag sagt i gravkappelt där mor och jag dröjt oss kvar dagen år 2001: Jag hade sagt att jag inte haft en far på över 10 år… mor tyckte jag hade haft rätt. Så på något vis har jag fått kämpa mig igenom denna hårda värld med att spotta i nävarna (som morfar den arbetselake gjorde och sa: tvi, tvi) och flyttat berg. Morfar flyttade verkligen berg. Och det är väl de gener jag spinner vidare på. Jag vet inte hur många hus morfar byggde på ön där jag bor. Jag började själv med två tomma händer… jag vart erbjuden att ta över morfars gård som äldste barnet först… efter mor och mosters önskan… men jag hade ju mitt livsprojekt redan och byggt lika i storlek som morfars gård med nästan lika stor tomt. Inget jag härmat utan det har bara blivit så och utan räkmacka och flyttat berg vid motgång. Gått runt har inte varit min grej… på något vis. Jag är en tjurig j***el. Jag var hemma en torsdag och fredag efter skolans slut och har alldrig varit arbetslös efter det… många gånger har jag haft två jobb… hur många gånger jag jobbat på två jobb har jag tappat räkningen för många, många år sedan… Vi sköter om oss och en trevlig helg framför dig nu.

  21. Tre böcker är ett fint antal. Alla goda ting är tre brukar man ju säga. Jag ser fram emot att få lite lediga mellandagar då jag kan ta mig tid att dyka in i Minnen som stannat kvar. De avsnitt jag läst hittills har jag gillat.
    Önskar dig och de dina en fin julhelg!
    Kram Christina

  22. Fängslande och gripande, härligt fin idyll slås sönder av en verklighet som inte alltid är så snäll. Dina ord beskriver så bra och gör situationen levande. Jag önskar det endast varit fantasi men förstår att för dig är det bister verklighet. Livet kommer aldrig bli rättvist och jag vill bara ge dig en stor kämpa-på-kram för det är just vad man behöver ganska ofta. En riktigt God Jul & Gott Nytt År till dig och hela din familj! Julkram Maria

  23. Jag har återkommit till din berättelse flera gånger och läst och läst. Jag vet inte vad jag ska skriva och därför har jag inte kunnat lämna någon kommentar. Det skär, liksom. Du vet ju att vi också varit där. DÄR! Debuten, vilket jävla ord för en skitsjukfom dom D1.
    Vi stod brevid och vilket som är värst vet jag inte. Jag minns att vi, jag och maken, sa att vi skulle kunna göra vad som helst för att ta över sjukdomen för vår dotter.
    Jag kanske ska skriva ner allt jag också? Bearbeta och omarbeta. Värts är att vi va så dumma och inte förstås. En syraförgiftning som vi trodde var en magsjuka. Men vi klarade det. Det var på håret och fortfarande förstod vi i te.

    Men idag är hon arton. Knäck är perfekt när man är låg! Det går åt mycket knäck och jag misstänker att insulinet höjs lite medvetet, haha. Smart sätt att lura sig själv att få äta. Själv försöker jag spara plomberna.
    Fortsatt God Jul!
    /P

  24. Sent om sider, men inte för sent kommer jag här in för ett litet årsslut – samlat på mig flera icke-besök här under senhösten och vintern 2017 då jag inte längre är bloggaktiv, men har fortsatt skriva.
    Bloggvänner finns dock med mig och det är orsaken till denna kommentaren 🙂 och så du då förstås, människan bakom ❤
    1. Har läst del ett här och hoppar över alla superlativer och annat, det som står det står det står och Låt Stå som viktiga saker fick stå på svarta tavlan den gången det begav sig 🙂
    Otvättad text – de två orden är noterade i min egen lilla ordbok …
    2. Du önskade dig att vi skulle skriva om bra och dåligt i din senaste bok …. du får gå till åsikter/blurp … Blurp 🙂
    3. Tack för 2017 Bosse, för fina inlägg , lek o bus som jag inte deltar i, men visst triggas jag av vissa, men min hjärna och kropp följer inte alltid med.
    4. Gott nytt skrivår och allt annat som livet ger oss – du är en av de som när jag var nykläckt i bloggvärlden i dec 2013 fick mig att välja skrivet som en del av livet, mycket eller litet 🙂
    5. Ta väl vara på dig och familjen i takt med tiden!

  25. Under åsikter/blurp fann jag din sammanställning och inget kommentarsfält – då får jag bruka detta:-)
    Varför dela in i bra och dåligt när det är så individuellt?
    När jag började läsningen så satt det kvar i hjärnan att jag skulle tänka på bra och dåligt; det gick dåligt men annars var det bra 🙂
    Ens egen inre stämning när en läser har stor betydelse, jag har nu läst lite då och då och mycket kvarstår. En bok att ha med sig i läslustens hörn. En bok att återgå till

  26. Tittar in igen för att önska dig och din härliga familj ett Gott Nytt År.
    Tack Bosse för detta år och allt som du har gjort här på bloggen för att glädja och roa. Jag uppskattar mycket dina lekar, påhitt och läser med nyfikenhet dina härliga inlägg.
    Hoppas att ni i familjen får ett fint 2018 med mycket glädje och kärlek. God hälsa inte att förglömma.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s