Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.
Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀
Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”
Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus. 😉
Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤
Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”
Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉
Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉
Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Ingenting är som förr. När jag började blogga 2006, då levde min make. Då bloggade jag mest i smyg, för vi hade så mycket som vi skulle göra tillsammans. Nu, när jag har tid, eller inte, då har folk så mycket annat för sig. Man instagrammar, fejsbokar och babblar i sina lurar med högtalaren på. Överallt.
Hoppas du ska trivas med din nya kamera och den nya ön.
Kram, Gerd ❤
Det är mycket som förändras under livets gång. En del saker till det bättre. Andra åt andra hållet. Att mista dem vi älskar innebär en saknad som kan vara riktigt tuff att leva med. Den nya tekniken har många fördelar, men jag ser också den ”mörka sidan”. Vanlig människokontakt läggs ofta åt sidan. En kombination är att föredra.
Svårt att vara med på allt nytt. En bra regel kan vara att testa sig fram. Själv gör jag ibland tvärtom. Vet jag att jag skulle gilla det men att det skulle ta alltför mycket tid börjar jag inte alls. Helst om det är åt lekhållet/tävlingsmoment. Jag vill inte fastna i något sådant.
Jag vill gärna testa om jag tar bättre foton om jag har en extra objektiv. Ön har så många spännande kontraster. Bara att få bo här under alla årstider tilltalar mig. En gammal barndomsdröm har gått i uppfyllelse. Jag har inte några problem med gråa ”skitdagar” väderleksmässigt. Då sysslar jag med inomhusaktiviteter och glömmer tid och rum. Men det får helst inte vara så i flera veckor i sträck. 🙂 Fram till årsskiftet är detta bara en inledningsfas. 1 januari är mitt startdatum med mina hemliga mål.
Hoppas du får en trevlig helg. Idag hoppas jag vi hinner besöka 5 st medeltidskyrkor. Måste passa på innan de kanske stänger. Alla 94 medeltidskyrkorna är öppna mellan 15 maj och 15 september.
Kram Bosse
Så trevligt när det börjar finnas blogginlägg här igen ganska ofta, dessutom läste jag nånting om en ny Gottlandsblogg, när och var hittar man den? Och snart är det NOVEMBER som ALLA väntar på! 😉
Kram från Finland/ Lisbeth
Jag har lite mer tid för sådant nu. Det mesta är upppackat. Nu är det mest finjusteringen som är kvar. Blogg nummer två som mest ska handla om Wisby och Gotland startar jag förhoppningsvis 1 januari 2019. Om jag fixar det tekniska. Tjejerna kommer väl hit till jul. De kan hjälpa mig. Jag kommer att ha en länk från denna blogg och det motsatta på den andra. Jag håller på för fullt med att planera och ta kort. Idag ämnar vi besöka 5 st medeltidskyrkor. De har öppet i alla 94 medeltidskyrkorna från 15 maj till 15 september. Jag vill gärna ta kort inomhus också. Därför gäller det att passa på. Det ska bli intressant att besöka alla kyrkorna. Jag läste om ett äldre par som åkte runt på ön och såg alla 94 på 13 timmar. Det lät mest jobbigt. Går inte att smälta. Egentligen räcker det med högst 2 vid varje tillfälle. Nu har jag varit inne i några förr så det blir ett återbesök ibland.
Jag har startat förberedelserna med novembertävlingen som består av tre moment. Ungefär samma tid varje kväll för korsord och bildfrågan för att underlätta för deltagarna. Det tredje är mer en lek för de som har tid och känner för det. Där finns det ingen klockslag alls. Ramen är november. 😉
Tror du någon väntar på november. 🙂 Jag vill hålla hårt i september som ska vara en mycket fin månad på ön. Igår var det sommarvarmt. Kortbyxor och bar överkropp. Men mörkret äter upp kvällarna.
Helgkram Bosse
Tack för upplysningen! Det är väl ingen som väntar sig ett vackert novemberväder, men det finns ju trevligare saker att vänta på i november… 😉
Kram
Världen är upp och ner. Vem vet. En tropisk november väntar oss kanske runt hörnet. Den 20 oktober är vår bröloppsdag. Då var det varmt och solligt när vi gifte oss. Vid två tillfällen därefter vet jag att jag haft kortarmad tröja när vi firat denna dag. Minns också en tufft snöoväder som ställde till med kaos för tusentals bilar med sommardärck den 26 oktober ett år.
Det klart det finns. Inte många veckor kvar. 😀
Mycket förändras och var sak har sin tid, Vi kan inte påverka det tyvärr och i ärlighetens namn vill vi det nog inte heller.Tänker på att hämplingarna ska finna sitt eget liv. Därför känns det gott att Lilla S är inom räckhåll 🙂 Än så länge…
Kram
Du har så rätt. Dessutom har du tur som har S så nära. Det tror jag inte kommer att hända oss. Fast vi flyttar ju ibland. 😉
Ibland är det nästan overkligt när jag tittar i backspegeln. Tur jag är en skrivande, sparande och fotograferande pappa. Tiden har verkligen rusat iväg. Det är häftigt och mestadels naturligt att föra vuxensamtal med kidsen. Sedan händer det att jag upptäcker att det finns fortfarande en del oslipat och ”naivt” tänk kvar. Då småler jag i smyg och tycker det är kul. Jämför med mig själv hur jag var i den åldern. Tror jag var mer omogen när det gäller vissa saker. Gäller nog de flesta ”pojkar”. Okej. Jag är ett stort litet undantag som vägrar att bli helt vuxen. Verkar så trist. 😀
Jag hoppas att du får ha S och hennes familj kvar i närheten. Stockholm är närmare än Brasilien. Var lillasyster hamnar vet kanske inte ens du .. eller hon.
Vart tar tiden vägen? Nyss var det vår generation som var unga och hade livet framför oss. Swish. Jag som tänkte utmana dig i tennis. 🙂 Det får vi ta i nästa liv.
Bra att du fortsätter med badandet. Antagligen en perfekt taktik för att få hjärnan skärpt och extra snabb inför novembertävlandet. 😀
Lördagskram Bosse/Bobo
😍
😀
Ser att du har acklimatiserat dig till livet på ön väldans fort. Men så är det när man kommer till ett riktigt trevligt ställe! 🙂
Många av våra vänner i Stockholm trodde att vi skulle få ”lappsjuka” när vi flyttade hit – vi hade ju inte precis varit här så många veckor innan och visste inte vad som väntade oss – och så bosatte vi oss på bonnlandet och inte i Visby!? 😦
Men vi trivs så vansinnigt bra här, det är ett perfekt ställe för oss. Och några problem med umgänge har vi inte, tvärtom. Igår t.ex. var i Guldrupe på en härlig lunch med fyra vänner och på tisdag har vi lunchbesök av en gotlänning som numera är utlokaliserad utomlands. 🙂 🙂
Dessutom har vi haft ”tjejerna”, alltså min kusin och min bästa väninna, boende hos oss en vecka. Så någon chans för ”lappsjuka” finns det inte! 🙂 🙂
KRAM/Susie
Det har flera av våra vänner också trott vi kommer att få. Idag åkte vi mycket på landsbygden och det var kyligt när vi gick ut från bilen. Lite retligt med tanke på en solig kusthimmel när vi återvände. Vädret gäckar och är otroligt olika från en plats till en annan.
Kanske hade jag fått lappsjuka om vi inte valt att bo i Visby.
Kram Bosse
Svårt med spel. Jag är också en dålig förlorare (för det är väl du?). Kommer ihåg en gång för några år sen när jag spelade Boule. Jag misslyckades hela tiden. Då var det en av motspelarna som kläckte: ”Meningen är att du ska komma så Lillen så nära som möjligt.” ”Tack för den!” sa jag. ”Det har jag också fattat. Faktiskt.” Sa jag och blev inte alls gladare. Haha!
Nej jag är precis tvärtom. Har aldrig varit en dålig förlorare. Varken i spel eller i tävlingar. Grattar alltid artigt en motståndare som besegrat mig. Berömmer om han/hon gör en bra sak. Blir däremot störd på fuskare. Har en del komiska minnen kvar från okända fuskare.
Så du gillade inte rådet? 🙂 Det är kul att spela boule. Händer numera alldeles för sällan. Ibland har vi tagit med kloten till stranden. Blir ett helt annat spel när det inte går att rulla.
Idag såg jag på en liten ort jättemånga personer spela boule på fem spelplaner.
Känner igen mig! Härligt skrivit!
Kul. Tack ska du ha. 🙂
Jag har förstått att du har dragit till Visby tillsammans med din käresta! Trevligt.
Monopol! Fabrikerna, var det inte nådigt att besöka, är det de som kostar 40.000 kr att kliva in i. Oj, vad jag tyckte det var kul. Än roligare tyckte jag nog att det andra liknande spelet var, just nu finner jag inte namnet… Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg namn så fort man blir pensionär!
Igår hade vi bott här i fem veckor. Det känns allt lite overkligt men spännande. 🙂
Jag tappar också namn – alldeles för ofta. Jag tror du menar Finans. Möjligtvis Nya Finans. Jag spelade det hos några kompisar i ungdomen.
Hoppas du har det bra så här en bit in på hösten.
Jo, precis Finans! Jag kom på det ”av mig själv” när jag var ute på en promenad… 🙂
Jag har ett väldigt gott pensionärsliv, gör som jag vill…
En bra kombination för hela kroppen. Motion, frisk luft, upplevelser och plötsligt händer det. Något på hjärnkontoret dyker upp igen. Som jag kämpar ibland när jag inte har tid att vänta på det ”lätta svaret”. Hur kan jag glömt namnet? Bästa taktiken är att släppa det.
Vi som har levt ett tag borde ha mycket mer information lagrat än yngre människor. För mig kommer det ofta tillbaka när jag ligger i sängen och egentligen borde somna.
Det låter härligt. Så det händer kanske inte längre att du får jobberbjudande i väster/Norge.
Då är det dags att cykla och rösta. En kort sträcka. Viktigt ärende. Min röst är kanske avgörande. 🙂 Jag kommer ihåg hur stolt jag var första gången som jag fick tillåtelse att göra detta hedersuppdrag. Vad vuxen jag kände mig. På ett vis känns det som om jag är mindre vuxen nu. Världen är inte svart och vit. Självklarheterna är inte givna. Men en sak vet jag … 😉
Det är skönt att se att ni trivs! Sakna utflugna barn, det hör liksom till, men det är svårt och det tar tid att vänja sig. Man får börja om på nåt vis. Det var ett tag när jag kände mig riktigt vilsen, jag behövdes ju inte på samma sätt längre. Tror det är skillnad om man heltidsarbetar…
Fast igår frös jag under vår utflykt. Vi åkte tydligen fel håll. Borde hållit oss till kusten. För där såg jag inga moln och där lyste solen. Upptäckte det mest när vi kom hem. Vårt fika tog vi huttrande i bilen. Alltför många ställen har redan stängt ner för säsongen. Som idag. Vi hade riktat in oss på ett eftermiddagsprogram som skulle sluta med fika på klassiska Breda Blick utanför Botaniska Trädgården. Tur S googlade. Endast frukost och logi under sept-okt. 😦
Jag har så många hobbys och intresse så jag klarar det. Det viktigaste är att jag vet att de har det bra på sitt håll. S har kontakt med dem varje dag/kväll. Eftersom högtalaren är på deltar jag också då och då. Sedan har vi en familjesida på FB och det dyker upp foto och SMS. Men inget kan naturligtvis helt ersätta fysisk samvaro. Förhoppningsvis blir det några kramar om några veckor. Vi har bokat flygbiljetter till fastlandet. S ska på kurs och jag följder gärna med som ”ett bihang” och leker med mitt när jag är ensam.
Jag gissar på att det är tuffast för mammor. För ni är oftast viktigast och barn är alltid barn. Fast de kanske inte vill bli betraktade som ”barn” alltid.
Nu har vi hunnit cykla iväg för att rösta. Bättre än Y. Där stod vi en låååång seg kö utanför lokalen. Nu gled vi iväg rakt in i en gympasal och lediga bås. Fixat på några minuter. Ingen före när jag lämnade in kuverten och blev kollad.
Ps. Det blev aldrig av att vi poströstade denna gång.
Bra att du har att sysselsätta dig med! Det är synd att så mycket stänger så tidigt, säsongen är ju fortfarande lång! Jag förtidsröstade på bibblan, mycket smidigt. Igår på Väla var där långa köer, vi undrade vad som stod på, innan vi såg att det var förtidsröstning…
Det blev en suverän stund i stan. Jag gick på nya kullerstensgator. In och ut genom den gamla muren. När solen är framme är det som en perfekt sommardag. Det kommer att ta minst fem år innan jag/vi gått över denna ö. Inomhusaktiviteter i Visby kommer att passa bra i ex. november.
När man har som mål att locka hit turister från andra länder, precis som på Österlen, borde man ”grunda” med att försöka påverka så ”ställen” är tillgängliga och inte öde och igenbommade under så många månader på året. Sedan förstår jag vissa saker. De som jobbar 24 timmar om dygnet. Stänger och tar semester vid Franska Rivieran 6 månader. 😉 De som litar på unga studerande som inte är tillgängliga när terminen börjar. Klurigt att få ihop.
Det hade vi också tänkt men dagarna blev till veckor och rann iväg.
Nu blev jag sugen på Väla när du nämner det. Trots att jag framställer mig i bloggen som en som aldrig vill gå på affärsstråk gillar jag vissa saker. Väla gillade jag redan när det var nytt. Oftast en kul tur från Halmstad. Emporia tycker jag är helt okej. Helst när jag slänger in ytterkläder i ett skåp och rör mig där ledigt.
Önskar dig en fin vecka.
Det är så roligt Bosse, att du är tillbaka igen i Blogglandia. Har verkligen saknat dig. Ler när jag ser Monopol och jag minns. Så mycket roligt vi har haft med det. Men visst vill jag helst vinna. Förstår att ni landat i Visby och har mycket fint som väntar och jag ser fram emot att få möta Gotland och Visby genom dig. Spännande med din nya fotoutrustning. och hoppas att den landar lyckligt.
Var sak har ju sin tid i livet och våra barn har vi bara till låns.
Kram och trevlig söndag.
Jag tror du hade gillat dagens utflykt som vi gjorde. Igår var det kyligare när vi åkte ut på landet.
Kul att du saknat mig. 🙂
Det är något härligt nostalgiskt med de gamla ”pappersspelen”.
Mycket intressant att läsa böcker, broschyrer, följa kartorna och stegvis lära sig ön. Den har redan växt i mina ögon när det gäller mycket. Jag tror vi har att göra här i minst 5 år. 😉
Hoppas verkligen att jag kan ta bättre foton och lär mig finesserna.
Så sant. Du har kommit ett steg längre och kan njuta av ”livets efterrätt”. De mysiga grabbarna.
Kram Bosse
Flanera runt i godan ro i kända Stockholms kvarter, det är inte att leka med ,-))))) Njuter man för länge så har man ingen chans och fort går det ,-)))
Har hamnat i samma knipa själv! ,-)
TACK för kort! Blev jätteglad ,-))
Vågar inte börja använda min blogg ännu, nu kan jag logga in, förut kunde jag inte.
Men något fel är det på datorn, inget virus men något fel som vi måste vänta för att få hjälp med, jag trodde först att min blogg blivit kapad!…..men det har nog varit något annat, kanske problemet har varit på blogspot?
Hoppas kameran kommer snabbt, du som älskar att fota och det är ju ett sätt att trivas ännu bättre på ett nytt ställe att fota in sig ,-))
Härliga bilder, hoppas ni trivs jättefint, att Solveig trivs på sitt nya jobb, trots strömlöst som det varit problem med.
Jag längtar efter att blogga, du att fota…..vi får ha tålamod ,-)) fast man vill ju sätta igång direkt ,-)
Ha det kanon!
STOR KRAM Primrose ,-)
Varsågod.
Jag var övertygad om att den hade blivit kapad. Eftersom det kom upp en ruta där de bad mig att lämna ”adress”.
Igår kom det extra objektiviet och ett minne. Alltid något. 🙂 Sedan fick jag strömabrott, kraftig blåst och höstregn som efterrätt. 😉
Tålamod är en viktig ingrediens i personligheten. Ibland har jag nästan för mycket av varan. Ibland lyser den med sin frånvaro. 🙂
Tack ska du ha.
Kram Bosse
Den första tiden kom det upp en annan bild som inte gick att få bort som täckte min bloggsida!, då gick det inte att logga in, har inte loggat in ännu , även om jag nu kan. Vet inte om jag fortsätter blogga, har inte bestämt mig ännu.
Ha det jättefint. KRAM från mig Primrose ,-)
Ok, tredje gången gillt! Har nu skrivit ett svar till dig tre gånger, men inte lyckats sända iväg det då jag av ngn konstig anledning inte blir godkänd hos dig! Tror inte det är ditt fel, kära Bosse! Utan mitt virusprogram. Min dator är inte snäll just nu! Nu till trevligare saker….
Förstår att du saknar dina flickor… gott att du har en kvar därhemma, även om hon är lite upptagen av sitt! 🙂 Ny kamera – spännande! Kan tänka mig att du redan nu tar många foton och skriver texter. Jag vet att du är noggrann med både förberedelser och genomföranden, så det ska bli intressant att fä veta ett och annat på djupet om Gotland. 🙂
Har bloggen fått ngt namn? Ska den handla uteslutande om Gotland? Om jag får komma med råd, så tycker jag att du ska behålla ditt namn i bloggens titel. Ditt namn – Bosse Lidén, är ju känt på Google och av oss läsare. Men du länkar så klart, så det är kanske inte nödvändigt.
Ja, nu återstår att se om du kan läsa det här – om jag kan sända iväg min kommentar!
Må väl!
Kram Nilla
Sådant är mycket irriterande. Jag känner igen det där alltför väl. Helst nu när det varit strömavbrott flera gånger senaste veckorna. De har lovat att det ska upphöra den 20 september. Jag förstår att det är inte smärfritt när många tekniska, äldre ”saker” ska bytas ut och ses över.
Igår kväll fick jag extra objektivet och andra småsaker.
Det har blivit mycket kameraarbete sista tiden. Jag går alltid igenom bilderna innan nästa ”runda”. Medans intrycken och informationen är relativt färska. Jag kopplar ihop dator och den stora platt-tv:n för att se bättre och får en finare upplevelse. Sedan grovslänger jag innan jag importerar från Picture Projekt. Än så länge räcker min uppdelning av mappar och undermappar. Innanför muren kommer ex. att ha en mapp för varje gata. Mest givande är att ha läst på ordentligt innan. Då finns en bas. Sedan är det ”efterrätt” när det dyker upp något oväntat.
Jag kommer att fortsätta fylla denna blogg tills den når 100 %. (om det är möjligt)
Namnet Gotland måste vara med. Blir kanske inte roligare/bättre än Bosse Lidén på Gotland.
Länkord är intressanta och något jag tänkte på redan i första blogginlägget. Det var därför jag gärna la in någon fras om ex. The Beatles och Kurt Wallander. Nu i efterhand är det megaintressant att se vad som verkligen fungerar, år efter år. Sedan kan det handlar om säsongsbetonat. När jag hedrade Mankell med att göra min serie om Wallander fick jag direkt stor respons som fortsätter ”varje dag”. Trots att jag aldrig kan nå de främsta placeringarna när man googlar. De är ju fasta. Det är länge sedan jag ”forskade” om mina placeringar när det gäller de seperata Wallanderinläggen. Då var det två som hade en mycket bättre position. Som nåddes i första läget. De tio främsta? Människor orkar ju inte trycka på nästa sida mer än ”några gånger”. Om det inte är ett specialintresse eller något de söker i sitt arbete.
Österlen är vacket och välkänt. Men undra om inte Gotland vinner den tävlingen. Världsarvet innanför stadsmuren spelar stor roll.
När jag går på djupet och analysera mig själv kommer jag närmare sanningen. Jag startar en ny blogg för min egen skull. Som att fylla ett fotoalbum eller dagbok. När jag startade denna bloggen var jag nöjd när jag nådde 10 visningar under samma dygn. Det dröjde länge innan jag berättade för några vänner om bloggen. Istället hade jag roligast på skrivsajten 1av3.se innan de la ner den på hösten. Då först började jag sätta upp mål. Det var också i den vevan som jag bestämde mig för att se till att åtminstone ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kom ut som bok. Hela tiden tävlade jag bara med mig själv. Satte upp månadsönskningar som jag snabbt fick ändra för plötsligt blev det som med ketchupflaskan. Det var både kul men också jobbigt för mig eftersom jag inte hade den energi i kroppen, som jag hade haft alldeles för mycket av förr. Jag saknar fortfarande min överskottsenergi. Till den behövde jag inte ta till fusk. Inga preparat.
Bäst att skicka detta nu innan ett strömavbrott stjäl orden. Ha det bra.
Kram Bosse
Det är så roligt att spela med ungdomarna och så snabbtänkt de är. Rätt ofta spelar jag också med barnbarnen olika kunskaps spel som samtidigt är lärorika. Om jag märker att jag börjar vinna, krånglar jag till det lite för mig så vinner någon annan i stället, inte alltid de behöver lära s sig förlora också.
Ha en bra vecka!
Kram Rose
Snabbtänkta. Själv har jag blivt snigelsnabb. 🙂 Roliga kunskapsspel är en härlig kombinttion. Leka in kunskaper. Det är mitt mantra som utbildad pedagog.
Aha. Du gör så. Jag lärde mig tidigt att tåla att få ”stryk” från äldre syskon och föräldrar. Enda gången jag blev sur var när jag såg att någon gav bort segern till mig. Inte gjorde sitt bästa. Som min brossa när han ville iväg till sina jämnåriga kompisar.
Det tog jag med mig till när barnen var små och växte upp. Aldrig såg jag dem tjura eller ställa till med en scen. Samtidigt är jag en tävlingsmänniska och det är/var roligt att vinna. Lika viktigt är det att gratulera någon annan. Helst om de gjort något riktigt bra. Då kan jag bli lika glad själv. Som när någon slog ett perfekt slag i tennis. Då kunde jag släppa mitt racket och applådera min motståndare. Även om det var en tävlingsmatch.
Tack ska du ha. 🙂
Kram Bosse
Tack för bra svar! Har nog känt det där att ge bort segern till motspelaren har varit fel, just precis som du skrivit.
Bra med tankeväckare!
☺
Förstår att det känns konstigt när ”barnen” bor långt ifrån, med, desto trevligare när man ses. Fängelse eller ej… 🙂
Du verkar ha det bra med den saken som har möjlighet att träffa barnbarn fysiskt.
Skönt att vila en stund i fängelse och slippa betala böter. 😉