De små detaljerna

Ögonblicksbild; elva

Jag skyller på att jag var stressad den dagen i Hjo. Visst var det typiskt att det var Solveigs kaffe som hon behövde lapa. 😉 Örat måste befinna sig utåt för att muggen skulle kunna komma under hålet. Sådana tabbar görs bara en gång.  

Egentligen borde jag istället visat en aktuell bild. För det hände en större tabbe för några veckor sedan när jag skulle ta en ”Kaffe Latte” på hemmaplan. Då var jag inte lika road och hade inte tid att ta kort. Kaffet rann både in i ett skåp och på köksgolvet. Mycket efterarbete. 😦
Annars började det bra. Jag mätte upp 180 cl vatten. La in en kapsel Café au lait i maskinen. Satte på knappen. Väntade tills den blev grön. Förde spaken till höger och fortsatte snabbt iväg till OS-soffan. Mitt emellan två skidskytteskott ilade jag tillbaks till köket och  … tittade fånigt på pölen och all annan bedrövelse. Insåg begåvat att en styck stort tomt glas placerat på en svart ”sittplats” under ett hål hade förskonat mig mycket extraarbete. Inte tog skidskyttarna hänsyn och stannade till på stället tills jag var klar med hushållsarbetet.

För att jag inte ska känna mig som en stor klant får du läsare allt bjuda på en riktig fadäs som du gjort? 😀

Annonser

34 tankar om “De små detaljerna

  1. Så tråkigt att de inte kunde vänta med att köra tills du torkat upp.
    Jag gör fadäser dagligen ,men är försiktig med att dokumentera dom 🙂
    S…….Man får vara lite galen ibland 🙂
    Ha en bra dag i snön!
    Kram!

  2. Hej Bosse!
    Att behöva sanera köket när det är skidskytte på TV. Vilken mardröm. Jag har aldrig gjort några fadäser ……. Skojade bara. Får ta en riktig värsting.

    Hembjuden till goda vänner. Ett rödvinglas i handen. Glatt pratandes och förstås ganska ouppmärksam. Inte onykter men kanske lite salongsberusad. Halkar på något olyckligt vis till med armbågen som jag ofint nog hade på bordet (ingen vett och etikett där inte). Lyckas tömma största delen av glasets innehåll på bordet……. och ner på mattan…..och förstås inte vilken matta som helst. Nej då! Ska man skvimpla ut ett vinglas någonstans så ska man förstås göra det på en äkta matta. Till råga på allt en ljus sådan, inte en sån där vinröd utan en som är mera beige i grundtonen. Du kanske minns Burt i Lödder, han som kunde knäppa med fingrarna och bara försvinna. Jag minns att jag intensivt önskade att jag skulle kunna göra som han där jag satt som förstenad.

    Nåväl, mattan gick att rädda, annars hade jag nog valt att ruva på min klantighet i min egen kammare. 🙂

    Kram Anna-Karin

    • Nog minns jag Burt i Lödder. Han var en av mina favoriter i den serien. 🙂
      Tusen tack för ditt bidrag som med råge slår ut mina kaffekoppsfadäser. 😀
      Tur att mattan gick att rädda. Usch! Stackars dig när det hände.
      Kram Bosse som ska se på skidskytte klockan 17.30. Herrarnas sprint. Då med reklam. 😦

      • Tack! Det har blivit en hel del fadäser i livet men det här var min värsting. Tror jag. 🙂 Det gör fortfarande ont när jag tänker på det även om det var längesen.

        Jag har satt herrarnas sprint på inspelning. Ska på en föreläsning om jord ( vanlig matjord 🙂 spännande ?) och får titta när jag kommer hem. Inte alls lika kul men jag får trösta mig med att jag kan spola reklamen 🙂

        Kram och önskar dig en fin skidskyttekväll!

      • Det är bäst att se det med ett leende. För det kan faktiskt hända vem som helst. Dina vänner kanske tar upp det då och då med glimten i ögat. 😉

        Du kommer säkert att lära dig något nytt som du kan ta till dig i framtiden. Gissar på att du ligger i startgroparna inför en ny trädgårdsäsong. Kan du snabba på den där våren? 😉

        Vad bra. Måste vara bättre än att se det live som jag ska.
        Kram

  3. Vilken tabbe ska man välja när man gjort så många!? 😦 Den största och kanske senaste var när jag skulle köra in vår förra bil som då var ny i garaget. Dörrhålen – vi har två öppningar – är ganska smala så man får verkligen kolla noga att bilen går in, Vilket jag gjorde – trodde jag….. 😦 😦
    När jag fått in bilen halvvägs, tydligen inte exakt rakt, så tog det i. Men den gick in….. Hur bildörren på höger sida sen såg ut ska jag inte gå in på. 😦 😦 😦
    Det mest underliga är att Rolle aldrig har sagt ett enda ont ord till mig om min dundertavla! Och han som är så petig normalt!! 🙂 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    • Terapi. 🙂 Jag satt framför datorn och tänkte på just DIG. Då kom det som jag hoppats på. Något riktigt läsbart. Du gjorde mig inte besviken. 😉
      Tittade du efter direkt eller väntade du tills du behövde bilen nästa dag/gång?
      Det syndromet känner jag väl igen. Borde döpa det till något häftigt namn.
      När jag väntat mig att det ska bli mycket åsikter blir det inte ett enda ord. Vad som tänks kommer ju förstås inte fram. 😉
      Du får skriva en tjock bok om dina tabbar.
      Kram Bosse som tyvärr inte har några bildbevis/minne från ”de hundra värsta tabbarna”. 🙂

  4. Jag har satt igång sex koppar kaffe och glömt sätta kannan på plats. Det blev också mycket att torka. Massor av sådana saker gör jag. Ibland tror jag på allvar det är nåt fel i mitt huvud…

    • Tack för den. 🙂 Jag har gjort sådant i omgångar ”hela livet”. Så jag har också något galet fel däruppe. Vi kan ta varanda i hand. Fast det roar ibland både andra och mig själv. I alla fall i efterhand. Men det händer att jag blir rädd för mig själv. För det skulle kunna gå riktigt illa. Vissa fel är inte förhandlingsbara. De går bara att göra en enda gång. Jag brukar förtränga minnena. 😉 Usch! Nu kom jag att tänka på något hemligt. 😉

  5. Vi är tydligen många i klubben tabbar. Blev av med mobilen för många år sedan. Letade flera veckor men hittade den inte. Hade varit på julmarknad i Skåne så jag tänkte den var stulen eller tappad. Det var kontantkort så ingen fara. Köpte ny telefon och ca 1 år senare hittade jag den i garderoben där den ramlat ner i ytterhöljet till symaskinen.
    Snökramar frå småland

    • Skönt! Då behöver jag inte känna mig ensam. 🙂 Påminde mig om när jag inte hittade mitt bankomatkort. Visade sig att det åkt igenom fodret i min trenchcout. Jag undade flera veckor senare vad det var som slog mot mitt ben. Då fick jag inte ta tillbaka mitt lösenord som jag valt själv. 😦
      Snökramar tillbaka.

    • Haha då måste jag berätta om Maken. Han blev av med sina glasögon. Vi letade verkligen överallt. Flera år senare hittade jag dem på en hylla i Yngstas garderob. (En stor klädkammare) Varför hade han lagt dem där? Högt uppe vid taket?

  6. Fadäs i köket? Antagligen många. Men den jag kom att tänka på hände för måånga år sen. När vi hade hemkunskap i skolan och bakade vetebullar. När bullarna låg färdiga på plåten, skulle de vila en stund på ett ställ (á la brickställ som finns på lunchställen). Bara det att jag satte in plåten åt fel håll så att den dråsade rakt ner i golvet med ett högt brak. Det ekade i det stora köket med kakelplattor på väggarna och bullarna flög. Kanske bara en liten grej, men som tonårig tjej skämdes jag förstås och rodnade upp över öronen. Ett bevis på att det var allvar för mig är väl att jag fortfarande minns det så tydligt.

  7. Så kan det gå. Tittade på den första bilden med kaffebryggaren och kinde konstatera att även jag hade en sådan en gång i världen. Men om jag vänt hanken fel så har jag förträngt det. Sen undrar jag hur kaffe i en maskin kan bli så mycket. Häller man i en viss mängd så känns det som om den förökat sig när den hamnar på golvet.
    Vad gäller fadäser har jag gjort många. En var när jag i New York, på ett tunnelbanetåg i Harlem. (Jo, jag var fel…) blev tillsagd av en stor färgad kille att jag skulle lämna min plånbok och kamera till honom. Han väste dessutom att han hade en pistol och något årt kände jag i sidan. Men jag blev så kränkt och förbannad att jag skrek att det var ett dj-a sätt att råna personer. Han borde skaffa sig ett jobb i stället. Paff blev han och dröp av på nästa station. Jag hade också meddelat att några pengar inte fanns. Men ingen i vagnen vågade röra sig. När jag sedan anmälde det hela hos polisen blev jag utskälld för att inte ha lämnat mina pengar. Han had eju kunnat haft en pistol. Men den tanken föll mig inte in. Var 25 år och tyckte väl jag var odödlig.

    Kram!

    • Det är som vätskan förökar sig i maskinen.

      Vilken story. Jag tror jag hade reagerat på liknande sätt i just det sammanhanget. Med alla människor i vagnen. Adrenalinet går snabbt igång vid ett sådant ”möte”. Då hade jag inte haft tid att bli rädd. Sådant hade jag ägnat mig åt efteråt. Fast hos polisen hade jag blivit sur eller ledsen över deras utskällning. Det är både härligt och farligt att vara i den åldern. Jag tror inte killen gjorde om just detta på ett t-tåg fler gånger.
      Kram

  8. Åh, så Retfullt det är, och varför alltid när man har bråttom till något. Så typiskt. Brukar säga Murphys lag.
    Ska fundera ut något.
    Trevlig fredag
    Kram

  9. Precis sådan fadäs som jag gjort mer än en gång! Sedan har jag gjort många andra under årens lopp, men dem har jag helt förträngt … ja, både åren och fadäserna!
    Jo, nu kom jag på en! Vi bodde i lägenhet på den tiden – det var en riktig snövinter och begränsat med p- platser. Efter att ha snurrat runt ett par gånger i kvarteret så hittade jag till slut en plats … jag tog fart och stod plötsligt snyggt och prydligt uppe i en snöhög! På bilens underrede med hjulen i luften! Efteråt kunde jag skratta, men det var så lagom roligt för Lasse att skotta fram den så den fick markkänning igen 🙂
    Ha en fin helg!
    Kram

    • Jag har också förträngt en hel del. Men så dyker något upp som gör att jag tvingas tillbaka till minnet igen. Eller så är det någon som hjälper mig på traven. 😉 Jag har redan hunnit göra två våta och klabbiga tabbar under morgonen och förmiddagen.

      Vad bra att du kom på en för det var kul att läsa. 🙂 Jag hade gärna haft en bild på bilen där den stod med hjulen i luften. Förstår att det var lagom roligt innan Lasse gett den markkänning igen. 🙂

  10. Sådana händelser är alltid mycket roligare än just i det ögonblicket de händer. Fadäser har jag gjort många och mina barn och nu Rasmus tycker det är så kul att höra om dem. Faktum är att jag är ganska stolt över en del, för de visar också att jag var ganska modig när jag var ung. Det känns skönt när man kan skratta åt eländet. Vad vore livet utan tokigheter? Kram

    • Tur det inte är tvärtom. Roligt precis när det händer och sedan trist i all evighet. 🙂
      Rasmus kanske skriver en hel roman om dig i framtiden.
      Kan förstå din känsla. När jag tänker tillbaka inser jag hur djärv, våghalsad, impulsiv jag kunde vara vid vissa tillfällen. Svårt ibland att veta var gränsen går när modighet går över i något mindre bra. Det beror på vem som får frågan. 😉
      Det piggar upp. Fast idag har jag redan gjort två fel/dumma saker lite väl tidigt.
      Kram Bosse

  11. Den där känslan som jag förstår du fick, känner jag väl igen. Det har hänt mig liknande saker flera gånger och jag förvånas varje gång över att det blir så mycket av så litet, om du förstår vad jag menar.
    Tack för din omtanke och dina vänliga ord hos mig.
    Kram!

    • Jag förstår exakt vad du menar. Det är märkligt.
      Jag värnar lite extra om dig min vän. ❤
      Idag har jag redan gjort två tabbar. Tog på mig nya och varma kläder för att gå ut en sväng efter frukosten. Först tänkte jag tömma diskmaskinen. En glassburk hade i sin lätthet vänt sig och fyllts med vatten. Detta vatten fick jag över mig. Bara gå ner och ta av sig igen. Byta till annat. När jag skulle raka mig började jag med att skaka på raklöddret. Sedan tryckte jag till. Åt rätt håll trodde jag. Icke. Min nytvättade blå manchesterskjorta blev lustigt vit lite överallt. Nu hoppas jag oturen vänds till tur när jag ska på ögonbottenfotografering om en stund. Min klippa har tydligen fixat en återbudstid. 90 dagars garantitiden gick ut i januari. 😦 Jag lär i alla fall inte se klart resten av dagen. Lika bra att skriva klart här på bloggen. Förra gången såg jag inte vanligt på två dagar. Beror på hur mycket vätska de droppar in. Ibland får de göra om det. Då blir det dubbel dos. Det viktigaste är att förändringarna inte blivit fler runt gula fläcken.
      Helgkram Bosse

  12. Oj,oj, inget roligt att behöva städa ofrivilligt. 😉 🙂 Konstigt så svårt det blev att komma på någon fadäs som jag gjort. Men så klart har jag gjort massor. En sak minns jag nu i alla fall. När jag kokade makaroner till två hungriga små döttrar. Och tappade hela kastrullen med makaroner och hett vatten på golvet precis när jag skulle servera. Det var bara att torka upp och börja om den gången. 😉

    Önskar dig en skön helg!

    Kram/Anna-Karin

    • Ibland blir jag trött på mig själv. Men det finns ju trevlig ingen lösning för att sluta umgås med sig själv. 🙂
      Tack för ditt bidrag. 🙂 Tur inte det heta vattnet hamnade på något mänskligt.
      Tack. Jag önskar dig detsamma. Jag längtar mycket efter våren.
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s