Måste se vad det blev

Ögonblicksbilder, fyra

Några sekunder senare får Solveig sin ryggmärgsbedövning. Därefter läggs hon ner och kirurgen ska skära upp sju lager i hennes mage. Inne i mörkret väntar vår första skatt. Det enda Solveigs make behöver göra är att befinna sig på rätt sida ”planket”. De varnade mig för att resa mig och berättade om blivande pappor som svimmat på det hårda golvet. Det var något om att de inte hade personal för de åkommorna. Jag vågade inte föreslå gratis hjälmuthyrning. 😉

Jag är fortfarande impad varje gång som jag ser fotot. Att Solveig i just det ögonblicket kunde bjuda på ett leende. Hon har berättat att hon inte kände sig rädd, mest förväntansfull.
Själv tittade jag oroligt på blodtrycksmätaren som sjönk rejält under ingreppet. Vårt skämt om att vi måste ha en dotter, med tanke på att vi inte hade ett enda gemensamt namn till en son, var inte det minsta viktigt när det väl var skarpt läge. Istället räknade jag tår och fingrar. Det var först en stund senare när de undrade om pappan ville klippa navelsträngen som jag spontant sa:
”Gärna. Måste se vad det blev för kön.”

I dagboken står det:
Vilken upplevelse. Allt känns så overkligt. Det var fullbelagt på BB på familjerummen. Jag fick åka hem till Falkenberg. Hemma gick telefonen varm. Jag ringde allt och alla. 😉 (Men den jag ville prata helst med nådde jag inte. Två år innan min första mobil)

Klockan 12.34, lördagen den 3 februari 2018, har det gått tjugotvå år. Otroligt. Snart är Jennifer Hanna Matilda äldre än sin pappa. 😉

Annonser

33 thoughts on “Måste se vad det blev

  1. Grattis till Jennifer och hennes föräldrar. Solveig ser inte ett spår nervös ut, helt otroligt! Vilken lyca det är när allt går bra 🙂

    • Tack! I den stunden var hon hur lugn som helst. Det hade varit en helt annan dramatik några veckor innan. Nu visste vi att läget var stabilt. Vi kunde åka in själva när det var dags. Behövdes ingen ambulans denna gång. Väskorna var packade. Jag stängde bara av dammsugaren denna fredagseftermiddag och sakta körde jag den långsamma vägen upp till Varberg. Efter kontroll bestämdes snittet till nästa dag.

  2. Så fin ögonblicksbild! Förundras över att Solveig inte har någon mage 🙂
    Grattis till Jennifer och till hennes fina föräldrar! Tänk så fort åren går!
    Kram

  3. En minnesvärd stund, och verkligen beundrande att Solveig kunde le i det ögonblicket. Förstår att du är impad av det. Jag blir det också …
    Jag är så tacksam över att jag klarat mina 3 barn utan att behöva göra kejsarsnitt …

    Ler lite åt din tanke att Jennifer snart är äldre än du. Skojade lite på samma sätt det år jag fyllde 50 och min äldsta dotter straxt efter fyllde 25. Då brukade jag säga, ”Tänk att du plötsligt har hunnit bli hälften så gammal som jag. Det måste ju betyda att du snart är ifatt mig … ” 😉
    Kramis

    • S tyckte det var smidigare med kejsarsnitt på många sätt. I det här fallet fanns det inget att välja på. Det fanns ett myom i vägen. Det tog ett tag innan en läkare såg det på bilderna. Jag vågar inte tänka klart om vad som hänt om de inte sett det innan …
      Nästa gång var det fri passage. Lillasyster föddes på det vanligaste sättet.

      Ha ha! 🙂 Siffror och åldrar går att skoja till det om.
      Lördagskram Bosse

  4. Det tycker jag också att hon ser så lugn ut och var finns magen? Jag födde vårt fjärde barn med kejsarsnitt, åren går så snabbt och ibland undrar jag också om de hinner ikapp oss föräldrar.
    Ha en trevlig helg!

    • Jag har en annan bild som är tagen kvällen tidigare. Då syns magen bra. Men det dröjde väldigt länge innan någon utomstående såg att hon var gravid. Så var det inte andra gången. Första gången gick hon bara upp 7-8 kilo.
      Tror de gör det förr eller senare. 😉
      Tack ska du ha.

    • Det hade varit en stor dramatik några veckor tidigare med ambulansfärd. Då var det mer skarpt läge. Nu var det lugnt. Vi visste att ett myom fanns som omöjliggjorde ”vanlig” födsel. Jag kunde köra långsamt upp till Varberg när signalerna hade visat sig.
      De bestämde sig för att vänta till nästa dag eftersom värkarna klingat av. Därmed blev det en planerad operation med mindre personal. Men Jennifer föddes 17 dagar för tidigt.
      Stämmer. Solveig längtade efter att det skulle vara över och gått bra.
      Kram Bosse

    • Allt mitt fokus låg på att hålla Solveig i handen och stryka henne på pannan. Samtidigt såg jag hur blodtrycket sjönk rejält på slutet. Sedan var det inte många sekunder som jag såg pyret i luften innan hon togs till ”diskbänken”. Det var då jag fick frågan. Sedan fick jag sitta ensam med Jennifer i ett rum medans S blev nersövd och sydd. Samma sak med Lizette. Vi låg bredvid varandra och sov tillsammans några timmar innan S kom in till oss. Så jag har firat själv med någon personal varje gång. Orättvist tyckte Solveig som gjort det stora jobbet. 😉
      Kram Bosse

  5. Är du säker på att hon är gravid på bilden.? Det som kallas höggravid? ser skum ut…men d vet ju förstås. Har också fött en av varje, en med kejsarsnitt… akut… och nummer två på ” vanliga” sättet… Tur att snittmöjlighet finns… 2017, så blev jag, efter att ha trott att jag aldrig skulle få uppleva detta under, mormor till två små. Den förste kom den ”vanliga” vägen, tjejen, som kom drygt sju månader senare, fick förlösas med kejsarsnitt. Snittfödd mamma födde ”normalT”, ”Normalfödd” mamma födde med snitt. Skulle stå ut med ett par små barnbarn till… de ÄR så roliga som alla sagt att de ska vara. Ha det gott!

    • Många gånger frågade vi oss det under de första månaderna. Men vi fick lita på barnmorskornas besked. 🙂 Det var stor skillnad när lillasyster växte i magen. Då syntes det betydligt mer och tidigare.
      Förstår att du kan stå ut med några till. Livets efterrätt ser vi fram emot att få uppleva. Fast jag är tacksam om de hinner med sina utbildningar först. 🙂
      Tack ska du ha. Vi har för första gången denna säsong fått snö i Ystad.

  6. Vilken fint minne för er båda och jag kan förstå att ni var både spända och förväntansfulla. DEt är dessa ögonblick som besår och som man har med sig genom livet.
    Kram och många tankar.

  7. Grattis i efterskott ,-)))
    Härlig minnesbild.
    Ja tiden flyger och vackra namn fick hon, flicknamn är lättare att hitta än pojknamn ,-)
    Ha en härlig Söndag.
    KRAM Primrose ,-)

  8. Vilken ögonblicksbild. Grattis till er alla tre.
    Men, var är magen? Solveig ser inte ut att vara gravid. Är det något gjort med bilden? Nej, skojar, eller kanske inte. Hon ser onekligen inte ut att vara i nionde månaden, plus att hon ser så lugn och trygg ut.
    Hoppas att allt är bra.
    Kram!

    • Tack ska du ha. 🙂 Hade jag visat bilderna som sitter ovanför denna bild i det albumet hade du trott på det. De tog jag kvällen före. Det dröjde många månader innan någon som inte visste skulle kunna anta att Solveig var gravid. Nästa gång syntes mycket tidigare. Men denna första gång gick hon bara upp 7-8 kg och Jennifer är född 17 dagar före det beräknade datumet. Antagligen för att Jennifer ville komma före sin pappa när det gäller årets födelsedagar. 😉
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s