Solveig klipper till

 

Ögonblicksbild; tio

Att klippa ett band med sax tar inte lång stund. Det är gjort på ett kick. Att bygga upp ett museum från grunden tar, några ögonblick, längre tid.
Här är det premiärdagen 1999. När jag läste i min svärmors gedigna anteckningar, att hon startade upp kaffekoppsamlingen 3 mars 1988, föddes idén.
”Vi öppnar naturligtvis 3/3-99 och leker med siffrorna. Visar upp 3 333 st olika kaffekoppar, 666 äggkoppar, 222 kaffekannor, 3 333 kyrkkort o.s.v. Byter ut några samlingar efter varje säsong. Tar 33 kr i entré för vuxna och 11 kr för barn.”
För mig var det en mix av skoj och allvar. Den nya regeln, att privata museum skulle betala moms, fick mig att ta tillbaka förlorade pengar genom att höja min tänkta entré på 30 kr, med tre riksdaler.
Flera personer delade samma sorgsna åsikt, att jag skulle få problem med att ha tillräckligt med enkronor till hands:
”Det fixar du aldrig”, sa de ärligaste.
Detta problem hände mig exakt noll gånger. 🙂 Väntade problemsituationer löser jag alltid lätt. Då leker jag att jag spelar schack. Motståndaren gör ett drag. Sedan försöker jag tänka mig flera drag framåt – innan jag gör mitt första. Schack matt kunde jag däremot bli av helt andra orsaker. Som när jag inte kunde ratta bussarna att komma på beställd ankomsttid. 😦

Åter till ögonblicksbilden. Vilken tur att vi slapp äta upp 150 bullar och dricka upp allt kaffe i termosarna själva. Sådan plåtmage har få. Vilka fina blomsterbuketter vi fick. ❤
När vi nästa säsong gjorde om ”kaffe+bulle-bjudningen” samma datum hände det som inte fick hända. En timme innan start blev det snöstorm på vår halvö. Bullarna åkte in i vår extrafrys. Säsong nummer två började inte i dur. Men min whiteboardtavla på kontoret var redan välfylld av bussbeställningar. 😀


 

Annonser

34 thoughts on “Solveig klipper till

  1. Det var ett litet tunt band att klippa ;-).
    Vilken otur med snöstormen, men bullarna gick väl åt senare, förstås. På någon av alla bussbeställningarna. Är det ett foto på en riktig buss?

    Nu väntar jag på sprinten. Hörde att Hanna Falk vann försöken. 8 sekunder före Stina.
    Tycker det vore synd om Hanna slutade tävla som hon påstås ha sagt, eftersom hon blev så besviken i OS. Att hon blev petad. Förstår inte heller varför ledarna valde Anna Haag före Hanna. Jag hoppas hon får vinna idag, Hanna.

    • Ser nästan ut som ett rakt spindelnät. 🙂 Gissar på att vi kom på idén fem minuter innan öppningsdags. Vi hade ett gediget schema den dagen. Minns att vi strax innan tolv (öppnade 13.00) tyckte att vi hunnit ikapp tiden. Då skulle vi äta lunch, byta kläder, S skulle amma, jag skulle tända upp överallt och fixa min ”magväska” och säkert många saker till. Jag skrev på ett stort papper texterna; 99 dagar kvar, 88 dagar kvar o.s.v. som vi tejpade upp i ett fönster på andra våningen för att väcka intresse bland de som befann sig på halvön på vinterhalvåret.
      En leksaksbuss. Det bussbolag som var hos flest gånger under säsongen fick reklam på en buss. Dessutom fotade jag alla bussar och satte upp det på baksidan av en dörr. Där gillade busschaufförerna att hålla till. 😉

      Stina såg trött ut idag. Kul att det gick att besegra en viss norsk gutt idag. 🙂 Det saknades en del namn från OS. Eller så åkte de ut i kvalet.
      Det är säkert mycket som händer bakom kulisserna. Vet inte om hon ska vara tjurig för det. Enligt mig var det tre givna deltagare innan start. Sedan var det hugget som stuckit. Ida har varit bra på att hänga rygg, men även stumnat rejält några gånger. Då är det en stor kropp att släpa på uppför backarna och tiden kan springa iväg. Kanske var Hanna mest besviken för att hon inte fick gå i sprintstafetten. Men med tanke på den form Charlotte var i och att det krävdes så mycket kapacitet var valet givet. Den styrkan har inte Hanna. Hon ska gå på lättare och kortare sprintbanor. Där har hon gjort sina bästa resultat. Så resonerade de flesta andra länderna. Samtidigt håller jag med kritiken. Eftersom det finns två stafetter borde sprint inte ha lika långa tuffa backar. Men skulle sprintare tjura över det går det att snabbt att kontra med att det är exakt lika åt andra hållet. Sedan finns det de en handfull världsstjärnor som är lika bra på nästan allt. Disciplinerna går in i varandra i stora mästerskap. Annat i stadlopp i Oslo, Stockholm och i Tyskland. De loppen tycker jag är rätt tråkiga att se på. Kanske dags att gå från 4 till 6 deltagare i stafett. 😉 Ärligt talat. Jag skulle vilja se mixedstafetter även i längdskidåkning. Borde bli en succé. 😀

    • Nu handlade detta om en ögonblicksbild. Annars har jag tusentals minnen av den tiden med Lidéns Samlingsmuseum och borde lägga in fler inlägg i framtiden på bloggen.
      Tack ska du ha. Du borde kommit dit med många buss-sällskap. 😀

    • Där hände mycket spännande saker i det stora huset. 🙂
      Ja. Första gången som jag varit ute sedan tisdags förmiddag. Men många ha det tufft som inte bor i stan. Jag var hos optikern. Personalen hade lugna gatan. Folk hade abeställt sina tider. Jag var enda kunden.
      Detsamma till dig.

  2. Många fina roliga minnen och ögonblick har ni tillsammans. Och visst är det tur att ni är utrustade med humor och stor kreativitet. Tror dessa egenskaper hjälp er många gånger. kom på att jag har en hel del sake som säkert passat in på ert museum. Vad gäller kaffekopparna ska jag ta med några till Sandgrund och donera till restaurangen där. ”Junior” samlar just på gamla, sirliga och vackra kaffekoppar. Har en del…..
    Kram och trevlig söndag

    • Där satte du fingret på en sanning. 🙂 Så är det.
      Det finns otroligt många dekorer och smaken är personlig. Själv gillade jag att visa vackert,”fult”, funktionellt m.m. Men i ”Blå rummet” ville jag ”allt” skulle vara vackert. 😉
      Söndagskram

  3. När det gäller vädret rår vi inte på det så vilken tur att det fanns en frys i närheten. Dagens kaffekoppar är tämligen opersonliga tycker jag men tack och lov så finns några gamla serviser här också.Dock inte så många vilket jag faktiskt är tacksam över 😉

    Kram

    • Lagom är ofta bäst. 🙂 Vi jobbar just nu hårt för att minska på lite av allt. 😉 Det var mycket intressant att sätta sig in i porslinshistorien. Jag gick från att inte kunna något alls till att fördjupa mig i allt jag kom över om ämnet. Nu har jag gått vidare till att dricka Latte ur höga glas. 😀 Men jag funderar på att ta upp tråden lite mer på bloggen i framtiden. Först ska jag gräva lite först.
      Kram Bosse

  4. Härliga minnen som ni har och er nästa säsong kunde ha varit här nu med tanke på all snö som kom i veckan… Vilket oväder och det var inte alls kul att sitta bakom ratten för att ta sig till jobbet.
    Hoppas att vi snart får vår nu.
    Kram gun

    • Det finns likheter med vädret 2000 och 2018 den 3:e mars. Usch! Det förstår jag. Du har väl inget alternativ heller. S pulsade till närmsta skola. Det var tufft och tog lång tid. Få barn var i skolan de sista tre dagarna i förra veckan. Det var frilvilligt.
      Snart. Snart har vi våren här. Vi får hålla ut till dess.
      Kram Bosse

  5. Vilken rolig idé med antalen och priset på éntren.
    Tråkigt med det dåliga vädret andra säsongen. Nu är det ju inte heller något vidare. Hade femton minus i veckan och en massa snö. Det har varit så kallt och blåsigt att man knappt kunnat gå utanför dörren. Jag vill ha vår nu.
    Ha en trevlig kväll.
    Kram!

    • Jag gillar att mixa allvar och skoj, arbete och fritid. Sudda ut gränserna ibland. Men inte i skarpläge. 😉
      Här snöar det för fullt igen. Efter att ha varit paus i helgen. Jag är tacksam att strömmen finns kvar. För varje dag som går kommer vi en dag närmare våren. 🙂 Men oj vad jag längtar dit.
      Kram Bosse

  6. Att starta ett museum ,-) det hör väl inte till det vanligaste ,-))
    Men så härligt det låter och din svärmor måste ju vara stolt!
    Ser att jag har missat en massa inlägg här hos dig! Får gå tillbaka o läsa ,-))
    Synd att du inte tycker om rödbetsjuisen jag älskar den ,-))
    Tack för många jättefina inlägg ,-))
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    • Nä. Av alla knäppa och galna ideér vi startat är nog den det största. Vi ångar inget. 🙂
      Vi hade lovat henne att göra det. Först mest som ett skämt till en person som aldrig var sjuk. Som hade en mamma som blev nästan 98 år. Sorgligt nog blev det allvar när hon fick sitt sista cancerbesked. Hon var tacksam av ett JA. Fick aldrig uppleva Lidéns Samlingsmuseum, sorgligt nog. Där hade hon kvitttrat som en lycklig vårfågel och kunnat pratat med besökarna.
      Den känns nyttig att dricka. Dricka fixar jag. Det går fort. Men eftersmaken tillhör inte mina favoriter. Men jag ska köpa en ny flaska snart. Vet att priset är betydligt lägre i mataffären än på Hälsokostaffären.
      Tack ska du ha som läser dem.
      Kram Bosse

  7. Så trevligt med dina ögonblicksbilder! Tillbakablickar, återblickar – tänk så många trevliga minnen som poppar upp i huvudet när man sitter med en gammal bild framför sig. Man samlar på sig många roliga minnen … ja, mindre roliga också, men dem minns man oftast inte lika lätt. Konstigt hur hjärnan styr 🙂
    Tack för ännu en härlig ögonblicksbild!
    Kram

    • Kul att du gillar dem. Det är bäst att ge de sorgliga och mörka minnena så lite utrymme som möjligt. Annars blossar de kanske upp igen. Jag hade ramat in en tavla på mitt kontor med en bild på en bomb och något mer. Själv hade jag skrivit en tabell med en tio-i-topp lista på de ”värsta” sakerna som hade hänt LSM. 😉
      Det såg jag i efterhand med humor. Den listan var lättare att hålla reda på än alla tusentals trevliga episoder. På något vis gick de ljusa in i varandra. Människor sa ”samma saker”. Jag svarade till slut som en papegoja. Det är händelserna som sticker ut som stannar kvar i minnet. Fortfarande kan det poppa upp saker som jag/vi minns.
      Kram Bosse

  8. På vår gata i stan….fast jag bor på landet och gatan är en väg, men längre upp finns en skylt på sommaren. Barnvagnsmuseum! Jag har funderat många gånger på hur det ser ut där. Hur många barnvagnar kan man ha intresse att se på? Men nyfikenheten säger mig att jag borde kolla in stället. Kanske har de just 33 stycken?
    /P

    • Jonas Henningsson skrev om det i sin senaste bok ”Mitt Gotland”. Jag har antecknat det och ska besöka det någon gång. Du får sluta fundera. Stick dit en trist dag och bli överraskad. 🙂 Sedan kan du göra ett blogginlägg så jag får se hur där ser ut. 😉 Vem vet. Du har kanske rätt. Jag slår till med att de har fler. 🙂

  9. Vilka härliga minnen! Jag älskar gammalt porslin och när jag går på loppis brukar jag försöka leta efter ensamma koppar. Jag är inte intresserad av en hel kaffeservis. Det är kul att duka med olika koppar till alla gäster. Jag har varit på en del caféer där de gjort så, och jag tyckte det är en kul idé. Karm

  10. Eftersom vi inte dricker kaffe alls och aldrig gjort (det finns faktiskt svenskar som inte gör det *fniss*) så har jag ju sett väldigt få koppar. Därför vore det jättekul om du kunde visa några, för jag antar att du har massor på bild!? 🙂
    Inte heller bjuder vi på kaffe efteråt numera när vi har middagar. Vilket våra vänner vant sig vid. Det var nämligen så att en gång hade ett par med sig både kaffebryggare och bryggkaffe – dom gillade inte det kokade kaffe jag försökte bjuda på i början. Så efter den upplevelsen så slutade jag att försöka pracka på dom kokat kaffe, det dög ju tydligen inte. 😦 Så numera får dom dricka sitt j….a kaffe när dom kommit hem! 😦 😦
    Jag har bara åtta kaffekoppar med lite tillbehör. Dom ärvde jag efter min mamma och dom är vackra så dom har jag behållit, det är Mon Ami. 🙂 🙂
    En gång i tiden samlade jag på glaskaraffer. Men jag tröttnade och började göra mig av med en del, men jag har väl ett 30-40 tal kvar som jag ställt ovanpå bokhyllan i bilbioteket. Och min mamma samlade på saltkar i glas och dom har jag naturligtvis kvar – så man kanske skulle göra en utställning med dom tillsammans. Fast det skulle ju bli en extremt liten utställning….. 🙂 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    • Jag har haft årslånga break från kaffedrickande och anses som en tedrickare om det står och väljer mellan de två varma dryckerna. Men sedan vi blev med kapselmaskin väljer jag en ”Latte” 5-6 gånger i veckan. Inte mer. Det fixar inte min mage. Te dricker jag ca 20 koppar i veckan. Jag väljer nästan alltid grönt te sedan många år för att vara hälsosam. Men jag har också lös-te-favoriter i burkar. Tesorterna är svarta. Absolut inte röda eller vita. De varianterna gillar jag inte alls.
      Mon Ami gillar jag. Gjorde sig bra i ”Blå rummet” på vårt museum.
      Även små utställningar kan vara intressanta. Helst om det finns storys bakom sakerna.
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s