Dags att släppa en bomb – ett drama i många akter


Jag har länge förstått att dagen skulle komma. Tillfället då vi läste om ett ledigt arbete som förhoppningsvis passade utmärkt till min älskade hustru. ❤  En utmaning som hon inte fick missa att söka. Åtminstone för skojs skull. Annars skulle hon kanske ångra sig senare i livet.
Under väntetiden har jag ägnat mig åt att försöka minska vårt bohag. Den sysslan har jag inte haft tid med under mina manusperioder, under dessa sju Ystad-år. Då låg istället fokus på trevligare saker än att ”röja” i stora lådor och ”slakta” pärmar.

För några veckor sedan dök jobbet upp på Platsbanken.
I korthet:
A) Solveig ringde till kontaktpersonen för att få fler upplysningar.
B) Hon skickade några dagar senare in sin ansökan och meritförteckning med sina tre utbildningar m.m.
C) Rektorn ringde och ville träffa henne på en intervju.
D)  Hon satte bilen på stationen i Ystad och tog tåget till… 😉  Om du går längre ner i blogginlägget kommer du att se att jag fyller på text/fakta då och då.  
E) Tre dagar senare satt vi i soffan och såg en Netflixfilm när Solveigs mobil ringde. Efter hon tackat ja önskades hon ”välkommen ombord”.
F) Nu kändes allt overkligt när det plötsligt var på riktigt. Vad har vi gett oss in på? Vi som älskar både vår bostad, Ystad och Österlen. Det var inte lätt att hoppa tillbaks till filmen. Men det gjorde vi för att skingra tankarna en stund.
G) Du får gärna gissa på EN svensk stad. Ska bli kul att se vad som kommer in för alternativ. Längre ner kan du konstatera att jag fått in 50 stycken olika  och att Umeå leder stort. Kommer ”Björkarnas stad” att segra?
H) Här kommer sista ledtråden som en Göteborgsvits.
Du måste vara både smart och klipsk för att förstå att en by kan OCKSÅ vara en stad. 

Eftersom vi inte har någon bostad på gång vill jag inte bjuda på fler detaljer. Energin behöver jag till annat. Istället gäller det den närmaste tiden att få denna bostad att se inbjudande ut. Måste skriva att jag är säker på att vi och grannen intill har det bästa läget av de tjugo bostadsrätterna i vår förening. Från april till mitten av oktober tittar vi; från vardagsrummet, tre sovrum, balkong och altan in i en vacker grönska – istället för att titta in till grannar eller rakt in i en hög häck strax intill tomten. Vi inser att det kommer att bli tufft att flytta från denna bostad. Samtidigt har vi gjort det förr. Värst var att flytta ifrån idylliska Gamla Stan i Falkenberg. Det tog emot så mycket att vi ändrade oss och sov sista natten på golvet, i köket på sittdynorna till utomhusstolarna, istället för att åka ner till Skåne och det kalla megastora huset där vi hade att göra 24 timmar om dygnet, från dag ett och nästan åtta år framåt. Givetvis hann vi med mysiga stunder också. Men inte många i månaden maj.

 

 

 

 

 

 

 

Många av strapatserna och andra gamla minnen kan du läsa om i de två kåseriböckerna. I den fiktiva romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lånade jag ibland från verkligheten om den var bättre än min fantasi. Två av böckerna kostar exakt hälften av vad den tredje kostar. Enkel matematik. Jag säljer gärna fler böcker så det blir mindre att ta med sig till den nya STADEN.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
i länken under kan du läsa blurb/åsikter från läsare. Jag har ännu inte haft tid att fylla på de sista ”rosorna” jag läst och hört i mina öron.
https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Jag ser fram emot gissningar, men kommer bara att svara med en symbol. Först när det är klart med ny bostad lämnar jag mer information.
När det blir regndagar planerar jag att bloggvandra på mina lediga stunder hos de bloggar som ligger i min favoritkorg. De är många och trevliga att besöka. ❤ Nu är det solen och frisk vårluft som lockar när jag behöver pauser. På kvällarna ”stupar” vi i säng tidigt.
Du kan gissa på nytt efter du fått mer fakta:  
Hon satte därför förra måndagen bilen på stationen i Ystad och tog tåget till stationen Triangeln i Malmö.
Med än så länge på resan var vår yngsta dotter Lizette. Duon klev av Pågatåget och stegade iväg mot rulltrappan. Ute i friska luften på markplan var det inte långt till
rätt busshållplats. Efter en ”mammadotterkram” drog sig Lizette iväg till sin studentlägenhet. Solveig fortsatte sin påbörjade kommunikationsresa; Bil-tåg-buss. Efter att ha stannat flera gånger i Malmö tätort rullade bussen ut på
E 65:an. Några kilometer efter Svedala-avfarten rattade chauffören till vänster i en rondell. Nu var det inte lång bit kvar – till det jag fortfarande envisas med att kalla Sturups flygplats. Malmö airport har inte landat i min lilla hönshjärna. Namnet svävar omkring i luften mellan affärsmolnen.
Solveig gick in i flygplatslokalerna, som hon besökt några gånger sedan hon blev Skånebo. En rätt liten flygplats i jämförelse med betydligt större aerodromer, som hon varit på tidigare genom åren.
Hon noterade på ”tavlan” att det gick att ta plan till Göteborg, Bromma, Visby, Arlanda och Borlänge.
Från ex. Arlanda visste hennes man, som googlat i förväg, att det b.l.a. gick turer till Sundsvall, Luleå, Jönköping, Skellefteå Örnsköldsvik, Karlstad, Åre Östersund, Ängelholm, Kristianstad, Kalmar, Ronneby och hans största favoritstad i Sverige. 😀 Den där staden med en massa björkar. Det sistnämnda visste såklart också Solveig Med tanke på att hon flög dit en kall decemberdag och hoppade in i googlarens hjärta och har stannat kvar där. ❤
Tio minuter försenat lyfte planet. Vad snabbt det går att förflytta sig mellan två flygplatser inom landet. Tyvärr serverades inte varm dryck under denna turen. Inte heller hade Solveig tid att ta sig en kopp kaffe efter landning för hon hade bråttom iväg till en förbeställd taxi.
(Kommunikationskedjan fick därmed sin femte länk. Bil-tåg-buss-flygplan-taxi.)
Säkert rattade chauffören taxin medan han berättade ”skrönan” om kvinnan som tryckte in bilen på den smala vägen och tvingades ta sig ut via taket. (Vilken tur att hon hade den möjligheten).
Häftigt att befinna sig i en stad i en stad. Ungefär som de ryska dockorna, tänkte Solveig och klev av vid ett torg. Direkt tog hon sikte på hotellet. Skulle bli skönt att checka in och duscha av sig resdammet. Därefter väntade en skön promenad i omgivningarna. Kanske en tur ner till den berömda ”Botan” som anlades redan 1855.

Det är dags att bloggägaren går in och svarar på det som står precis härunder och berättar om ”Gubben och havet”  NEJ!!! Han skulle inte klara av att svika havet. De två ”elementen” hör ihop som ett osynligt band. Gubben måste känna tryggheten att han kan nå det på x minuter. Helst med en promenad eller en kort cykeltur. Här i Ystad ser jag havet, färjor efter 1-2 minuters förflyttning. Innan dess hade jag 900 meter till stranden i Skummeslövsstrand. Det var lite längre i distans i Ängalag, men upplevdes som närmre. För där såg jag solnedgångar, vita gäss och skepp från den inglasade altanen, två balkonger, kök, sovrummet, pigrummet och den stora underbara salen. I Falkenberg bodde vi på två ställen. Tog mindre än fem minuter att se vattnet/Skrea strand. I Hjo döpte jag Vättern till Havet. 😉 Jag önskar just nu att jag själv visste svaret/fortsättningen – och kunde skriva mer. Om några veckor kan jag förhoppningsvis det. Alla dessa pusselbitar som ska hamna på rätt plats och i rätt ordning. Istället fortsätter jag nästa gång att fylla på texten ovan om Solveigs resa. Frågan där är om det är mycket kvar eller lite kvar. 😉
Nästa pusselbit är att jag vill flytta till en stad med ett medelstort sjukhus som har ”alla” avdelningar. Närhet till hav, medelstort sjukhus. Tredje, fjärde och femte pusselbiten hör ihop. Som säkert många har förstått brinner jag för att skriva, fota och blogga. Jag har redan många planer om hur nästa blogg ska se ut.

Undra vilken svensk stad som får flest poäng och om ni tror att jag sviker havet. 
SLUTTABELL:EFTER 18 DAGAR: Tack till alla som gissat. 😀

Umeå, 17 poäng. (Min favoritstad i Sverige.)
Visby, 11 p. (En dröm som jag haft i många år är att få bo på en ö under alla årstider.) 

Gränna, 5 p.
Göteborg, 5 p.
Helsingborg, 5 p.

Kalmar, 3 p.
Uppsala, 3 p.

Karlskrona, 3 p.
Lund, 3 p.
Halmstad, 3 p.

Norrköping, 2 p.
Västervik, 2 p.
Huskvarna, 2 p.
Trosa, 2 p.
Hjo, 2 p.
Falkenberg, 2 p.
Varberg, 2 p.
Söderköping, 2 p.

Vaxholm, 1 p.
Sundsvall, 1 p.
Jönköping, 1 p.
Mörbylånga, 1 p.
Eskilstuna, 1 p.
Askersund, 1 p.
Vadstena, 1 p.
Mariefred, 1 p.
Örebro, 1 p.
Alingsås, 1 p.
Sigtuna, 1 p.
Nyköping, 1 p.
Laholm, 1 p.
Örnsköldsvik, 1 p.
Strömstad, 1 p.
Mora, 1 p.
Stockholm, 1 p.
Piteå, 1 p.
Nynäshamn, 1 p.
Oxelösund, 1 p.
Lysekil, 1 p.
Borgholm, 1 p.
Härnösand, 1 p.
Höganäs, 1 p.
Norrtälje, 1 p.
Skellefteå, 1 p.
Öregrund, 1 p.
Gävle, 1 p.
Skanör, 1 p.
Valdemarsvik, 1 p.
Stenungsund, 1 p.
Ronneby, 1 p.

50 st olika förslag blev det till slut.
Jag har under lediga stunder ringt gamla vänner/kompisar som fått gissa innan jag berättat sanningen för dem.
Nu kommer det att bli några riktigt intensiva veckor. Eller så  går det fort. Eller så kommer det att stå still. Spännande och ovisst med inslag av läbbigt. 🙂

 

 

 

Pressens givna favorit


Jag vecklade igår upp ett väl inslaget papperspaket i en stor kartong. Inuti låg denna färgglada kaffekopp med sitt ovanliga fat. ❤ Tänk att just denna kopp och fat har varit med i flera dagstidningar & veckotidningar och nämnts på radio.

Det var roligt i början, men jag hoppades att nästa fotograf skulle välja en annan kopp under tiden som vi blev intervjuade av en reporter. Helst med tanke på att vi hade tretusentrehundratrettiotre (3 333 st) olika varianter att välja på, i Lidéns Samlingsmuseum. 😀

Inför den andra säsongspremiären blev det en skylt med texten ”Pressens favorit”. Hur många gånger fick jag frågan om vilken fabrik som tillverkat den? 😉 Hm! Vi hade satt små lappar framför alla koppar vi hittade en bakgrund till. Ex. med porslinsfabrik, land, formgivare, tillverkningsår m.m. Skälet till att det ”bara” stod ”Pressens favorit” var givetvis att det inte stod något under vare sig kopp eller fat. Vissa mysterier ska det inte hittas något svar på. Då försvinner magiken. Så försöker jag se denna gåta.

Koppen och fatet är tuffa. Men vi visade upp åtskilliga andra koppar som var vackrare. Själv gillade jag även de jättefula som vi hade på ”Köksrummets” fönsterkarm. Det handlar om personlig smak. Den tycker jag att vi alla människor ska värna om. Inte låta oss köras över av andras ”vetabästord”.

Ps. Nästa blogginlägg kanske har rubriken ”Dags att fälla en bomb”. 😉 Möjligtvis blir det en tävling där en eventuell vinnare belönas enbart med äran att ”gissa” rätt. Svaret lär dröja för min sociala tid är begränsad detta speciella år.

Det börjar gå troll i det här

Jag och Solveig satt i soffan och njöt av Let´s Dance igår. Daniel är en av våra personliga favoriter. Han hade gärna fått komma hem till oss och träffa vår äldsta dotter. ❤  På tal om Jennifer. Hon kom upp i trappan och undrade vad som hänt hennes ukulele. Därför har vi ingen aning hur Svan dansade sin vals. Istället började vi granska våra besök under dagen i Jennifers rum. Själv hade hon varit i Helsingborg på sin praktik på djursjukhuset.

När J började studera i Uppsala fick pianot stanna hemma. Istället köpte hon en söt ukulele och började lira på den och sjunga upptill. Nu såg instrumentet ut så här. 😦

Vittnesbåset:
Jag hade under förmiddagen letat efter en namnskylt, under tiden som jag pratade i mobilen. I Jennifers rum hittade jag Lizettes skylt som hon behövde när hon strax ankom till Ystad och skulle ta ett pass på MacDonalds. Solveig berättade att hon var med bakom min rygg och därmed mitt alibi för att jag var oskyldig. 🙂
Solveig hade under dagen varit inne och bäddat rent i J säng. Hon hade inte gått emot instrumentet som stod uppställt mot en byrå. Det låg dessutom i ett fodral. Märkligt.

Här någonstans dansade min fantasi iväg till det där hemska som hände … (se förra inlägget) Kan det handla om hämnd från en hel släkt sköldpaddor? I så fall riktat mot fel person. Vad kommer att hända nästa gång. Hjälp!!! Tror jag undviker trädgården när det är mörkt. 😉 Nu ska vi åka och köpa massor av blommor och beställa en diskmaskin. Inte i samma affär. Vad ska du göra idag?

Måste berätta sanningen


Det sägs att det är bäst att berätta sanningen direkt. Nu har det gått fyra dagar sedan jag klippte gräsmattan och det börjar redan växa mossa på händelsen.

Jag vågade inte berätta i måndags för mamman vad som hände. På nätterna har jag drömt mardrömmar om det höga ljudet när livet tog tvärt slut. Ändå var jag säker på att jag höll ett visst avstånd. Vänta lite. På fotot ser du vem som är skurken. Stygga igelkotten såklart. Kolla minen. Odjuret måste ha puttat ut den lilla stackars sköldpaddsungen. Mitt samvete är vitt som påsksnön för några veckor sedan.

Grannen befann sig i sin trädgård och måste ha undrat. Själv låtsades jag som om det regnade. Hade det blivit ett annat slut om ungen hade haft trädgårdshjälm på sig? Det är lätt att vara efterklok. 😉

Det skulle kunna gå att klistra ihop bitarna. Låtsas som inget hänt. Eller kommer hon att stöta ut sitt udda klisterbarn? Bara inte Solveig ringer djurpolisen. 🙂

Kommer du ihåg min glädje för fyra år sedan? Annars kan du läsa den korta texten och se bilderna i länken här under.
Nu skäms jag rejält. Klantiga gamla gubbe. Hade det funnits ångersekund…

https://bosseliden.wordpress.com/2014/07/05/blind-pa-hemmaplan/

 

 

Trettiofem spännande vardagsförmiddagar

Jag har under 35 stycken vardagsmornar längtat efter att jag ska få ta paus och sätta mig i soffan och bli underhållen av något spännande. Dricka en Kaffelatte och äta något gott & nyttigt. Innan jag fortsatt med mitt vårjobb bakom kulisserna. Minska vårt bohag.

Det började med Ethel Hedströms tips ”Manhunt:Unabomber” som bygger på verkliga händelser. 1 säsong/8 avsnitt.

Min yngsta dotter Lizette, (som pluggar kriminologi i Lund) som också gillade ”brevbombaren” föreslog att jag skulle fortsätta med ”The Fall”. Också ett gott val. 3 säsonger/17 avsnitt.

Ethel berättade att hon hade vänner som rekommenderat ”Seven Seconds”.
1 säsong/10 avsnitt. Lizette hade sett första avsnittet – men inte fastnat för denna Netflixserie. Jag förstod det efter ett och halvt avsnitt. Men jag gav inte upp och det är jag mycket glad över. För det var den serien som jag berördes mest av. Den växte och växte. Jag ska bara avslöja att jag räknar kallt med en andra säsong.
Nu är frågan vad jag ska fortsätta med imorgon när jag är ensam igen och vill ta det lugnt ett tag mellan hemsysslorna; plocka upp kaffekoppar, slakta bokföringspärmar m.m. Jag tror det får bli …  😉

Ps. Konstigt. Det känns som söndag idag. Det är det ju också på ett sätt. Här var det sol under förmiddagen. Sedan blev det kyligt.