Ryggen emot guldklimpen


Ögonblicksbilder, två

Fortfarande delar jag in året i vårtermin och hösttermin. Aldrig tycks jag lämna skoltiden, fast Solveig numera har en vanlig semestertjänst.

Vårterminen nittiosju minns jag med stor glädje. Det mysiga halvåret då jag tog ut pappaledighet. Tillsammans med ettåriga Jennifer hade jag härliga dagar och månader. Stunder som aldrig kommer i retur. När ”någon” kom hem på kvällen lämnade jag gärna över den lite mer griniga guldklimpen till hennes mor.

Familjen Lidén bodde i Falkenbergs centrum, i nybyggda hus som byggts i gammal stil för att passa in i Gamla Stan. Varje vardag efter lunch blev det en barnvagnstur, i ur och skur. När vi närmade oss hemmet såg jag fram emot en lugn fika och läsning av kvällstidningen. Om Jennifer fortfarande låg vaken i vagnen tog jag några fler kvarter på kullerstensgatorna. Detta fula skakande knep kostade mig vid ett tillfälle en inflammation i handlederna.  😉
Eftersom jag läst i ”Vi föräldrar” hur nyttigt det var att små barn fick sova utomhus tog jag fasta på det. Rejält påpälsad under vintertiden låg hon och sov vidare på altanen. Från bordet i vardagsrummet hade jag full uppsikt över altanen.

Inne i lägenheten var det två plan. Vi hade monterat en grind längst upp i trappan och en till i köksöppningen. Den sistnämnda hade jag i denna stund inte stängt när jag ”lekt” med Jennifer på köksgolvet. Hon var en liten tös som inte ens fyllt ett år, men hade visserligen börjat krypa omkring med lite fart.

I fotostunden hade jag försvunnit iväg till en aktivitet vid diskbänken och stod med ryggen emot hallen. När jag vände mig om fångades jag av denna syn och grep snabbt kameran innan jag hämtade ner paketet. Det var Jennifers första egna tur i trappan. Antagligen på jakt efter något i sitt rum. Då kom stygga ”pappa lyftkranen” och ändrade planen till något skojigare…

Igår började jag skriva i en tom femårsdagbok. I förra veckan blev jag nyfiken på när jag började med femårsdagböcker. Därför plockade jag fram den första och började läsa högt för Solveig. Det slutade med att jag läste första halvåret 1998. Vilket intensivt liv vi levde under denna tid. Så många långa resor varje vecka för att packa ner saker. En tröstlös jakt på det rätta huset för att både bo i och inhysa ett samlingsmuseum i, samtidigt med mitt krav på att det skulle ligga ett hav i närheten.
Jag skrev under våren brev till Erik Åsbrink angående den nya lagen om att privata museum skulle betala moms. Han svarade faktiskt mig. 😉

Ska avsluta detta första blogginlägg 2018 på min nya dator, med en morgonepisod från nyss nämnda dagbok. Denna tidiga vårmorgon skulle jag lämna Jennifer på ”Nallen” (förskolan)
Jag var kanske stressad av en bokad tid på en myndighet. Måste skylla på något. Snabbt valde jag en rosa tröja till Jennifer. Gjorde mig beredd på att trä på henne plagget. Då spändes hennes hela lilla kropp.
”Inte jamas”, sa hon till sin far.
Tur att hon räddade mig från fadäsen. Bra att tvååringen höll reda på sin tankspridda pappa. Chansen att det var pyjamasparty var inte speciellt stor. 😉

Fotnot: Ny dator. Helt tomt i favorithögen, men riktigt bra ljud på musiken som jag lyssnar på. (Just nu Marit Larsen) ”Gamla Londondimman-laptopen” får tjänstgöra ihop med TV:n på övre våningen, när det är dags för Cmore. Häftigt att bilden finns på den stora platt-teven fast bildskärmen på laptopen oftast inget visar.

Ps. Vet inte varför viss text/typsnitt blir större än … ? Är inte så på mitt Worddokument.


Annonser

48 tankar om “Ryggen emot guldklimpen

  1. Kul att skriva ner vad som händer jag har kört med ” det måste jag ju komma ihåg” och fast det var speciella saker som var helt unika och jag var säker ”då” att det aldrig skulle lämna minnet så förvinner det, för med barn händer det SÅ många unika saker ,-)))) visst får de små ”vingar” ibland, snabba är dom ,-)))
    Jennifer ser ut som om hon lyckats smita i trappan, jättegulligt foto!
    Bra med pappamånader för visst är första tiden speciell!
    Jag var samma, hade läst att ute skulle man vara så jag var ute läääänge ,-)))) i flera timmar.
    Fin berättelse.
    God Fortsättning till er alla.
    KRAM Primrose ,-)

  2. Jag skriver 10 års dagbok. Vissa saker minns man väl, vissa har helt förträngts. Jah har skaffat WP-konto för en vän som bloggar dolt. Nu kan jag inte kommentera hos vissa andra. Hoppas det funkar här!

    • Jag funderade på om jag skulle välja fem eller tio. Tror jag var rädd för att ”ryggen” skulle ge sig på det sistnämnda. Då har du ännu roligare än jag har som uppskattade förra året extra mycket, när jag skrev för femte året. 🙂 Ofta tittade jag efter vad jag skrivit de fyra föregående åren. Nu är det helt tomt på varje sida. Vips har det gått några nya år. Det känns som om tiden går fortare ju äldre jag blir.
      Det funkade här. Välkommen till min blogg. 🙂

      • Har haft ett trist år precis, med första året. Nu blir det lite roligare. Men visst går tiden för fort! Bra det funkade, bara ett ställe hittills som det är helt kört på! Naturligtvis ett favoritställe!

      • Ramlat ur tre gånger när jag skrivit en lååång kommentar till dig. Nu får det bli en snabb och en kortare. Aha! Det var du som skrev.
        Då hoppas jag att både du och jag får fylla årets sidor med mest roliga/ljusa minnen.
        Jag bytte webbläsare igår kväll efter bara en vecka med Exp. Tog Google Crome som jag haft sista året. Tänkte börja med att bygga upp en ny favoritlista på bloggar och sidor jag ofta besöker. Min blogg får nummer ett. Du är ju ”svart” och då går det inte så bra att komma in. 🙂

  3. Det är väl inte Krukmakaregatan du bodde på i Falkenberg undrar en smålänning:)?
    Tänk om alla kunde ta till vara på tiden med de små…. för den kommer aldrig tillbaka!
    Kram gun

  4. God sen kväll! Så roligt att du är tillbaka! Jag har verkligen saknat dig.
    Ja, barn har man många minnen med och från. Minnen som berikar, som vi tar med oss och som finns kvar. Och barn kan och vet.
    Härlig historia och jag ler igenkännande.
    Kramar och tankar till dig.

  5. Så kul att du återvänt till bloggandet. Det är något som jag ångrar att jag inte skrev dagbok när barnen var små. Som tur är så kommer jag ihåg många kul episoder och alla barnen har själv egna minnen av olika situationer.Tillsammans med barn har man aldrig tråkigt. Kram

    • Tack själv! Hoppas du vilat upp dig och njutit tillsammans med dina nära och kära under helgerna.
      Tänk med roliga episoder du kunde ”kladdat” ner både om dina barn och andras. 😉 Bra att du har pålitligt minne.
      Dina ord stämmer bra. I alla fall till 99 %. 😉
      Kram Bosse

  6. Nu blev jag glad … äntligen ett nytt inlägg – har saknat dina inlägg!
    Så gullig bild och så trevliga minnen 🙂
    Tänk så många minnen det finns från när barnen var små … synd bara att jag inte skrev ner alla roliga episoder 🙂
    Kul med ny dator, men det brukar ta ett tag innan man blir riktigt överens 🙂
    Kram

    • Tack Anki! 🙂
      Lätt att vara efterklok. Jag saknar att jag inte skrev dagbok under mina vildaste år. 😉
      Kul att ha en vit för första gången. Skön att skriva på. Men tröttsamt med mycket ”nytt”. Bytte tillbaks till trygga Google Crome igår kväll.
      Ruskväderkramar från Y.

  7. Härligt att du är på plats igen – vi är nog många som saknat dina inlägg! 🙂
    Du recenserade Lewis-triologin och nu har jag läst den sista. Tyckte dock inte att den var riktigt lika bra som dom tidigare – men det kan ju vara så enkelt att man visste vad som väntade den här gången. 😦 Den 4:e boken av samme författare har dock ännu inte kommit hem till bibblan, jag var visst den 59:e som stod på kö. Men…”en som väntar på nåt gott…..”
    KRAM och GOD FORTSÄTTNING på 2018
    Susie

    • Tack Susie! 🙂 Aha! Du gillade inte trean lika bra. Om jag var tvungen att välja en av de tre som jag gillade lite mindre hade det också blivit trean. Men oj vad jag önskade att det fanns en fyra, en femma o.s.v.
      Undra om du får boken under 2018. Han tycks vara populär på din ö också.
      Jag håller på och lusläser små stycken av ”Mitt Gotland” som jag fick i julklapp. Så många ställen jag har kvar att upptäcka på min favoritö. ❤ Undra om du varit på alla som Jonas Henningsson skriver om. Jag stormgillar hans upplägg av boken. Sex kapitel/områden. Sex kategorier med bästa av varje "plats".
      Jag önskar dig detsamma.
      Kram Bosse

  8. Även jag skrev femårsdagbok under en period. Det rann dessvärre ut i sanden vilket jag kan ångra idag, men det är kanske aldrig för sent att ta upp det igen…

  9. Det är inte lätt att lämna barn och dessutom få på dem rätt kläder. Jag klagade ofta på Husse att plaggen inte kom hem när det var han som hämtade.Som den kloka man han är tog han detta till sig och kom hem med tre totalt obekanta jackor…

    Hoppas du och din familj får en riktigt fin fortsättning på 2018!

    Kram

    • Ha ha!. 🙂 Var det du som fick åka tillbaka med jackorna? Det är inte helt enkelt om inte blicken för kläder finns. Fast det fanns personliga krokar och lådor brukade det finnas en stor varierande uppsättning av kläder att välja på lite överallt. 😉 Jag vill inbilla mig att jag skötte den biten riktigt bra. Fast det är bäst att du inte frågar S. 😉

      Tack ska du ha Znogge. 🙂 Jag önskar dig och dina käresta detsamma.
      Kram
      Ps. Vi har njutit extra av att ha våra döttrar hemma. En försvinner iväg till London på torsdag. Den andra drar till Uppsala på söndag. Men det kommer att bli många veckor praktik i Skåne och Halland under året.

  10. Skrev dagböcker när jag var tonåring som jag tyvärr tappat bort i någon flytt. Skulle ha varit jätteintressant att få veta hur jag tänkte då, fast även lite otäckt. Att kolla gamla foton kan dock väcka minnen. Får nöja mig med det.

    Kul att ”se” dig här igen! Kram från Ethel

    • Hej idrottskompis. Vi blev blåsta på Tour de Ski idag. Undra hur de löst kommande etapper?
      Vad synd. Med material du kunde haft stor glädje och nytta av i ditt skrivande. Vår ungdom tillhör våra liv. Jag hade nog inte ångrat något dumt. Eller jo. Vissa saker. 😉 Synd det inte spelades in någon slags inre film som vi kunde ta del av i mogen ålder. 😀
      Jag önskade verkligen att jag hade skrivit ordentliga hemliga dagböcker genom hela livet. Jag skrev koder för att ingen tjuvläsare skulle förstå under några år. Nu är det jag som funderar vad sjutton jag menade. 😉
      Foton är klenoder. Både bleka färgade och svartvita.
      Kram Bosse

      • Haha! Där har du något att fundera över, dina egna koder.

        Betr. Tour de Ski: Ja av sprinten blev intet och etappen idag blev ju en katastrof. Jag vågade knappt titta. Inte alls rättvist.

      • Får jag bara fundera en tid brukar vissa saker lösa sig. För och efternamn går att trolla fram. 😉

        Rena parodin. Måste vara tyska Tv-pengar som styr. De borde flytta de två tävlingsdagarna till en ”snösäkrare” plats längre ner i Europa. Jag satt också med andan i halsen. Jag är rätt osvensk. Håller på Dario C och JD. Jessica Diggins föll ju tyvärr. Årets upplaga är inte bra PR för skidsporten. Tur det finns stora pengar att tjäna för deltagarna. Annars hade fler hoppat av. Idag blev det rena rama lotteriet. Eller stundtals plockepinn bland herrarna. 😦

  11. Vad gulligt! Precis en sådan sparkdräkt hade min dotter också 🙂
    Och välkommen tillbaka till bloggsfären.

    God fortsättning på det nya året!
    Kram Christina

    • Tack ska du ha Christina! S berättade om hur trevlig du var. 🙂 Ska berätta om den fina julklappen i något kommande blogginlägg. Livet går i sakta tempo för mig. Vet inte var mina gränser går. Olika från stund till stund.
      Hoppas allt är väl med dig.
      Bossekram

  12. Tur hon protesterade din lilla dotter. Så många minnen vi har egentligen att plocka fram. Tack att du delade med dej.
    Vill passa på och önska dej och din familj. god fortsättning.
    Kramar

  13. Du har haft en ”pappamånad” igen, vad jag kan förstå. Det förstår jag och det behövs. Roligt för er att familjen har varit samlad och att ni har fått umgås.
    Välkommen tillbaka till bloggen. Du har varit saknad. Hoppas att hälsan är efterhängsen.
    Klok liten dotter som spjärnade emot och bra att hon kunde prata och göra sig förstådd så att du insåg blundern.
    Vill önska dig och de dina ett fint och bra år 2018.
    Trevlig helg.
    Kram!

    • Det har varit mysigt att få låna dem lite igen. 🙂 Men idag åkte Lizette till London och på söndag tar Jennifer tåget till Stockholm för vidare tur till studierna i Uppsala. Hon har pluggat en hel del under dessa dagar härnere också. Tur det finns Skype. Idag lämnades ett stort skolarbete in. Sedan ska hon bo hos oss många veckor under året när hon ska göra praktik i Helsingborg och Halmstad.

      Tack ska du ha. Hälsan är det inte mycket att hurra för. Hoppas det är bättre med din.
      Tack. Jag önskar dig/er detsamma. ❤
      Kram Bosse

  14. Hej Bosse. Gott nytt år från Down under. Vad bra att kameran fanns nära till hands. Fin bild av den aventyrslystna unga damen. Hoppas det är inte alltför kallt hos er. Kram Anne

  15. Jag har 10-årskalendrar från 1983 med dagliga anteckningar. Mycket kryptiska och svårtydda och mest väder, lantbruksrelaterat och t ex Åke till lasarettet – ingen förklaring till varför och för vad. Inte kunde jag då, i början på åttiotalet, tro att jag inte skulle komma ihåg det trettio år senare.
    Grattis till den nya fräscha datorn. Min är inte så många månader den heller och jag gillar den verkligen.
    Kram, Ingrid

    • Jag ångrar också att jag trodde att mitt minne skulle vara kristallklart i evigheter.
      Tack ska du ha. Den är behaglig att skriva på. Snyggt och kul att ha en vit för första gången. Men allt nytt uppskattar jag inte. Kommer säkert att lära mig både nya tekniker och att ta bort saker jag inte behöver.
      Kram Bosse

  16. Åhh, jag tänker spontant ”typiskt pappor!” Alltså, pyjamasen. Tack för dina fantastiska historier. Dagbok skrev jag flitigt i tonåren. De finns kvar, men jag vågar inte ens tänka på att öppna dem.
    /P

    • Vet inte om jag vågar skriva om ”alla” mina fadäser genom åren. En del borde jag försöka glömma. 😉
      Klart att du vågar. Nästa höst tar du fram dem en trist blåsig, regnig och mörk kväll efter hundrastningen är klar. Då kan du sitta där för dig själv och rodna. Eller minnas av glädje och saknad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s