Vi vågade ta chansen

En ovanlig situation. Att leva lyckligt i en trivsam modern lägenhet, mitt i en mysig stadsdel och flytta iväg till ett gammalt, mycket stort hus ”på landet” för att starta ett helt nytt liv.
Men Solveigs förslag om att stanna en natt till och sova på köksgolvet i Gamla Stan, tog jag tacksamt emot.  ❤

Första gången jag och min mamma kom till denna okända plats, för att jag i hemlighet skulle vidga sökfältet efter det perfekta huset för att ro projektet i land, var det dimma och skylten dök upp sent i siktet.

Solveig hade flera gånger sagt att det var Halland som gällde. Hon ville kunna nå sina hemtrakter i Västergötland inom rimlig tid.
”Möjligtvis Laholm. Inte en centimeter längre söder ut.”

En vacker vårlördag blev vändningen för henne. Nästan alla våra pusselbitar föll på plats vid första visningen. Det kändes som nu eller aldrig. (jag har ett fint foto från rätt soldag men hinner inte fixa dit det här)

Undra hur många som bakom vår rygg ansåg att idén var galen? Många är mitt svar.
Jag är stolt över att vi vågade utmana oss själva. Höll vad jag lovat min svärmor. Sorgligt att hon inte fick uppleva det på plats. ❤  Vi kommer aldrig att ånga den här fasen i vårt liv. Nu när vi kan väga saker mot varandra i ”facit”.

Först en vanlig flyttning.
Vi insåg möjligheterna med att hyra ut bottenvåningen under sommaren under tiden som vi fixade med huset. Hade ingen aning om att den sommaren skulle ta slut ett par veckor in i augusti. Plötsligt gick restresor till värmen åt som smöret i Småland. Bjärehalvön blev spöklikt tomt. Min förhoppning om fler längre solperioder gick om intet.

Sedan kom en fullproppad lastbil…
med otroligt mycket kartonger och grejer. Då började allvaret. Allt åkte in i det rymliga dubbelgaraget. Sedan bar jag nästan allt själv in till huset allt eftersom. Solveig var i åttonde månaden.
Vi anlitade en firma som öppnade upp en vägg och satte dit ett valv. För det måste till en cirkulationsmöjlighet när större grupper kom dit. Min svärfar gjorde mycket bra praktiska saker vid sina besök.

När jag såg det blå havet förstod jag att min taktik måste direkt ändras. Därför bars resten av lådorna in till de 160 kvadratmeterna i källaren.

Tur det fanns hyllmöjligheter och flera rum. Därnere tillbringade jag många veckor under den hösten. Min svärmors bok var guld värd för mig. Där stod den informationen som blev min bas. Jag bockade av med olika överstrykningspennor. Sorterade upp på olika porslinsfabriker och länder. Ett jobb som passade en man som var utbildad bibliotekarie, gillade statistik och hade tålamod. Alla mina tidigare jobb, utbildningar och kurser kom till användning. Vävdes ihop till samma matta. Under källartiden lyssnade jag mycket på musik. Hade turen att Solveig fanns till hands med god mat och extramat nästan varje dag på grund av lågt blodsocker. Det var ju ingen idé att hon började på ett nytt jobb den hösten. Hon tog ut föräldraledighet innan Lizette kom till världen.
På något vis fick vi ihop allt. När bussarna kom för ofta hämtade jag dit min mamma som barnvakt. Sedan fanns Pippi Långstrump och Emil till hands på VHS. Enda faran var att Jennifer blev livrädd för Emils pappas utbrott. 😉

I ett fönster hade vi smygreklam som upplyste om hur många dagar det var kvar till premiärdagen. De som pendlade till och från Torekov undrade såklart vad som höll att hända i den gamla Lanthandeln. Kanske slog de vad om hur många månader ”galningarna” skulle kunna hålla öppet. 😉

Vi blev dagsländorna som hade öppet exakt så länge som vi själva ville. Tog en säsong åt gången. Varje nyårsafton var det skarpläge. För eller emot? Alltid tyckte vi samma sak. Vilket team vi varit genom alla år. Ibland av en slump. Sista gången vi jobbade ihop i ett klassrum trodde vi det bara var för en dag. Istället …

Fotnot. Där stannar jag mitt i. Det är en intensiv vecka som ligger framför mig och oss. Hoppas du som deltar i korsordsmästerskapen 2018 hinner njuta mellan spänningen & stressen. Nu är det mat, motion och klockan 13.55 ska jag stå vid parkeringen och vänta på en liten blå bil. Dags för spruta – i alla fall för mig. Hoppas jag. Svarar med symboler. 🙂  😀  ❤
Jag bloggar aldrig från mobilen. Annars finns det mer att välja på där. Ha en bra dag. Här skiner solen och det är en blå fin himmel. Önskar dig läsare en fin måndag.

 

16 tankar på “Vi vågade ta chansen

  1. Här är det lite grått och några minusgrader. Vacker rimfrost på träden. Hackspetten och de andra fåglarna kalasar på frön, nötter och talgbollar.

  2. Jag kan tänka mig att det var ett riktigt hästjobb när det begav sig! Dessutom med ett nyfött barn som väl förmodligen krävde sin beskärda del också. Men härligt att genomföra och förverkliga ett sådant stort projekt!

  3. Visst är det intressant att gå tillbaka och se vad som gjorde att vissa saker hände en i livet. Jag som jobbade på apotek när jag träffade Rolle 1961, bytte till ett liv som var otroligt annorlunda när han startade firman Ronwill Speedshop 1968 och jag anslöt där 1969.
    99% av kunderna var unga killar – och inte en enda hade ont, var grinig eller sur. Så skönt, för det var 90% av kunderna vi hade på apoteket.
    Nej – istället blev jobbet istället en fortsättning på min och Rolles stora hobby (bilracing) och många av kunderna mycket goda vänner. Och vilka roliga människor vi träffat – och många – både i Sverige och utomlands. Att vi sen inte blev några miljonärer har aldrig bekymrat oss, vi blev rika av att kunna njuta av livet och slippa känna oss uttråkade att vi måste jobba ganska mycket. För i vårt fall så var det endast på senhösten som vi kunde ta det lite lugnt och klämma in några veckors semester – och inte ens det alla år. Men som sagt, vi hade kul…..
    Dom som trodde att vi kanske på sin höjd skulle klara oss ett par år i branschen, fick se oss flytta med firman hit till Gotland och så bara för några få år sen sälja den. Alltså lever den kvar fortfarande . 🙂
    KRAM/Susie

  4. Det är skönt att ”våga” och inte behöva ångra ett av många önskemål. Vi vågade och det är det bästa som vi gjort. Nu har jag bott här nere i fem år – 1 ½ år ofrivilligt ensam … Tiden den går… ❤

  5. Intressant läsning … och bra att ni vågade!
    Kom på en sak … har du testat att högerklicka i kommentarsfältet? När jag gör det så får jag upp en ruta, där det står Emoji överst. Klicka där så kommer det massor med olika 😁👍😲🦋 … osv. Detta funkar även när jag gör inlägg i bloggen.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s