Första utomhusfikat och jakten på blåsippor

Vilken extra fin helg det blev. Efter kalla nätter kröp temperaturen uppåt på den ljusa tiden på dygnet. På lördagen åkte vi först till Fridhem. Vi hade fått tips och även sett en instagrambild på en bukett blåsippor från Fridhem. Här fick vi en ny header till gotlanduppochner som plåster på såret. Skönt att slippa alla snö på den gamla bilden. För några tjusiga blåsippor såg vi inte till. Bara några små ynkliga som inte hade några som helst planer på att slå ut.

Det var nu Solveig föreslog att vi skulle åka upp till Högklint, som ligger bara en liten bit därifrån.

Här blåste det mer och det var kyligt i vinden. Ändå tog vi årets första utomhusfika. Kaffet var varmt de första klunkarna. Eftersom vi frös gick vi några meter bort till en grill där det fortfarande glödde och värmde våra händer en kort stund. När vi tog fotstegen tillbaka till muggarna var den svarta drycken redan kall. Alltså blev premiären en snabbfika.

Ännu en gång var det Solveig som ledde oss rätt av en slump. Själv var jag på väg tillbaka samma väg som vi kom för att nå bilen. Hennes nya väg ledde oss till blå fina saker.

När Solveig lekte med sitt macro stod jag och njöt med ansiktet mot solen. Härligt i tallskogen, som stod emot vinden och kylan. Äntligen kände jag den där innerliga lyckan som inte köps för pengar. Mitt i all kaos som finns runt oss stod jag just då i en vårbonad zenit. Ändå visste jag inte att morgondagen, söndagen skulle toppa känslan. Följande foton är från vår tur till Lummelunda-turen.

Det är få gånger som vi besökt stranden i Lummelunda och det varit nästan helt vindstilla. Söndagen den 13 mars var en sådan dag. Nu satt vi på en sten med en dyna under oss och bara njöt av vyn och fikakorgens utbud. Ibland delade vi på oss. Eller så låg jag en bra bit framåt på stigen. Som när jag hörde bruset från vattenleden i skogen och försvann iväg. Tyvärr hittade vi denna gång ingen vit blåsippa. Men om du vill se några av alla macro-bilder som Solveig tog i helgen finns de här https://gotlanduppochner.com/2022/03/13/bara-vi-tog-oss-tid-och-tittade-efter-sa-fanns-de-dar/

16 tankar på “Första utomhusfikat och jakten på blåsippor

  1. Jodå … jag har allt tittat på Solveigs vackra macrobilder på de blå skönheterna. Vårblommorna behövs extra mycket nu …

    Men oj … bilderna från stranden i Lummelunda … så, så vackra. Jag har förstorat allihop för att riktigt insupa atmosfären och skönheten. Det är precis sådana utflykter vi behöver nu för att få stänga ute omvärlden för ett litet, litet tag. Att få flytta in i en liten egen värld, långt bort från den verkliga. Tack för promenaden och vårkänslan. En fin bild till headern också, det lilla solgula huset mitt i allt det vackra blå!

    Kram och fortsatt fin vecka på öjn!

    • Vi hade ”missat” några gånger tidigare. Då är ”felvägarna” ofta bästa medicinen.

      Korta stunder kan jag känna att jag inte är värd det. Med tanke på det scenario som helt oskyldiga medmänniskor befinner sig i. Ändå vet jag att jag måste ”fly” på mitt sätt och hjälpa till på mitt sätt.
      I flera veckor hade jag varit trött på all snö på den ”gamla”. Men jag hoppas ändå kunna byta ut den mot något som jag just nu inte har en aning om, en ny trakt bland alla (över tvåhundra) ställen som jag vill hinna besöka. Det är bara att ta en dag i sänder.
      Kram tillbaka från ett dimmigt Visby. Just nu spelar jag mina gamla LP på en julklapp som jag fick. Mycket nostalgi. Samtidigt en ”döstädning”. Hör du tonerna i bakgrunden? 😉

  2. Jag har sett hennes bilder😊så fina.
    Den där känslan du skriver om, som inte kan köpas för pengar, den är fantastisk! Den borde man hitta lite av varje dag!
    God tisdag!

  3. Vilken härlig vårutflykt ni gjorde. Lummelunda har jag inte varit i så mycket, men någon gång i alla fall. Solveigs bilder är otroligt vackra. Man får verkligen mindervärdeskomplex!!
    Kram, Ingrid

    • Under ”lågsäsong” är där alltid mer människor än på exempelvis Högklint och Fridhem som vi var på dagen innan. Parken är härlig att traska i när det blir vår på riktigt. Sedan uppskattar jag kombinationen av att gå där och sedan kunna vika ner och ta strandvägen andra hållet.
      Ändå är hon oftast inte helt nöjd. Vi tänkte prova med att sätta hennes objektiv på min nyare kamera – med risk att jag inte får tillbaka min kamera sedan. 😉
      Dimmiga kramar från norr

  4. Så härligt att få se fina bilder fr vackra Gotland – tack för det. Högklinten har jag också varit uppe på för ngt år sen. Då var det mitt i sommaren och varmt. Fina söta blåsippor också 🥰

  5. Nu är den tiden när livet återvänder. Njuta i solen och ta en fika. Leta vårblommor och bli lycklig. Helgen har varit underbar men idag är det lite kyligare efterson det blåser.
    Kramar från oss

  6. Vilka vackra blåsippor ,-)Här finns inte några än, men upptäckte krokus idag, men vi har varit sjuka och i hundrastgården finns inga blommor. Fin utflykt ,-) Vilken härlig form på bilderna ,-) Kunna ta macro bilder verkar så kul ,-) Så fina närbilder.
    Nu värmer solen även här, vilka dagar. Men fika ute , nej inte än, jag tycker inte om att frysa och dricka kaffe ,-))
    Härliga bilder.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    • Det är alltid härligt att upptäcka krokus. Vi tycks ligga lite före här. Orsaken är visst den där berömda zon ett.
      Ibland händer det att jag kan få till lika fina macrofoton med min kamera. Än så länge har jag inte tagit en enda bild med macro-objektivet på andra kameran. Frysa ogillar jag mer och mer ju äldre jag blivit.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

  7. Ibland blir det stilla omkring en och man tänker att precis nu är allt perfekt! Ofta är solen inblandad.

    Kan jag inte påstå att det är runt mig just nu för det snickras och körs med sågklinga. Ett inte helt sympatiskt ljud men det blir fint!

    • Extra viktigt just nu att försöka njuta fullt ut när man landar där. Solen är som du skriver ofta en viktig ingrediens. Men just nu är det musiken i bakgrunden. ❤ Härligt att kunna spisa gamla LP och singlar igen. Fick en skivspelare i julklapp. Länge sedan jag haft möjlighet att lyssna på den gamla formen igen. Men jag håller även på att gallra. "Döstäda" som min mamma brukade säga. Då tyckte jag det lät sorgligt, men nu går jag i hennes gamla fotspår.
      Blir det fint när oljuden tystnat är det värt det.

  8. Vi är nog många som kryper på marken för att hitta vårtecken. Min favoritställning är raklång i samma nivå som blommorna befinner sig. Tyvärr lite skitigt just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s