Från storstad till …

Om sanningen ska fram hade jag bara systemkameran tillhands vid två längre tillfällen under de fyra dagarna. Detta var ett av dem. Annars låg den ensam på hotellrummet.

Jag som trodde att vi skulle vara ett litet sällskap som lämnade Visby flygplats. Istället var planet fullsatt enligt flygvärdinnan.
Jag gick på som en av de första resenärerna. En fräsch kvinna satte sig på andra sidan gången. Hon tog också en fönsterplats. Då var det fortfarande ledigt på de flesta sittplatser som jag såg framför mig. Eftersom jag väntade på Solveig hade jag uppmärksamheten kvar bakåt åt den långa kön.
Först i kön var en lång man i 45-årsåldern. Jag beskriver inte mer av utseendet. 🙂 Däremot hörde jag hans raggningsreplik. ”Är det ledigt här?” Jag hörde bara att hon sa nej och några ord till. Konstigt att han inte därefter valde platsen framför henne. Istället gick han väldigt lååååångt fram. 🙂 Sedan kom en kvinna och satte sig på platsen mannen trånade efter.

Vi bodde på detta hotellet förra sommaren också. Det var då vi grät i sängen när vi såg dokumentären ”Den blå dörren”. Den här gången fick vi rum på 8:e våningen, halvvägs upp till toppen. Härlig utsikt över havet och Öresundsbron. Bra koll på allt som hände på gatan nedanför. Vilken puls det var på vägarna ex. klockan 17.10. När många människor slutat jobbet. Jag hade inte velat vara en av dem.
Det är sällan allt funkar på en resa med många tider. Men denna gång var det nästan för bra för att vara sant. ALLA tåg kom och gick i rätt tid! Flygbusschauffören stack 20 minuter för tidigt. Båda flygplanen lyfte tidigare än den angivna tiden. Berodde såklart på att alla var incheckade och fastspända ombord. Visst fick vi öka tempot i de två branta rulltrapporna vid Triangeln och lyfta de tunga resväskorna med jämna mellanrum för att hinna ner till tåget. Gubben är inte van längre vid att sprinta iväg på en perrong. Det var annat förr. Pust. Allt för tre minuters stående tågresa.
Lockelsen var en mysig familjemiddag på en restaurang. ❤
Jennifer hade tagit tåget ner från Halmstad där hon gör praktik medan lillasyster Lizette hade kortare resa. Härlig stund och god ofotograferad mat liksom vid de andra restaurangbesöken.
Måndagen var min solodag medan Solveig åkte iväg till ett annat hotell i centrum, där hon sedan var på en heldagskurs. Hon skickade SMS under dagen och var väldigt nöjd med alla ”föredrag” och fick många nya idéer inför framtiden. 😀
Visst kan det vara ensamt att gå och äta på restaurang. Men samtidigt är öron och ögon öppna för många intressanta intryck. 😉 Blev bara lite störd när jag fortfarande hade mat kvar på tallriken och med mening hade en tredjedel kvar av ölen i glaset. Då kommer ”hon” och frågar om det smakade bra och vips var tallriken i hennes händer. Visst hade jag lagt ihop besticken, men jag hade tänkt njuta en stund till och det fanns gott om lediga platser i lokalen. Nu bröt hon stämningen.

Sådant hade jag glömt när jag vandrade vidare i staden med puls.
Solen var i vägen så jag kunde inte fota hela befintliga huset.
Överallt byggs det. Häftigt att slänga på lika många våningar till. Hoppas det inte ramlar ner en extra blåsig dag. Något liknande hände nämligen med ett nybygge i vår gamla hemstad några mil bort. Tur att ingen då kom till skada.

Mätt och nymotionerad kom jag tillbaks till hotellet. Innan jag tog hissen upp tittade jag till mannen som låg där och spottade vatten i rondellen.

När jag tog detta kortet en stund senare hade jag ingen aning om att en berättelse föddes i min hjärna och tog form. Orsaken till det var mannen innanför fönstet som både fängslade och inspirerade mig. Vilken arbetsflit. 🙂 Han blev min hemliga kompis följande dagar. Jag skrev och jag tittade ut med jämna mellanrum från hotellfönstret. Tiden gick otroligt fort till Solveig kom hem. Då var det bråttom. Vi var bjudna hem till en mysig studentlägenhet och hade med oss tjugo paket. Tack Lizzan för allt gott. ❤
När vi sent i mörkret åkte hem därfrån bytte vi ut tåg och buss mot en taxichaufför eller var det en racerförare? Vi hade ett fast pris så vi tjänade inte in några pengar, men fick behålla våra liv.
Jag är glad för att vi i tisdags hann med en solig tågresa till vår förra hemstad. Där tog jag fler bilder. Visas i nästa blogginlägg. Nu ska här städas. Vi ska ha trevligt helgbesök. Ute är det sommarvarmt.

 

Annonser