30 år – jag lever fortfarande

Jag lyfte på det fina locket till hjärtat av trä som jag fått av min flickvän. ”Tar du tre godisbitar varje dag räcker de tills vi ses igen”, stod det på insidan av locket.
Trotsigt stoppade jag i mig ett par bitar. Sög på dem och tänkte att jag fortfarande var fri att göra vad jag ville. Mådde jag inte lite bättre efter duschen? Bara jag slutade dricka så kopiöst skulle jag förstås sluta kissa en gång i kvarten. Saker hörde ihop i ett kretslopp. Skulle jag ringa storebror på hans jobb och ställa in ”taxin”? Borde kanske ringa en optiker och beställa en synundersökning. Fast allra först borde jag göra klart självdeklarationen. Men oj vilken Londondimma det var på hjärnkontoret.

Två dagar senare stod diabetessköterskan ”Dyster” i mitt rum med en hög böcker i famnen. Jag hade hunnit skoja med flera sköterskor, som antagligen uppskattade en patient som var trettio år yngre än näst yngsta på avdelningen. När jag själv skulle ta mitt livs första spruta i min 50-kilos kropp med 0 procent fett, kom en tjej in med sprutan på ett fint silverfat. Det var givetvis ett internt skämt från en fras som jag slängt ur mig tidigare.
”Dyster” var inte elak men sorglig. För att ha något att säga frågade jag henne som var expert inom området.
”Hur lång tid tar det innan jag blir inställd och kan åka hem?” Hon skruvade på sig. Ville först inte svara. ”En del blir aldrig inställda.” Det där var pedagogik och psykologi, på samma gång, när den är som bäst. 😉 ”Här kan du läsa på om diabetes 1. Sedan kan vi träffas om några veckor”, sa hon och försvann diskret ut ur rummet.

Bibliotekarien som för bara sju veckor sedan kommit hem från Universitetet i Umeå med en skärpt inlärningsförmåga och en otroligt vältränad kropp öppnade första boken. Strax noterade han yrkesmässigt att tryckåret i alla böcker var långt tillbaka i tiden.

Det enda jag ska nämna från det dystra innehållet är följande mening:
MEDELLIVSLÄNGDEN FÖR DEM MED BARNDIABETES ÄR 30 ÅR.

Idag tangerar jag. Imorgon, om jag lever så…

Det är bara att krypa till korset. ”Dyster” hade rätt men svarade fel. För en person utan skyddsnät skulle kunnat ge upp av att höra de mörka orden, 48 timmar efter diagnosen. Tänk vad ord kan väga mycket. De är så lätta att kasta ur sig. Kan hamna i fel ordning. Såra, skada och till och med förinta när det är som mörkast på himlen.

Jag har material, synpunkter, minnen som räcker till en tegelstensbok som skulle både beröra, ”skaka om” och ställa saker på sin spets. Diabetes 1 är en otroligt individuell sjukdom där ägaren till kroppen sitter inne med expertkompetens för just sin kropp.

Ps.
Imorgon är det sista dagen att gissa på 80-talslåtar från 3:e skivan.
Ha en bra Alla Hjärtans Dag. Sköt om dig! Bjussa på en kram eller ett samtal till någon ensam person. Själv ska jag åka på utflykt med min gamla flickvän – hon med godisträhjärtat.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol.

28 tankar på “30 år – jag lever fortfarande

  1. Vissa saker ska man inte läsa när det gäller sjukdomar! Utvecklingen går hela tiden framåt och tur är väl det. Sedan kan man tycka att den kunde gå ännu fortare…

    Kram och glad alla hjärtans dag!

  2. Ett stort Hjärta till dig!
    Vilken gåva ett hjärta som håller länge! Det blev jag rörd av! Så Ha en härlig utflykt med din ”gamla flickvän” ,-)
    Tänk att du fick de böckerna och läste den raden…när du som mest behövde stöd och uppmuntran, det gör mig arg….och ledsen. Och rädd för alla andra som får fel ord sagda i ett mycket skrämmande ögonblick!
    En underbar dag tillsammans önskar jag er båda! ,-)
    KRAM från mig Primrose ,-)

  3. Bra skrivet, jag läser med denna min ☹️ Ja, man kan undra om det inte ingick en enda liten gnutta empatisk psykologi i sjukvårdsutbildningen… Vafför sa ho’ pau dette viset? 😱 Usch, att behöva få det så ”rakt i nyllet”! 👊 Du är lika träffsäker som alltid, Bosse! Och du lever. Vilken tur att du finns här på jorden än i denna dag!
    Hoppas du samlar ihop till ett manus med dina erfarenheter av denna svåra sjukdom. En ny bok med din ”röst” och speciella humor, du har ju redan så mycket att ösa ur i bloggen. Jag tycker det har dröjt alldeles för länge sedan förra! Flytten, ny plats etc. har så klart tagit tid att smälta, vet att det finns mycket att upptäcka på Gotland. Men nu är det väl snart dags igen? Sätt upp mig som en på förhand given köpare! Vill inte vara utan någon av dina böcker!
    Så gotta dig inte bara åt våren som du snart kan kliva in i, nä, tänk på dina stackars läsare!
    I alla fall på mig ⛄️ som huttrar i kylan häruppe och längtar efter att få nåt nytt från Solbo förlag att fundera över och dra på smilbandet åt. 😳😔😜😢🤯😉😄
    Knyt halsduken om dig, ta på dina tjockaste raggisar och den bästa ylletröjan, ta med termosen å lite fika och sätt dig i solen på en öde strand nånstans där du kan njuta av havsbruset och kläm ner några kapitel. Du behöver ju nästan bara plocka ut raderna från bloggen. ✌️
    Och varför inte be om bidrag av Solveig, som ju levt vid din sida och har hjärtat på rätta stället? Hon vet ju mycket hon också om vad denna sjukdom kräver av alla i en familj. Ge en kram till ”henne med träasken”! Förstår om du längtar efter att de nya framstegen inom diabetes ska kunna börja tillämpas i praktiken… hur underbart skulle inte det vara?! Hoppas du får uppleva det, men inte förrän det är helt säkert. Du får hålla dig till din knapp-livlina så länge. Och till din livspartner. Önskar er båda en jättehärligt vår! 💃🏻🕺🏻 Och en skön Alla hjärtans!
    Kramar till er båda från Laxsjö ❤️

  4. Ja sjukvården är inte rolig när de uttrycker sej så dumt. Tyvärr förekommer detta fortfarande. Diabetes 1 är en sjukdom som varierar väldigt mycket. Har haft den i 12 år och den går inte att ställa in som många tror.
    Ha en mysig Alla Hjärtans Dag med din ”flickvän”

  5. Tack för ditt fina och tänkvärda inlägg.
    Du får samma hälsning som jag ofta fick av min Pappa: Var rädd om dig så att Du varar länge!
    Krama flickvännen från mig!

  6. Så fint och berörande du skriver, t.om roligt mitt i allt det allvarsamma.
    Så himla bra att du lever än och det med din gamla flickvän.
    Gärna en tegelstensroman också! Ta nästa 30 år på dig. Jag är nästan 100 då men hoppas på att jag hinner läsa den.
    En fin alla hjärtansdag!

  7. Visserligen är jag en dag sen men jag skickar en hjärtekommentar ändå, både till dig och din flickvän som gav dig det vackra hjärtat med det fina trälocket. Hoppas ni fick en fin alla hjärtans dag och att ni får en riktigt fin helg!

    Kram Anita

  8. Ibland blir man nedtryckt av såna som inte har en susning om vad empati är – och som fått för sig att man kan säga precis vad man vill ”bara det är sanning”. Och som i det här fallet, sånt som hon fått för sig är sanning! 😦
    Hade en vän som fick sitt cancerbesked på ett mycket obehagligt sätt; Vid det första återbesöket för att få svar på sina prover så fick hon direkt – mycket abrupt – veta att visst var det cancer. Chockad frågade hon då om hon kunde börja behandlingen efter jul, det här var nån vecka innan. Läkaren svarade; Javisst, om du lever då! 😦 😦
    Nu hade hon med sig sin man som stöd och dessutom så var det en ganska tuff dam, så hon bara reste sig och gick. Läkaren ropade efter henne, men det brydde hon sig inte om utan dom sökte upp avdelningssköterskan och sen fick hon en annan läkare som skötte henne i dom 2,5 år som hon levde. Hon började dessutom sin behandling c:a 14 dagar efter julen ifråga….. 🙂
    KRAM/Susie

Lämna ett svar till Eva Johansson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s