Från storm till familjemys

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi parkerade bilen bakom denna tuffa DUK på Visby flygplats långparkering och båda bilarna stod kvar när vi kom hem igen.
Vi lämnade också ett soligt Visby och hamnade i ett stormigt Skåneland. På skånsk mark tog vi flygbussen till Triangeln och därefter snabbt två rulltrappor ner till tåg mot Hyllie för ett möte med lillasyster. Detta var ett spontanmöte. Kvartetten skulle träffas i Helsingborg nästa dag.

På vårt hotell fanns det olika båtar på väggarna och utanför vårt hotellfönster såg vi färjor som kämpade mot kraftig vind under sina turer från och till Danmark och Sverige. På tal om båtar och färjor. Det kommunikationssättet skippade vi. Annars åkte vi bil 2 ggr, flyg 2 ggr, flygbuss 2 ggr, taxi 2 ggr och olika sorters tåg 4 ggr. Hiss med glasfönster x ggr och rulltrappor x ggr. Inte konstigt att vi är reströtta men – ”familjenöjda”.

När vi bor i Helsingborg tar vi gärna in på vårt favorithotell. Det var tur att födelsebarnet denna gång var storasyster. För första större missen i Malmö/Hyllie var att vi inte kunde få något ”bord” på restaurang. Vi tänkte inte på att det var Mello-yra som rådde i Skånes största stad inför sista delfinalen. Allt var bokat. Restauranger och säkert hotell också. Eftersom vi skulle träffa lillasyster igen hela lördagen tog vi ett snabbt beslut och hann med ett knökat tåg norr ut. Andra missen berättade en yngre kvinna för oss två utbildade bibliotekarie, som satt och skrattade åt något. ”Ursäkta! Detta är tysta vagnen.”

Vilket oväder det var när vi äntligen lyckades komma ut från allt byggandet vid Knutpunkten. Där ska de tydligen hålla på att fixa ända till sommaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslappande att sitta på en inre balkong och njuta av en välspelande pianist. Samtidigt hade jag mina 12000 steg/dygnet att fixa. Då är det bra med ett ”runt våningshotell”. 🙂 Jag smälte bra in bland flera utländska kamptävlande ungdomar i sportkläder som ”drällde” lite överallt. Det var tydligen en stor tävling den helgen i Helsingborg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid varje frukostbord fanns det en ”riktig” Gerbera med lite vatten i den söta vasen.
Vi älskar att sitta vid ett fönsterbord och i lugn och ro njuta av allt det goda. Denna gång längtade vi inte ut till ovädret. Ändå tänkte vi ta en ”kortis” när vi ändå var här. De vanliga affärerna var ju ännu inte öppna.

i medvind flög vi nästan fram. Undra om inte ex. en liten hund skulle blåst bort. I motvinden var det precis tvärtom under vår morgonpromenad. Två steg fram och ett tillbaks i en uppfriskande kastvindsdans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen var sugen på att ta en trapptävling upp till toppen på Kärnan.

Fortsättning på förförra fotot. Inga mer besök här. Trist. 😦

Hit in bar heller inte stegen. Istället gick vi ner en bit och tog en taxi mot en nybyggd stadsdel där vi sedan tillbringade många trevliga familjetimmar med skratt, mat, dryck, spel, seriösa samtal, presentprassel m.m. För även ett annat lite äldre februaribarn uppvaktades. Men de fotona är privata. 🙂 Skönt att slippa släpa på systemkameran.

Riktigt busväder. Men konstigt nog funkade alla ”åktider”. Både på marken och i luften. Min sista tabbe var vid sista kontrollen på flygplatsen. Först ”slängde”  jag en oöppnad söt cola och en halv fylld ramlösa. Höll duktigt reda på att plocka av pump, lägga fram mobil, två mätare och en flaska insulin i plastpåse, som fick åka egen plastkorg.
Min livrem låg i resväskan. Min plåtburk med druvsocker hade fått stanna hemma. Två gamla misstag skulle inte upprepas. Ändå blev det som vanligt. Jag drog till mig uppmärksamheten. Kvinnan var på väg att ge sig när jag vänligt förklarade att det inte borde finnas något olämpligt… hon började tro på mig när jag för syns skull letade runt i den nya ryggsäcken. Därför vände hon sig om mot den sittande mannen och sa. ”Är du säker på att det var hans väska?” Han svarade tvärsäkert ”JA”. Därför gick hon djupare på problemet och stack ner en bestämd hand i min väska och rotade. Hokus pokus tog hon fram en oöppnad Loka flaska. Ingen trodde såklart på mitt svammel. ”Där var den. Vi trodde den ramlat ur väskan eller till och med blivit… ”

Sanningen: Jag trodde två dagar tidigare att flaskan var stulen av en ficktjuv. Solveig som alltid vill tro gott om alla, att den ramlat ur hennes öppna handväska. Så var sanningen att hon gett den till mig vid något tillfälle och jag stoppat ner den i ett tredje fack, som jag aldrig använt tidigare. (Ett kardband som agerade lås) Därför köpte vi en ny dricka när vi skulle hem två dagar senare. Den drack jag några klunkar i innan den åkte i papperskorgen. Vi ärliga människor måste betala för vad onda människor ställt och kan ställa till med i världen. Det är bara att ”gilla läget”.

Vi packar alltid upp allt direkt när vi kommer hem. Hur trötta vi än är.
Här är min nya kollektion. Till höger ligger Solveigs. 😉 Undra om det hänt förr när vi åkt iväg till två städer med många shoppingmöjligheter. Att hon inte köpt med sig något i klädväg. Hade hon inte fått rejält skoskav i båda hälarna av sina vinterskor skulle hon provat ett par fina och tuffa skor som jag hittat i ett skyltfönster.
När butikerna öppnar klockan tio en söndag på Emporia njuter jag av att titta på kläder och annat. Annat var det på samma ställe i trängseln på fredagseftermiddagen. Hoppas nu ingen börjar kalla mig för Palm-Bosse. 😉

Nu har vi redan bokat en fin lägenhet i Lund och nya flygbiljetter. Bäst att passa på innan de tar slut. Visst är det billigare att flyga först till Stockholm och därifrån byta plan, men det är inget vi vill göra om vi slipper. Därför finns det bara en möjlighet om dagen att välja på. Nästa gång tar vi flygbuss till universitetsstaden Lund för att fira en kriminolog. 😀

Ps. Glöm inte att välja favoritlåtar på Disc 4.

 

Min musiksmak – dina sex chansningar; 4-20

Fråga 1: Vilka fem låtar tror du jag gillade/gillar bäst?
Fråga 2: Vilken av dessa fem tror du var min favoritlåt?

Facit: De fem jag gillade mest var nummer: 1-2-4-9-11 och min favoritlåt av dessa var ”Moonlight Shadow” med Mike Oldfield.

Personligt om disc 4
Informationen om att Mike Oldfield höll på i ett år med att ”snickra” ihop sin debut-LP, där han spelade alla instrument själv, imponerade på tonåringen Bobo Petersson. Givetvis köpte jag ”Tubular Bells” som spelades många gånger på hemmaplan. Jag minns även en njutbar konsert på Scandinavium med många ljud & ljuseffekter.
Den här världshiten tio år senare med Maggie Reilly som solist tog jag direkt till mitt hjärta. Jag får inte längre gåshud av låten som då – men den är en klassiker som på disc 4 tog förstaplatsen – följd av Spandau Ballet´s ”True”.

Tabell ”fem favoritlåtar”, 4-20:
1. Primrose, 22 p.
2. Gunnel Moberg, Znogge, 18 p.
4. Ethel Hedström, 17 p.
5. Minton, 16 p.
6. Kerstin Johansson, Wiolettan, 14 p.
8. Maj Johansson, Gunilla Wahlberg, 13 p.
10. Lisbeth ’Ahlskog, 12 p.
11. Eva-Lotta Nilsson, 11 p.
12. Lena Wik, 10 p.
13. Marie Kristoffersson, Eva Rohlén, Göran Nilsson, 9 p.
16. Annika Sohlin, 8 p.
17. Ditte Akker, 7 p.
18. Ingela Harrysson-Nilsson, 6 p.
19. Gun Toredsson, Pia Boman, Susan Josephson,
Anne Bondin, Anita Linder 3 p.
24. Kicki Olsson, Anki Arvidson, 2 p.
26.  Övriga i världen. 😊

Tabell ”favoritlåten”, 4-20:
1. Primrose, 3 p.
2. Gunnel Moberg, 2 p.
3. Lena Wik, 1 p. (Först till ett)
4. Annika Sohlin, 1 p.
5. Kerstin Johansson, 1 p.
6.  Ethel Hedström, 1 p.
7. Znogge, 1 p.
8. Maj Johansson, 1 p.
9. Wiolettan, 1 p.
10. Minton, 1 p.
11. Gunilla W, 1 p.

Omgångens bästa resultat hade Gunilla Wahlberg med sina 6 poäng. Det var också hon som tillsammans med Primrose fick in min absoluta favoritlåt från skivan.
Statistik för det sistnämnda efter fyra CD: 3-6-3-2 personer.

Poäng som du tar med dig under alla tjugo tävlingarna:
0-5 poäng på min första fråga.
0 eller 3 poäng på min andra fråga.
1 bonuspoäng till de fem som först lämnar en tävlingskommentar.
Tävlingstid:
Jag kommer att lägga in två ”tolvlåtsval” i månaden.
De udda skivnumren avslutas klockan 23:59, den femtonde i den aktuella månaden.
De jämna skivnumren avslutas klockan 23:59, det sista datumet i januari-oktober.
Priser:
Fyra Skrapkryss. 😊
De tre som ligger i toppen i sluttabellen får var sin lott.
En lott till den som prickar in flest favoritlåtar. (om det är lika vinner den som nådde ”högsta” siffran först. Se kommande tabeller).

Fotnot: 
Tusen tack för din medverkan. Snart dags för disc 5. Men njut först av låten.

 

 

 

 

30 år – jag lever fortfarande

Jag lyfte på det fina locket till hjärtat av trä som jag fått av min flickvän. ”Tar du tre godisbitar varje dag räcker de tills vi ses igen”, stod det på insidan av locket.
Trotsigt stoppade jag i mig ett par bitar. Sög på dem och tänkte att jag fortfarande var fri att göra vad jag ville. Mådde jag inte lite bättre efter duschen? Bara jag slutade dricka så kopiöst skulle jag förstås sluta kissa en gång i kvarten. Saker hörde ihop i ett kretslopp. Skulle jag ringa storebror på hans jobb och ställa in ”taxin”? Borde kanske ringa en optiker och beställa en synundersökning. Fast allra först borde jag göra klart självdeklarationen. Men oj vilken Londondimma det var på hjärnkontoret.

Två dagar senare stod diabetessköterskan ”Dyster” i mitt rum med en hög böcker i famnen. Jag hade hunnit skoja med flera sköterskor, som antagligen uppskattade en patient som var trettio år yngre än näst yngsta på avdelningen. När jag själv skulle ta mitt livs första spruta i min 50-kilos kropp med 0 procent fett, kom en tjej in med sprutan på ett fint silverfat. Det var givetvis ett internt skämt från en fras som jag slängt ur mig tidigare.
”Dyster” var inte elak men sorglig. För att ha något att säga frågade jag henne som var expert inom området.
”Hur lång tid tar det innan jag blir inställd och kan åka hem?” Hon skruvade på sig. Ville först inte svara. ”En del blir aldrig inställda.” Det där var pedagogik och psykologi, på samma gång, när den är som bäst. 😉 ”Här kan du läsa på om diabetes 1. Sedan kan vi träffas om några veckor”, sa hon och försvann diskret ut ur rummet.

Bibliotekarien som för bara sju veckor sedan kommit hem från Universitetet i Umeå med en skärpt inlärningsförmåga och en otroligt vältränad kropp öppnade första boken. Strax noterade han yrkesmässigt att tryckåret i alla böcker var långt tillbaka i tiden.

Det enda jag ska nämna från det dystra innehållet är följande mening:
MEDELLIVSLÄNGDEN FÖR DEM MED BARNDIABETES ÄR 30 ÅR.

Idag tangerar jag. Imorgon, om jag lever så…

Det är bara att krypa till korset. ”Dyster” hade rätt men svarade fel. För en person utan skyddsnät skulle kunnat ge upp av att höra de mörka orden, 48 timmar efter diagnosen. Tänk vad ord kan väga mycket. De är så lätta att kasta ur sig. Kan hamna i fel ordning. Såra, skada och till och med förinta när det är som mörkast på himlen.

Jag har material, synpunkter, minnen som räcker till en tegelstensbok som skulle både beröra, ”skaka om” och ställa saker på sin spets. Diabetes 1 är en otroligt individuell sjukdom där ägaren till kroppen sitter inne med expertkompetens för just sin kropp.

Ps.
Imorgon är det sista dagen att gissa på 80-talslåtar från 3:e skivan.
Ha en bra Alla Hjärtans Dag. Sköt om dig! Bjussa på en kram eller ett samtal till någon ensam person. Själv ska jag åka på utflykt med min gamla flickvän – hon med godisträhjärtat.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol.

Var går gränserna?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sak som jag nästan aldrig har med mig är läsglasögon. Jag anser att de krånglar till min verklighet. Som här. Solveig går in först i affären som vi inte besökt tidigare. Jag läser ”Hej alla barn”. Eller stod det hej Bosse?
”Ät gärna…” Självklart lyder jag. För jag har också varit barn.
Nu förstår jag inte varför vi inte ska dit till den affären fler gånger. 😉 Visserligen halkade jag på ett bananskal. Insåg inte att de fräschare frukterna i granndiskarna inte ingick i kampanjen och det var dumt att be en expedit att få låna en vass kniv som… 😉
Nåväl. Jag får inta frukoststund på hemmaplan.

Märk väl att inlägget ligger i kategorin LITE GALET!!!  Samtidigt finns det ett seriöst allvar med i ”fruktsalladen”. För min spontana första tanke var häftigt. Sedan tänkte jag vidare på allt möjligt och när jag ser bilden just nu är jag mer sugen på en banan till vänster än de med bruna skal i…

Min musiksmak – dina sex chansningar; 3-20


Fråga 1: Vilka fem låtar tror du jag gillade/gillar bäst?
Fråga 2: Vilken av dessa fem tror du var min favoritlåt? 

Facit: De fem jag gillade mest var nummer: 1-3-4-5-11 och min favoritlåt av dessa var ”Total Eclipse Of The Heart” med Bonnie Tyler.

Personligt om disc 3
Min nyfikenhet för Bonnie Tyler startade med att jag hörde ”Lost in France”. Fortsatte när ”It`s a Heartache” slog ner mig med dunder och brak. Inte blev den mindre intressant efter att Kaj Kindvall berättat om orsakerna till hennes sångröstförändring. Du kan lyssna på låten längre ner här i inlägget. Inlagt från Youtube.

Tabell ”fem favoritlåtar”, 3-20:
1. Gunnel Moberg, Primrose, 17 p.
3. Znogge, 15 p.
4. Ethel Hedström, Minton, 14 p.
6. Kerstin Johansson, Maj Johansson, 11 p.
8. Lena Wik, Lisbeth Ahlskog, Wiolettan, 10 p.

11. Marie Kristoffersson, 9 p.
12. Annika Sohlin, Eva-Lotta Nilsson, 8 p.
14. Gunilla Wahlberg, 7 p.
15. Ingela Harrysson-Nilsson, Ditte Akker, Eva Rohlén, 6 p.
18. Göran Nilsson, 4 p.
19. Gun Toredsson, Pia Boman, Susan Josephson, 3 p.
22. Kicki Olsson, Anki Arvidson, 2 p.
24. Övriga i världen. 0 p. 😀

Tabell ”favoritlåten”, 3-20:
1. Gunnel Moberg, 2 p. (Först till två)
2. Primrose, 2 p.
3. Lena Wik, 1 p. (Först till ett)
4. Annika Sohlin, 1 p.
5. Kerstin Johansson, 1 p.
6.  Ethel Hedström, 1 p.
7. Znogge, 1 p.
8. Maj Johansson, 1 p.
9. Wiolettan, 1 p.
10. Minton, 1 p.

Omgångens bästa resultat hade Gunnel, Primrose och Minton med sina 7 poäng. Samma trio var det som fixade min favoritlåt.
Statistik för det sistnämnda efter tre CD: 3-6-3 personer.
I procent: 13,6-37,5-21,4 klarade av att gissa rätt favoritlåt. Om en person tävlar ensam sista gången och har rätt bör det bli 100 % 😉 Lite vilseledande.

Poäng som du tar med dig under alla tjugo tävlingarna:
0-5 poäng på min första fråga.
0 eller 3 poäng på min andra fråga.
1 bonuspoäng till de fem som först lämnar en tävlingskommentar.
Tävlingstid:
Jag kommer att lägga in två ”tolvlåtsval” i månaden.
De udda skivnumren avslutas klockan 23:59, den femtonde i den aktuella månaden.
De jämna skivnumren avslutas klockan 23:59, det sista datumet i januari-oktober.
Priser:
Fyra Skrapkryss. 😊
De tre som ligger i toppen i sluttabellen får var sin lott.
En lott till den som prickar in flest favoritlåtar. (om det är lika vinner den som nådde ”högsta” siffran först. Se kommande tabeller).

Fotnot:
Tack för din medverkan. Snart dags för disc 4.  Allt kan hända. 😉

 

 

 

Saknar ögon i nacken

Ögonblicksbild; tjugosex

Jag hade kläckt idén om att besöka alla medeltida kyrkor på Gotland under de år vi bor här och var på väg mot den första, när jag såg denna tuffa gamla cykel på andra sidan den smala grusvägen.
”Du kan ta kort på tillbakavägen”, sa Solveig trafikförståndigt.
Så blev det. Hon fick köra från Västerhejde kyrka och stannade till vid ett bra ställe, femtio meter bakom cykeln. Jag knallade iväg och tog xx antal bilder. 😉 Troligtvis hade jag ryggen mot bilen hela tiden. För det jag missade var två rådjur som sakta masade sig över vägen bakom min rygg.
Jag noterade dem en bit bort på ängen, när jag vände om.
Solveig hade beskådat dem framför vindrutan, men hade inte mobilen tillgänglig.
På tal om förra ögonblicksbilden. Ögonblicksmissar kan jämna ut sig i längden. Det gäller bara att vara optimist. En annan gång är det jag som har flax när jag är beredd med kameran framför Kärleksporten i ringmuren. I exakt den stunden kommer två nykära rådjur genom porten och jag blir rik på kuppen, 😉