En rätt känd domkyrka; del 2 av 3


Uppsala domkyrka invigdes 1435 och är 119 meter hög.

Det rör sig om en katedral i gotisk stil. Materialet är tegel.

Vi var på väg mot hotellet men bestämde oss för att ta en avstickare med full packning till den berömda kyrkan. Där blev det tvärstopp. Orsaken var att det snart skulle vara en skolavslutning. Jag insåg att Solveig inte skulle tolererat om jag dragit till med att vi åkt ända från Boston med privatplan för att bevittna när vårt barnbarnsbarn Efelia skulle ta sin examen. 😉

Det var alltså tur i oturen att vårt hotell låg på behagligt avstånd. Utan packning och med en genväg fick det bli en repris.

Kyrkan har många fina fönstermålningar.

Kungakröning? Vem av dem alla? Wasa?

Jag hade släppt kameran till Solveig och gick där i mina egna tankar. Måste erkänna att allt tillsammans kändes för mycket. När jag besökte domkyrkan som ung var jag mer imponerad. Med alla ”kryllande” besökare och olika aktiviteter som pågick kände jag ingen harmoni och för mig gled det elakt över till kommersiell underhållning. Där fokus hamnade fel och mina ögon gick nästan i kors för att vitsa till det lite. Faktum var att jag längtade till en gotländsk medeltida kyrka. Vilken som helst av de nittiotvå. Även till ödekyrkorna. Där hamnar mitt inre mer i balans.

Scen från uppståndelsen.

Visst är det väldigt fint och ståtligt i de flesta ”rummen”.

En fin ljusbärare.

Det är kul att ha rätt om något som poppar upp i mitt huvud. Men det är ännu roligare att ha fel. Då får jag som belöning skratta inombords åt mig själv.
Jag hade sett kvinnan på avstånd och jag var helt säker på att hon hade ett levande hjärta som slog. Mina tankar gick till personer som står blickstilla (minns inte just nu vad teaterformen heter med ett fint ord) Mina trötta fötter fick energi och sakta gick jag mot kvinnan. Medan jag funderade på vilken seriös men försiktig taktik jag skulle tillämpa fick jag oväntad hjälp av en annan kvinnlig besökare som stack fram handen för att se om kvinnan blinkade till. Det gjorde hon inte.
Med två ord. Imponerande välgjord. 😀