Skulle jag skriva en berättelse hade jag valt ettan. Men i ett bloggsammahang vinner sista bilden för mig.
Lätt val. Sista bilden är för oharmonisk.
Experter hävdar ofta att okända personer ska INTE befinna sig i mitten.
Här tycker jag bilderna kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.
Men detta stör mig mer och mer. Helst när jag själv varit på en plats, som någon lägger in en bild på. Sanningen finns på översta bilden. På den andra drog jag iväg färgen så långt det gick. Fult så det skriker om det.
Det går att ta skapliga macro-bilder även med min kamera, som numera är betydligt lättare än Solveigs.
Ibland tycker jag det räcker med en bild. Den med handduk. 😉 Resten lämnar jag till betraktaren.
Fotnot:
Nästa inlägg handlar om andra delen av Kurt Wallander-böckerna. Då ska du få chansen att välja en av tre. Välkommen åter. 🙂
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
En del fina bilder och en del konstiga. Favoriter är fiskaren och han som skall bada.
Kramar
En del helt misslyckade. Så du ville se en fortsättning. 😉
Kram
Den första bilden är klockren när det gäller att skriva en berättelse. Min fantasi gick igång direkt kan jag säga. För ett blogginlägg funkar den sista men även några andra tycker jag.
Kram
Bilder är oftast kul. Både de planerade och de spontana.
Kram
Det är så tråkigt med för redigerade bilder, som ditt exempel med färgerna… för mig är en bild vackrast när den speglar verkligheten, inte en förfinad verklighet!
Om man fixar till sådant som stör och går att plocka bort och trycker på skärpa kan det förbättra. Det blir störigt och onaturligt när det blir för mycket av det goda. Som med mascara eller en hel flaska parfym på samma kropp, samma dag.
Vilken liknelse 😂
Mina busiga fingrar lever sitt eget liv. 😉
Intressant om bilder! Jag gillar heller inte när man lägger på för mycket färg – ser så konstgjort och onaturligt ut.
Många fina bilder i alla fall – ja, utom den med skarpa färger!
Kram
Lagom är oftast bäst – när det gäller det mesta.
Solveig höll på med sitt macro så jag ville göra något annat under tiden. Då föddes idén med lättsam fotoskola.
Kram
Huvva vad kallt det ser ut, han med handduken! Sen antar jag att han tänkt hoppa i och då gör det ännu ondare i mig…
Min favorit är den på fiskaren, han har det lugnt och fint där han står.
Tre sekunder senare var han i vattnet. Jag vile inte byta med honom. Fast han slapp ta hand om våta badbyxor. 😉
Det tycks vara populärt att stå och fiska under hela året. Vi ser det ofta när vi rör oss vid kusterna.
Bilder gillar ju jag, jag fotar hela tiden, nästan! ,-)
Intressant hur bilderna förändras hur vissa saker förhåller sig i bilden, fanns många fina bilder, den du drog iväg färgen, den är inte alls ful, äkta bilder är ju härliga men det blev något visst med den också, ju mer jag tittar på den så gillar jag den mer o mer. Det syns ju att den inte är äkta, så den har ett helt annat värde, inte att förakta ,-))
Macrobilder är ju bara så fina, kan ju inte foto så…
Härliga bilder!
Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)
Ibland önskar jag att vi fotade mindre. Visserligen är jag tacksam för att det inte är 158 barn vi ska ta av de våta vinteroverallerna när vi kommer hem. 😉 Men det är mycket jobb bakom disken så att säga.
Kram, Bosse
Många tänkvärda bilder. Bilder som leder mig in i en kreativ tankebana. Intressant inlägg och kul att se andras kommentarer också, om val av bild. Min tanke föll direkt på bild 1 men så… Näe faktiskt inte. Jag ändrade mig. Bild 2 väcker mer tankar hos mig. Männen (grabbarna) på stranden… Letar dom efter barnen som lämnat sina cyklar slängda på gräset, så som barnen gör. Går dom där och ropar efter barnen? Barn och vatten… Fast samtidigt ser dom rätt så chill ut…
Jag har aldrig skrivit en bok, även om det är en önskan sedan många år men förstår tanken du nämner om att välja rätt bild. Bloggbild – Bokbild. Tack för att du delar med dig av dina bilder och tankar. Spännande 🙂
Det är kul att låta fantasin få plats. Jag tror barnen var med sina föräldrar bland stenarna.
Du borde sätta ihop en fotobok i kombination med texter. Tänk så viktigt det är att välja ”rätt” omslagsfoto till en bok så den lockar. Allra helst om det rör sig om en mindre känd författare. Nu i efterhand minns jag min frustation våren 2013, när vi skulle fixa bilden till min debutbok. En sådan kall vinter. Med snö det var i mars. Aldrig ville snön och isen vid kusten försvinna. Den påsksöndagen satt jag kvar i bilen och tyckte Solveig och vår äldsta dotter var tokiga som ändå ville gå ner till strandkanten bakom de höga dynorna. Äntligen kom de tillbaka och vinkade med händerna. Jag lyckade trycka in bilen mellan två bilar.
Bakom de höga isflaken fanns en smal remsa sandsträcka. Flera flanörer gick där och njöt i den efterlängtade Österlensolen. Jag fick leka ”polis”. Solveig gjorde hjärtan med en pinne, som havet gärna suddade bort. Jennifer gick med bara fötter i hjärtat och alla undrade vad vi sysslade med. Minnen, minnen… 🙂
De är fina dina bilder. Visst, kanske en del passar bättre in på en viss plats än den andre, men jag är inte den rätta att bedöma detta. Jag fotar en bild och tänker inte på ”regler” och sånt. Men, jag vet att duktiga fotografer kan detta och ser på ett helt annat sätt än vad jag gör, som mer fotar för skojs skull.
Däremot så skrämmer mig den undre brobilden. Verklighetsfrämmande och för mig onaturlig.
Ha det bra.
Nu dags för mig att inta horisontal läge i snarkbingen, känner jag.
Kram!
Här tog jag medvetet med mindre fina foton för att visa lite hur jag tänker.
Ibland känns det som det är allra roligast att spontana kort – som jag alltid gjorde förr.
Hoppas du fick en skön sömn och du är försiktig under promenader. Jag halkade sju gånger vid min lunchpromenad. Läbbigt. Gick i höga snöhögar för att komma hem igen – utan att ramla.
Kram
Det här var ett väldigt intressant inlägg om bilder. Mina tankar går ofta också om vilka bilder jag ska välja och det var intressant att läsa dina tankar som i mångt och mycket är samma som mina. Bild 1 är definitivt en berättarbild för mig. Gillar också fiskaren och känner att ”där vill jag inte stå” medan han troligen inte vill något hellre än att stå där och fiska. Samma med badaren. Hu så kallt men en intressant bild. Det har blivit mer och mer populärt att förstärka färgerna och nu mer finns sådana filter i de flesta mobiler. På gott och ont. Har sett många hemska exempel men också motsatsen. Jag följde en bloggare i USA som väldigt sällan gjorde inlägg men när han gjorde det så la han ut landskapsmotiv där färgerna var starkt överdrivna men på ett måleriskt och konstnärligt sätt. Bilden blev då mer som en tavla, inte ett foto. Inte gräll, bara glad och vacker. Men han lägger troligen ner mycket tid på varje bild. Själv har jag svårt att förstärka färgerna i mina bilder. Jag vill att dom ska vara så nära verkligheten som möjligt. För när jag såg verkligheten så var den vacker och det är det jag vill fånga. Har faktiskt försökt flera gånger (inspirerad av bloggaren jag skrev om) men det slutar alltid med att jag slänger bilden. Din översta bild på bron, den ”verkliga” är väldigt vacker. Jag känner att jag vill gå där, över bron. Jag känner luften, dofterna. En mycket fin bild!
Hoppas det är fint på ön. Här har vi idag nollgradigt och det hotas med snökaos innan det blir många minusgrader igen. Riktig vinter …
Kram Anita
Jag som numera inte ens längtar till bad mitt på sommaren. Någon vinterbadare har jag aldrig varit. Inte heller vinterfiskare. Om tjugo år kanske. Då vet jag säkert inte vad jag gör. 😉
Förstår vad du menar. Jag har också uppskattat de som kan konsten att göra något vackert av det.
Det är också mitt mål. För bilderna är för mitt minnets skull. Precis som med de gamla semesterkorten. Då var det en charm med felen. När det var en tagning som gällde.
Här är snövackert men otroligt lurigt. isen finns under snön. Jag är överraskad att jag lyckades parera halkan sju gånger. Hoppas på samma tur för Solveig när hon ska ta sig hem från jobbet.
Kram
Håller med att det inte är så lätt att veta vilka foton man ska välja. Så roligt se dina exempel och jag håller helt med i dina tankegångar. Spännande bilder i inlägget inte minst mannen med handduken. Macrobilden är så fin. Redigeringskonsten är inte det lättaste, det ska vara med varlig hand och bra teknik. Ibland kan det rädda ett foto som inte riktigt blev som man tänkt sig. Jag håller med att det första fotot av bron var så mycket bättre så som verkligheten är.
Ha en fin vecka och kramen 🤗
Ju fler att välja på desto svårare, nästan. Dina problem borde vara mer angenämare. Eftersom du tillhör ”eliten” på Blogglandia. Känner igen att det kan rädda ett foto. Min första taktik när jag började lägga in bilder på denna blogg, med en liten nätt digitalkamera, var att komplettera med trams/humor.
Med en lätt hand går det att förbättra färger lite diskret, men att göra om verkligheten helt är inte lyckat. Jag som ofta är ute efter tips på Insta vill inte bli besviken när jag når en plats och möts av något helt annat än bilderna som jag sett och njutit av på fånen. Värre var klart det jag skrev om på bloggen när vi förstod att det gjorts en montering/kollage av två foton så det skulle se ut som det var fullt med scilla framför den vita fina kyrkan. Vad besvikna vi blev när vi kom dit.
Kram
.
Kul med ”bildfunderingarna” 😀
Kram
En grundregel är att alltid ha kameran beredd. Det har vi inte haft varken tidigt i morse eller igår morse. Båda gångerna såg vi ett rådjur på riktigt nära håll, när vi parkerade bilen. Men kameran var i bagaget. 😦 Bättre än att ha djuret framför vindrutan. Kanske sista vinterhelgen här.
Svårast för mig är att välja ut vilka foton som ska få vara med i inläggen. Ofta låter jag Solveig välja. Annars blir jag aldrig klar.
Kram
Hihi … att göra ett inlägg är ett litet äventyr som kräver sitt. Jag har ofta samma problem, både med bilder och vad jag ska ha med i inlägget. Numera slutar det inte sällan med att jag låter bli att skriva något inlägg på ett tag. När jag väl tar mig tid kan det bli flera på en gång. Nästan som att dra ur proppen ur badkaret 😉
Kramis