Mer aktuell nu

När jag valde omslagsfoto till min tredje bok hade jag ingen aning om allt som skulle komma att hända mig och Solveig på bostadsfronten. Fortfarande är det overkligt på många sätt och vis.

Nu bor vi själva på Gotland och kan åka till omslagsfotots fiskeläge Herrvik på en dryg timme. Till våren skulle jag tro att vi strövar omkring på östkusten. Då vill jag ex. gärna uppleva en soluppgång. ❤

Ett år går snabbt. Jag har på dessa 365 dagar varit med om flera episoder som skulle kunnat platsa i en ny kåseribok.
Jag vill tacka för de blurb och favoritkåserier som kommit in under året på olika ”transportsätt”. 😀
(Ursäkta. Men jag har inte haft tid att fylla på de som kom under den intensiva varma flyttsommaren. Egentiden blev kortare och kortare.)

Här är namnet på de tre som kommer att få var sin Skrap-Kryss via posten. Hoppas någon vinner på sin lott.
Stort GRATTIS till:
Ethel Hedström ❤
Sten Johansson ❤
Charlotte Svensson ❤

Tills jag lägger in nästa blogginlägg sänker jag priset på ”Minnen som stannat kvar” för bloggläsare. 😊
Du betalar under denna tid 100 kr/bok + porto (55 kr).
Det går utmärkt att swisha.
Tänk på att portot är det samma om du köper två böcker/titlar. Orsaken är att det går två böcker i Postens vadderade påse.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Här ovan står hur du ska göra.
Bokkramar från Bosse/Bobo/Sebastian som har 386 sidor att gå igenom på en padda -om den nya kameran. Du milde tid. Dessutom har jag en störande i-pump att lära känna och börja använda. Helst innan jag hoppar in i flygplanet.

 

 

 

Annonser

Hoppade jag upp som en groda?


Ögonblicksbild; nitton

En solig septemberdag tog vi bilen upp till Göteborg. Där gick vi med många andra fackmänniskor på bok & biblioteksmässan. När benen började tappa tempo och magarna kurrade drog vi oss upp till avenyn för att äta en mustig lunch ihop med gamla kurskamrater. Nästa etapp blev ett besök på ett känt museum vid Götaplatsen. 😉

Du ser fotot och jag kan berätta att jag ALDRIG var närmare väggen och fotot, som jag tycks studera i detalj. Tyvärr minns jag inte motivet. Bildens motiv syftar jag på. 😉
Jag erkänner. Kvack, kvack. Jag hade ätit kryddstark internationell mat. De bruna ögonen kan ha glott intensivt. Men fingrarna lämnade inga fingeravtryck på tavlan. På heder och samvete. Möjligtvis ett knä eller låravtryck. 😉
En stund senare reste jag på mig och anslöt till kompisgruppen som stod i en bredare korridor en liten bit bort. Jag hann delta i konversationen en stund innan vi hörde en duns. När jag tittade åt ljudets håll såg jag att … just den tavlan låg på golvet. Sedan är minnet helt blankt. Vilken metod valde jag? Gick jag och kollade om det gick att sätta upp den igen? Om något gått sönder? Försvann jag diskret iväg till Poseidon? Alla dessa dimmiga minnen av dammiga tavlor som jag gjort genom åren. Vissserligen med stor variation.

Fotnot: Igår hämtade jag den nya systemkameran. Varje gång vi åker till det utlämningsstället tänker vi samma sak. Den där gamla muren. Är den på riktigt? Bor vi verkligen i Visby? Eller Wisby som de försökte bokstavera på tolvhundratalet, när de inte hade lego, utan fick roa sig med annat bygge. 😀

Jag har ägnat flera timmar åt Novembertävlingen. Hoppas du som är intresserad kommer att gilla min fasta inlämningstid på 30 minuter. Gissa på bilmärke är utbytt mot att komma på rätt årtal på fotot. Sedan tillkommer en lek där jag helt väljer tider på dygnet. 😉 Mer om detta kommer i en inbjudan om ca en månad. Vad tiden rusar iväg.

Inom en snar framtid ska vi flyga iväg. Jag ser med spänning fram emot när vi landar på Gotlands flygplats. Ja du läste rätt. Förhoppningsvis kommer jag att njuta och uppleva det, som när vi kom till Svarte och jag såg havet och visste att det bara var en tågstation kvar till gemytliga Ystad, efter flera timmars vistelse i en större stad med mer puls. Dunk, dunk. Borta bra men hemma bäst.
Måtte den underbara känslan gå i repris. ❤

Jag önskar dig besökare och läsare en fin septemberhelg.

Ett tag blev jag tokorolig

Visst är det spännande att rulla runt på en egen ö utan karta och kompass. Inte en turist i sikte. Först mådde jag som en prins. Hur mår de förresten? Inte ville jag gå och lyfta tunga vikter. Någon prinsessa hade jag inte behov av just då. Nåväl. jag njöt av friheten och möjligheterna. ❤
Det var då det hände … jag började känna mig vilsen och var det inte en smula rädsla som kom på ofint besök? Hade det inte studsat till och visst hade jag kört i ganska mycket vatten. Kunde det vara så illa att jag var lost. Helt vilse. Inte kände jag mig lugnare när jag såg denna växt. För det var då jag blev tokorolig. Tänk om jag hamnat i Byxelkrok? 😦

Rädslan hade satt sina klor i min hönshjärna. Ville inte släppa greppet. Hur skulle Solveig ta det om jag ringde från norra Öland och ville ha hjälp? Hade inte varit bättre om det var från södra Öland. Plötsligt började jag se tokigt suddigt. Fanns det ingen mänsklig varelse i närheten? Bara får och får. Det var då jag såg honom.

”Ursäkta. Man får inte rö… hur hittar jag tillbaka till Visby?”
”Är det du som är Thomas Pettersson? Har du peruk på dig?”
”Nä. Jag är född med kalufsen och…”
”Kära Thomas. Du följer bara Gotlandstokarna som växer i en allé längs hela vägen till Kärleksporten. Trevlig tripp.”

Kontrasternas helg

Det sägs att det finns alltid någon plats på Gotland där solen lyser – varje dag. Det skulle inte förvåna mig. För det är något jag ofta har lagt märkte till under vistelser på öar. Senast Bornholm förra sommaren. Otroligt häftigt när jag fotade det vilda havet där vi bodde. Tio minuter senare anlände vi med bil till ett spegelblankt hav. Overkligt.
Vet du vad Gotlands högsta rauk heter?  😉

Förra helgen höll vi till vid kusten. Då var det behagligt vandringsväder. Ovädret höll sig snällt på avstånd. Denna lördagen tänkte vi passa på och besöka några medeltidskyrkor innan de kanske stänger för säsongen. (15 maj -15 september) Jag har skrivit om att vi kom precis innan ett bröllop i Tofta. Dennna gång blev det ännu tightare vid en kyrka. Jag slank in snabbt innan ett dop och såg det söta barnet på några decimeters avstånd när jag gick ut genom porten och det bars in.
Två kyrkor var faktiskt stängda. De blir utan interiörreklam nästa år. 🙂

Vi tog med egen fikakorg som vi tänkte njuta av, på något fint ställe längs med de slingrande vägarna. Så blev det inte. Vi var inte klädda för kylan som bet sig in i kroppen. Istället blev det fika i bilen. Det som var kul var, att när vi vände tillbaks mot Visbykusten, såg vi en blå molnfri himmel och sol.

Dosen av det som väntar runt hörnet byttes ut mot motsatsen i söndags, när vi bestämde oss för att stanna  i vår hemstad. Klokt val.

Det  var som att förflytta sig tillbaka till sommaren. Tre turisbussar utanför Almedalsparken. Turisterna lotsades av en person med en skylt i handen. Själv lotsar jag dig bloggbesökare till fel tillfälle. För denna bilden tog jag en vecka tidigare när vi var och hämtade böcker på bibblan. 😉
Vilken vacker park som utnyttjas till lite av varje. Denna gång strosade vi på kullerstenarna, på andra sidan muren, och gled in och ut genom portarna.

Planerade vad vi ska göra/besöka när det blir gråa och regniga höstdagar. Detta är ett av de givna ställena.

Jag är otroligt förtjust i de trånga gränderna som binder ihop/ramar in hus och gator. Tänk om jag fick komma in i de gamla husen. 🙂 Jag har sett foton i böcker från en del rum med vackra målningar. Både på väggar och uppe i taken.

Ibland kommer man nära muren även vid fikatime. Nu kom kvinnan på fotot med ett brunt paket till mig som hon hämnat på ett utlämningsställe. Alldeles för lätt för att innehålla en kamera som inte skulle finnas i lager förrän i slutet av denna veckan. Antagligen väskan som jag köpte från ett annat ställe.
Prassel, prassel. Visade sig innehålla det extra objektivet och minneskort. Alltid en början. 18-200 mm. Kommer jag att bli en bättre eller sämre fotograf? Antagligen det sistnämnda…  och ute ösregnar det och blåser i träden. Vilken tur att jag har tak över huvudet och strömmen är på besök igen. 😀

Fönster och dörrar på glänt har jag tagit en del bilder på redan. Måste erkänna att jag är småirriterad. Strömavbrott nummer nittioelva. Den lilla texten jag hann skriva var kvar. Men när jag skriver visas bokstäverna med fördröjning. Därför blir det fel och fel och fel hela tiden. 😉 Det är ju 11 september så mina problem är ringa. En faktura på 400 kr för uteblivet besök på sjukhuset i Ystad störde mig också när posten kom. Liksom en annan mysko räkning på ett konstigt belopp. Jag skrev faktiskt ett avbokande mail och berättade att jag var på väg att flytta och tackade för de sju åren. Imorgon har jag beställt en ”gladdag”.
Tack för besöket. ❤

 

Saknar er

Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.

Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀

Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”

Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus.  😉

Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤

Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”

Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉

Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉

Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂

Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.