Det kom en dyster farlig sjukdom och trasslade till vår vardag. Därför bestämde vi oss för att köpa hem maten, för att slippa bli smittade i trängseln i affären. Tyvärr hade alltför många medmänniskor kommit på samma smarta idé. För möjligheten visade sig redan vara fullbokad. Då fick det bli plan två. Vi tog den ”Den lilla blå” till ICA Maxi och hämtade hem maten, utanför dörren. Okej. Vi hade kvällen innan först valt ut varorna. Första gången tog DET TID. 🙂
Nu har detta blivit en god gammal vana som vi gjort hela 68 gånger. Undantag vid vissa storhelger och när Solveig längtat efter att få hitta egna guldkorn och få känna på frukten med sina egna händer och ha möjligheten att välja storlekar och färger med hjälp av sina två gröna ögon. Personligen vill jag hellre använda en solig lördagsmorgon till att åka på gotlanduppochner äventyr. 😀
När jag en lördag plockade upp ur en kasse hittade jag en okänd pryl. Nästa lördag hände exakt samma sak.
Första tanken var att det rörde sig om en ersättningsvara. Stämde inte. Stod inte på vår följesedel. Ett misstag? Någon annan som blev utan sin älsklingsglass?
Inte ens färgen fick jag in någon skärpa på. Ingen av oss fyra, som provsmakade, kunde ge ett högre poäng än en oval nolla. Själv funderade jag på om det var en utomhusglass. Men jag hade ingen lust att ta på mig vinterkläderna igen och gå ut och provsmaka. Kunde det vara så att datumet hade gått ut? Därför var butiken så generös? Jag letade upp den minsta skeden i kökslådan och tog ett försiktigt slick till. Visst var det en tendens till det glada 1890-talet. 🙂
Nä! Där hade jag urskogsfel. Aha! De hade såklart inte plockat skotten från granarna tillräckligt långt in i urskogen. De hade vänt hem för tidigt.
Förlåt för min otacksamhet. Till sommaren ska det bli spännande att prova Gute Glass fler gånger. Jag är helt säker på att nästa smak, som jag väljer själv, kommer att få minst betyget…
Bloggäventyr med Bosse Lidén 