Ett dussin gånger

Jag minns så väl när jag fick denna splitternya bok i min hand på jobbet. Den fick följa med hem för ”gratisläsning” och förhoppningsvis ett bra boktips inför mina kommande ”kunder”.

Det blev ”kärlek” vid första genomläsningen. Detta var ett nytt sätt att skriva en kriminalbok. Inte kunde jag då drömma om att jag skulle börja med något som hette blogg och skriva om alla Wallanderböcker i speciella inlägg. Fortfarande kan jag i den ”hemliga” statistiken se att just de här blogginläggen är de populäraste jag – än så länge har lagt in på denna debutblogg. Egentligen känns det en aning snopet med tanke på ex. alla kåserier som jag bjudit på. Strunt samma. 🙂 När andra boken kom ut året efteråt var det festligt att notera att startdatumen för de två första var, först Solveigs födelsedag och sedan min i uppföljaren.

Nu var det första gången som jag läste ”Mördare utan ansikte” på rätt dag. Annars kan jag läsa på försättsbladet, att detta var sjätte gången som jag läser boken i januari. Helt otroligt. Jag har läst boken tolv gånger och uppskattat den av flera olika orsaker, varje gång. ❤ Henning Mankell var en mästare. Så smart att plantera det han ville ha ”sagt” i en ”deckare”, en genre som så många läser.

Dessutom uppstod det en ”kärlek” med staden Ystad och trakterna runtomkring. Tänk att få bo en tid i Ystad. 🙂 Vissa drömmar slår in. Andra inte. Min dröm om att få bo på en ö i minst ett år har passerat med råge. Sedan tar vissa drömmar längre tid. De kan hacka några år. Då gäller det att ha tålamod. Så var det med Umeå. Allt var planerat med en polare. Vi hade klart med antagningen. Vi skulle inte bli kära i en tjej under sommaren i vår västkuststad. Så gick han och blev kär i en Mann. En mycket trevlig tjej med ett vilseledande efternamn. Ändå hamnade jag däruppe några år senare och var fullt övertygad om att inget/ingen skulle få mig att flytta ifrån ”Björkarnas stad”. Det året fick jag exakt 150 brev och säkert minst lika många vykort från otroligt många personer. Jag visste inte vad mobil var för något. Någon fast telefon hade jag inte. Bara enkronor som en telefonkiosktelefon käkade som om det var frestande godis. Nu ska jag inte sitta här och drömma. Det drar ihop sig till skidskytte snart.
Skälet till att det blev ”Mördare utan ansikte” denna gång var att jag var ”utan” bok. Det är stängt på filialen där vi hämtar våra beställningar. Ska finnas minst 8 böcker att hämta. Imorgon hämtar Solveig dem efter jobbet, när hon går förbi där. Hoppas det finns med några guldkorn till mig. Peter May har jag hört ska vara en av dem. Annars läser jag på och planerar inför Gotland 2022.
Fotnot: Svarar eventuella kommentarer med en symbol.