Ett halvår kan gå både fort och långsamt

Det har för mig personligen varit ett mycket speciellt halvår sedan ”Minnen som stannat kvar” kom till min trappa. Jag skulle ha kunnat skriva ett manus till en ny kåseribok, bara genom att använda detta tidsintervall i mitt liv. Skämten hade lyst med sin frånvaro. Tillkortakommanden, bakslag och ironi skulle fått hedersplatsen. Sårbarheten hade också fått glänsa. Tester av skilda slag skulle offentliggjorts. Tankar om undersökningar som borde gjorts. En orolig väntan på vaddå? Alla sovande timmar för att smita ifrån den tuffa verkligheten en stund och för att energipilen visade på rött. Det absurda med att ha oturen att vara född fel datum o.s.v. Det är stödet från min klippa i livet som hållit mig över vattenytan – även denna gång.  ❤
Vi små människor har bara ett enda liv. Det gäller att fylla det med de möjligheter som står till hands och med de redskap som finns till förfogande. Vårda tiden vi har till låns. Ta chanser. Undvika fallgropar så gott det går. Vara tacksam för det lilla. Bara vara och ge plats för eftertanke. Inte stressa genom vardagen. Njuta av kaksmulorna.

I kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” delar jag med mig av sjuttiotre texter med skilda ingredienser. Jag hoppas nå ut till den publik som uppskattar mitt sätt att skriva. En blandning av smått som stort. Allvar och humor. Jag vill att läsaren ska trivas bland mina personliga ord. Le. Skratta. Bli tårögd. Nicka igenkännande. Lära sig något nytt. Minnas något gammalt från sitt eget liv.

Grusvägen på omslaget är inte jämn och rak. Husen är inte supermoderna och trendiga. Byggnaderna har sina skavanker. Framför allt bär de på flera års upplevelser av skilda slag. Om väggarna kunde talat skulle jag satt mig på en bänk och lutat huvudet bakåt, blundat och lyssnat intresserat som ett nyfiket barn på väggens knarriga stämma: En kvinna från Herrvik på Gotland kunde trolla med knäna. En mörk stjärnfri höstnatt smög hon ut och bestämde sig för att äntligen …

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/
Några tankar/blurb/åsikter från läsare av ”Minnen som stannat kvar”. Tusen tack till er alla. 😀

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/11375-2/
Aktuella listan med poäng som delats ut till de tre favoritkåserierna och till det sämsta kåseriet. Du läsare som inte lämnat får gärna skriva en kommentar under detta blogginlägg. 25 september, på ettårsdagen, drar jag tre namn som vinner en lott.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Vill du köpa en bok går det bra här. Swisha är snabbaste sättet. Följ instruktionerna. Glöm inte porto.

Alla tre länkarna finns under min header (fotot längst upp på bloggen). Jag lägger in ny information med jämna mellanrum.

Fotnot:
Detta är inlägg nummer ettusen tvåhundranittioåtta.
Jag svarar med en symbol. 😉  🙂  😀  ❤  😦
Sedan några veckor tillbaka ”döstädar” jag bland gömmorna. Roligt, intressant, sorgligt, nödvändigt och mycket mer. Många känslor tittar fram. En del lämnar salta spår på mina kinder. Andra gör mina skrattrynkor djupare.

Det drar ihop sig till en veckas påsk-tävling när jag lägger in inlägg nummer 1 300. Leken kommer att bestå av frågor kring sex stycken foton. Bland annat ska du berätta vem som är jag på bilderna. För att inte göra det för enkelt vill jag veta vem som är min pappa och vem som är min fotbollsspelande morbror på lagfotot. Slutligen handlar det om tre tjejer från förr. 😉
Släkt, syskon och de som kände mig IRL på den tiden får självklart inte deltaga eller lämna några ledtrådar. Flest rätt först kommer att vinna en lott. Undra om någon kommer att fixa full pott. (10 poäng/10 ägg) 😉

 

 

Annonser

44 tankar om “Ett halvår kan gå både fort och långsamt

  1. Ja livet är inte lätt. Jag har Minton och mina bloggkompisat som ger mej tröst när allt är i botten. Dina små berättelser är så fina och hjälper till.
    Önskar en bra söndag. Kram

  2. Måste säga att du skriver fantastiskt om vardagliga ting. Det är med både känsla och humor. Håller just nu på med Skimrande ögonblick och dagar i grått.
    Det blir många leenden och igenkännanden i olika situationer.
    Kram på dig

  3. Jag har ett par kapitel kvar i boken. Har som Znogge läst och funderat en en hel del. En del kapitel har jag också läst om.
    Vi har ett liv som pågår just nu och jag glömmer det ibland. Vill skynda på för jag har så mycket kvar som är ogjort.
    Att gå igrnom sina saker är en process och tar oss med på olika yttre och inre resor.
    Kram

  4. Nej, livet är inte alltid så lätt – men det gäller att ha en positiv grundinställning till livet, då klarar man det mesta. Vilket förmodligen inte alla har – eller varit lyckliga att födas med! 🙂
    När jag går igenom vad som hänt oss – och fortfarande håller på att hända – så låter det helt fruktansvärt. Men mitt uppe i det så tycker jag att vi har det extremt bra och jag njuter faktiskt av livet varje dag. 🙂 🙂 Förmodligen för att jag är född med en väldans positiv inställning till allt….. 🙂 🙂 🙂
    Och visst kan jag naturligtvis bli sur och deppig ibland, men inte längre än någon enstaka dag. För det är ju så att man har bara ett liv och det gäller att ”suga på karamellen”!!
    KRAM/Susie

  5. Känner med dig och hoppas att du ska få känna att du mår bra och känna stabilitet. Men, det är inte lätt då sjukdomar trycker på och vill ta överhanden. Jag håller med dig. Fint att vi har våra stöttepelare som hjälper och är med i allt.
    Jag tycker mycket om även din senaste bok och kan läsa om kapitel ibland. Gillar din humor och det sätt som du tacklar livet.
    ”Om väggar kunde tala” ja så tänker jag ofta, men istället så får det bli min fantasi som får fritt spelrum.
    ”Döstäda”, jag kommer ju aldrig till skott, tänker bara och börjar med att dra ut en låda, stänger den kvickt igen och skjuter upp det till, ja vad då, framtiden kanske.
    Sköt om dig väl.
    Kram!

  6. Så långt kan jag säga att redan första kapitlet drabbade mig. Bridge Over Troubled Water. Kanske till en del för att jag själv har minnen från den låten. Men jag återkommer med mer bestämdhet.

    Kan inte sätta mig in i hur det är för dig, men känner med dig. Vet hur svår sjukdomen är och kan vara. Det är alltid lika intressant att läsa dina inlägg och nu ser jag fram emot tävlingen!
    Kram från Ethel

  7. Livet är för de flesta en bergochdalbana! Ju äldre vi blir, ju fler dalar och toppar får vi förmodligen uppleva. Det är så livet är och du har samlat ihop dina erfarenheter i underbara böcker! ❤
    Du klarar dig bra med din värme och din humor! 🙂
    Jag har nästan läst klart " Minnen som stannat kvar", vill stanna upp och begrunda. Boken väcker egna minnen. Både glada och lite sorgliga. Två episoder ur din bok har "stannat kvar" hos mig och det är: "Mormor och jag", samt "Bjöd på sig själv." Jag har svårt att välja en av dem… det får bli de två. Mindre bra… återkommer Bosse!
    Kram Nilla

  8. Jag tycker om att boken är jordnära och att händelserna är vardagliga. Med tanke på att vi är i ungefär samma ålder finns det så många igenkänningsfaktorer, låtar, 80-talet… även om det inte var så länge sedan så är det en helt annan tid när man läser om det. Jag tycker också om novellformatet. Du har gjort ett bra jobb med boken.
    Tack för att du delar med dig!

    Hoppas innerligt att hälsan blir bättre och att du får en alldeles underbar påsk och kommande vår!
    Kram Christina

  9. Hej Bosse!
    Det gör mig ont att läsa att din hälsa inte varit så bra. Jag hoppas att du är på bättringsvägen nu när våren och sommaren nalkas.

    Du skriver så bra och tänker så många kloka tankar, som gör att man stannar upp och reflekterar. Den här gången fastnade jag för dina ord: njuta av kaksmulorna. Jag kom att tänka på alla de gånger man velat ha den där stora ”glassiga” tårtbiten, men som när man väl fått den inte var så kul. Det är nog kaksmulorna, vardagen, som gör livet, tänker jag. Och det är nog dem man skulle sakna mest.

    Krya på dig!
    Kram Anna-Karin

  10. Hej Bosse
    Utan humor är det väldigt svart att leva. Det är så viktigt att man skrattar även när man mår jättedåligt. Man ska aldrig glömma att njuta av små sakerna i livet. Tack och lov är det bara de goda minnena som stannar kvar. Kram Anne

  11. Jag har nu läst alla dina kåserier i Minnen som stannat kvar och har, precis som säkert alla andra som läst, skrattat och gråtit och lett i mjugg och associerat till egna upplevelser.

    Mina tre favoriter:
    Bra: Ökänd efter sjuttiofem meter. Kommer mycket väl ihåg fadäsen och trodde precis som alla andra att det var han själv som dabbade sig. Så orättvist förstår jag nu.

    Bättre: Sista friska dagen. Mycket berörande.

    Bäst: Bridge Over Troubled Water. Den som jag har egna minnen till. Finns fler som väcker minnen, men den här är speciell.

    Tack Bosse för vädligt fina lässtunder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s