Nu är gränsen nådd

Snart blir det säkert en order om att vi själva ska måla solen inför varma sommardagar. Hela jag blir trött. Innan det är för sent och blir för mycket måste jag helt enkelt sätta ner foten.

”Ingår verkligen inte färg till blommorna? Det har det alltid gjort. Jag är uppvuxen med det. Hur ska jag veta hur det exakt ska se ut när jag kommer hem? Vad då miljövänligt? Är det inte precis tvärtom? Jag tycker färgerna i påsen ser både starka och farliga ut.”

Jag visste det. Det blev alldeles för mycket av alla färger. Vänta lite … om jag vattnar på blommorna borde de bli mer bleka och vanliga. Jag sticker och hämtar en hink vatten… minst. 😉

Pust. Vad jobbigt det är att gå i barndom igen. Tur jag bara fyller 60 bast en gång i livet och jag lyckades faktiskt kryssa för rätt kategori: Lite galet. Den kategorin behöver också vädras då och då. 🙂

Ps. Jag tog kortet på foten av misstag. Även svinn kan återanvändas – inom rimliga gränser.

Vi ses på gotlanduppochner.com

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

När allt rullar ens väg


Ögonblicksbild; tjugoett
Jag och en kompis bildade en egen klubb med hjälp av våra initialer. Namnet blev BOLF IF. Vi startade upp med badminton och den för oss nya sporten boule. Sedan blev det tuffare tag i innebandyserien några år senare. Fast jag flyttade från min barndomsstad fortsatte klubbens namn att existera i seriesammanhang flera år framåt.

En gång läste jag i en Hallandsposten om en anmälan till en boulecup. Eftersom jag och Solveig bara bodde en timme från Den Stora Stadens fina park, Norre katts park, lyckades jag övertala Solveig att göra debut i sporten. Hon hade ju slagit mig på hemmaplan flera gånger så hon var ingen duvunge.

Det var trevliga tjejer vi mötte i vår första match. De var dessutom duktiga förlorare och inte alls dåliga som spelare.
Siffrorna kommer jag aldrig att glömma. Vi vann med 13-0, 13-0 och hade ett otroligt flyt. Det kommer aldrig att upprepas. Härligt minne så här i efterhand. 😀

Solveig fick förhinder till andra omgången. Då gjorde jag något som jag aldrig skulle kunnat drömma om tidigare i mitt liv. Jag frågade om min älskade mamma ville göra debut i tävlingssammanhang. Så långt ifrån den regniga mörka februarikvällen tio år tidigare, då jag och min dödspolare bildade denna klubb. Inte kunde jag då drömma om att jag skulle spela tävlingsmatch med en söt tjej från Skövdetrakten och lira match med min mamma långt in i framtiden.

Mamma var duktig och hade slagit mig när vi spelat på kalas. Men hon rullade kloten som i Boccia och var naturligtvis chanslös när hon inte kunde skjuta bort klot, när hon spelade singel, som var min starkaste sida när jag var som bäst. För det är just det som är tjusningen med Boule. Jag förklarade reglerna för många personer genom åren. Som sedan kunde tvåla till mig som tack en stund senare. 😀
Men jag var en helt annan människa om jag inte kände motståndaren och det var en seriematch/cupmatch. Då taggade jag igång min hjärna. ”Motståndarens klot ska väck.”  Jag älskade att lägga upp strategier. Både ensam och med kompisar. För i seriesammanhang lirade vi tre stycken. Då gällde det att utnyttja varje lagmedlems starkaste sidor och form.

Vi vann givetvis inte jag och mamma. Men det var ett kärt minne och vi fick inte storstryk. Jag ville inte ringa och lämna WO till tävlingsledaren när S fick förhinder.

https://gotlanduppochner.com/

Här hittar du mig annars.