En kär sexåring som fått för lite omsorg sista månaderna

Jag landade skakigt på marken

Nyss hemkommen efter mysiga soliga dagar på Gotland. Väskorna fyllda med smutstvätt och sinnet fullt av alla dessa tusen intryck som ska sorteras upp i rätt minnesfack.

Det är underbart att flyga i klart väder och med fönsterplats. Endast små söta bomullsmoln utanför fönstret, utportionerade på behagligt avstånd. Läckert att se marken under hela flygtiden. Bilarna som små leksaksbilar på det strukturerade vägnätet. Sjöar och vattendrag i olika storlekar. Småland fyllt av skog. Så plötsligt dyker en större tätort upp. Malplacerad och ditslängd som för att störa naturpusslet.

Det lilla planet ruskade om mitt välbehag vid några tillfällen. Värst var det när landningen inleddes. Då började fågeln med plåtvingar att skaka. Som människa blir jag medveten om vår litenhet i det stora.

Alltid lika skönt att komma hem efter en lyckad semester. Upptäcka det hemvana på ett nytt sätt. Skönt att bevittna att vi inte haft objudna gäster. Den köttätande växten i fönstret har gjort sin plikt – ännu en gång. 😉 Garderingen med larm är heller inte tokig. Fast vid förra resan stod en Securitasbil på uppfarten. En man klev ur bilen och berättade att larmet hade gått. Bakom hans rygg tog jag skydd när vi i gemensam manstrupp gick in i bostaden. Inget märkligt på entréplan. Tretton trappsteg neråt.
I sovrummet fanns det liggande svaret som stavades p-e-r-s-i-e-n-n. Fallande svart persienn. Nu vet vi att larmet funkar 🙂

Fotnot: Detta var min första bloggtext. Inlagd i dag för sex år sedan. Ingen kommentar i molnet. Kanske en handfull personer som råkat snubbla in och läst. Inte kunde jag då ana att den skulle få en ny chans som inlägg nummer 1 311. 😀

Hoppas du haft en fin midsommar. Vi arbetar med än det ena och det hundrade. En del stora sysslor börjar på S; Sälja, skänka, slänga, spara, städa, slita, syna, sova. Vi lovar varandra som vanligt att nästa gång påminna den andre om att ALDRIG flytta igen. Samtidigt tar vi chanserna att njuta av denna bostad som vi har många ljusa minnen av. En lunch på balkongen, en fika på altanen eller gräsplätten. På kvällen finns det sol på framsidan. Där sitter jag ibland med en bra bok eller korsord. Skingrar tankarna.

Bli den första att lämna en kommentar till denna text. Tyvärr kommer jag inte att svara med en text (men symbol). Detta är en offentlig plats med sina för och nackdelar. 😉 Dessutom har jag mycket begränsad fritid. Sköt om dig. ❤

 

Från rampljus till golvcell

Svante var mallig och pratglad när jag i torsdags väntade in stylisten. Han såg fram emot att få glänsa. Visste om att fotografen skulle dyka upp en timme efter stylisten. Likaså mäklaren. Framför sin björnnäsa såg han hur hela världen skulle kunna se honom på internet under de närmaste veckorna. Allt ljus var på honom. Precis som han alltid vill ha det. Han brukar gå hem hos det kvinnliga könet. ❤

Själv hade jag 45 minuter kvar tills jag skulle släppa in stylisten. Jag kom på att jag inte fick glömma att ta en husbild som skulle kunna bli tavla nummer 7 på väggen över våra gemensamma bostäder genom åren, sedan 1990.

Mina tankar fladdrade vidare till att jag skulle ta kort inomhus på alla vrår för att sedan ta nya kort när jag kom hem igen – 3 timmar senare. Då kunde Solveig få se och jämföra skillnaderna.
Bilden ljuger. Jag har inte protes istället för ett vanligt högerben. Tror jag. 😉

Här har du två exempel. Först hur det såg ut innan och …

sedan efter stylisten tagit sig en kort siesta. 😉

Vad fridfullt det var att äntligen varva ner efter alla måsten under flera veckor. Jag gick fem promenader vid havet vid olika ställen. Läste tidningen ordentligt. Fikade med utsikt över ett glittrande vatten.

Intressant att jämföra. Ingen av våra möbler eller tavlor hade bytts ut. Endast blommor och kryddväxter hade tillkommit. Sedan hade saker plockats bort eller bytt platser. Dukar är nog alla stylister allergiska mot. 🙂 Jag fick leka leken; hitta saker under några timmar. Det var inte förrän på kvällen när datorn ”tvärdog”, som jag förstod att sladden inte fanns i.

Jag insåg att det gått snart fyra timmar sedan … vad var det för ljud? Vem ligger på golvet och snyftar?

Stackars Svante och hans kompisar från vår dubbelsäng. Steget från rampljus till golvcell kan gå på en nanosekund. ”Stackars dig. Vet du vad Svante? Du vet att vi brukar flytta då och då. Din chans kommer. Nästa gång ska du se… 😉

Fotnot:
Jag svarar med en symbol. Vi jobbar vidare och har fullt upp. Som du kan se om du trycker på länken under är det två offentliga ”visningshalvtimmar” inplanerade. (du får gå via hemnet till mer beskrivningar på mäklarsidan.)
Vi blev taggade när vi läste på ”privat sida via dosa”, att vårt objekt hade 634 % mer visningar än genomsnittet i vårt bostadsområde. Detta är efter två dagar. Nåväl. Vem vet. Efter en vecka kanske vi istället börjar närma oss fryspunkten och ligger 1000 % efter. 😦
Det viktigaste är att det blir en smidig affär. Det kommer att bli tufft att lämna denna bostad som vi trivts så bra i. ❤  Vi sa just det nyss när vi satt i lugnet och åt balkongfrukost. En koltrast ville göra oss sällskap, men hann vända innan sin planerade balkongräckelandning. Den såg antagligen att det bara var dukat för två. 😉

En månad går fort. Jag har aldrig haft så långt mellan två blogginlägg.

https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-4rum-akeshall-ystads-kommun-rotfruktsgatan-48-14095815