Ett dussin gånger

Jag minns så väl när jag fick denna splitternya bok i min hand på jobbet. Den fick följa med hem för ”gratisläsning” och förhoppningsvis ett bra boktips inför mina kommande ”kunder”.

Det blev ”kärlek” vid första genomläsningen. Detta var ett nytt sätt att skriva en kriminalbok. Inte kunde jag då drömma om att jag skulle börja med något som hette blogg och skriva om alla Wallanderböcker i speciella inlägg. Fortfarande kan jag i den ”hemliga” statistiken se att just de här blogginläggen är de populäraste jag – än så länge har lagt in på denna debutblogg. Egentligen känns det en aning snopet med tanke på ex. alla kåserier som jag bjudit på. Strunt samma. 🙂 När andra boken kom ut året efteråt var det festligt att notera att startdatumen för de två första var, först Solveigs födelsedag och sedan min i uppföljaren.

Nu var det första gången som jag läste ”Mördare utan ansikte” på rätt dag. Annars kan jag läsa på försättsbladet, att detta var sjätte gången som jag läser boken i januari. Helt otroligt. Jag har läst boken tolv gånger och uppskattat den av flera olika orsaker, varje gång. ❤ Henning Mankell var en mästare. Så smart att plantera det han ville ha ”sagt” i en ”deckare”, en genre som så många läser.

Dessutom uppstod det en ”kärlek” med staden Ystad och trakterna runtomkring. Tänk att få bo en tid i Ystad. 🙂 Vissa drömmar slår in. Andra inte. Min dröm om att få bo på en ö i minst ett år har passerat med råge. Sedan tar vissa drömmar längre tid. De kan hacka några år. Då gäller det att ha tålamod. Så var det med Umeå. Allt var planerat med en polare. Vi hade klart med antagningen. Vi skulle inte bli kära i en tjej under sommaren i vår västkuststad. Så gick han och blev kär i en Mann. En mycket trevlig tjej med ett vilseledande efternamn. Ändå hamnade jag däruppe några år senare och var fullt övertygad om att inget/ingen skulle få mig att flytta ifrån ”Björkarnas stad”. Det året fick jag exakt 150 brev och säkert minst lika många vykort från otroligt många personer. Jag visste inte vad mobil var för något. Någon fast telefon hade jag inte. Bara enkronor som en telefonkiosktelefon käkade som om det var frestande godis. Nu ska jag inte sitta här och drömma. Det drar ihop sig till skidskytte snart.
Skälet till att det blev ”Mördare utan ansikte” denna gång var att jag var ”utan” bok. Det är stängt på filialen där vi hämtar våra beställningar. Ska finnas minst 8 böcker att hämta. Imorgon hämtar Solveig dem efter jobbet, när hon går förbi där. Hoppas det finns med några guldkorn till mig. Peter May har jag hört ska vara en av dem. Annars läser jag på och planerar inför Gotland 2022.
Fotnot: Svarar eventuella kommentarer med en symbol.

10 tankar på “Ett dussin gånger

  1. Henning Mankell är en favoritförfattare och jag har läst alla hans böcker flera gånger. Peter Mays böcker om Isle of Lewis tycker jag är väldigt bra. Har även försökt läsa några av hans senare men inte i min smak. Hoppas du tycker annorlunda.
    Kramar från oss

  2. Vet du, jag har inte läst en enda bok av Mankell men känner till honom ändå! Mycket märkligt då jag läser jättemycket och gärna deckare. Ska jag ändra på det tycker du!? Kanske ha som mål att läsa fem Mankell i år. Vilka ska jag börja med?

    Låter härligt med en boktrave som väntar på dig. Jag läser bara i böcker och aldrig på läsplatta. Jag vill ha bläddrandet. Lyssna på böcker är ett bra alternativ för många men för mig är det ”fusk” så det gör jag inte heller.

    Det här blir ju jättesvårt att svara på med en symbol kom jag just på…

  3. Henning Mankell är helt okej men inte en jättestor favorit. Nu har du bott i Ystad och på Gotland ett bra tag. Vad är nästa dröm eller stannar ni? Själv avskyr jag att flytta för mitt hem är min borg. När jag jobbade i fastighetsbranschen så insåg jag att många flyttar vart femte år. Nu har vi bott här sedan december -84…

    God söndagskväll!

  4. Det här blev tyvärr längre än jag tänkte, tur du slipper svara… 👏 Jag känner till gränderna i Ystad, har läst – inte alla men – några av Mankell med behållning. Har t o m gett bort en barnbok av Mankell till mitt barnbarn, Hunden som sprang mot stjärnan, (om jag minns titeln rätt).
    Har bara varit några sommarveckor på Gotland med litet barn, så det blev mest bad då. Varit i Umeå många gånger, gillar klimatet där, både luft och invånare, det är en livfull och ”ung” stad. Gillade särskilt Antikvariatet och Konsthandeln plus en pappershandel där. Det är roligt att upptäcka nya ställen men jag är hemmakär. Vill helst stanna här uppe i lugnet numera. Med Norge inom räckhåll har man ju allt man kan önska sig av fjordar & hav. Lofoten var en upplevelse.
    Lyssnar sällan på ljudböcker, men att vissa tycker de passar i bilen och på motionsrundan kan jag respektera. Själv tappar jag koncentrationen om rösten är behaglig, har hänt att jag somnat då, jag vill läsa för att hinna begrunda, då är det fint att kunna stanna upp och gå tillbaka. Läser inte mycket deckare men gärna lite udda böcker, just nu Konsten att vara invandrare, Andrzej Olkiewicz, översatt från polska. Jag känner starkt för mycket av det han säger. Han har erfarenhet av att lämna sitt land, försöker öka förståelsen för flyktingar och invandrare och säger mycket som är tänkvärt på ett insiktsfullt och sakligt sätt.
    Faktiskt är ju den kultur i ”främmande” länder som folk har med sig – när de kommer till ett främmande land – insupen med modersmjölken sedan barnsben liksom våra seder & bruk här i Sverige. Vad är eg. genuint svenskt till exempel? Folk tycker hit å dit, det är många och bestämda åsikter i media om vad som är rätt och riktigt och vad de ska rätta sig efter som kommer hit till Sverige. Jag tänker att det är bra om de lär sig språket så de kan fungera i sitt nya land men f ö har varje människa rätt till sin tro, liksom att fira ”sina” högtider och äta invanda, speciella maträtter efter gamla recept från hemtrakten. Allt är tillåtet, om de kan få tag på råvaror & ingredienser. Ingen/inget är bättre än någon/något annat i det avseendet, så länge man respekterar oliktänkande och inte skadar någon.
    Är man skåning från börden och inflyttad i republiken Jämtland så kvittar det hur länge man bott här, man är inte jämte, blir det aldrig heller. Här finns det lokalpatriotism och eget ”språk” så det stänker om det. Och många underbara människor, naturligtvis ☺️ Känner mig varken som nationalist eller lokalpatriot, vill nog helst räkna mig som världsmedborgare, hm… man är ju trots allt grön på planeten om man ser det i perspektiv. Och definitivt en av alla men inte urjämte, trots snart 50 år här uppe i glesbygden. Det är väl ingen ens om hen 🙄 (se 😒 det passade här! 💥) vore född här om inte föräldrarna är infödda ”urjamtar” i flera släktled bakåt.
    På tal om din blogg, så var det fint att du startade den, det är alltid roligt att gå in och läsa, och jag tror att du själv också har haft/har stor glädje av den.
    PS. Snyggt jobbkontor på bilden. En ung Bosse Bus 😉/ kram å ha’n bra da’! DS.

  5. Hej Bosse, Det råder ingen tvivel att Henning Mankells Wallanderböcker är lika bra tolfte gången man läser dem. Mördare utan ansikte har jag läst eller lyssnat på minst fem gånger. Jag tror jag läste boken två gånger på engelska innan jag hade lärt mig tillräckligt bra svenska för att våga läsa originalversionen. Jag vet inte hur många gånger jag kommer att läsa boken men översättningen kommer det aldrig att bli :-). Hoppas du gillade bokleveransen!
    Kram Anne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s