Tusen tack till alla

I min ”döstädning” har jag kommit till en personlig avdelning. Jag har de senaste två veckorna läst igenom flera hundra brev, som jag fått genom åren från olika platser i världen. Från jag var en liten grabb tills jag blev en fullväxt gubbe i mina bästa år. 😉
Min första tanke var att jag skulle spara ett brev från varje avsändare. Den planen sprack direkt. ”Så kan du inte göra”, tänkte jag och drabbades av nostalgi.
En del är helt suveräna brevskrivare. Jag är djupt imponerad. Därför gjorde jag på mitt vis och jag lyckades faktiskt riva sönder flera hundra brev. Kvar blev 303 st. Dessa får följa med mig till ”hemmet”. Där får någon anställd läsa högt för mig. Risk att någon av oss börjar rodna. Jag ska redan nu börja träna på mitt pokerfejs. 🙂

 

Att  breven med de olika namnen kom i rätt låda är inte så konstigt så länge som jag bodde i samma stad som jag var känd på jobbet/postverket, för mina smeknamn Sebastian & Bobo. Men att det funkade på alla de andra 22 adressplatserna var mer en gåta. Eller finns det tusen brev till som aldrig kom fram till Eastbourne, Täby, Umeå, Borås, Hjo, Skummeslövsstrand (inte så konstigt med tanke på det skumma namnet) Båstad, Ullared, Falkenberg m.m? Bäst att inte veta sanningen.

De flesta av breven är handskrivna. Handstilen varierar, men sak som återkommer i texterna är MIN handstil. Jag har fått många pikar och utförligt analyserande av den. Det kan jag inte begripa alls. 😉 Tur jag fick beröm för andra saker.
Jag bugar och tackar till er alla som skrivit till mig. Att ni tog av er personliga tid. Hoppas ni haft ett bra liv. 2018 dyker det aldrig upp några handskrivna brev till mig. Kanske är det tur på ett vis. 😉 Aha! Solveig gömmer såklart dem. Inte mer än rättvist med tanke på att jag gömmer hennes. Efter jag besvarat dem på mitt personliga vis. 😉

 

Jag har lyckats slänga massor av stora saker. Till och med mina senaste spikskor har jag tagit farväl av. Solveig har undrat om jag är sjuk. Hon har retats och känt efter på min panna. För hon känner inte igen ekorren som hon gifte sig med.

Okej. Småsaker som biljetter till konserter, pjäser, bio, tävlingar m.m. får såklart plats i små gulliga skolådor. En del minnen har jag totalt glömt bort. Men långt ifrån allt. ❤

Nästa gång ska jag vidare till stenar (lätta saker) som jag sparat genom åren. På baksidan har jag skrivit med tuschpenna platsen som jag lånade dem från. 😉 Mitt bloggande på Blogglandia har blivit lidande för mina aktiviteter på hemmaplan. Men nu ska jag ut i solen. Kanske träffar jag på min nya kompis från igår.


Trevlig helg önskar jag till eventuella bloggbesökare. Jag tänkte jag skulle se om jag kan få med ett foto när det står 333 333 besökare längst upp på bloggen. Det hade varit nice. 😀

Annonser

48 thoughts on “Tusen tack till alla

  1. Ha haha jag tänkte väl…….(han slängde väl inte alla)
    Kul att behålla och ta med sig…………så långt det går.
    Himla söt kompis du har ,-))
    Att skriva med tuschpenna var ju bra mycket smartare än vad jag var, jag klistrade fast en lapp på stenen varifrån jag ”tagit” den flera har nu ramlat bort de jag haft på balkongen och jag kommer ihåg bara ett fåtal…
    Ska precis nu sortera kläder o slänga men spar även där (de som betyder något speciellt) .-))
    Otroligt att breven hittade fram till dig!
    Skickade ett stort kuvert i Söndags med ett stort foto på ena barnbarnet när hon sitter på den häst hon red på, det har inte kommit fram ännu fast det var rätt adress.
    Njut på nu i solskenet.
    Ha en härlig Helg!
    KRAM Primrose ,-)

    • Det skulle inte gå att slänga alla. ❤
      Jag har inte sett just den katten mer. Men i veckan blev det ett rejält slagsmål mellan två katter i landet under sovrumsfönstret. En tredje katt tittade på. Jag gissar på en hona. 🙂
      Just när jag tog dem var jag övertygad om att jag aldrig skulle glömma tid, plats m.m. Hm.
      Mina alias/smeknamn var väl etablerade i min barndomsstad. Brevbärarna brukar fria när efternamnet stämmer. 😉
      Trist att det inte kommit fram. 😦
      Tack ska du ha.
      Kram Bosse

  2. Ja, det är inte utan att man saknar livstecken från dig. Jag som bytt till din portal o allt.
    Saknar även handskrivna brev. Fick massor varje vecka…

  3. Ja har förstått att du är en samlare, vilket inte jag är, men när jag läser om allt du har sparat önskar jag att jag hade gjort det. Jag kom på alldeles för sent hur viktigt det är. I minnet har jag mycket kvar, men det är inte samma sak som att ta i en pryl eller läsa ett handskrivet brev.

    Snart ska jag och Kjell gå en promenad i Slottsskogen. Idag är det tävlingar där. Tought Viking. I år har det bättre väder än förra året när de badade i lera. Kul att kolla när andra mer eller mindre drar ur all energi som finns i kroppen och gör allt de förmår för gruppen. En positiv känsla, en kontrast till allt negativt som händer överallt i världen och som gör mig sorgsen.

    Trevlig helg!

    • Det är för och nackdelar med att vara samlare. 🙂 S hade ju en mamma som var det av stor rang. Sedan går hon själv och gifter sig med en ekorre. Men oj vad många kilo saker jag gått med på att slänga sista månaderna och mer kommer det att bli innan vi gått igenom ”allt”. Dessutom skänker vi åtskilligt. Säkert ett par hundra böcker m.m.
      Mitt minne funkar bäst i kombination med ”sak” och tid att tänka efter. 🙂
      Det händer säkert mycket i den fina parken du har möjlighet att nå relativt snabbt.
      Det behövs sådant.
      Endast två avsnitt kvar av ”Seven seconds” Spännande. 😀 Tack för det tipset också. Du får se den själv. Jag var inte helt förtjust efter 1, 1.5 avsnitt. Sedan började personer att ”sätta sig” och jag kände mig mer insatt och den började bli som en ”drog” som de två andra netflixserierna. Något jag längtade att se vid förmiddagsfikat.
      Ny helg. Tack ska du ha.
      Kram Bosse

  4. Det är svårt att slänga brev, i all synnerhet handskrivna sådana. Jag har brev som har skrivits till nära och kära som har gått bort för rätt längesedan, brev som väl beskriver hur tiden var då i början av 1900-talet och framåt. Jag fann på råd, för jag kunde ju inte slänga dem, alltför mycket kulturhistoria gömmer sig i det skrivna. Folkminnesförbundet och litteraturföreningen tar emot med stor tacksamhet. Sedan kan författare och andra skrivare sitta där och läsa, få inspiration till eget skrivande, information om hur det verkligen var osv.
    Kruxet är att jag nu har suttit och renskrivit brev i vad som tycks oändlig tid. Men det må ta tid.Brevbuntarna försvinner sakta men säkert. Men fortfarande väntar mycket renskrivningsarbete innan nästa postpaket går vidare.
    Jag dö-städar både för egen del men också för dem som har vandrat vidare.

    Duktigt av dig att ”rensa” som du gör. Spikskorna kunde du återanvända till blomkrukor eller så 😉
    och ditt nya sällskap är väldigt rart.

    • Vad roligt att du också är en ekorre. 🙂 Vilken fin personlig skatt du har i de gamla breven. <3. Vad du duktig du är. Till slut når du sista brevet. Jag har också mängder av brev och dagböcker från artonhundratalet och framåt från min mammas släkt.
      Jag har inte sett just den katten.
      Hoppas du har en fin helg på din ö.

  5. Vilken lycka att ha brev och läsa. Måste vara spännande med alla dessa minnen. Katten är så stilig men Minton tycker inte om dessa djur.
    Ha en fortsatt bra helg.

  6. Precis som jag misstänkte så kunde du inte slänga alla vilket kanske var bra. För även om man inte läser gamla brev och vykort regelbundet så tycker jag ändå att det känns som fina minnen att ha kvar. Men visst, lagom är väl bäst. Vi har fortfarande flera flyttlådor med mammas personliga saker som vi inte hunnit gå igenom vi har fått påfyllning av lika många från svärmor efter hennes flytt till boendet. Dessutom åkte vi på svärfars gedigna frimärkssamling! Såja,det kan vara klokt att göra en viss utrensning själv.

    Kram och god lördagskväll!

    • Du börjar känna mig ordentligt. 😉 Men det var skönt att skilja agnarna från vetet.
      Vi är lite i samma båt. Jag skriver kanske mitt men det är väldigt mycket som är förknippat med tidigare generationer åt båda hållen. Fast snart är det för trevligt utomhusväder. Då lockar inte sådana här aktiviteter. Frimärkssamlingen måste ni behålla intakt eller ta reda på vad den är värd. Jag kan alldeles för lite om mynt och taggiga märken av papper. Vi ämnar att ta med frimärken i nästa tradera-omgång.
      Kram tillbaka

  7. Jobbigt detta med att slänga brev. Brev som man har sparat för att de har betytt något och någon har tänkt på oss. Det är inte lätt. Men, jag har gjort samma sak, slängt massor. Även mängder med vykort men där har jag fortfarande många kvar.
    Jag kan sakna detta att inte få ”vanliga” brev. Kan tycka att det är mer personligt än e-mail. Ja, jag vet inte, kanske ska jag inte tänka så.
    Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag fick dåligt samvete då jag läste om att du håller på att slänga saker, för det är något som behöver göras här, men det tar emot. Både på det ena och andra sättet om du förstår vad jag menar.
    Trevlig söndag.
    Kram!

    • När jag väl kom till skott var det inte så svårt att spara och slänga. Vykort, julkort, påskkort och gratulationskort är avklarade. Det mest har gått smärtfritt. 🙂
      Det var en härlig epok av livet. Helst handskrivna brev. ❤ Mycket mer personligt än dagens snabba meningsbyten.
      Nu börjar det bli extra trevligt utomhus i naturen. Spar du ditt "slängande" till regniga höstdagar.
      Tack ska du ha.
      Kram Bosse

  8. Härligt läsa om din döstädning och att du lyckas slänga så mycket. Visst är det svårt att göra sig av med vissa saker som t ex foton och brev. Jag har lyckligtvis/dessvärre inga brev eller vykort kvar och foton har jag rensat bland men jag har mycket annat som jag grunnar över. 🤔

    Har ändå blivit bättre på att rensa ut framför allt när sakerna går att sälja/ge bort till andra som kan använda dem.

    Mitt rensande går i perioder och det är nog snart dags igen ☺️

    Vilken söt kompis du fått. Ha en fin fortsättning på söndan och med rensningen. Kram ❤️

    • Det var dags att äntligen göra något åt saken. Både när det gäller stort och smått. Jag är nöjd än så länge.
      Precis som du tycker jag det är trevligt med mixen skänka & sälja. Jag har varit inne i denna period ett bra tag och ämnar fortsätta hela vägen denna gången.
      Den där söta katten sprang in hos oss igår bakom min rygg. 🙂
      Tack. ❤

  9. Vilken söt katt!
    Det kan vara svårt att slänga, men ganska skönt när det väl blir av.
    Jag brevväxlade mycket förr, men har knappt några brev kvar. Jag fick tillbaka brev som jag skrev till min mormor och till min pappa. Han sparade det för att han blev så full i skratt. Jag gratulerade på fars dag och skrev att jag tyvärr inte hade råd att hälsa på just då. (jag var 18). Vi hade tio mil emellan oss då. I nästa mening skrev jag hur mycket pengar jag hade sparat på banken just då. Förstår om han blev full i skratt.
    Min mormor var med i min hästklubb när jag var liten. Hon fick svara på hästfrågor per brev från mig.
    Ha en bra kväll!
    Kram

  10. Trevligt med handskrivna brev, jag har brev sparade från1950-70-talet som jag brukar läsa när jag vill göra en tidsresa till det förflutna! 🙂 Fin kissemisse.
    Vårkram

  11. Hej Bosse, Tack och lov visste jag att döstädning är något ni svenskar håller på med annars skulle jag ha oroat mig för din skull. Jo, det är ytterst sällsynt nuförtiden att det finns ett handskrivet brev i lådan. Även elräkning, kontoutdrag osv. skickas online. Att skicka brev har ju också blivit ganska dyrt, därför har jag inget emot att använda epost. Mycket snabbare också – ibland tar det en hel vecka innan brev som skickats från Sydney eller Melbourne kommer fram. Hoppas ni hade en fin vårhelg. Hittills har hösten varit kanon vad gäller vädret även om det hade varit bra med lite mer regn. Kram Anne

  12. Jag slängde mina gamla brev för länge sen, även om det sved lite i hjärtat. Här håller jag också på med utrensning av allt onödigt, men jag kallar det för ”bekvämlighetsstädning” i stället för jag tycker det låter mer positivt. Meningen är att jag när jag är klar ska ha det så bekvämt ordnat så jag kan göra som jag läste nånstans: Min uppfattning om städning är att jag bara sveper över allt med blicken. Städa lugnt! Kram

    • Jag trodde först att jag skulle tillämpa den metoden. Den glömde jag bort direkt vid första genomläsningen. <3. Men jag gjorde en rensning bland dem ändå. Det viktigaste är att minska på de stora sakerna som blivit kvar av olika anledningar.
      Vilket långt och fint ord. Helt klart bättre. Ha ha! 😀 Blickmetoden gillar jag skarpt.
      Kram Bosse

  13. Har nästan kvar alla breven från min bardomstid, när man skulle ha brevvänner i alla jordens hörn:). Min pappa var ganska less på mig ett tag…två av dom har jag än idag kontakt med via Fackbok och Instagram. Kul att ha kunnat följa åt här i livet.
    Fin kompis du har fått…
    Du får ha en fin dag/vecka och nu ska jag ut på äventyr. Jobbet kallar för nu är min rast slut.
    Kram gun

  14. När vi flyttade hit och hade både hemmet och firman – och alla bonsaier och övriga krukade växter – att få med oss, så sängde vi massor av gamla saker vi sparat på. Och nu tycker jag faktiskt att det var jätteskönt. Anledningen till det är att jag är så fruktansvärt blödig så minsta påminnelse om svunna tider gör att tårarna börjar rinna.
    Vi har däremot sparat en massa videofilmer där alla våra släktingar är med på olika festligheter. Även våra vänner och älskade hundar finns med naturligtvis. Rolle har tittat på dom (vi har förutom filmerna även sparat en video så vi ska kunna spela upp dom) – men jag vägrar!
    Råkade av misstag komma in i rummet en gång och se en sekvens från vårt sista midsommarfirande med hela familjen på Tyresö. Det räckte med 3 sekunder så stortjöt jag…..
    KRAM/Susie

  15. Du har bråda tider men lika bra att ta tag i rensningen om du nu bestämt dig för det. Brev är ju personliga och jag har också haft svårt att slänga dem. Tror jag nu har ett 20-tal kvar. Men procentuellt sett ligger vi kanske på liknande nivå. Men du hade så många. Mina spikskor försvann också. Insåg att modellen var utgången och att jag inte skulle använda dem mer.
    Lycka till i röjandet och kom ihåg att pauser är bra.
    Kram!

    • Det stämmer. Vi handskas med både stort och smått. Det ”minsta” tar längst tid och innehåller oftast mest minnen. 🙂 Var rädd om dina tjugo. ❤
      Jag är LITE överraskad av mina" slängningar". Solveig är mycket förvånad. 🙂
      Du och jag har våra bästa "springäventyr" bakom oss. 🙂
      Pauserna är nödvändiga.
      Kram

  16. Jag har länge funderat på att”döstäda” Jag undrar hur många minnen jag kommer att hitta?
    Det blev en hel del dansat .
    Så idag är jag lite trött i benen!
    Jaså det är du som satt igång regnet.Det var inte alls snällt.
    Kram!

  17. Jag skrev mycket brev i ungdomen. Jag sökte brevvänner i Starlet och fick en massa svar. Jag valde ut några stycken, och en av dem träffade jag ett par gånger. Bla åkte jag till Skövde och hälsade på. Nu blir det något kort i bland.
    Kram Katarina 🙂

    • Kul att du fick massor av svar. När jag satte in en annons i en tidning fick jag noll svar. Ibland kan det skilja mycket på att träffas IRL och genom brev. Som om det var två olika personer. Det har jag upplevt några gånger. Skövde. Där har S gått i skola.
      Kram Bosse

  18. Bra jobbat och roligt skrivet 😉
    Själv är jag ingen vän av ”döstädning”. Inte ännu i alla fall. Kanske kommer det en dag när jag ändrar mening … Den som lever får se … hehe

    Jag tycker inte att man ska behöva tänka på det här för att skona sina efterlevande. För mig blir det som att dö innan man är död. Jag vill inte kasta saker bara för att skona mina barn. Det kanske blir lite mer för dem att rensa i när jag är borta, men vem har inte fått göra det efter sina föräldrar eller nära släkt? Jag blir faktiskt lite irriterad över att det här är så i ropet. Måste vi verkligen ”curla” våra barn även efter döden?
    Den dag jag känner att jag har ett personligt behov av att rensa bort saker tar jag förhoppningsvis tag i det här … men innan dess får det sannerligen vara … 😉

    • Kärt barn har många namn. Jag föredrar Gunnels benämning i hennes kommentar. 🙂 Efter att ha blivit känd som en ekorre i så många år var det dags att vifta på svansen och överraska till och med min kära fru. ❤
      Våra två senaste flyttbilsbeställningar är legendariska. 🙂 Om vi flyttar någon mer gång ska vi ha lagom med saker. Bör gå in i EN stor flyttbil. 😉
      Städa för sina efterlevande är personliga beslut och kan röra sig om många skilda "saker" och tankar. Personligen tycker jag det känns skönt att tänka över det medans jag fortfarande är klar i huvudet. Jag har ett annat tänk än för bara fem år sedan. Vi kom hit med för många prylar. Jag har haft fullt upp med blogg, skrivsajt och olika manus. Samtidigt gör jag tvärtom. Upptäcker spännande saker som jag glömt. Jag får idéer om saker jag vill skriva om. Har börjat kontakta "gamla" medmänniskor.
      Jag vet inte om gallring kan jämföras med att curla våra barn. Det gynnar oss som bor här minst lika mycket. Vi lever ju fortfarande. 🙂 När jag är död hoppas jag att jag inte behöver tänka på oväsentligheter. Mycket är annorlunda mot när vi var unga. Nu skulle jag knappt vilja gå hem ensam en mörk natt. Sådant tänkte jag inte på förr. (Då funderade jag aldrig på att ta en taxi. Längre tillbaka. Vet inte en enda kompis som någonsin ringde sina föräldrar för att bli hämtade efter en utgång.) Därför har vi hämtat hem våra barn mitt i natten. Bättre en gång för mycket än motsatsen. Sedan beror det på var bostaden finns. När vi bodde i Skummeslövsstrand var det mycket skjutsande till kompisar och aktiviteter. Det var därför vi alla fyra ville bo inne i staden Ystad. Istället för att köpa en fin villa ett par mil utanför. Mitt problem är ju att jag alltid vill bo vid "mitt" älskade hav. ❤
      Ta du och njut av våren och det du brinner för. 🙂 Själv kommer jag/vi att fortsätta med de fyra S:en. Spara, slänga, sälja och skänka. Flera hundra böcker har vi skänkt. Borde gallra ännu mer på den fronten. Roligast är det när stora saker försvinner. Har vi inte behövt dem under de "tio" senaste åren…
      Kram Bosse

  19. Hej Bosse, vad flitig du är. Har inte läst din blogg på evigheter, och ingen annans heller. Är själv i en period där jag varken tänker 😵 läser eller skriver, är bara trött men stickar för hela slanten. För att det är roligt och inte kräver någon nämnvärd kraft. Ville bara titta in i bloggen. Läste lite bakåt och ser att du har energi över till nån sorts städning… grattis. Hoppas du får din 333 333:e kommentar snart… eller var det inlägg?
    Här har det äntligen blivit torrt på vägarna och solen har tärt på snötäcket. Men detta år går nog till historien som det snörikaste på de senaste 30 åren. Antar att det blir sommar igen trots allt. Och att det blir ett eller två havsbad igen. Brukar inte hinna med mer när man är i Skåne, dit vi väl ska så småningom. Kan lika gärna bli i juni som i september… Jag känner som du: är det verklige maj redan? Eller varför kom den inte tidigare? Tiden betyder inget för mig längre. Jag känner mig tidlös… är i alla åldrar samtidigt. Vet inte om det är illavarslande, är ju som alltid harmonisk och tillfreds med tillvaron men har börjat undra vem jag blivit. Nån sorts förvandling är igång, även om det inte går åt kackerlackshållet som för Kafka. Känns underligt att tiden både går och står stilla på samma gång. Var ligger Lurblåsaren, är det ett kafe’ nära kyrkan eller klostret eller var? Önskar dig & Solveig och era kanske blivande kriminologi- och veterinärdöttrar en härlig sommar. Kram från Laxsjö 👻☃️💚

    • Detta året har varit mitt minst flitiga år i bloggvärlden. Aldrig har jag lagt in så få inlägg. Istället har jag sysslat med annat som vi försummat under våra Ystad-år av olika anledningar. Det är många känslor som berörs av kontakt med allt som är sparat. Spännande, sorgligt, roligt och mycket annat. Vi har också bestämt oss för att minska vårt bohag. Vill gärna veta vad som finns och var någonstans.
      För mig skulle stickande både vara jobbigt och krävande. Beror såklart på att det inte är my cup of tea.
      Så många inlägg kommer jag aldrig att nå. Men några hundra till lär jag få plats innan gratisutrymmet är slut. Då ska jag starta med en ny hemlig blogg hos WordPress. 😉
      Jag förstår att snön har gått in för att sätta nytt rekord. Det är vackert men jag är glad för att bo söder ut.
      Vi är lika där. Samma åldrar samtidigt. Skönt att känna sig tidlös. 😀
      Den frågan kommer jag också in på då och då. Spännande att forska inom sig själv.
      Den nya ägaren hade en tävling efter ett par år då besökarna på Hartmans fick rösta på ett nytt namn. Därför blev det Lurblåsaren. Mitt emot kyrkan. Bredvid bokhandeln.
      Tack så mycket. Denna sommar kommer att bli ovanlig och intensiv. Just nu är vi två, tre eller fyra personer hemma. Jag kan inte hålla reda på det. Någon kan komma mitt i natten som tagit ett pass på MacDonalds. Tiderna ändrar sig hela tiden. J har börjat andra etappen, vecka 6, på sin första praktik i Helsingborg. Hon pendlar dit. Sedan blir det sommarjobb i Malmö – bara halva resvägen. 🙂 Skönt för henne att få pengar. Men efter det är det ny praktik i Hbg. Då bland de stora djuren. Hon stormtrivs. Får lära sig mycket nytt varje dag på det stora djursjukhuset.
      Jag önskar dig och Bosse en härlig sommar.

  20. Tack för insläpp, haha. Inte ens den lilla älvan skulke kunna ta sig in i din dynamitsäkra blogg, när WordPressvakterna är på krigsstigen. Jag skrev ett långt svar men glömde kopiera det, så nu är det puts väck. Gör inget, bara rapoakalja, som vanligt från mig. Men kul är det att ha kontakt igen. Så jag har blivit en skummis, haha 👽🤪 Men kollar nu om jag kommer in med mitt nya lösenord. Hälsa till Solveig å ha det gott!

    • Nu kommer du in automatiskt.
      Där kan vi ta varandra i hand. Jag är också en skummis. 😉
      Det ska jag göra nästa gång jag träffar henne. 😉 Hon leker säkert med sin fån. Behöver vila efter alla våra sysslor idag. Mysigt med blommorna som vi handlade idag. Det blev en ny diskmaskin också. Men den kommer någon annan dag.

      • Ja, det är ett kul spel för folk med anlag för skoj och lägga dimridåer för folk utan att luras. Är vi i samma bås där? Har lämnat över en massa spel till barnen i Rörvattnet, man måste ju cara mer än två tycker jag. Vi spelade Hink? Henk? I Rörvattnet på Valborg. Såg inte riktigt vad det hette, men det var ganska kul. Lite för kunskapsberiende för mig som inte vill prata allvar längre, än mindre minnas historiska data eller rabbla upp Europas huvudstäder. Men nynna och rita var roligt i det. Har du spelat det nån gång? Det hette kanske Hunk?

  21. Jag gör om det, för träningens skull… 😀 Jajamensan Bosse, det gick ju bra igen 👍
    Tänkte först att jag förvandlats till en kamel 🐪 och din blogg hade blivit ett mycket litet nålsöga. Men jag klarade det, hurra! Lilla ”älvan Skulke” ” är så klart Tingeling! Undrar om hon hade klarat det… vad tror du? Och rapoakalja är det alltid, med eller utan pp. Ha det göttigt! 👍💚 Tjingeling!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s