Idag är det julafton hos mig

Min farsdagspresent fanns att hämta på OKQ8. ”One premium liquorice surprise each day until Christmas”.

Jag är väldigt förtjust i Lakritsfabriken i Ramlösa. Genast öppnade jag kartongen och lyfte upp alla tjugofyra askarna. För jag antog att det var just tjugofyra stycken.
Min inre logik visade sig stämma.

Fast det bara var november ville jag göra snygga staplar. Jag bestämde mig för att göra fyra med sex askar i varje. Givetvis skulle den översta var låda 1 och den understa låda 6, i vänstra stapeln. Efter en grovsortering i fyra högar med 1-6, 7-12, 13-18 och 19-24 var det dags för finsorteringen. Efter några lakritssekunder var jag klar med 1-6. Såg frestande och snyggt ut. Dags för andra högen. Gick inte så bra. Den bestod bara av fem askar. Antagligen hade jag ”novemberslarvat”. Men problemet var inte löst i ett nafs. De andra två högarna hade inte sju askar. En rynka dök upp i min panna. Mitt tempo sjönk.

Jag ropade på Solveig. Höll hon med mig när jag grymtade om slarvet? Icke sa Nicke. Hon sken som början på sitt fina norska namn. ”Vad bra. Det är alltid mycket mer på julafton i askarna”, sa hon glatt och öppnade en av askarna. ”Titta! Har jag inte rätt?”
”Vänta nu. Så får du inte göra. Det är flera dagar kvar tills den första december. Förresten. Är det inte en Farsdagspresent? Är det inte lika bra att du öppnar alla lådor och provsmakar alla bitar?”
”Asch! Det har du ändå glömt den sjunde december. Du med ditt lakritsminne.”
Visst hade hon rätt. Det var en överraskande ”felbonus” åt rätt håll. Hoppas det var en maskin som gjorde fel och att ingen annan mottagare fick två sjulådor. I så fall önskar jag att det var någon som har diagnosen ”lakritsallergi”. 😉

På andra försöket sänkte jag höjden och ökade istället antalet staplar. Nu är första 24:an öppnad. Oj! Vad tiden går fort. Givetvis bjuder jag Solveig varje dag. Är det udda antal får hon en mer. Men i första kartongen fick hon 11 bitar och jag nöjde mig med 6 st. Ändå påminner hon mig om den tredje lådan. Den med fem goda runda bitar. Innan hon gick till jobbet (går inte cykla i halkan) såg hon fatet på sitt kontor med sina tre bitar. När hon kom hem på eftermiddagen såg hon direkt något annat. En av bitarna hade bytts ut mot en hård rund karamell. Min ursäkt när jag berättade om att jag satt i Frank (fårskinnsfåtölj) och såg det lockande fatet och min berättelse om att jag skulle städa och läste en bok i väntan på att mitt blodsocker skulle stiga en bit till. Frestelsen växte sig för stor… Är inte helt säker på att hon köpte den rakt av. Nästa morgon fjäskade jag. Psst! Orsaken var att jag inte gillade mitt röda och mitt svarta hjärta. Spottade ut dem i papperskorgen. De kvarvarande la jag istället på Solveigs fat. ❤

I flera år har vi unnat oss en sådan här Triss-kalender. En mysig frukosttradition där vi turas om att skrapa. Min lott är de jämna dagarna.

Den här blev hellyckad. Passar perfekt i vår hall. Jag tänder den direkt på morgonen. Undra om det blir någon julefrid om jag gör en streckgubbe och en streckgumma där vi bor? 😉

Skyltsöndag med all rätt

Vissa skyltar har sin bakgrund, som läsaren vet alltför lite om. Varför har den hamnat där? Hur många procent humor? Hur mycket irritation finns begravd? Finns det en hund begravd? 😉

En givmild uppmaning som gör mig varm om hjärtat. ❤ Jag kan nästan höra Babbens röst.

Ett tänkvärt uttryck som jag hört lite för många gånger i livet? Vissa fraser kan slitas ut. Både kläder, ord, förhållanden, kamratskap. Ändå är de två orden fortfarande så fina tillsammans, att det platsar på ett brunnslock. Ska inte kastas ner i brunnsmörkret.

Triggar söndagsskylten igång hormonfyllda ungdomar att göra precis tvärtom? Det kan bli med ett högt pris. Eller lågt?

Var sak har sin tid? Det är tyvärr få medmänniskor, som vågar reagera på de offentliga ”felstegen”. Det gör mig nedstämd, ilsk och ledsen. Framtiden känns inte ljus. Kommer tomten med en tuff moppe kan det självklart blåsa andra vindar. 😉 Själv odlar jag skägg.

Inte så pjåkigt. Tänker jag en tanke på Roy & Roger? Tyvärr inte. Sanningen ligger ändå inte så himla långt ifrån macken. Pump som pump.

Bra att de varnar för lösslingrande livsfarliga ormar och giftiga rostaggar som ramlat ner i rabatten. Genast tar jag på strumpor och grova skor som ger rejäla avtryck. 😉

Känns alltid tryggt att veta hur långt jag har kvar att trampa. Helst de veliga dagar där jag inte är helt säker på om jag ska välja. NY, Oslo, Kiruna eller Nya Zeeland? Jo. Lätt vägval. Det sistnämnda skulle det blivit. Helst med tanke på att NZ är ormfritt och halkfritt. Idag hade jag tur som höll i Solveigs hand i en rejält brant nerförsbacke. Där en dold isfläck kunde ställt till det. Sand och saltkorn delas inte frikostigt ut på de allmänna ytorna. Pengarna måste naturligtvis räcka till julfester, fallskärmar, hattar och annat superviktigt.
Själv räcker min tid bara till hemligheter. Trevliga sådana. Eventuella kommentarer besvaras med en symbol.